Söndag natt och jag har hostat kontinuerligt och vaknar av att jag hostar. Det slutar med att jag tar mig till köket för att dricka vatten och börjar då helt plötsligt att kräkas. Jag fångar upp det i händerna och ropar på Ullis i ren panik som av förståeliga skäl inte vill komma upp när jag ropar att jag kräkts. Jag är dessutom så trött så jag vet knappt vad jag heter. Att hosta så mycket så att man kräkts gjorde att det var ett enkelt beslut, senare på dagen, att sjukanmäla sig. 

Jag sov sedan länge men hostandet fortsatte och jag fick gå upp och snyta mig hela tiden.

Ullis åkte iväg några gånger då jag inte var så trevligt sällskap och på kvällen tittade vi på Mästarnas Mästare och jag  försökte lägga upp information till skolan. Vilken usel jäkla start inför Ironman i höst. En och en halv månad försvann helt i vinter och nu har jag varit sjuk i två omgångar efter det. Lite orolig blir jag. Det måste jag medge men hoppet är det sista som överger en.