Fredag och idag var det Sillen Runt. Som vanligt för mig, på slutet, som support. Det var nog rätt många år sedan jag själv sprang men har ändå sprungit ganska många gånger. Det som jag och Ullis startade av en ren slump då vi bara sprang på lite måfå och det ena gav det andra och sedan, efter några, år var det mer uppstyrt och alltid på Långfredagen. Traditioner skapas ofta av slump. Som våran Nyårsjogg också, för den delen.

Hursomhelst så låg jag på morgonen och försökte fixa med en ny sponsor men snart var det dags att bege sig mot Safiren för att plocka över lite dryck från Flaken till min bil.

Där var Anders N och Fredde S och väntade. Den sistnämnde kallar alla för ”Jägarn” så då får väl jag också göra det förstås. Snart kom även Flaken och hans son samt Sanna och Ida. Så sex stycken och det brukar vara några fler men i år var vi lite sena på att lägga ut det. TUBen har tagit nästan all tid och energi.

De joggade iväg och sedan åkte jag hemåt och tänkte att jag hade ju massor av tid på mig. Förut brukade jag cykla ett litet pass men nu var även Ullis hemma och då tänkte jag inte på att tid försvann då vi pratade om lite allt möjligt och jag började att fixa lite hemma som att tvätta av husvagnen lite och lite annat.

Sedan var det bråttom och jag inser att jag nog kanske kommer lite försent till första stoppet. Snabbt in i bilen och till Willys för att köpa in lite fika och godis.

Jag ringer på vägen och berättar att vi får skjuta fram första stoppet lite och när jag kommer fram så kanske det är en kilometer senare än vanligt så ingen större fara.

Alla verkade pigga men för Ida närmade det sig längdrekord så det började säkert ta emot lite grand.

Men Anders hoppar av då han känner av sitt knä och det var ju i och för sig inte så dumt då vi kunde prata lite om loppet. Och prat blev det. Hela tiden. Vi ringde även Tim som visade hur livestreamen fungerade och jag ville få in Anders på den så att han också såg. Det verkade super men ett litet orosmoment var hur vi skulle lösa internet utan att låsa upp min mobil men det var just nu lösningen.

I Gnesta så hoppar även tjejerna av och jag är lite förvånad över att Flakens son springer så lätt fortfarande. Det hade jag inte väntat mig speciellt inte efter att han blivit så muskulös. Riktigt grymt.

Sedan servar vi på några ställen...

...och hinner prata vidare om loppet och Anders spelade även upp ett klipp från en ultralöpar-podd där vi nämndes med positiva inslag. Kul att höra! De tyckte att vi gjort det bra.

Ultraaktuellt - allt om ultralöpning. 1:09:43 in i programmet så nämns vi. Finns på spotify. 

När jag släppt av Anders och snart kom de tre löparna joggandes tillsammans. Grymt jobbat!

Flaken nämner något om att sonen David skall springa hem till Trosa också och jag tror att han skojar men det gjorde han inte. Jag höjer rejält på ögonbrynen då han springer iväg på lätta steg. Jisses! Det blir en mara till slut!

Sedan höll jag på lite med loppet och bar in lite fler saker i husvagnen. Jag hör att grannen är lite upprörd och undrar vad som hänt.

En banderoll får mig att fundera. Den är supertung och när jag ser på den så är den på hela 20 meter (!) och saknar dessutom hål. Jag mailar och undrar vad det är för special och det visar sig sedan vara en banderoll, eller duk, som man kan klippa och göra som man vill med.

Umara levererar!

Ullis och jag går sedan och äter lite mat på Piccolino och det är gott men jag får tyvärr pommes istället för ris och säger till.

Snart har jag även ris i en skål, vid sidan om. Bra löst! Gott!

Nu får jag också svart på vitt att jag fått godkänt på sista kursen, så himla skönt. Tror jag fick veta det i onsdags men glömde skriva om det. Den var på hela 11 poäng och kanske var det på nåder att jag klarade det.

Yippie!

På kvällen gick vi en liten promenad och tittade på teve.