Tisdag morgon och det var bara att masa sig upp och packa in resväskorna i bilen. Vi hade fullt sjå med att inte gå över 15 kilo på våra bägge resväskor. Vem som hade mest förtäljer inte historien men ni kan säkert gissa. Ha ha! Efter lite ompackning så fördelade vi ut vikten lite och nu måste det vara lugnt. Ullis berättade om ett par som endast klarade sig på en resväska. Helt omöjligt, tänkte jag. Men men. Man har ju olika intressen och vi hade väl väldigt många träningskläder men jag hade faktiskt bara två par skor med mig. Ullis hade lite fler par. 

Vi kom efter ett tag in på vår långtidsparkering och snart stod vi och väntade på en buss. Jag var lite kissnödig så jag pep in på en toalett och sedan när vi åker ifrån så pratar jag lite om Ullis ryggsäck och kommer direkt på att min är borta! I ren panik springer jag fram till chauffören och ber om honom stanna och som tur var hade vi inte kommit så långt. Vi får gå tillbaka för min ryggsäck stod inne i ett väntrum. Det var ju en jäkla start. 

Snart är vi igång igen men förstås på en annan buss och nu har vi allting med oss. 

Efter lite stök så kommer vi upp till gaten och väntar. Jag ser Daniel Adams Ray och det är andra gången jag ser honom och bägge gångerna har varit på en flygplats. Förra gången skulle både han och jag samt Ullis åka från Umeå och direkt springa Stockholm Marathon. Det gick inget vidare efter en gårdagskväll i ett kallt större skjul. Men eftersom det var ett bröllop så får man köpa det. Det går flera maratons. Det var ett fint bröllop, i alla fall. 

Nu väntade vi på att bli insläppta och Ullis sprang iväg lite snabbt på toan och rätt som det var så öppnade de ombordstigningen och Ullis stod i kön. Sen är det visst bara öppet i fem minuter och jag springer bort och kollar om jag ser Ullis men hon är för långt in i kön som går in mot damernas. Nåja, det borde vara lugnt och jag springer bort och kollar hur länge till de har öppet. 

Nu ser jag Ullis som är helt omedveten om att det är bråttom och springer bort till henne och snart är vi ombord. 

Vi får sitta bredvid en finska som beställer in alkohol i en stridande ström. Själva är jag och Ullis supertrött och somnar om vartannat men jag är lite tagen av då vi lyfte för jag gillar verkligen inte att flyga. Eller i alla fall så ger starterna men framförallt landningarna ett stort obehag. 

Vi sover och jag spelar lite schack då och då, när jag är vaken. 

Sen skall vi landa och Ullis ser att jag är rädd och håller handan. Mot slutet så blundar jag och blir rejält uppskrämd då det liksom skakar till som av en luftgrop och sen börjar vi bromsa. Men vad f-n! Landade vi där. Det gick ju rätt smidigt och jag känner en lättnad. Det har tyvärr inte blivit bättre med åren och nu är jag visst inte bara spruträdd, jag är flygrädd också. Samt rädd för kryp i buskarna som råttor och ormar. Ha ha!

Bra välkomnande med ett flyt i Bajens färger! :-)

Transfern till hotellet går bra men vi går av vid fel ställe och får sedan en specialtransport till rätt stället. Jag har redan checkat in på på bussen men det tar ändå lite tid. 

Lägenheten är superfin och vi tog det bara lugnt på kvällen och åt gott. Det blev en liten promenad längs området. 

Nice!