Torsdag och nog började jag väl känna mig lite bättre i halsen? eller...  Lite segt på morgonen men snart var det bra fart på mig och jag var själv med lite grand och "lekte" på lektionerna. Det är liksom en bra synergieffekt. Genom att man själv är med så visar man hur man skall tänka och jag får själv lite bra, och rolig, träning. Idag blev det pingis, efter första lektionen, och som vanligt så blev det tuffa matcher mot min, som många på skolan säger, adept. Jag fick en duktig spelare att gå med i Nyköpings bordtennisklubb och det känner jag mig riktigt stolt över och jag frågade lite försiktigt hur bra jag var i förhållande till de duktiga i klubben och han sade att jag var bra! :-) Härligt för egot men också en liten funderare på om jag inte borde spela lite mer seriöst och skulle jag spela mer seriöst så är det väl badminton jag borde köra. Tror aldrig jag förlorat en match på 35 år. Den sista gången jag förlorade var nog i klubbmästerkapet i Trosa. Varför slutade man? Sådant har jag tänkt på mycket. Att man som ung bara kan sluta utan att någon vuxen finns där och inte ens kan ställa en enkel fråga. Nu studerar jag för övrigt det också då jag går en kurs i pedagogik i idrott. 

Hursomhelst så skulle Ullis springa lite på Stensund och frågan var om jag vågade springa. Jag skulle höra av mig under dagen och det landade i att jag inte vågade men jag tänkte promenera och sedan ta ett bad med älsklingen. Sagt och gjort men när jag kom hem så var jag så trött så jag lade mig i sängen och åt kräm. Jag åt för övrigt hela dagen så jag var nog inte så himla pigg och kroppen krävde läkande energi. 

Sen ringer "Mora-brorsan" och jag känner att jag är sen och det får fart på mig. Fort och iväg och jag kom några minuter sent. 

Ullis drar iväg och jag går efter. Vid 22 minuter så vänder jag och ringer upp och kollar när Ullis vänder så vi synkar. 

Väl tillbaka så springer Ullis om mig precis på slutet och vi går bort till bastubryggan och hoppar i. Eller hoppar och hoppar... Vi går förstås i och tvingar i oss två gånger. Som vanligt så är det fötterna som tvingar upp en och nästa gång skall jag ta med neoprenstrumpor och se om det kan hjälpa mig att vara i längre. Men 2 gånger 20 sekunder är jag nog i. 

Bra dag trots allt men jag fick en liten eftersläng i halsen vilket oroade. 

Onsdag och som vanligt lite segt på morgonen men sen var man igång och rätt som det är så står jag med händerna fulla av blod och förstår ingenting! :-0 En elev är gullig och låser upp min dörr och jag får skölja av mig och ser att det kommer från såret i helgen. Jag fick för mig att ta bort plåstret imorse och med facit i hand var det för tidigt. Jag fastnade i någonstans och rätt som det var så var det öppet igen. 

Sen får jag ont i ena axeln och det är då jag visar gymnastikövningar och inte heller där vet jag vilken övning som orsakat skadan men den sitter i. 

Sista lektionen och jag ser att det är 20 minuter tills en föreläsning, på skolan, börjar. Jag snabbar mig och tar en dusch och sen får hela skolan lyssna på en fantastisk föreläsning om främlingsfientlighet av docenten Christer Mattsson. Hans namn känner man igen om man läst pedagogik och jag kände absolut igen det och kommer nog läsa några texter av honom i min kommande kurs om idrottspedagogik. Riktigt bra var den men tiden gick en bra bit över utsatt tid och jag springer ned mot bussen utan att veta om det kommer en anslutningsbuss i bra tid. Jag ser att jag sprang i onödan och får vänta en kvart på terminalen. 

Jag ser att jag fått en plats på coren och tänkte först boka av men då jag går på bussen känns det faktiskt riktigt bra så jag struntar i det. Jag kanske är frisk! tänker jag. 

Så bussresan hem och när jag yrvaken vaknar så känner jag mig sjuk igen och det är så irriterande! Jag kommer hem och säger att jag måste boka av och Ullis påpekar att det är lite sent för det och jag ser på klockan att den tickat över 18:00. Ajdå! Jag bestämmer mig att gå med och försöka och Ullis ville gärna ha sällskap. 

Jag körde medvetet lite lugnare men det är svårt att ta det lugnt då Carina peppar på. Några övningar körde jag inte ända in i kaklet utan fuskade lite. Tror det var smart. 

Sen hem och vi hann prata lite med Johanna innan vi drog vidare. 

Väl hemma blev det lite mys framför teven och hyfsat bra i tid i säng. Bra dag trots allt! :-)

Tisdag och jag var fortfarande rätt förkyld men jag orkade ändå jobba och när jag väl var igång så märktes det ingenting. Idag var det Spökjoggen, som klubben arrangerar, men jag och Ullis stod lite tillbaka då jag mått lite sämre på slutet. 

När jag kommer hem så är det rätt bråttom och jag är lite inne på att skippa min tänkta spökmålning men sen ändrar jag mig och kladdar på mig lite snabbt. Det var lite ovant men rätt kul och hyfsat bra resultat va? :-)

Sen var det dags och när vi kommer till spåret så är det lite ajdå! Det lyser inte alls från elljusspåret men det var ju extra läskigt så det var bara att gilla läget. Bara hoppas löparna inte trampade snett. 

Spökjoggen var uppskattad och det lär bli ett bestående inslag. Nästa kommande event släpper jag dock inte ifrån mig och det är Nyårsjoggen. Den ser jag verkligen fram emot men frågan är om jag ens får springa två veckor efter operationen. De skall ju in i ljumsken och man får inte anstränga sig i början. Två veckor är ju ändå en tid. 

Läskigaste, för mig, var nog ändå efteråt. Då man skulle ha bort färgen...

Måndag och jag var klart förkyld när jag vaknade. Jag borde förstås varit hemma men det är väl min svaghet, eller kanske styrka. Jag har väldigt svårt att vara hemma och kanske inser jag inte själv att jag är sjuk. Det kanske är därför många tittar snett på mig. Så snart jag var igång så kändes det rätt bra dock och jag kunde visa lite övningar utan att dö. 

Sen var det möte men då tog förkylningen ut sin rätt och det var rätt segt, faktiskt. 

Lite surt att missa en bra buss med några minuter men så är det. Jag var hemma klockan 18 och då hade precis gudsonen Oliver kommit då han skulle kolla på Felix bil. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att han kunde få igång den så där direkt men när jag står inne i huset så låter motorljudet helt plötsligt annorlunda och nog sjutton är det Felix bil som brummar. Efter ett tag så fungerade allt riktigt bra och Felix och Oliver bokade in en tid för en liten större service. Grymt jobbat, Oliver!

Efter det så satt vi mest och pulade med att få Ullis cykelprogram att laddas in och en snäll själv ringde upp oss, Sanna heter hon, men vi gick bet även då. Sen, när Felix hade tid, så var det löst på en minut. F-n! Man har blivit gammal och varken mecka eller ha koll på datorer kan man. 

Det blev till slut Major Svan på teve och det är något jag i alla fall kan - kolla på teve! :-)

Söndag och jag sov rätt länge, kändes som jag behövde det och inte var jag något bättre heller. Trist!

Ullis hade stekt lite ägg och det var jäkligt gott att komma upp till det och kaffet var klar - nice!

Efter det så skulle Ullis springa lite och jag tog det lite lugnt och kollade runt lite på cykelskor. Troligtvis till Ullis för jag hade ju redan två par. 

På teven skulle finalen i Stockholm Open börja och sensationen Holger Rune skulle möta Tsitsipas, eller hur han stavas. Holger var grym och jag hoppade lite emellan och lyckades faktiskt komma in i slutet på matchen och kunde se Holger vinna. Grattis, Norge!

Sen åkte vi runt och lämnade lite saker och mös mest hela dagen. Vi gick förstås och postade alla flipbelts, det blev en hel hög faktiskt och nu är det bara enstaka kvar. 

När vi gick in och handlade på ICA Trossen så kom flera gamla elever fram och när en ville kramas så varnade jag honom för att jag var förkyld men det struntade han i. Han ville så gärna kramas, gulligt! Eleverna förklarade hur gärna de ville ha mig tillbaka men jag jobbar ju på en annan skola och har det jättebra, sade jag. Det var ytterligare en skön feedback så något har visst den obehöriga läraren gjort rätt...

Väl hemma blev det lite mys framför teven, har ni hört det förut? :-)

Lördag morgon och jag kände mig etter värre så jag försökte ringa E-M direkt på morgonen men konstigt nog fick jag inget svar och jag försökte några gånger. Jag fick förstås ställa in morgondagens besök för nu var jag rejält förkyld och man måste förstås vara försiktig med äldre personer. Speciellt när det är en gullig faster! :-) När hon ringer upp så förklarar jag läget och vi skulle höras av senare. Hon hade förresten pratat med en av farmors systrar, om jag inte minns alldeles galet. 

Hursomhelst så röjde vi i alla fall på som planerat och rätt som det var så hade jag skapat en säljtråd, på Facebook och Ullis sålde gamla flipbelts som legat väldigt länge i butiken. Det gick väldigt bra så vi fick fullt upp och hela dagen gick åt till det. 

Sen, när vi skulle laga mat, så slipar jag upp en kniv och den blir väldigt vass och jag råkar slinta och eftersom jag ser hur kniven skär blixtsnabbt in i fingret och vinkeln så blir jag lite knäsvag. F-n! hur mycket tog den, tänkte jag. Jag håller ihop fingret och ropar på Ullis som måste undrat hur allvarligt det var men den skar igenom huvuddelan av lillfingret men såret var fint och jag tejpade direkt och skötte det exemplariskt. Tror det kommer bli bra. Vi skulle äta fläskfilé för övrigt. Gott var det i alla fall och inte så blodigt... 

På kvällen så ser jag att några elever försökt att nå mig och det var faktiskt flera stycken som jag hade missat och de tyckte det var riktigt tråkigt att jag slutat och att de saknade mig. Gulligt förstås och en bra boost då jag känt mig lite hängig. Det sistnämnda är förstås för att jag inte kan träna och har träningsabstinens men det finns även en begynnande oro att kommande operation inte skall gå bra. Jag sög åt mig lite av de fina meddelandena men förstås tråkigt att det verkar lite stökigt. 

Klockan 20.00 var det Primetime och varför inte. Jag började spela lite men det var skitsvårt redan från start och det kändes lite hopplöst men jag lyckades hålla mig kvar men fick offra en livboj. Det var rätt konstig musik men som tur var så var Felix i köket så med hans hjälp lyckades jag få rätt och när han inte kunde så "fuskade" jag lite med hur folk skrev i chatten. Ibland så kan man luska ut rätt svar fastän de försöker luras också. Rätt som det är så är det sista frågan och jag chansar rätt även där. Wow! Det blev hela 10 kronor i vinst och det låter ju inte så mycket men det får nog räknas som ett rätt svårt quiz. 

Fredag morgon och jag hade vaknat flera gånger och fått gå och snyta mig. Ajdå! Förkylningen bröt visst ut men hyfsat lindrigt men jag meddelade Ullis att det nog inte blir någon löpning idag. Vi hade packat våra väskor igår kväll. 

På jobbet så bet jag ihop men kände mig ändå lite småseg och kanske var jag inte riktigt på tårna så efter att första lektionen var rätt svår att få att fungera så jag styrde snabbt om och gjorde det lite lättare på resten men det var ändå en tuff dag. Är man inte riktigt skärpt så märks det. 

När sista eleven var ute så satte jag mig ned och sorterade lite resultat och när jobbdagen var över tog jag bussen ned mot stan och mötte upp Ullis. Hon var klar med sina naglar och satt på en fik med barndomsvännen Inger och en släkting till Inger. Efter ett tag bröt vi upp och fikade med Inger på Espresso House, då jag har abonnemang där. Det blev även en liten kaka till kaffet och det var ljuvligt gott. 

Sen drog jag och Ullis till Pål Jungs hage och kollade in några affärer och köpte lite förbrukningsartiklar på Rusta. 

Fort hem och nu var jag riktigt hungrig och vi åt hyfsat direkt då vi kom hem. 

Sen drog vi till Safiren då Ullis skulle simma och jag simmade några längder själv. Tror det blev 200 eller 250 meter. Efter det så väntade jag i varmpoolen och när Ullis äntligen var klar blev det lite bastu innan vi drog hemåt och tittade på Bianca igen. 

Torsdag och på morgonen så kändes det lite i halsen så jag meddelade Ullis att jag nog inte kunde springa. 

Sen, under dagen, så kändes det bättre och jag tänkte att jag nog kunde prova i alla fall. Jag tog det rätt lugnt på lektioerna och var mest med och bedömde och det var emellanåt väldigt bra spel. Sen mot bussterminalen och det är kö vilket gjorde att jag missade min buss med en minut, surt. 

Nu blev det istället så att jag gick mot stan och köpte lite snask och tog sen en kaffe på Espresso house.

Hem på bussen och nu var jag istället lite sen. Normalt, på torsdagarna, så är jag hemma tidigt. 

Hemma så fixade jag snabbt ihop lite kläder och sen ut mot Stensund, där Ullis väntade. Något kände jag absolut i halstrakten men inte i själva halsen så snart var vi igång och det kändes ganska omgående helt okej. Faktiskt bättre än på mycket länge och rätt som det var så skulle vi vända och visst började man känna av lite grand men inte så farligt. Det var trixig skogslöpning och snittpulsen blev låga 135 slag i minuten, nice! Kanske var man helt fit for fight ändå. 

Sen in till bilen och hämta ombyte och joggandes bort mot bryggan. 

Av med kläderna och sen ned i vattnet. Kallt, förstås, men jag tvingade mig i ett tag. Fötterna började dock snart protestera och de liksom försvinner. I övrigt så tycker jag inte det är så himla farligt men 20 sekunder är typ max jag klarar och det är nästan så att jag inte kan stå på fötterna. Jag doppade huvudet också och det var som en smärre chock. Det liksom biter till men inte enbart obehagligt faktiskt. 

Efter gick Ullis i och hon frågade om jag inte skulle i en gång till men idag fick det räcka med en gång. Dock brukar det hända något skönt i kroppen vid andra gången eller om man är i ett litet tag till. 

På med kläderna och sen hemåt för lite god mat framför teven. Livet kan vara jäkligt nice!

Idag fastnade vi framför Bianca och det var bättre än väntat men skall jag vara ärlig så blir det lite konstlat då hon inte kan lika mycket som de mer rutinerade men helt okej ändå, tycker jag. Det blev en lite annan vinkel än vanligt. 

När det var dags att lägga sig så kände jag nog kanske mer i halsen ändå... Hm, vart tar det här vägen?