Torsdag och på morgonen så kändes det lite i halsen så jag meddelade Ullis att jag nog inte kunde springa. 

Sen, under dagen, så kändes det bättre och jag tänkte att jag nog kunde prova i alla fall. Jag tog det rätt lugnt på lektioerna och var mest med och bedömde och det var emellanåt väldigt bra spel. Sen mot bussterminalen och det är kö vilket gjorde att jag missade min buss med en minut, surt. 

Nu blev det istället så att jag gick mot stan och köpte lite snask och tog sen en kaffe på Espresso house.

Hem på bussen och nu var jag istället lite sen. Normalt, på torsdagarna, så är jag hemma tidigt. 

Hemma så fixade jag snabbt ihop lite kläder och sen ut mot Stensund, där Ullis väntade. Något kände jag absolut i halstrakten men inte i själva halsen så snart var vi igång och det kändes ganska omgående helt okej. Faktiskt bättre än på mycket länge och rätt som det var så skulle vi vända och visst började man känna av lite grand men inte så farligt. Det var trixig skogslöpning och snittpulsen blev låga 135 slag i minuten, nice! Kanske var man helt fit for fight ändå. 

Sen in till bilen och hämta ombyte och joggandes bort mot bryggan. 

Av med kläderna och sen ned i vattnet. Kallt, förstås, men jag tvingade mig i ett tag. Fötterna började dock snart protestera och de liksom försvinner. I övrigt så tycker jag inte det är så himla farligt men 20 sekunder är typ max jag klarar och det är nästan så att jag inte kan stå på fötterna. Jag doppade huvudet också och det var som en smärre chock. Det liksom biter till men inte enbart obehagligt faktiskt. 

Efter gick Ullis i och hon frågade om jag inte skulle i en gång till men idag fick det räcka med en gång. Dock brukar det hända något skönt i kroppen vid andra gången eller om man är i ett litet tag till. 

På med kläderna och sen hemåt för lite god mat framför teven. Livet kan vara jäkligt nice!

Idag fastnade vi framför Bianca och det var bättre än väntat men skall jag vara ärlig så blir det lite konstlat då hon inte kan lika mycket som de mer rutinerade men helt okej ändå, tycker jag. Det blev en lite annan vinkel än vanligt. 

När det var dags att lägga sig så kände jag nog kanske mer i halsen ändå... Hm, vart tar det här vägen?

Onsdag och på skolan blev det lite härlig volleyboll och sen hemma så blev det lite lätt cykling för mig, då jag kände av lite i halsen, och Ullis körde på Safiren.

Det blev som vanligt Tick Tock-banan och halsen verkade funka.

På bussen hem så pratade jag med en gammal elev och han var riktigt nostalgisk och pratade om att han skulle vilja träffa gamla lärare och klasskamrater. Sen undrade han om jag hade varit med på reunionträffar men det hade jag inte och han undrade varför. Ja, varför? tänkte jag men det är rätt enkelt. Jag hade en pissig barndom och ser hellre framåt. Och livet nu är underbart. :-)

Tisdag och när lektionerna började närma sitt slut så händer en sak som gör att jag bränner mitt sista krut och jag är helt slut då jag tar stadsbussen mot terminalen. Det är nu inte mycket som kan hindra mig från att gå in på Pressbyrån och köpa lite energi och så blir det. Med musik i öronen så nickar jag på en elev som jag normalt sätt pratar mycket med. Nu är det bara slänga fram godiset på disken, betala och gå ut till bussen. 

På bussen så hejar jag på en gammal elev och med lite godis i munnen så drar jag ned luvan och somnar. 

Väl hemma så hoppas jag att jag kan komma igång men söndagens långpass sitter fortfarande i och skall det bli någon träning så får det nog bli cykling. Ullis kollar upp vad hon skall träna och efter maten så drar vi igång. Jag försöker köra mitt aerobiska pass, på en timme, och kör igång. Det går bra men när det gått runt 20 minuter så händer något med motståndet och jag måste lägga in lättaste växeln och ändå trampa på låg kadens för att inte gå för högt i watt. Så jäkla irriterande och jag måste stålsätta mig för att inte bryta. 

Ullis verkar stark och det sporrar och själv känner jag mig förvånandsvärt bra i kroppen och det är mest mentalt jag får kämpa. Jag kommer dock igenom passet och det blir 70 minuter med upp- och nedvarvning. 

In i duschen och sen blev det lite teve och värmebädd i soffan. Det var allt vi orkade med.

Apropå att sporras av Ullis så är det enormt sporrande att nu börjat blogga igen. Kolla in min länk på sidan eller klicka här: Min träning mot Ironman 2023 (bloggplatsen.se)

Nu ligger en ny omröstning ute då jag är lite nyfiken på vilka ni är som tittar in på bloggen. Jag väljer att inte koppla den till facebook då jag vill försöka få ett riktigt värde. Så den kommer att ligga ute rätt länge. 

Glöm inte att svara men är det första gången du är här skall du inte svara.

Ha en bra dag!

Måndag och det var dags för en ny arbetsvecka. Nu var det dags att introducera gymnastiken men hur skulle det gå då jag fortfarande kände av gårdagens löpning big time? Jag beslöt, för allas bästa, att skjuta på den en eller två lektioner. Det kändes som om jag skulle kräkas om jag tog i lite grand och bara tanken på att snurra i luften... Nä! 

En klass fick jag dock hålla vad jag lovade och givetvis var det några som jag var tvungen att visa och det var en nära döden-upplevelse. Hela världen snurrade i några sekunder då jag hade landat. Lilla korset var helt omöjligt. 

Sen lite möte och snart var jag på bussen och sov som vanligt. Jag sov hårt då klockan ringde och det var snart dags att kliva av bussen och jag var lite smågroggy då jag var hemma. Ullis var i röjartagen och jag monterade upp en skohylla. 

Sen gick timmarna och idag fick bli en vilodag. Vi avslutade med lite teve och det blev fantastiska Major Svan och sen även ett avsnitt av Expeditionen. 

Söndag och Ullis ville ut på långpass och ville gärna ha mig med. Jag ville väldigt gärna men jag ligger absolut inte på långpass nu men varför inte försöka? tänkte jag. Jag kan ju bara bryta och gå hemåt om det inte fungerar. 

Sagt och gjort. Efter frukosten var vi snart ute men det tog lite tid att hitta kläderna. Ullis tyckte jag hade lite dålig koll på var jag lagt mina tights men till slut hittade hon dem. I hennes låda... :-)

Vi började och det var sedvanligt lite segt men faktiskt mindre än det brukar och vi tuffade på. Det gick bättre än väntat och snart så kändes det helt okej men det var ju långt kvar. Efter några kilometer så genar vi in på en grusväg och det är skönt som omväxling men det är ju också lite mer backar. Jag får slita allt mer men är också taggad då vi pratat så mycket om Ironman hit och dit. Det ger verkligen motivation och snart är vi Trosa och där och då tar det plötsligt emot riktigt mycket för första gången. Ullis föreslår att vi tar in vid Hunga men där är det ju mycket mer backar och då visste jag inte att det var en hel del backar i Ullis träningsprogram så jag sade att jag hellre springer ute på stora vägen. Lite längre men mindre backar. 

På Åda-rakan tar det emot riktigt rejält och långt, långt bort så ser vi en gestalt och vi tänker direkt på Flaken. Fem minuter innan har vi hälsat på fru Flak så det var ju inte alltför otänktbart att det var herr Flak som kom efter. Frun visserligen på cykel. 

Visst är det Flaken och vi hälsar lite kort och fortsätter men nu är det rent djävulskt att komma igång då man stått still och jag får slita. Sen börjar det krampa mer och mer och vi bestämmer oss att 15 kilometer får räcka och så går vi resten. Det var okej för Ullis också och när man äntligen var klar så skakade jag i hela kroppen och jag ville inte ta ett steg till så kanske var promenaden efter väldigt viktig. 

Vi kommer så sakteliga hem och nu kan jag knappt gå i trappan och det är lite bökigt att duscha då det är lite trångt. 

Sen tar vi en tur och slänger lite skräp på soptippen och nu fick skoskåpet ryka. Ullis har velat bli av med det länge och det är absolut rätt. Det är till och med trasigt och så kan man ju inte ha det. Vi åker sedan och lämnar släpet och givetvis har jag låset i andra bilen så Felix kunde komma med det och Ullis och jag väntar i Trosa. 

Jag passar på att köpa lite på Trosa Livs och det såg billigt ut där inne men det blev ändå en hundring för lite vatten och energi. Jag visste iofs inte vad allt kostade. En chokladkaka slant ned då jag var så slut. 

Felix kom och vi lämnade låset och sen hemåt. 

Ullis ville nu till Ikea och vi åkte direkt då det ju stänger lite tidigare på söndagar. Något skoskåp, som passade, hade de inte men det var något annat hon ville ha och vi kunde ju passa på att äta där. 

Väl hemma blev det den tunna blå linjen och den är ju speciell. 

Jag somnade ovaggad då känslan fortfarande var att jag blivit överkörd av ett tåg. Aka tjejpisk!

Lördag och jag sov ut ordentligt och när jag kom upp så hade Ullis löpt amok i huset och röjt lite överallt. Jäklars vilken fart! Hon var verkligen på gång och det smittade förstås av sig. Snart var jag också med och röjde. Sen fick vi höra att Tim och Cilla ville ha skjuts och jag såg att jag nog kunde klämma in ett cykelpass innan och sade att jag kunde ta det och hoppade på cykeln och körde ett pass på Tick tock-banan, den är typ 20 kilometer och relativt platt. Som vanligt så hade jag tt-cykeln men inte sjutton sitter jag i tempoställning för det. Jag måste snart börja träna upp mig för den ställningen så det inte blir som sist. Jag satt nog upp 70 % av tiden. 

Det blev runt 190-200 watt i snitt och sen in i duschen. Bra pass och jag kände mig stark rätt igenom. 

Efter avlämning på järnvägsstationen så var det lite paus hemmavid och det var mysigt. Ullis hade fixat lite då jag var borta och det var en trevlig överraskning. :-)

Sen fortsatte vi lite på tomten och jag hann även fixa lite med mina inlines-hjul. Tyvärr fick jag hjärnsläpp och försökte få på hjul med mikrolager så de får jag packa ihop igen och det slutade med att jag fick sätta på 84mm-hjul istället och det är bara hoppas det blir bra. 

På kvällen så blev det lite teve-mys. Imorgon fortsätter röjandet och förhoppningsvis orkar jag hänga med Ullis på hennes långpass. Väldigt kul att hon börjat blogga igen också. Titta gärna in vettja! :-)

Fredag och återigen så gick det lite för långsamt till Nyköping så jag klev lugnt av vid centralstationen och tog sällskap med en elev. 

Väl på plats så fick jag lite panik då jag inte hittade stämpelkorten men jag hann precis och givetvis var rektorerna där som säkert trodde att jag var sen till jobbet då jag sprang förbi dem och letade efter mina stämpelkort som låg inne på skolan, på min arbetsplats. 

För att eleverna skulle hinna med så joggade jag bort till Ekensberg, stället där de skulle orientera, så de som ville komma iväg tidigt fick chans till det. 

Några blev lite sena men jag hade en kollega som också hade orienterande elever som hade lite koll. 

Jag gick tillbaka och förberedde för nästa klass och återigen så joggade jag bort och många elever ville komma iväg tidigt så det blev ett stort gäng och nu var det några som kände för en lång och svår bana. 

Efter det blev det lunch och jag åt tillsammans med en supertrevlig elev som ofta äter med mig. Han är så trevlig så man blir bara så himla glad och jag är så himla glad över att vara på Nyköpings högstadium. Jag har varit på så många ställen och det har alltid varit bra men det här är något extra. Så kul!

Sista lektionen och nu blev det kartpromenad och tyvärr hade jag glömt glasögonen så jag klantade mig lite och eleverna fick jobba hårt då jag inte såg kartan så bra. Det får jag ha i åtanke då jag bedömer dem. 

Hem och Ullis hade redan tränat så det blev lite slappande på soffan. 

Efter det så röjde vi lite på tomten och fixade sedan lite god mat. 

Jag fick till ett litet cykelpass och det var jag imponerad över själv då jag som vanligt blev seg på bussresan hem. 

Sen var det skönt att slappna av lite i soffan.