Måndag och vi sov lite längre men då vi packat ihop så mycket igår gick det fort att få ihop det sista och snart var vi uppe på vägen. Vi hade räknat med en hel del kö men det var väldigt lugnt och måndag verkade vara en bra dag att göra själva bytet på. 

Vi hade blivit inbjudna av fina vännerna, PF och Gisela att stanna till och även ställa husvagnen några dagar och det kändes inte bra att tacka nej till övernattning men vi behövde ju komma hem av flera skäl som bland annat medicin och blommor.

Först stannade vi dock till i Aronstorp, som ligger vid Färjestaden, och åt en sista omgång kroppkakor. De är så goda.

Vi åkte vidare och efter en stunds bilfärd svängde vi av. Det var en mysig väg in och fin natur. Sen kom man fram och från och med nu var man helt blown away av typ allt! Det var magnifikt och kändes som rena himmelriket. Snopet att åka hem men man ville jättegärna komma tillbaka och stanna några dagar. Att man ens kan bo så fint.

Det blev kaffe och en tur i skärgården med ett litet stopp på en ö.

Sen hade några timmar passerat. Lite kul att känna och klämma på några simglasögon och inse att man äntligen hittat några som satt som en smäck. Jag tog kort och hoppas att jag hittar några av samma modell.

Sen tackade vi för oss och rullade vidare hemåt.

Ett sedvanligt stopp i Ringarum, för lite mat.

I Nyköping stannade vi till och köpte lite mat till Felix och efter att ha lämnat maten till honom fortsatte vi ut till Stensund med vagnen och ställde upp den.

Efter någon timme åkte vi hem och sov hemma, efter att Ullis vattnat lite och jag packat in lite saker.

Söndag och sista egentliga dagen på Öland. Jag hade ju dessutom glömt att ta med tillräckligt med medicin så vi tyckte att det räckte med en vecka. Idag tog jag sista tabletten men jag tror inte det är så farligt att missa lite. I alla fall inte någon kortare tid. 
Efter frukosten så laddade vi för lite löpning och snart var vi igång men lite segt initialt men sedan ropade Ullis att jag körde alldeles för hårt och jag förstod ingenting. Det kändes ju som det gick sakta men medicinen bromsar ju också så nu gick det lite fortare. 

Den ökade farten började kännas av vid Klinta camping och nu var det istället funderingar på om jag skulle orka tillbaka. När vi vänder tillbaka så går det lite uppför och vi pustar i några sekunder innan vi joggar igång igen och nu kommer backen. Lugnt och fint och nu känner vi hur varmt det är också. Pust! Vi kom ju inte igång så snabbt så det är typ lunch och solen gassar. 
Värsta backen gjord och trots värmen får vi upp lite fart igen men så plötsligt börjar längden ta ut sin rätt så slutet blev segt. Åtta kilometer och ytterligare ett bra pass till handlingarna och jag hann inte ens få av mig kläderna förrän Ullis låg i vattnet - underbart! 
Jag brydde mig inte om att en familj var där utan jag badade i kalsongerna och vi ville knappt gå upp. 
Vi hade förstås nästan blivit överhettade under rundan så det var skönt att ligga i en bra stund och sedan traskade vi uppåt till husvagnen.

Efter lite lunch så drog vi till Borgholm men vi bestämde oss för att fortsätta till Solliden och efter en våffla så betal vi entrén och gick in. Sjukt fint och man kunde lätt fördriva tiden med att bara gå runt och titta.
Mitt i allt så ser jag en notis och jag läste något om att jag vunnit något och förstår att jag vann tävlingen på Hemköp i Vagnhärad- kul! Jag som typ aldrig tävlar utom när jag verkligen vill vinna något. Det var en matchtröja, bag och flaska med Coca Cola. Värde 1200 kronor.
Efter någon timme var vi klara och köpte oss en glass och gick mot bilen.

På vägen hem så åker vi in mot Borgholm igen ocj Det blir återigen Ebbas Cafe och nu väljer vi en mixedtallrik och den var sjukt god. 
väl hemma så börjar jag att plocka ned tältet och sen går allt av bara farten så det lär gå fort imorgon.

Lördag och vi tvekade lite om morgonlöpningen och det slutade med att vi sköt upp det till senare.

Jag passade på att inspektera en tånagel som jag råkat få något knas på under natten. Troligtvis hade jag fått ett litet skär i den och sen fastnade jag rejält i typ lakanet eller i draperiet. Det är lite svårt att veta då man vaknar i ren panik då det känns som nageln klyvs. Superskumt för jag visste inte ens att jag hade något fel på tån. Jag lekte lite doktor och det blev rätt bra.

Vi tog sedan fram även vår andra SUP och det var bara att pumpa på. 
När vi var klara så traskade vi ned och paddlade på.

Det blev runt 20 minuter och bålen fick jobba i vågorna.

Vi hann även med en tur till Köpingsvik för att kolla lite saker och handla.

Vi lyssnade på några poddar och som vanligt så somnade man en stund. Vi fortsatte med att ta det lugnt och vilade nästan hela tiden. Vi hann dock med att spela lite poker och efter Ullis drömstart så lyckades jag ändå ta hem segern men oavsett så var det kul.

På kvällen tog vi oss i kragen och gick på en promenad och som vanligt så fångade vi solnedgången men vi upptäckte att det var minst lika fint åt andra hållet idag.

Avslutningsvis så kikade jag lite på VM och förutom lite svenska insatser så var det sjukt kul att se på Karsten Warholm som verkade fått till formen igen.

Fredag och idag skulle Gisela komma och det stod cykling på agendan men Ullis och jag hade ju bara våra mountainbikes men vi skulle i alla fall testa.

Efter frukost och vanliga bestyr så dyker hon då upp och efter att ha fått ordning på våra cyklar så var det då dags. Jag hade varken cykelpedaler, cykelbyxor eller hjälm men hjälmen gör enligt undersökningar att man löper mycket mindre risk att bli påkörd av en bil men givetvis är hjälmen ett bra skydd om man ramlar. Själva undersökningen visade att bilisterna i snitt håller ut 75 centimeter längre om cyklisten saknar hjälm. Så sjukt! Som om hjälmen skulle skydda mot en bil.

Vi drar i alla fall igång och relativt snabbt känner man att man får jobba men när det kommer medvind så blir det väldigt lätt att ligga bakom för det visade sig ganska snabbt att det var Gisela, med sin tempohoj, som fick bryta vinden.

Jsg njöt i medvinden och tyckte allt var magiskt tills motvinden började. Nu fick jag slita hårt och bra länge. När vi närmade oss fiskeläget, där vi skulle fika, så kände jag att jag släpper så jag inte går mig helt slut då benen skakade. 
Efter en knapp minut, efter de andra, så rullar jag in och efter att vi parkerat hojarna så gick vi in och beställde varsina räkmackor lyx 2.0 Ribban har höjts alltså. Spännande! 
Som jag kommer ihåg så var den vanliga räkmackan helt perfekt men nu hade de försökt gjort den ännu bättre och frågan är om det var nödvändigt men visst var den riktigt god.

Under cyklingen så reagerade jag på att Ullis bakdäck såg lite mjukt ut och mycket riktigt. Hon hade fått pyspunka och efter att ha fått låna en pump så ser vi att hon fått in något stift, eller liknande, i däcket. Vi blir erbjudna att få en lagningslapp men jag tror att vi skall klara oss hem för får stiftet sitta kvar så bör luften räcka.

På vägen hem så får jag inget gratis men nu tänker jag kämpa men efter halva sträckan så går det inte längre och när Ullis vänder sig bakåt så vinkar jag åt henne att fortsätta men jag ser att hon tvekar och nu får hon en lucka att täppa till istället. 

Jag tar det nu lite lugnare men sen åker en stor insekt på mig och det känns som om den kan ha fastnat på tröjan och jag sliter till i den och rätt som det var så smäller det till i asfalten och mina läsglasögon har åkt av. Jag glömde ju bort att jag satt dem i tröjan. Jag hoppar av cykeln och ser en bil närma sig och jag vinkar. Den verkar dock inte gå så fort och jag har tur för det är en EPA. Jag hinner plocka upp dem och fortsätter.

Snart ser jag två cyklister stå och vänta och det visar sig vara Ullis och Gisela och den sistnämnde är lite orolig för att behöva åka på stora vägen men jag säger att det finns en cykelväg sista biten och tänker då inte på att det är grus en bit. Hursomhelst så är det väldigt kort bit man var tvungen att åka på stora vägen men det kom jag inte på då.

Jag håller på att släppa igen men kämpar mig ikapp två gånger och sen rullar vi in tillsammans. Tufft pass och jag är helt slut. Det blev dock inte mer än kanske dryga tre mil.

Väl tillbaka så går vi till stranden och deras tanke på att simma dog när de såg vågorna. Jag kylde dock ned benen och det var så skönt. 
Vi vinkade adjö och tog det sedan rätt lugnt. Inget bad och så. 

Efter ett tag, då vi blivit hungriga, gick vi sen till Evas kroppkakor och åt. Fyra stycken kroppkakor slog jag till med och det var som en liten munsbit. Sega benen satt kvar ett tag dock.
Lite sport på teve och stackars Norge som blev utspelade från fotbolls-EM. Med buller och bång dessutom. Nu lär det dock bli svenske förbundskaptenen som får bära hundhuvudet och med all rätt faktiskt. Rätt snart lär vi få höra om hans avgång. 

Rätt som det är så utbrister Ullis att himlen såg fantastisk ut och det gjorde den verkligen. Vi går ned men först letar jag efter en tjocktröja och det var dumt för allt gick supersnabbt och på några minuter var allt över. Det var som ett lämmeltåg ned till stranden och vi hann bara se slutet. Det blev heller inte lika fint på bild. 
En titt på VM och det är kul att det är igång men det gick inte hela vägen för släggkillen men resten av natten verkade gått svensk väg men det blir i en annan blogg.

Torsdag och idag skulle Ullis upp tidigt och springa men jag kände mig fortfarande slut efter förra gången men jag ville gärna försöka. Som tur var så sov vi länge och jag hade mer chans att väcka kroppen. 
Vi åt frukost och jag lyckades förhala det ytterligare och vi lyssnade klart på boken Sekten som återuppstod. Det var fortsättningen på Sekten på Dimön och den här kändes som ett steg nedåt men helt okej ändå. Lite annorlunda att lyssna på en bok men det gick bättre än jag trodde. Jag som verkligen är av typen - det skall vara som det alltid har varit. Men även jag kan ändra mig men fortfarande är en fysisk bok nummer ett. 
Jag tänker att jag inte avslöjar för mycket av handlingen då den är en del av en trilogi men mycket handlar om hur människor med sämre kvaliteter kan vara. Rätt tung bok faktiskt. 
Sen var det då dags för löpning och idag satsade vi på längdrekord för mig. I modern tid alltså. Jag har ju gått ned mig rejält efter Kalmar Ironman 2019 och modern tid kan väl räknas som sista halvåret och jag tror knappast jag har några milrundor där inte.

Tyvärr var det ruggigt segt från första steget och det kändes som värsta starten hittills och inte släppte det. Faktiskt inte alls utan jag slet som ett djur hela första halvtimmen och inte gick det fort. Vid Klinta camping pausar vi men jag behövde visst inte gå på toaletten och inte Ullis heller men vi stod på varsin sida om servicehuset och väntade och kanske behövde jag den extra vilan.

Vi fortsätter en bit till innan vi viker uppåt och hemåt och nu går det uppför men kroppen har vaknat lite och vi håller hyfsad fart uppåt och uppe på höjden så är det svagt uppåt innan det viker nedåt mot stigen vid havet. Vid ett ställe så provar jag att dra på i hundra meter och det är skönt men pulsen drog iväg rejält och låg kvar efter ett tag.

Väl framme så slängde jag av mig kläderna och gick ned i vågorna och vilka vågor det var! Det var klart över en meter höga vågor, typ vissa en och en halv meter och man flög som en vante fram och tillbaka. Ullis stod kvar vid kanten men blev blöt ändå av vågorna som slog in i bryggan - hur nice som jelst och jag tog igen mig ett tag.

Vi äter lite gott och gör oss sedan klara för cykling till Borgholm och vi tänkte titta på kortegen med kronprinsessan Victoria. 
Först stod vi dock i kö vid en hamburgerrestaurang och det låter som det är lite käbbel mellan personalen och en gäst.

Senare tog jag nog gästens parti för trots väntetiden var hamburgaren kall och smakade inget vidare. Lite läskigt med en liten kille som ramlar ned från ett bord och pappan springer och tar upp honom och lämnar sedan stället.

Efter lång väntan så kommer äntligen kortegen med kronprinsessan och prinsen och på några sekunder är det över men det var ändå lite kul att hon kollade rakt på oss. Det var vi värda efter en timmes väntan. Under väntan så pratade vi dock en hel del med några bekanta och gullade med deras bebis.

Vi tar oss en kaffe och sätter oss på en plätt och dricker den. 
Hem igen och nu har vi vinden i ryggen och det går fort.

I Köpingsvik löper vi oss lite gott till kvällen och tittade förstås på Victoria-dagen. 
Kul att se grymma Ebba Årsjö men artisterna var överlag ingen höjdare men Janice är bra.

Onsdag och ännu en skön morgon på Öland. Idag kände jag av knäna för mycket så när Ullis ville ut sade jag att jag kan hänga på med cykeln istället men hon sade att hon också kände av lite så vi stod över löpningen. Det fick bli senare i så fall.

Efter frukosten så drog vi istället till stranden där Ullis simmade och jag paddlade SUP. Det var lite på gränsen att stå eller inte så jag blandade. Det blev några kilometer.

Sen drog vi till Borgholm och vi tänkte att det skulle vara smockfullt med tanke på Victoriaveckan men det var väldigt lugnt. Ullis ville förbi något fint ställe och vi tog båda hembakad schnitzel och den var riktigt god. Kanske man borde fått lite mer sås men jag orkade inte säga till.

Efter maten så gick vi runt lite i stan och när vi går in på ett konditori så ser jag en kollega och i nästa stund ytterligare en och jag visar att han skall vara tyst så jag får springa fram och skrämma den första. Det var för övrigt Lasse och Manne och det visade sig att de bor på en camping ganska nära oss. Faktiskt på campingen där vi brukar vända vid vår löpning. 

Vi har dock lite bråttom för snart börjar ju de svenska tjejer spela mot Schweiz. Jag tipsade dem om att det nog är storskärm på ett ställe i stan och det lät som de skulle kolla upp det.

Väl hemma så satt vi snart och kollade eller det var väl jag mest. 

Matchen var ingen höjdare och höjer vi snart inte nivån så blir nog snacket om guld mest pinsamt men de vet ju att de har hög nivå då de spelar bra men andra lag kan ju också ha höjt sig som till exempel England.

Vi avslutade med en promenad och rätt som det var så plingade det till i klockan som visade att jag, trots utebliven träning, kommit upp i dagsmålet som är ett snitt av senaste tidens värden. Nu är det knappa 15000 steg.

Tisdag och Ullis och jag började med en rejäl långpromenad till Köpingsvik och där försökte vi hitta ett fik men konstigt nog hittade vi inget utan det blev istället en kartong jordgubbar. Jag frågade en kvinna om hon behövde hjälp för det såg ut som hon letade efter något och mycket riktigt. Hon hade tappat en liten detalj på en av sina AirPods och letade en bra stund men hon tyckte nog det var jobbigt och ville sluta. Sen traskade vi tillbaka men hittade ett ställe där det stod att det fanns kaffe och de hade dessutom en massa annat roligt att titta på men att köpa något var lite svårt då vi skulle promenera tillbaka till campingen. 
Vi fortsatte hemåt och det var lite tufft i värmen. I en havsvik så slängde vi kläderna och tog ett dopp - skönt!

Väl tillbaka i husvagnen så låg vi i skuggan och lyssnade på sommmarpratet med Charlotte Kalla. Tyvärr slumrade jag nog till en stund men det var lite skönt det också. Sen lyssnade vi även lite på Sekten från Dimön.

När vi började bli hungriga så tog jag fram cyklarna och vi drog iväg till Evas kroppkakor och helt plötsligt så ser jag en bekants pappa och Ullis blir förvånad att jag kände igen honom så snabbt och dessutom i profil och en hyfsad bit ifrån.

Jag tilltalar honom och han blir helt ställd och jag får säga mitt namn innan poletten trillade ned.

Vi pratade alla ett tag men nu började klockan ticka och snart skulle de stänga. Vi ställer oss dessutom i fel kö så vi får byta och tappade några minuter till.
Efter beställningen var tagen av en skojfrisk yngre kille så åt vi gott och trampade snart hemåt igen.

Snart ville jag prova att simma och Ullis valde att stå vid sidan då jag bara skulle testa. Efter några minuters velande över vattentemperaturen så var jag i alla fall i och då var det dags. Jag slängde mig i och hur gjorde man? tänkte jag.

Det gick långt över förväntan och min vänstra axel kändes nästan ingenting och jag kunde crawla en hyfsat bra bit men jag fick bryta då det var lite läskigt då det blev för grunt och lite otäck botten och utåt, då det blev djupare, var också lite otäckt. Jag fick till ett bra test och ville hålla det så.

På kvällen så sprang vi sex kilometer och tog vägen uppför backen vid Klinta camping. 

Det släppte, som vanligt, mot slutet och väl tillbaka så hoppade jag i vattnet och det är något särskilt att bada efter löpning.

I husvagnen så tittade jag lite på Englands överkörning av duktiga Norge, vad händer? 

Måndag och vi sov till halv sju och sedan fixade vi lite inför avresan. Tanken var att fylla på lite gasol i Norrköping och sedan åka vidare.

Resan gick initialt bra och första stoppet blev just i Norrköpin. Det var lite trångt att åka in med långt ekipage och vi visste inte riktigt hur det gick till och det gjorde att en händelse blev mycket märklig. En lite speciell äldre herre kommer ut från en dörr och han ser att vi funderar så han säger att vi kan ställa tuben utanför och gå in och hämta killen som skall hjälpa oss. Ullis är artig och säger tack och det är liksom förbi.

Sen kommer mannen tillbaka och vräker ur sig att vi är dryga och det är typiskt den här stan. Jag förstår verkligen ingenting och Ullis tror först att han skämtar men det visade sig sedan att man trott att Ullis sade tack för att han inte höll upp dörren. Mycket märkligt och det slutade med att mannen bad om ursäkt och jag förstod först efteråt vad som hade hänt.

Sen åkte vi iväg och jag var visst nära att köra in i en bil då jag skulle svänga runt. Den är ju lite längre än vår gamla Briljant. 
Sen iväg igen och vi lyssnade en hel del på andra delen av Sekten från Dimön. Den är helt okej men det var nu lite längre lite tradiga partier men de kanske behövs för att bygga upp storyn.

I Färjestaden så hoppade vi in på Aronssons kroppkakor och åt lite och trots att det är så stort så är det trevligt och riktigt välskött. Vill man ha det lite mer pittoreskt så kanske man skall leta vidare.

Till slut var vi framme vid campingen och det gick väldigt smidigt att checka in och sedan ställa upp vagnen. 
vi satte sedan upp tältet efter att ha vilat lite.

Kvällen avslutades med en kortare promenad runt området och jag tog ett fantastiskt kort på Ullis. Eller vad säger ni? :-) Jag doppade även fötterna i vattnet och det gjorde nästan ont först men som vanligt så släpper det eftersom och blir riktigt skönt.