Torsdag och Ullis ringer upp runt lunch och är nojig. Hon har börjat känna av lite huvudvärk och stämplar snabbt som attan ut och beger sig hemåt. Väl hemma så assisterar jag henne på ett snabbtest och det tar inte många sekunder innan två tydliga streck dyker upp. Aj fan! Vi har ju alltid lyckats klara oss men nu verkar det varit en spridning på vårfesten. Chansen att klara sig var därför inte så stor och chansen att jag nu skall klara mig är minimalj, då jag varit nära Ullis i början på veckan, så vi packade bilen och drog till husvagnen. Nu finns det alla fall chans att Felix kan klara sig. Tyvärr verkade inte batteridriften fixat kylskåpet så jag slängde snabbt på elen och hoppades att det skulle gå fort att få ned temperaturen. Jag hade råkat glömma elsladden hemma då jag besiktade husvagnen. Efter ett tag inser jag att jag måste gå över på gasol ett tag och då sjunker temperaturen fortare. 

Sen bara tog vi det lugnt och jag råkade själv somna en bra stund på kvällen. Sen blev det lite kortspel och Ullis var än så länge inte så himla sjuk. Själv kändes det rätt okej och jag kanske kunde förnimma lite lätt huvudvärk emellanåt.

Håll tummarna!

Onsdag och jag hittade inte dagens agenda, på vår studiedag. Sista veckobrevet var v. 19 och jag tänkte därför inte på att kolla igenom det en extra gång. Jag gick därför upp lite extra tidigt och väl på plats så var jag visst först. 

Jag hann fixa kaffet och var i full färd med nästa kanna då vaktmästaren dök upp och snart dök en efter en upp och jag hittade dagens program. Med facit i hand så blev det ganska bra och sen var det möte, med olika konstellationer, fram till lunch. 

Jag åkte med Monica, Ingela och Ulla till Åda och jag hann knappt gå ur bilen förrän jag ser ett ansikte jag tydligt känner igen men från länge sedan. Det tar någon sekund men sedan kommer jag ihåg att det var henne jag var idrottslärarassistent till 1992, på Vitalisskolan. Då det var kris i Sverige och jag fick lämna verkstadsarbetet. 

Jag kommer lite efter henne och nu kommer nästa bekanta ansikte, och nästa... Men vad är det här? Det är gamla lärarinnor i mängder och de har visst en reunion. 

Jag hinner prata med Ylva, som idrottsläraren heter, eller f.d idrottsläraren kanske man skall säga. Sen hejar jag på några gamla lärare som barnen hade och en annan som familjen känner. 

När jag skall gå och sätta mig så passerar jag ett bord fyllt med lärare och en hejar väldigt glatt men jag känner bara igen henne lite halvt och misstänker att det är någon som Ullis är mer bekant med. Jag känner igen en idrottslärarkollega och en man som jag direkt vet att jag jobbat med men på vilken skola? Jag får inte riktigt ihop det men han kommer och hälsar och det var på Frejaskolan som vi jobbade ihop eller i alla fall samtidigt. Nu jobbade han dock på Trobo så jag hejade på några andra ur hans gäng också. Ja, jisses! Så mycket högvarv har inte hjärnan gått på länge! :-) 

Maten var god som vanligt men man blev ju paff av alla bekanta ansikten. 

Väl tillbaka så fixar jag lite med papper innan jag går och städar ur mitt kontor i idrottshallen. Jag har en viss förmåga att stöka till det och jag plockade ihop en hel kasse med kläder. Det är ju lätt hänt att man går dit med mer kläder, då det är kallt på morgonen, och går hem lite mer lättklätt. 

Två fulla kassar med mina privata saker blev det och jag ställde in dem i bilen. En hel del pant fick jag ihop också. 

Jag hann kolla lite enkäter också och sådant är det ju alltid fint att läsa då de allra flesta ha uppskattat mina lektioner. De var också ärliga och några pekade på lite ostruktur i den digitala plattformen men det var heller ingen nyhet. Däri ligger ju inte min styrka, om man säger så. Det är ju bara att kolla hur jag skriver. Ibland så är en kortare text att föredra. :-)

Väl hemma så skulle Ullis ut och promenera med Sara men vädret var rätt opålitligt och den ena sekunden var hon klar att gå och den andra sekunden så hade hon tagit av sig. Till slut kom hon då iväg och jag passade på att först blogga och sedan fixade jag iordning maten så den var så gott som klar då hon kom tillbaka. 

Sen taggade vi igång oss för lite cykling och jag kände mig lite sugen på att trycka på men det hände inte så mycket och Ullis och jag hängde ihop ett bra tag men hon fick en lucka som jag trodde jag kunde täppa till. En annan svenska hängde på oss lite men nu hade Ullis fått en rejäl lucka och jag som hade kört hårt en längre tid. Vad sjutton! Skall hon aldrig tappa? tänker jag. 

Nu gör jag ett sista försök och ger järnet och jag lyckas komma ikapp men nu är också krafterna slut och jag orkar inte hänga på utan bara försvinner bakåt efter några sekunder. 

Ullis är vrålstark och fastän hon inte gav järnet så hade jag ingen chans idag. Så här efteråt så ser jag att det dock inte var en av mina bästa dagar men ändå. 

Tisdag och det blev lite volleybollträning på skolan och i övrigt lite sista redovisningar. Sen möte på det och jag fick en rejäl pulssänkning och klockan började pipa. Det är dessa tisdagar, det är nog endast då som det kommer.

Väl hemma blev det lite bråttom för att hinna byta om och jag kände mig också jäkligt seg. Ullis började springa till Trosa och jag försökte tagga till men insåg, som sagt var, att jag skulle bli coach från sidan idag. 

Väl på plats så ser jag en ny tjej sitta och vänta på trappan men i övrigt inga andra. Jag hade väl två minuter till godo. 

När jag går fram så ser jag att det inte är en ny tjej utan det är Evelina som dock hade lite andra kläder än hon brukar. Inte för att jag har sådan koll men nu stack färgerna ut. Jag fick tillbaka en tröja som saknade klubbtryck och jag lovade att fixa det. 

På banan var förresten Peter som brukar köra lite innan då han säkert har tidsbrist men han är ju inne i själva passet så jag blev coach för en enda person idag. Huvudgruppen brukar köra själva. Rätt som det var så ropar några småtjejer på mig och det är tre elever som jag har och de undrade förstås vad jag gjorde. 

-Är det inte mer, frågade de. Jo, vanligtvis, förklarade jag och att huvudgruppen kommer lite senare. 

Även huvudgruppen var lite decimerad så det var nog bara fem stycken idag. Lite konstigt men så kan det vara. De fick dock sköta sig själva och nu hade även Ullis kommit. 

Vi säger adjö och beger oss hemåt och fastnar lite i soffan efter duschen. 

Jag bokade för övrigt en service på motorcykeln men jag hoppade av första verkstaden som ville ha förskott på 2500 kronor och när jag sökte på numret så gick det till en nagelsalong. Jag frågade varför och det var visst hans andra företag. Det kändes skumt och jag struntade i att jag fick vänta lite längre på det andra stället. 

Måndag och idag hörde jag av Ullis att några blivit sjuka under deras vårfest och Ullis blev förstås nojig. Dock var hon nykter och då håller man ju naturligt ett större avstånd och jag hämtade ju henne rätt tidigt då hon skickade och undrade om jag kunde hämta. Hmm, det var ju mindre bra och idag fyller ju svärmor år. Vi traskade i alla fall bort med en present och i trappen berättade vi att det gick lite covid på Ullis jobb och det kanske var bättre att vi inte kom in. Hon var dock inte rädd men vi skippade förstås kramen och höll avstånd

Lite kaffe och ett kanske dyrare presentkort än tänkt då man bara kunde köpa för jämna summor. Men det är hon värd och den extra slanten får jag och Ullis stå för. Det var från både Louise och Ullis familjer. 

Gott kaffe och en kelsjuk katt senare så var vi på väg hemåt och väl hemma fastnade vi i soffan. Tanken var egentligen lite cykling men det varken hanns eller orkades med. 

Söndag och idag skulle Ullis till Nyköping, för att fixa naglarna. Jag hade väl tänkt att gå runt i affärerna men jag hann knappt kliva in i en butik innan allting stängdes så jag satte mig på en bänk och försökte spela ett spel på mobilen. Som tur var sken solen så det blev lite avkoppling. 

Vi stannade till vid Rusta och köpte på oss lite schampo och tvål. 

Sen stannade vi för att käka på Chopchop och det gick ovanligt fort att få maten men det var bland det vidrigaste. Det såg äckligt ut och och jag försökte tvinga i mig en del men sen vände det sig i magen. Jag ville inte ens säga till. Det brukar ju vara gott på Chopchop men det här var riktigt äckligt och nu blir det ett rejält uppehåll från dem. Kanske bra med facit i hand. 

Hemåt och det tog ett tag innan det kändes okej i magen. 

Väl hemma så blev det fotboll för hela slanten. Det hade visst gått bra för Hammarby och sedan var det ju dags för Zlatan och hans Milan att ta hem scudetton och det var ingen tvekan och det blev ett riktigt firande med publikan typ över dem. 

Lördag och efter lite frukost så hoppade jag upp på cykeln och körde rätt hårt i källaren. Jag höll över 36 km/h på min tempoinställning och det över två mil, det låter ändå som om man inte tappat så mycket och det sporrar. Lite mör i benen bara men det kanske inte är så konstigt. Jag började dock rätt lugnt men sen ökade jag efterhand och det blev hårdare och hårdare. 

Sen ville Ullis springa och ta en glass i Björnlunda. Hon tänkte springa och bli upplockad men när jag kom förbi henne så ville hon fortsätta till Gnesta så jag åkte dit och väntade. Det blev 17 kilometer för henne och vi åkte vidare till Stenersborg och åt en smarrig glass. 

Hem igen och nu förberedde vi oss för lite främmande för Tim och Cilla skulle komma på besök, de har varit tillsammans i snart en månad och nu får vi räkna det som offentligt då jag basunerar ut det i bloggen! :-) Grattis, Tim och Cilla! :-D

Det blev Tacos och det var trevligt. Sen sade vi adjö relativt tidigt då det väntade sport på teve och Ullis skulle upp och jobba imorgon. 

Fredag och det var full fart med de sista bedömningarna och mot slutet av dagen så är jag ute med en ny tjej, som springer i regnet, då jag ser att det är full kalabalik och en elev är ångerfull för att ha dragit i någon dörr så larmet gått. Jag förstår ingenting och kommer in i hallen och hör ett det är ett högljutt larm från den närliggande fritidsgården.

Den sista som gick från fritidspersonalen har förstås inte blivit informerad att det är skolan som larmar på de dagar vi är kvar längst men där och då var det annat jag tänkte på och sekunden efter laddar en elev på ett skott, utan att se sig för och dessutom med en boll som någon pumpat alldeles för hårt. Den går rakt i ansiktet och allt hände inom en minut! :-0

Jag försöker hinna ringa och lugna vaktbolaget samt få tyst på larmet och förstås kolla av eleven som fick bollen i huvudet och sköljer med lite kyligt vatten. Jag kollar av så att hon kommer ihåg allting och är med på allt jag säger.

Sen kollar jag om en kompis kan följa med till vårdcentralen då jag försöker vänta in vaktbolaget.

Vaktgubben konstaterar att larmet var påsatt så det gick inte igång av att någon ryckte i dörren så nu får jag påminna alla om att inte larma på då det är någon kvar. :-)

Det var stressiga minuter men sen ser jag att eleverna skrivit på tavlan att jag är bästa läraren i hela världen! :-D Pust! Det var en skön injektion som verkligen behövdes där och då.

Väl hemma så hinner jag pussa på Ullis innan hon skall iväg på vårfest och jag försöker tagga igång mig för lite cykling.

Snart sitter jag på cykeln men tänker mig inte för utan väljer en bana med över 1500 höjdmeter!!! :-0

Men vad fan! Nåja, jag trampar på men har dessutom en tempocykel så det går trögt och dessutom så händer det något med inställningen mellan klockan och trainern och det går plötsligt mycket trögare och det går inte ens att växla ned så mycket och jag börjar snart vända och rulla tillbaka igen.

Det blev rätt långt ändå och på kvällen tittade jag och Felix på the Masker Singer och det var oväntat roligt idag.

Torsdag och efter härliga, men intensiva, lektioner på skolan så gällde det att få igång kroppen för lite träning. Ullis skulle ut och springa med Tanja och jag försökte att samla mig för att gå iväg till träningen. Som vanligt så körde jag lite Crosstrainer och Putte och Nicke körde lite löpning. Det blev 13 kilometer på runt 48 minuter och snittpulsen stannade på 131 slag/minuten med ökad intensitet på slutet. 

Sen in i duschen och en stund i bastun med Putte. 

Fort hem och det blev lite vindruvor och en chokladbit till teven där vi såg en dokumentär om Clark Olofsson eller rättare sagt om Norrmalmstorgsdramat.