Tisdag morgon och jag hade först ett sicklingsjobb och jag hade ställt klockan på 06.00 men Ullis sade till mig då hon gick så jag vaknade några minuter innan och tog på mig och gick ned för att ta emot skidorna. Han hade precis lämnat av det första paret så det blev perfekt timing. Vi ser att han har en gammal bindning och jag säger att jag då kanske inte kan fixa dem idag då det blir lite bök att få dem ordentligt fast. Det var okej men när han hade gått så provade jag och det fungerade rätt bra. Tillräcklingt bra i alla fall men skidorna var inget att hänga i julgranen. Det var gamla turskidor och på turskidor så sitter det sällan bra belag på och så var det alltså nu också. Belaget höll ihop men jag fick slita hund och höll väl på i 30 minuter med första skidan och sen provade jag sambons skidor och det var vanliga längdskidor men jag ser att det är CL och det brukar vara sämre belag. Men det var riktigt bra belag och nu gick det istället rekordsnabbt. Sen pausade jag och passade på att få i mig lite frukost och bloggade om gårdagen. Sen gick jag på skidorna igen och det var förstås samma visa som tidigare. Spannet på turskidorna var dessutom slut så det blir nog bara staka för mannen. Sen packade jag in skidorna och åkte iväg mot jobbet men lämnade förstås skidorna på vägen. Sen var det lektioner och givetvis hade jag gjort fel på första lektionen så jag fick improvisera lite. Men i övrigt gick det helt okej och sen försökte jag komma hemåt för att vara med på länk och initialt försökte jag koppla upp mig på mobilen. Det fungerade inte alls så efter några minuter var jag tvungen att lufsa tillbaka till skolan och koppla upp mig som gäst men jag överhörde en annan uppkoppling så jag missade inte så mycket. Sen skall jag hämta Ullis men först tog jag en sväng på Trosa Jern och där köpte jag ordentligt med färg och nu ville vi ha bra färg så jag tog den första han pekade på. 1790 kronor, sade han. Fasen! Det var lite billigare då brorsan hade målarfirma! :-) I kassan blev det dock en hundring billigare då han hade sagt fel. Jag passade även på att låna hem en golvbit för att se hur det skulle se ut i vårat kök. Sen bort till Skrotnissarna och vänta in Ullis som körde intervaller på löpbandet. Det kryllade av bilar så tanken på att gå in och vänta försvann direkt. Jisses vad folk det måste ha varit men gymmet är stort och de har säkert koll. Till slut kom Ullis ut och vi åkte hemåt. Vi fixade lite mat och sen gick Ullis en promenad och jag passade på att cykla lite. Jag ser att det är över 22 tusen i Watopia-världen och det är väl kul, tänkte jag. Men det var nästan för mycket folk så det störde mer än peppade. Problemet är att om du ligger bakom någon, i ryggen liksom, så fastnar man alltid lite på personer som man åker om. Så det irriterade och när det skedde så ofta så tröttnade man ibland. Jag kör på emellanåt och det känns helt okej. Det blir ett varv på Tick-Tock och jag snittar över 35 km/h. Ja, nästan 36 faktiskt så fort gick det men många ryggar. I verkligheten kör jag alltid snabbare och för många är det tvärtom. Det känns ju ändå bra men jag fick typ en käftsmäll igår då jag vägde mig hos doktorn. Det var typ tio kilo för mycket åtminstone. 

Efter cyklingen så hann jag spela Primetime men åkte ut rätt tidigt men det var en svår fråga. Kommer inte riktigt ihåg den nu. Sen kommer Ullis och vi förbereder oss för en riktigt teve-kväll men först hinner jag även köra sporten med Primetime och nu går det bättre men jag åkte ut på nästa sista frågan. Surt. Det var när ett hockeylag bytte namn, typ 2003, 2004 eller 2005. Men vad f-n! Hur skall en kille som är halvt ointresserad av hockey kunna det och dessutom ett NHL-lag. Nåja! Sen blev det Landskampen och efter det Lyckoviken. 

Måndag morgon och jag tänkte inte väcka kroppen med flit utan tog det lite lugnt så läkaren själv skall kunna se hur trött och seg jag är på morgonen och det fungerade verkligen. Jag såg en kvinna springa både utanför, och sedan innanför, sjukhuset och jag kände själv att jag var lite sen men jag kände snarare en känsla av att jag skiter i om jag är sen. Det skulle jag inte känt tidigare så det är nog hög tid att kolla upp hur det står till med min aortaklaff. Jag misstänker starkt att det är den defekta klaffen som nu gjort att jag känner av så många konstiga saker och bara det att man dör typ 15-20 år tidigare då man har min defekthet gör att man bör ta det på allvar. Men hittills verkar ingen ha gjort det och jag själv börjar bli lite uppgiven. Anledningen till att jag blev lite sen var den hårda isen på bilrutan och sedan en äldre herre som inte förstod sig på parkeringsautomaten. Jag sträckte efter ett tag ut armen och tog kort på instruktionerna så kunde jag fixa det via sms istället. Kanske kom jag några minuter sent men det orkade jag inte ens kolla. Klockan hinner bli tjugo minuter över och tanken slår mig att jag kanske skall kolla så att jag iaf är på rätt ställe och det är jag förstås. Sen får jag komma in och jag känner mig lite disträ och ber om att få kolla på min mobil då Ullis varit snäll och skrivit ned en massa symptom som jag har. Jag tror dock att jag fick med allting och han reagerade först på att hjärtat slog väldigt långsamt och sen fick det fart igen. Det gjorde att jag fick göra ett test där de kollar min puls och blodtryck varje minut i tio minuter och bara efter någon minut var det 37 slag i minuten och det efter att ha rest mig. Det låter ju som värsta elitpulsen men i det här fallet så handlar det tyvärr mer om den defekta klaffen som gör att pulsen slår så konstigt. Sen blev det lite blodprover och nu började jag bli hungrig då det gått en massa timmar. Det blev Mc Donalds och givetvis så går inte rutan ned så jag får öppna dörren på nya bilen och både betala och ta emot maten så. Undrar om jag inte såg min brorsson också. Sen hem och väl hemma så fixade jag lite med Enklaresport för det har kommit en hel del beställningar men sen var det lite bråttom då jag skulle till tandläkaren. Där sade hon flera gånger att jag hade så bra tänder men dessvärre så hade visst en rot gått sönder och antagligen kan man laga den provisoriskt men det har vi visst gjort i ganska många år och den håller inte så länge. Så det ville jag slippa och sen pratades det om en annan lösning men det fanns visst ytterligen en som var klart mycket bättre och det var visst en bro. Jag ville få henne att säga vad hon skulle valt och det kom sedan fram att det var just en bro. Så då var det klart. Jag hoppas jag inte lät brysk för jag kände att jag inte riktigt var mig själv igen. Det är lite läskigt om man får kortare stubin på grund av klaffen. Det skulle visst gå på nästan 11 tusen men då får det göra det. Speciellt om det nu håller så mycket bättre och man får väl helt enkelt ge sjutton i en massa hårda godisar. När Ullis kom hem så hade hon visst fixat lite skidjobb till mig. Vi passade på att mysa lite och såg på flera avsnitt av Advokaten och nu har den tagit sig igen. Lite läskigt bara att den känns rätt verklighetstrogen. Jag avslutade kvällen med att spackla på en gång till och nu är det verkligen nära men det finns oftast lite, lite till att göra. När vi skulle gå och lägga sig så bad Ullis mig slå på stormovädret igen. Det verkar som hon också uppskattar en stormig natt med spöregn. Enligt appen så har hon mer djupsömn då vi lyssnat på spöregn och blåst. Intressant!

Söndag morgon och jag kan knappt komma upp. Det stramar under skinnet och lederna värker. Det är även lite rött på ställen som knogar och allting tyder ju på att det är någon form av reumatism. En doktor skickade ju mig på reumatismprov för en massa år sedan men det var mest för att jag så stel. Det här morgonen däremot var helt sjuk. Jag gick sakta och var både jättetrött och stram och stel i lederna. Det tog några timmar men sedan var det bättre och mot kvällen så tvingade jag igång mig att köra lite cykel och testade att trycka på en del och det fungerade bra. Visserligen bra hjälp med klungor men jag snittade 192 watt och kom 22,4 km på 37.29 Bra tryck! På slutet var jag förstås lite trött men ändå ett skönt kvitto på att kroppen fungerar då den belastas. Men undrar vad jag åt för något kvällen innan? Det brukar hänga ihop en hel del. Imorgon väntar läkaren.

Lördag morgon och jag kunde knappt komma upp och kände mig helt ur balans. Det var förstås sockret från igår kväll. Fyra kolastänger och det värker i hela kroppen och jag kan knappt fokusera. Men vad sjutton! Vi hinner inte röja så mycket som vi vill utan det blir lite halvt om halvt och snart är första kunden på plats och det är kompisen "Långstånken" som har med sig två par skidor som jag bara behöver refresha men jag lägger en del tid på dem i alla fall. Sen kommer den andra kunden in och nu kände jag mig helt plötsligt väldigt liten med mina 178 centimer över havet. Han var till och med längre än "Långstånken" och det var lite komiskt. Tyvärr så strulade det när han skulle betala då jag inte fick igång betalmaskinen och det slutade med att han fick swisha till företagskontot istället. Det går ju lika bra det men lite förargligt att man inte kom ihåg hur man satte igång dosan... Jag kom dock på det precis på slutet men då var han redan igång med att swisha. Efter den kunden så fick Tim passa butiken och Ullis och jag drog iväg till stan för att köpa lådor men det var rent ut sagt skitjobbigt med alla människor man skulle akta sig för och många tar inte hänsyn. Hursomhelst så behövde vi en ny dammsugare då jag förstört den vi har med all slipdamm. Vi gick dock först in på Ikea för att köpa lådor och där var det som sagt var knökfullt så det blev en mental kamp att ta sig igenom butiken men det gick bra men mentalt var jag slut men vi ville ta en kaffe och jag passade på att köpa mer lådor och en märkmaskin på Clas Ohlson. Väl ute så åker vi vidare till NetOnNet och av erfarenhet vet jag att det i princip alltid är lugnt där. I alla fall med folk. Sist var det dock nästan slagsmål mellan två personer men det är en annan femma. Jag var lite intresserad av deras egna modeller som heter Andersson men Ullis ville hellre köra med säkra kort så det blev en Electrolux UltraOne igen. Sen hem, bara hem! Jag var helt slut! 

Väl hemma så fixade Tim och Felix lite gott käk och det blev burgare och vi spelade sen med i "Vem gör vad" och det var kul. Jag vann förstås gången men andra gången så var det Tim som spelade lite mer säkert och fördelade ut sina poäng lite smartare. Kul program och vi tittade förstås även på Postkodmiljonären. Svåra frågor idag. 

Fredag och normalt är det ju "Fancy Friday" men jag kände mig lite sliten och varken hann eller var supersugen på att klä upp mig. Kanske var jag lite trött från gårdagens superpass, som jag nog måste kalla det. Åtta kilometer snöpuls var överraskande bra. Jag kommer fram till skolan och idag var det istället en ny lokal jag skulle köra teorin i. Det gick rätt bra och det gäller att få det att bli intressant så jag försöker blanda upp det med egen erfarenhet och jag har nu ändå i princip levt ett helt liv med bara sport i huvudet. Typ superintresserad i 40 år och de första 10 åren var det väl mer lek då. Hursomhelst så delade jag upp det i en del teori och den andra delen var det pulshöjande aktivitet som gällde och jag passade själv på att spela lite badminton och jag känner mig lite taskig som spelar lite fulspel med små taskiga stoppbollar och liknande. Men jag älskar ju att tävla och jag tror att eleverna lär sig bättre om de ser hur man kan spela. Sen varierar jag ju givetvis nivån lite. Det var riktigt kul när några elever skulle ut och åka längdskidor och då det hade snöat en hel del så fick de förstås köra ospårat. Men de hade roligt och de var både svettiga och nöjda när de kom tillbaka. Sen hämtade jag Ullis och vi åkte ned på stan för vår sedvanliga fika och som vanligt så delade vi och hon i kassan var snäll och skar upp så fint. Det kändes som vanligt att man åt för mycket men nu delade vi även på en smörgås för att få i oss lite nyttigt i alla fall. Sen en snabb sväng in på järnaffären för att kolla lite golv och sen hemåt. Vi beställde hem lite mat och idag blev det från Trosa Sushi och barnen var och hämtade. Ullis och jag hade tänkt att röja lite i butiken men bestämde oss för att ta det imorgon bitt istället då det skulle komma lite kunder. Jag får också mail om att jag inte kan låna om några böcker och det är förstås just nu som jag skall göra uppgiften som jag väntat på. Eller rättare sagt så var det nu som det upptäcktes att jag missat just den uppgiften... Nåja, jag fick ingen tidsgräns så jag får väl försöka låna om dem senare. Sen tittade vi lite på teve och jag åt lite för mycket godis. 

Torsdag och det innebar första gången med halva klasser hemma på meet och halva klasser i skolan. Och det gick bra och det var en skön boost att se både elever och kollegor igen. Efter jobbet så får jag skotta fram bilen och vilket väder vi fått. Jag får direkt börja med att skotta snö och ungarna kommer typ samtidigt. Så efter ungefär tio minuter är även Ullis hemma och vi börjar med maten. Det blir lite enklare mat idag och idag är det ju alltså torsdag och går det ens att springa i det här vädret? tänker jag. Det tar helt ärligt emot och big time! Men Ullis är på och vi beslutar att det får avgöras av Puttes eventuella deltagande och det tar inte många sekunder förrän det kommer att pling att han kommer... Aj då! Det är bara att bit i det sura äpplet och styra om från den sköna tv-soffan till blötpiskande snö i ansiktet och snö lite överallt. Sagt och gjort. Ullis och jag byter om så fort som klockorna fått kontakt så joggar vi bort. Man märker direkt att fotleder får jobba hårt och jag måste hitta några bättre skor. Jag struntade att leta efter några broddar då den här snön ändå gjorde så att man nog skulle halka ännu lättare med broddar om de inte fick kontakt. Dock är mina vanliga skor väldigt halkiga så det var lite läskigt. Väl på Safiren så ser vi att Putte väntar och vi taggar till och bestämmer oss för en vanlig men lite mer kuperad runda då det ändå var långbacke idag men med tanke på snön så blev det här ett bra alternativ. Snön blåser rakt in i ögonen och det nästan skär i halsen ibland av flingorna. Vi börjar mot Lundby och det börjar omgående med en tuff backe och jag bara väntar på att det skall ta stopp som det brukar göra. Men väl på toppen så märker jag att de andra nog är minst lika trötta och det är ett positivt tecken. Kanske har jag en bra dag, tänker jag. Vi fortsätter och det är säkert tio centimeter snö som man skall pulsa igenom och jag håller ett högt löpsteg för att underlätta och det blir lite som att springa i tuff terräng. Vilket det är iofs. När det gått tre kilometer så känner jag att det är lite av en make or brake situation men andning och muskler fortsätter att fungera och så håller det på och det känns sjuttsingen som jag inte blir tröttare. Men längs hela "Mecman-rakan" så är det riktigt mycket snö och mot slutet så har jag blivit klart tröttare men även Ullis och Putte verkar tagna. Vi får ihop åtta kilometer och alla är supernöjda men gladast är nog räv... förlåt jag! På slutet blev jag dock väldigt öm och sliten i både fotleder och i hälsenor som nog varit spända länge. En skön dusch och sen blev det två avsnitt av Advokaten. Det börjar ta sig. Ett tag var det nästan så att vi ville sluta titta. 

Onsdag morgon och jag kom upp i bra tid. Så innan jag började jobba så åkte jag ned en snabbis till Woodys och köpte på mig lite mer till renoveringen, nu blev det istället en detalj för innerhörnet, så att det blir både stabilare och snyggare då man spacklar över det samt en ny spackel och lite annat som plastpåsar. Sen hem och göra mig iordning för lektionerna och nu slog det mig att jag tänkt fel då jag skall lämna bilen. Jag hade sagt 09.00 men då satt jag ju och hade lektion så jag skrev lite fort att jag tänkte fel och kommer vid 10.00 istället. Det var lugnt men då kunde han inte kolla på den på en gång utan jag var istället tvungen att lämna den och gå hem. Men en skön liten promenad skadar ju inte, tänkte jag. Sagt och gjort. Efter första lektionen så åkte jag bort med bilen och lämnade nyckeln. Bränslerören hade blivit så dåliga så Millan och Carro hade upptäckt att den läckte och jag nu haft en burk under då det droppade men dock väldigt lite. Typ en droppe var tredje sekund. På parkeringen hemma så blev det dock knappt ingenting under en hel natt så jag undrar om det dunstar lite också. Hursomhelst så måste det fixas och det förstås omgående. På promenaden hem så märker jag hur jäkla kallt det är och jag blir aldrig varm om fingrarna. Då ringer en kollega och vi diskuterar kommande upplägg. Väl hemma så behöver jag förbereda mig inför en ny lektion då jag skall införa lite teori och det låter ju inte så konstigt men det blir ett nytt upplägg då jag istället skall presentera andra sidor på skärmen för eleverna och jag ber att de skall säga till om det ser konstigt ut. Det konstigaste blev dock då jag råkar dubbelklicka så jag slängde ut mig själv från mötet och hastigt fick leta upp meet-länken och jag var nog borta i 30 sekunder. Efter lektionerna så var det lite planering och Ullis ville att jag skulle möta upp henne springandes och jag hade sagt fel tid då jag slutade och eftersom det tog lite tid att avrunda jobbet och det dessutom kom en skidkund så blev jag lite sen. 

Jag byter om fort och drar iväg. Det går bättre än väntat att springa och jag tänker att jag ringer när jag närmare mig Vallen så får jag se var hon är. När jag ringer så undrar hon vart jag tog vägen då hon är hemma. Ojdå! Vi sprang visst om varandra så hon väljer att springa och möta mig istället. Jag fryser fortfarande väldigt mycket och springer och rör konstant fingrarna. Jag har dock inte sprungit så himla långt och när vi möts så verkar det som om jag sagt fel tid till Ullis också. Vi avslutar med en tuff backe och det känns först som den går helt okej men efter den så är det som luften igen bara går ur och jag orkar knappt jogga sista biten. Men på måndag har jag läkartid och då skall jag ta upp att det liksom gått rätt snabbt på slutet. Utför alltså. Jag sprang Kalmar Ironman 2019 i bra form och den nivån ligger jag långt ifrån nu. Jag slår av klockan och den uppför sig lite konstigt så jag undrar om jag ens fick på den från början. Mycket rikigt så visar den att jag varit ute i 5,1 sekunder och 0,00 km. Ajdå! Det blev nog drygt 3,5 km åtminstone. Lite väl kort och väl hemma så började vi förbereda för kvällen och jag visade stolt upp vad jag hann få klart med på lunchen. Det var dock klart svårare att spackla ett innerhörn än ett ytterhörn men jag blev ändå nöjd. Jag ser att jag fått meddelande från mekanikerna som säger att det bara sprutar ur bilen. Hmm, inte då jag lämnade den i alla fall men de var väl tvungen att känna efter. Hursomhelst så skall han kolla efter reservdelar och återkomma. Efter det så gick vi och slängde lite på återvinningen och sen gick vi och handlade. Vi tittade på flera avsnitt av Advokaten och någon mer träning blev det faktiskt inte. Så lite kort löpning blev allt. 

Tisdag och jag hade sovmorgon och det gjorde nog att jag drog mig lite extra. Men sen blev det ordentlig fart och jag började att spackla på ett hörn och det gick rätt bra. Samtidigt passade jag på att spackla igen några hål som uppstod då jag monterade bort en stor träbit som använts som hängare eller stöd för krokar egentligen. Det var grymt monterat och fastgjutet så jag fick använda en hel del våld igår istället för att borra upp halva väggen. Men lite borrning och sen storsläggan så hade jag krökt gängstången så den doldes i väggen. Lite spackel på det och sen igen efter att spacklet sjunkit in. Det blev riktigt bra. Sen hade klockan gått så det var hög tid att ta emot eleverna för fjärrundervisning och jag körde samma upplägg som sist. Idag var det visst halt för några gick runt och halkade så det måste jag varna för imorgon. Lite mat mellan lektionerna och sen var det möte. Sen hann jag fixa lite med Enklaresport men jag hann inte posta idag utan det fick bli på kvällen. Återigen var det beställningar på halkbroddar och jag säljer typ minst ett par om dagen. Sen ett vallaställ och både broddarna och vallaställen är bra beställningar. Enkelt att skicka och administrera. Me like! 

Sen kom Ullis hem och vi käkade lite och idag var det visst lite att titta på också. Vi började med att avsnitt av Lyckoviken och sedan hade jag tänkt att träna men det var segt och vi fortsatte sedan med Landskampen, Sverige vs. Norge. Skön och avslappnat men lite smågnagigt att jag inte tränade. Men mysigt i soffan och sånt får inte underskattas! :-)