Ja, det är mycket som har hänt men tyvärr så har det fortsatt gått utför med formen men det kan helt enkelt vara så att stress och förkylning spelar in. Jag har, under en längre tid, misstänkt att det kroppsliga förfallet har berott på stress men det har också gått med en punkt där jag känner att det har blivit bättre. Fast tyvärr så kom det en riktig influensa-våg och jag är ju en sådan person som aldrig viker ned mig men till så går det ju inte längre. Jag blev däckad och var hemma en vecka och nu har jag krypit på väggarna, då jag inte kunnat träna. Jag tyckte jag väntade länge men hostan satt i hur länge som helst men jag bokade in mig på Tabata, i fredags. Men något satt kvar i kroppen så jag körde igång med inställningen att inte dras med av instruktörens hejarop utan körde bara lugnt, passet igenom. Och det gick rätt bra och det blev således det lugnaste passet på mannaår. Fast ändå kanske lite för tidigt. Och det högra nyckelbenet har börjat värka så in i helsicke och jag undrar om jag inte har hostat söndet det. Det gör vansinnigt ont och jag måste nog gå och kolla upp det också. Dessutom har jag gått upp i vikt rekordfort och det suger verkligen. En elev blev så imponerad att jag kunde komma i form så fort men det han ser är snarare att jag gått från bra form till dålig form fort. Det är inte riktigt samma sak. Och igår, lördag, så tänkte jag köpa nya byxor, då två jeans, nästan samtidigt, gått sönder. Jag sade storleken till expediten och hon menade på att det inte stämde. -Vadå, svarade jag. Är jag så tjock? Hon sade inte emot och det var som ett slag i ansiktet. Men hur är det möjligt, tänkte jag. Jag var i mitt livs form i höstas och nu vågar jag inte ens väga mig. Jag fick dessutom höra att eleverna, som blivit av med en duktig lärare, medvetet gått in för att bli av med mig. Men nu var jag visst bra men visst hade jag känt av det, då jag startade. Det påverkade dock mig inte så mycket utan det var andra saker. Jag är dock inbokad på lite koll på hjärtat då det inte varit helt okey, på slutet. Och jag känner inte att jag vill chansa med hjärtat utan nu skall jag banne mig få en ordentlig koll på varför det ofta är så att jag inte kommer igång, förrän jag blivit riktigt varm. Om ens det... Nåja, nu har jag avsatt tid till att kolla upp allt ordentligt och jag har rätta förutsättningarna till att göra ett bra jobb på skolan, med min egen utbildning och jag har heller inga lopp inplanerade. "Bara" stafettVasan och jag saknar dessutom en åkare i laget... :-) Sen råkade jag visst också säga ja till att leda Vasaspinningen men där behöver man heller inte maxa. Men det brukar lösa sig. Nu är det fokus på att komma igång igen, kolla upp sig, och börja må bra! 

På skolan så hade det varit lite smått panik eftersom den som skulle baka till idag var sjuk men jag bad min kollega att försöka lösa det då jag ju vara på kurs igår. Men det verkade som det var löst och fredagsfikat är något de verkligen ser fram emot. Och resten av dagen gick också bra förutom en lite incident men de som var inblandade bad om ursäkt och allt fortlöpte efter det helt okey. Så snart så satt jag i bilen hem och jag började tagga igång mig för lite träning. Men jag kände mig inte helt okey och tänkte bara köra lite lugnt. Det är dock lättare sagt än gjort, speciellt då det är grupp-pass. Fast jag tyckte jag höll igen lite... Första tanken var att det var skönt att återigen få röra sig men med facit i hand så visade det sig att jag borde bromsat mycket tidigare. Efter det så blev det lite mys framför teven och idag var det Postkodmiljonären och Talang. Det senare tycker jag är riktigt kul att titta på och det är alltid så häftigt när det oväntade sker. 

Jodå, jag kom iväg men jag var sjukt trött och om jag inte minns fel så låg jag uppe sent och läste Stalker, av Lars Kepler. Den blev som ett gift så helt dålig kan den inte ha varit. Men nu var jag tvungen att väcka kroppen och jag hade inte ens full koll på när kursen startade. Så jag loggade in och såg att det var just 09.00 och skulle man komma tidigare så fanns det lite kaffe och en smörgås. Men jag kom iväg rätt bra och snart var jag framme vid Stadshuset. Riktigt fränt och väl inne blev jag rätt imponerad. Jag slog upp informationen, på mobilen och försökte lokalisera vart jag skulle. Snart var jag inne i rummet och det var inte så många där. Jag hälsade på de som verkade hålla i kursen och snart frågade jag en kvinna om jag fick sitta bredvid henne och det gick så bra. Efter det så startade då kursen och man fick berättade vart man jobbade och i vilka årskullar. På ett ungefär så kom jag nog ihåg det mesta, om de andra, men konstigt nog inte var, kvinnan bredvid mig, som jag senare samarbetade med, jobbade. Men det var roligt och man skulle då och då testa lådan själv och tävlingsinriktad som jag är så bröt jag snart samarbetet på så sätt att vi höll våra förutsägelser för oss själva och räknade poäng! :-) Det kändes oerhört skönt att jag tog hem vinsten i första omgången och då var det mot en rutinerad lärare och dessutom utbildad och behörig. Men jag är ju å andra sidan ett lite freak på just kosten. Fast man får inte slå sig på bröstet för mycket för i andra omgången så förlorade jag och skall jag vara petig så finns det visst protein i rätt många av de produkter vi provade. Dock inte så mycket men ändå. Nåja, det var roligt och det viktigaste är ju att man utbildas i att utbilda eleverna sedan. Det handlade iaf om matens kemi och kul med lite diskussion och jag blev nog gruppens jobbiga elev då jag frågade om det mesta. 

Väl hemma så var det lite snabb mat innan vi skulle gå och springa men jag kände att jag inte skulle klara av det. Jag satt i tio minuter hemma och sen gick det knappt att gå. Men lite annan träning borde jag klara av, tänkte jag. Jag och Ullis traskar bort till Safiren och jag beklagar mig för Putte men han och Ullis får springa. Ullis dock lite sliten och trodde bara att hon skulle springa 4-5 kilometer. Jag byter iaf om för lite gym och snart står jag och stakar och det var ju det där med lungorna. Jag hade ännu inte förstått att jag nog borde ta det lite lugnt men det blev iaf relativt hård stakning och jag körde 5 km på lite under 22 minuter. Efter det så blev det gym och jag avslutade med lite Cross Trainer och nu gick Primetime igång. Jag undrade varför inte Ullis kommit tillbaka för hon borde rimligtvis morsa på mig innan hon drog hem. Sen åker jag ut på en snöplig fråga och strax efter kommer Ullis och skiner som en sol! Det gick visst lysande att springa och de hade sprungit en mil utan problem. Nice! Jag hoppar av Cross Trainern och sen blev det en group selfie och sen in i dusch och bastu. Det kändes rätt bra så det kanske var falskt alarm med kroppen... eller?  Sen hosta då jag skulle försöka sova...

Onsdag och det blev lite pyssel att få ihop morgondagen, då jag skulle iväg på kurs. Det blev relativt sent bestämt men jag tyckte det verkade viktigt. Det handlade om att få en utbildning på NTA-lådor och kursen skulle vara en heldag i Södertälje Stadshus. Så snabba bud och som tur var så var kollegan villigt att ta över hela dagen. Pust! Och efter skola och möte så var det snabbt hem och efter lite mat så väntade core-träning med Carina som ledare. Hon är alltid bra och så även nu. Men jag kände mig lite lätt medtagen och det var jag rätt rejält några timmar efter gårdagens intervallpass. Som om det var jobbigt att andas. Men lite lugnt kunde jag nog köra, tänkte jag. Med facit i hand så skulle jag ställt in direkt för det var nog här det började eskalera. Bara jag satt i typ tio minuter så kunde jag inte räta ut benet så jag haltade bort till Safiren och försökte bli varm. Det gick rätt bra att köra passet men återigen så var haltandet där och lite lätt tryck i bröstet. Det är mest i vänster knäveck det känns. Rejält hostigt då jag försökte sova. Hmm, skulle det ens bli någon kurs imorgon...

Tisdag och det blev lite speciellt då jag inte hade förberett mig inför några lektioner då en kollega blev sjuk och inte kunde planera. Men jag löste det med lite digital hjälp och elevspel. En Zkarp elev klarade alla Afrikas länder på ca. 2 minuter! :-0 Testa gärna själva, tror jag låg runt 30% första gången jag provade men känner jag mig själv rätt så sitter jag snart och pluggar in länderna... https://online.seterra.com/sv/vgp/3163

Sen var det möte och sen hemåt. Idag var det klubbträning, med nybörjarträning, så jag bad om ursäkt att jag var tvungen att släppa av mina kollegor i Gnesta centrum och inte ta några omvägar. Men det gick bra. Väl hemma så var det visst pannkaka och det fick bli max tre stycken så det skulle gå att springa. Men hur skulle det gå att springa? tänkte jag. Det har ju gått lite knackigt och inte har jag fått något svar från vårdcentralen. Jag går sedan ett par år i Gnesta men jag vet inte om det är bättre. Den läkare jag var hos senast har jag inte superbra förtroende för och han verkar negligera mitt prat om puls och sånt. Jag tycker nog att jag kan känna av om min puls skenar och att det inte bara beror på att pulskurvan visar det. Och samma sak att det bara låser sig i benen som om jag inte får runt på blodet. Men snart får jag iaf ringa om provsvaren, tänkte jag. Men nu var det löpning och jag hade bestämt att inte köra skiten ur mig, det är ju lite onödigt när kroppen inte är på topp. Det kom två nya till träningen varav den ena var en gammal kollega och det var kul att se henne och hennes man. De hade skaffat barnvakt och var sugna på att springa med oss. Vi joggade igång och jag gav lite instruktioner och efter uppvärmningsvarven så blev det lite löpskolning och sen tre 400-ingar och avslutande jogg. Bra pass och alla var grymma. De nya var dock inte nöjda utan ville testa på huvudgruppen också och mannen körde hela det passet också. Själv så tyckte jag att det kändes för mycket i lungorna och fick sedan släppa lite i fart men bara lite. Det föll sig så bra så att jag och Ullis gjorde sällskap och det blev till slut tre stycken tusingar för mig. Sen joggade jag ned och jag fick till slut nio kilometer. Det fick duga. Efteråt ser jag att jag har pulsrusning i början och sedan ser det lite småspretigt ut, med pulsen, innan den såg jämnare och finare ut. Dock inte så mycket så att man kan skylla på klockan utan mer spretigt. 

Måndag och dags för en ny skolvecka. En bra dag men många elever var borta och det ställer alltid till det lite grand. Iofs är det eget ansvar att komma ikapp men vis av erfarenhet så vet jag att det inte så ofta sker. Så det blev lite mer diskussioner, än vanligt, och en del fördjupning. Men en bra dag och efter skolan så var det som vanligt gruppträning, på Safiren, som gällde och med Puff som ledare. Jag har börjat få problem med kroppen som så det var tveksamt om jag ens skulle kunna köra passet men jag lyckades halta mig till gymmet och sen smetade jag på ett kraftigt linement och försökte få igång benet. Sitter jag ihop så är det nästan så jag inte ens får benet rakt på någon timme. Men jag kunde vara med på nästan allt men pulsen visar en superlåg puls och snittet var så lågt som 83. Men det ser ut som en pulskurva skall göra så frågan är om jag körde väldigt lätt. Det kändes iaf rätt lätt och passet var ju ganska koncentrerat till specifika muskelgrupper. Sen hem och jag fortsatte läsa "Stalker". 

Söndag morgon och Ullis var riktigt sugen på att springa men jag vågade inte. Så snart var hon iväg men då hon fortfarande var osäker på om hon åkt på någonting var hon inte säker om det skulle fungera. Så risken fanns att jag var tvungen att slänga mig i bilen och hämta henne. Men det dröjde och jag passade på att både blogga och att läsa lite. Just nu har jag fastnat för Keplers "Stalker" och den känns bra från början. Någonstans så känns den bekant men jag tror inte jag har läst den förut. Men många namn återkommer ju. 

Jag passade på att röja lite i butken och nu kan jag faktiskt ta in skidkunder igen. Det är ju dock inte så många som har stått i kö då snön lyser med sin frånvaro. Sen ville jag också träna och tror ni inte Ullis också ville hänga på! :-0 Hon sprang ju tidigare och det blev närmare 1,5 mil. Tuff tjej men för mitt ego så gjorde det inget att hon steg av vid 40 minuter...    Själv fortsatte jag till timmen jämnt och som vanligt så körde jag på vid sprintarna och snittwatten blev 150 och alltså relativt lugnt pass. Men jämfört med igår så var det förstås lite hårdare men gårdagen var ju supersoft! :-)

Efter det så avslutade vi kvällen med att se på Frost! :-) Disney kan man alltid lite på och så även nu. Men undrar om jag inte tycker att den engelska versionen är bättre men det har nog mer med själva texten att göra och inte sånginsatserna. Vi såg alltså den svenska dubbningen. 

Lördag och det var mycket rolig sport på teve men efter ett tag var Ullis sugen på att åka lite bil och varför inte göra slut på ett presentkort från Gnesta kommun. Sagt och gjort. 250 kronor i julklapp kan ju vara trevligt att sätta sprätt på och vi styrde bilen mot Gnesta och efter lite velande så satt vi snart på Gustafsvik och åt räksmörgås och drack lite kaffe. Det var riktigt gott och jag hälsade på en gammal trevlig kollega. Sen hem och jag fick för mig att städa lite i butiken och sen, mot kvällen var jag också sugen på att träna. Ullis var också sugen men kände sig lite hängig och avböjde. Men jag tänkte rulla en timme och efter en liten stund så ser jag att det är group ride på gång och varför inte hänga på. De flesta jag såg var tuffa tävlingar men när jag såg ett återhämtningspass, som Herd, höll i så joinade jag. Jag hann precis och snart var vi igång och det var jättelugnt. Fokus låg på att hålla mig nära ledaren och det var nog smart då det var så lågt tempo och det var alldeles för lätt att köra på lite för hårt. Jag körde hårt vid två spurter och lyckades visst trycka över 700 watt på den första och det var rekord. Jag är dock inte helt säker på att jag verkligen tryckte allt jag hade och det kan ha varit en glädjemätning. För övrigt var det flera rekord och alla var så snälla och trots att min egen Companion-app strulade för jämnan så fick jag rekord i antal likes. Det kändes, trots att det är lite ytligt, rätt bra och man får vara glad för det lilla! :-)