Då jag inte tränat så bra så blir det just nu en veckoblogg. Anledningen är helt enkelt då jag helt ärligt är orolig över mitt hjärta. Jag har haft problem som har eskalerat och för några veckor sedan visade ett ultraljud att jag med största säkerhet har ett medfött hjärtfel och det är föklaringen till de problem jag har och har haft. Och de kommer garanterat att bli värre framöver. Men då jag hade gjort en utförligare undersökning för ungefär 7,5 år sedan så har jag försökt att få fram bilderna och sen skulle en hjärtläkare titta på dem. Men hon var ju ledig den här veckan och jag fick hålla mig till tåls, verkade det som. 

Men i måndags så höll jag i storsamlingen och jag bredde ut mig ordentligt och fastän jag samtalat med musikläraren om mina planer att INTE bli för djup så drogs jag med av situationen. Kanske var det mitt oroliga jag som kom fram. Jag hälsade alla elever, och lärare, välkomna och sjöng sedan min samlingslåt som jag framfört tidigare. Dock med uppmaningen att man inte skulle sjunga med men nynna gick utmärkt. Det gick sådär. Snart så hörde jag många barn sjunga med. Jag tänkte mest på eventuell smittspridning. Sen blev jag då lite djup och berättade att evolutionen gjort att egenskaper som att prata skit om andra och utfrysning gjort att vi lättare överlevde och att man som barn inte skulle skämmas utan mer tänka efter. I dagens samhälle, fortsatte jag, så behövs det inte längre utan vad är viktigt nu, frågade jag. Familjen! Jag berättade vi i sexan pratat om döden och arbetat med Bröderna Lejonhjärta och sedan sjöng jag min låt om pappa, som gått bort. Det jag inte räknat med var att en kollega bröt ihop och fick springa ut. Men jag kunde sjunga vidare och senare pratade jag med henne och det var okey. Jag avslutade faktiskt med att sjunga om kärlek och valde då att sjunga min egen sång om Ullis. Hon tyckte jag var galen, då jag berättade om mina planer. Ja, det var verkligen som att kasta sig utför ett stup men det gick bra och min klass som först skämdes tittade faktiskt upp på slutet och verkade tycka att det var okey. Ibland får man bjuda på sig själv. Kanske tyckte jag inte det längre var en sådan stor grej när jag hade värre saker att vara orolig för.

Och jag fick fortsätta att fundera. På måndagskvällen så blev det en timme på Zwift och det är jag nöjd med. Sen på tisdagen så var det klubbträning och det gick inte alls. Jag kunde knappt jogga ett varv innan jag var tvungen att gå en bit. Sen dyker det upp ett ganska stort gäng och jag triggas att springa några varv iaf. Kul men sen är jag slut och fick tyvärr lida av knäont så kroppen funkar inget vidare. 

Onsdag och nu skulle jag först in till Hjärt och kärlcenter och bli uppkopplad för ett långtids-EKG. Väl tillbaka så ser jag att det är många som är borta och vi har bokat en stor buss då vi skall till ishallen senare. När jag kliver på så har hela min klass smitit upp på övre plan och jag går ned och får hela däcket för mig själv! :-) Ha ha, det lät som jag struntade i klassen men det var endast 12 stycken kvar och chauffören hade koll på dem i en kamera. Sen var det lite skridskor och trots mitt ömma knä så kunde jag åka ett tag innan jag fick kliva av. Sjukt kul och jag fick upp lite fart emellanåt. 

Torsdag morgon och jag åkte in till centret igen och skulle lämna igen mitt EKG. Tyvärr fick jag stryka duschen då jag inte packat ned handduken. Det kändes sådär men fick gå ändå. Och ingen hade hunnit kika på mina bilder och filmer och det är jobbigt att inte veta. Och på skolan, då jag var tillbaka, var det fortfarande väldigt få elever och man kände att man gick på sparlåga och det var irriterande. Jag vill ju göra ett bra jobb men jag känner också att jag dras ned av den gnagande oron. Hursomhelst så kommer hjärtläkaren att vara tillbaka på måndag. 

Vi avslutade veckan med lite mysig fika och sen var det ett möte innan jag kunde åka hem. 

Men veckan var ju inte helt över men iaf jobbveckan. Jag och familjen tittade på lite kul på teven och åt gott. Sen på lördagen blev det en timme Zwift igen och det var skönt att vara igång men inget vidare driv i kroppen. 

Tisdag och jag startade som vanligt dagen med att sitta med datorn, i sängen. Känns kanske lite lyxigt men jag känner också att jag har behövt att stressa ned lite. Och ta igen mig. Så mycket plugg och lite jobb med Enklaresport. Några beställningar, till Vasaloppsveckan, har droppat in också. Så den måste jag packa för också. Sen har vi saknat en åkare men det löste sig mot kvällen. Det blir Miche, som ställt upp för mitt lag förut. Lite lustigt för det var inte jag som fixade in honom i laget. Världen är bra liten. Hursomhelst så gick timmarna och Ullis skulle direkt till banan och springa lite innan så skulle jag dyka upp lagom till nybörjarträningen. Men jag kände mig fortfarande lite tagen i bröstet. Det var som förkylningen aldrig gått ur kroppen. Men jag dyker upp, träningsklädd, och morsar på Ullis och Oliven. Den senare hade ont i vaden så jag behandlade den och jag trodde inte att Oliven kunde vråla så mycket. Men det hjälpte och snart så sprang hon obehindrat. Fast om det blev någon käkstretch, det vet jag inte... Själv så joggade jag lite lätt och snart ser jag Tessan komma också. Hon undrade vart programmet var som hon skulle få på mailen och det är bara att inse att jag glömt att lägga till henne. Det är så många nya medlemmar så jag har inte ens hunnit med att lägga in alla. Så det var ju ett kul bekymmer! :-) Men det är lösbart. Samtidigt kommer paret Nässla och herr And skall köra rävjakt och jag hjälper honom med utrustningen. Snart är han igång och man ser ganska omgående att han får bra feedback från rävrösten - kul!  Jag joggar iaf bara lite lätt och det blir nog tre nedjoggningsvarv. Sen hjälper jag Anden med att att diagnositera datan och det ser bra ut. När jag kommer ut så ser jag att huvudgruppen står redo för att köra igång och jag undrar om de kört löpskolning men det verkar det slarvas med och nu frös de och ville köra igång. Nåväl. Snart åker jag och Ullis hem och jag känner att det inte är riktigt bra i bröstet men stressar inte upp mig. Jag har inga stora lopp inplanerade och jag får ta tiden som den kommer. Sen avslutar vi med att se på Superstars och kul att se reportaget om en tagen "Slang", dvs Magnus Wieslander. Med lite reservation för stavningen. 

Ja, det är mycket som har hänt men tyvärr så har det fortsatt gått utför med formen men det kan helt enkelt vara så att stress och förkylning spelar in. Jag har, under en längre tid, misstänkt att det kroppsliga förfallet har berott på stress men det har också gått med en punkt där jag känner att det har blivit bättre. Fast tyvärr så kom det en riktig influensa-våg och jag är ju en sådan person som aldrig viker ned mig men till så går det ju inte längre. Jag blev däckad och var hemma en vecka och nu har jag krypit på väggarna, då jag inte kunnat träna. Jag tyckte jag väntade länge men hostan satt i hur länge som helst men jag bokade in mig på Tabata, i fredags. Men något satt kvar i kroppen så jag körde igång med inställningen att inte dras med av instruktörens hejarop utan körde bara lugnt, passet igenom. Och det gick rätt bra och det blev således det lugnaste passet på mannaår. Fast ändå kanske lite för tidigt. Och det högra nyckelbenet har börjat värka så in i helsicke och jag undrar om jag inte har hostat söndet det. Det gör vansinnigt ont och jag måste nog gå och kolla upp det också. Dessutom har jag gått upp i vikt rekordfort och det suger verkligen. En elev blev så imponerad att jag kunde komma i form så fort men det han ser är snarare att jag gått från bra form till dålig form fort. Det är inte riktigt samma sak. Och igår, lördag, så tänkte jag köpa nya byxor, då två jeans, nästan samtidigt, gått sönder. Jag sade storleken till expediten och hon menade på att det inte stämde. -Vadå, svarade jag. Är jag så tjock? Hon sade inte emot och det var som ett slag i ansiktet. Men hur är det möjligt, tänkte jag. Jag var i mitt livs form i höstas och nu vågar jag inte ens väga mig. Jag fick dessutom höra att eleverna, som blivit av med en duktig lärare, medvetet gått in för att bli av med mig. Men nu var jag visst bra men visst hade jag känt av det, då jag startade. Det påverkade dock mig inte så mycket utan det var andra saker. Jag är dock inbokad på lite koll på hjärtat då det inte varit helt okey, på slutet. Och jag känner inte att jag vill chansa med hjärtat utan nu skall jag banne mig få en ordentlig koll på varför det ofta är så att jag inte kommer igång, förrän jag blivit riktigt varm. Om ens det... Nåja, nu har jag avsatt tid till att kolla upp allt ordentligt och jag har rätta förutsättningarna till att göra ett bra jobb på skolan, med min egen utbildning och jag har heller inga lopp inplanerade. "Bara" stafettVasan och jag saknar dessutom en åkare i laget... :-) Sen råkade jag visst också säga ja till att leda Vasaspinningen men där behöver man heller inte maxa. Men det brukar lösa sig. Nu är det fokus på att komma igång igen, kolla upp sig, och börja må bra! 

På skolan så hade det varit lite smått panik eftersom den som skulle baka till idag var sjuk men jag bad min kollega att försöka lösa det då jag ju vara på kurs igår. Men det verkade som det var löst och fredagsfikat är något de verkligen ser fram emot. Och resten av dagen gick också bra förutom en lite incident men de som var inblandade bad om ursäkt och allt fortlöpte efter det helt okey. Så snart så satt jag i bilen hem och jag började tagga igång mig för lite träning. Men jag kände mig inte helt okey och tänkte bara köra lite lugnt. Det är dock lättare sagt än gjort, speciellt då det är grupp-pass. Fast jag tyckte jag höll igen lite... Första tanken var att det var skönt att återigen få röra sig men med facit i hand så visade det sig att jag borde bromsat mycket tidigare. Efter det så blev det lite mys framför teven och idag var det Postkodmiljonären och Talang. Det senare tycker jag är riktigt kul att titta på och det är alltid så häftigt när det oväntade sker. 

Jodå, jag kom iväg men jag var sjukt trött och om jag inte minns fel så låg jag uppe sent och läste Stalker, av Lars Kepler. Den blev som ett gift så helt dålig kan den inte ha varit. Men nu var jag tvungen att väcka kroppen och jag hade inte ens full koll på när kursen startade. Så jag loggade in och såg att det var just 09.00 och skulle man komma tidigare så fanns det lite kaffe och en smörgås. Men jag kom iväg rätt bra och snart var jag framme vid Stadshuset. Riktigt fränt och väl inne blev jag rätt imponerad. Jag slog upp informationen, på mobilen och försökte lokalisera vart jag skulle. Snart var jag inne i rummet och det var inte så många där. Jag hälsade på de som verkade hålla i kursen och snart frågade jag en kvinna om jag fick sitta bredvid henne och det gick så bra. Efter det så startade då kursen och man fick berättade vart man jobbade och i vilka årskullar. På ett ungefär så kom jag nog ihåg det mesta, om de andra, men konstigt nog inte var, kvinnan bredvid mig, som jag senare samarbetade med, jobbade. Men det var roligt och man skulle då och då testa lådan själv och tävlingsinriktad som jag är så bröt jag snart samarbetet på så sätt att vi höll våra förutsägelser för oss själva och räknade poäng! :-) Det kändes oerhört skönt att jag tog hem vinsten i första omgången och då var det mot en rutinerad lärare och dessutom utbildad och behörig. Men jag är ju å andra sidan ett lite freak på just kosten. Fast man får inte slå sig på bröstet för mycket för i andra omgången så förlorade jag och skall jag vara petig så finns det visst protein i rätt många av de produkter vi provade. Dock inte så mycket men ändå. Nåja, det var roligt och det viktigaste är ju att man utbildas i att utbilda eleverna sedan. Det handlade iaf om matens kemi och kul med lite diskussion och jag blev nog gruppens jobbiga elev då jag frågade om det mesta. 

Väl hemma så var det lite snabb mat innan vi skulle gå och springa men jag kände att jag inte skulle klara av det. Jag satt i tio minuter hemma och sen gick det knappt att gå. Men lite annan träning borde jag klara av, tänkte jag. Jag och Ullis traskar bort till Safiren och jag beklagar mig för Putte men han och Ullis får springa. Ullis dock lite sliten och trodde bara att hon skulle springa 4-5 kilometer. Jag byter iaf om för lite gym och snart står jag och stakar och det var ju det där med lungorna. Jag hade ännu inte förstått att jag nog borde ta det lite lugnt men det blev iaf relativt hård stakning och jag körde 5 km på lite under 22 minuter. Efter det så blev det gym och jag avslutade med lite Cross Trainer och nu gick Primetime igång. Jag undrade varför inte Ullis kommit tillbaka för hon borde rimligtvis morsa på mig innan hon drog hem. Sen åker jag ut på en snöplig fråga och strax efter kommer Ullis och skiner som en sol! Det gick visst lysande att springa och de hade sprungit en mil utan problem. Nice! Jag hoppar av Cross Trainern och sen blev det en group selfie och sen in i dusch och bastu. Det kändes rätt bra så det kanske var falskt alarm med kroppen... eller?  Sen hosta då jag skulle försöka sova...

Onsdag och det blev lite pyssel att få ihop morgondagen, då jag skulle iväg på kurs. Det blev relativt sent bestämt men jag tyckte det verkade viktigt. Det handlade om att få en utbildning på NTA-lådor och kursen skulle vara en heldag i Södertälje Stadshus. Så snabba bud och som tur var så var kollegan villigt att ta över hela dagen. Pust! Och efter skola och möte så var det snabbt hem och efter lite mat så väntade core-träning med Carina som ledare. Hon är alltid bra och så även nu. Men jag kände mig lite lätt medtagen och det var jag rätt rejält några timmar efter gårdagens intervallpass. Som om det var jobbigt att andas. Men lite lugnt kunde jag nog köra, tänkte jag. Med facit i hand så skulle jag ställt in direkt för det var nog här det började eskalera. Bara jag satt i typ tio minuter så kunde jag inte räta ut benet så jag haltade bort till Safiren och försökte bli varm. Det gick rätt bra att köra passet men återigen så var haltandet där och lite lätt tryck i bröstet. Det är mest i vänster knäveck det känns. Rejält hostigt då jag försökte sova. Hmm, skulle det ens bli någon kurs imorgon...

Tisdag och det blev lite speciellt då jag inte hade förberett mig inför några lektioner då en kollega blev sjuk och inte kunde planera. Men jag löste det med lite digital hjälp och elevspel. En Zkarp elev klarade alla Afrikas länder på ca. 2 minuter! :-0 Testa gärna själva, tror jag låg runt 30% första gången jag provade men känner jag mig själv rätt så sitter jag snart och pluggar in länderna... https://online.seterra.com/sv/vgp/3163

Sen var det möte och sen hemåt. Idag var det klubbträning, med nybörjarträning, så jag bad om ursäkt att jag var tvungen att släppa av mina kollegor i Gnesta centrum och inte ta några omvägar. Men det gick bra. Väl hemma så var det visst pannkaka och det fick bli max tre stycken så det skulle gå att springa. Men hur skulle det gå att springa? tänkte jag. Det har ju gått lite knackigt och inte har jag fått något svar från vårdcentralen. Jag går sedan ett par år i Gnesta men jag vet inte om det är bättre. Den läkare jag var hos senast har jag inte superbra förtroende för och han verkar negligera mitt prat om puls och sånt. Jag tycker nog att jag kan känna av om min puls skenar och att det inte bara beror på att pulskurvan visar det. Och samma sak att det bara låser sig i benen som om jag inte får runt på blodet. Men snart får jag iaf ringa om provsvaren, tänkte jag. Men nu var det löpning och jag hade bestämt att inte köra skiten ur mig, det är ju lite onödigt när kroppen inte är på topp. Det kom två nya till träningen varav den ena var en gammal kollega och det var kul att se henne och hennes man. De hade skaffat barnvakt och var sugna på att springa med oss. Vi joggade igång och jag gav lite instruktioner och efter uppvärmningsvarven så blev det lite löpskolning och sen tre 400-ingar och avslutande jogg. Bra pass och alla var grymma. De nya var dock inte nöjda utan ville testa på huvudgruppen också och mannen körde hela det passet också. Själv så tyckte jag att det kändes för mycket i lungorna och fick sedan släppa lite i fart men bara lite. Det föll sig så bra så att jag och Ullis gjorde sällskap och det blev till slut tre stycken tusingar för mig. Sen joggade jag ned och jag fick till slut nio kilometer. Det fick duga. Efteråt ser jag att jag har pulsrusning i början och sedan ser det lite småspretigt ut, med pulsen, innan den såg jämnare och finare ut. Dock inte så mycket så att man kan skylla på klockan utan mer spretigt. 

Måndag och dags för en ny skolvecka. En bra dag men många elever var borta och det ställer alltid till det lite grand. Iofs är det eget ansvar att komma ikapp men vis av erfarenhet så vet jag att det inte så ofta sker. Så det blev lite mer diskussioner, än vanligt, och en del fördjupning. Men en bra dag och efter skolan så var det som vanligt gruppträning, på Safiren, som gällde och med Puff som ledare. Jag har börjat få problem med kroppen som så det var tveksamt om jag ens skulle kunna köra passet men jag lyckades halta mig till gymmet och sen smetade jag på ett kraftigt linement och försökte få igång benet. Sitter jag ihop så är det nästan så jag inte ens får benet rakt på någon timme. Men jag kunde vara med på nästan allt men pulsen visar en superlåg puls och snittet var så lågt som 83. Men det ser ut som en pulskurva skall göra så frågan är om jag körde väldigt lätt. Det kändes iaf rätt lätt och passet var ju ganska koncentrerat till specifika muskelgrupper. Sen hem och jag fortsatte läsa "Stalker".