Torsdag och efter skolan så var det återigen dags att bege mig till Västerljung för den sista massagen. Jag valde ju att plocka ut friskvårdsbidraget i massage och det är välbehövligt för min kropp. Ullis hade ju tipsat om just Monica i Västerljung och fått för sig att hon var riktigt bra och jag var ju supernöjd efter min första gång. Jag fick dock inte ihop vad som hände med en hel timma, jag flöt bara bort och jag var visst mottaglig sade hon. Och jag kan nog bara hålla med, något skumt är det med mig iaf. Lite fundersam på hur det skulle bli nu. Jag kom dit ganska precis och som vanligt så kan jag inte flyta bort då jag ligger på mage och armarna hänger nedåt. Det gör för ont i axeln och det gjorde om möjligt ännu ondare den här gången fast jag försökte verkligen få till det nu. Så axeln störde hela tiden och det var först när jag lade mig på rygg som jag kunde sväva bort. Och det gjorde jag nog. När hon sade att hon hade tryckt hårt med armbågarna så förstod jag ingenting. Det måste jag ju ha känt men nädå. Jag bara försvinner och när det sedan är klart tog det några minuter innan jag kunde komma upp och sen åker jag på värsta nysattacken. Jag kan ju få nysattacker och brukar få det med jämna mellanrum på sommaren men inte på vintern. Jag nös i flera minuter och det var inte alldeles ovanligt i samband med massage, sade Monica. Och jag som dessutom brukar få det. Det kändes ju inte helt perfekt och jag använde nog upp hela hennes arsenal med papper... Men nu hade jag förbrukat hela friskvårdspengen och det på lyxig massage men det kan jag rekommendera och Monica är sjukt duktig och hon har full kropp på hur och var hon skall trycka. Och problemen i ryggen hade börjat försvinna helt och i skrivande stund är det nog helt borta. På vägen hem så får jag ett sms från Karolinska där de tröttnat på att "jag" inte svarat om en tjänst och jag ringer upp växeln då jag inte vet om det är ett fusk-sms från bedragare, så här i Corona-tider. Jag förklarar att jag fått ett sms och att de försökt ringa mig och jag har ju några samtal som jag inte kunnat ta. Det var till en Max och han hade blivit erbjuden jobb men att de nu skulle gå vidare eftersom han inte svarat och allting verkade ju stämma men jag tyckte det var synd om den här Max om de inte lyckats få tag på honom. Personen som skickat verkade jobba på just Karolinska och jag blir kopplad till henne men hennes telefonsvarare går på och jag förklarar läget och lämnar mitt nummer om hon vill få det förklarat mer. Väl hemma så blir det en lugn hemmakväll och träning är det inte tal om idag. 

Onsdag och kul men lite lugnare dag på skolan. Det är ju önskevecka och eleverna fick själva välja lite och det blev fortsatt mycket badminton men även lite lekar mellan några klasser. Väl hemma så hade jag skapat ett meetup med Ullis och efter maten så var det lite bråttom att göra sig klar. Som jag skrev igår så var det färre och färre lätta banor och det här blev visst i New York och det var ju egentligen inte öppet idag. Banorna i New York alltså. Men skapar man event så är det öppet för de som går med i det och så blev det idag. Jag fick till och med en stor gul markör som visade att jag var ledare för eventet. Ojdå! Så drog vi igång och Ullis flaggade för att hon var sliten men det är ju bara att ta det lugnt och vilka backar! Med 16% lutning gick det inte fort uppåt. Tur att det inte var på riktigt! :-) Efter knappa 90 minuter var vi i mål och det blev lite drygt 35 kilometer och dyngsura men nöjda! Frågan är om alla backar fått oss att gillar kuperade banor mer? Njae, tror inte det var. Men kul att klara av nya banor och det blir bara värre och värre banor kvar på vår "bucket-list"! :-0

Tisdag och det är förståeligt lite hektiskt på skolan så här inför jullovet. Men kul och det märks att det börjar närma sig ledigt på både elever och personal. Själv hade jag önskevecka och det innebar lite olika saker för olika klasser, förstås. Det var många roliga och bra lektioner och givetvis blev det lite badminton i några klasser, det är ofta en favoritsport och jag tackar inte nej till lite spel. Konstigt nog gick det riktigt fort till jag blev bra på det, efter långt uppehåll, och det känns som jag emellanåt håller en mycket högre klass än jag gjorde som ung. 

Efter lektionerna så bestämde arbetslaget vad vi skulle göra på avslutningsdagen och det gick förvånansvärt fort att bestämma sig och jag blev lite orolig då jag kom med de flesta idéerna. :-0 Det blev stationer med lite pyssel, rimstuga, dans och film. Själv snodde jag åt mig filmstationen då jag kände mig lite otillräcklig på de andra stationerna. Sen visade det sig att filmen jag skulle visa var rätt tung och det i sig kan ju bli jobbigt. Och många hade säkert sett den också. Julens hemligheter, del 2. Nåja, det fick visa sig. Sedan fort hem och jag skrev lite kort vad som skulle ske på löpträningen och sedan förberedde jag och Ullis oss på lite cykling istället. Ullis bör fortfarande inte maxa och jag ville göra henne sällskap. Det blev återigen en tuff bana för jag hade visst tagit alla lätta banor först... "Bara" 30 kilometer men med en jäkla massa höjdmeter. Som vanligt! 

Redigerat! Meetupen var imorgon, det här var Mountain route i Watopia. Men det var iaf som jag skrev. 30 kilometer och mycket backar. Runt 700 höjdmeter och mycket folk. Tufft och roligt pass!

Måndag och Ullis skulle ta en promenad men väninnor och jag tänkte passa på att träna lite. Men jag var lite sliten så det tog emot. Fast upp på cykeln kom jag och jag hittade även en bana jag inte kört förut. Den var dock kort men då brukar det innebära hårdare körning. Richmond och det var länge sedan för mig. Efter att klarat av rundan fortsatte jag lite till men sedan gick luften ur mig och jag slutade. Så kort men intensivt, det fick duga. 

Och som vanligt tittade vi på Julkalendern och den är ju bara bäst!

Söndag och idag var det full fokus på att få klart på uppgiften. Igår hade jag gjort klart riktlinjerna så nu kändes det mest som jag bara skulle få klart så att detaljerna och språket blev rätt. Sist fick jag ju höra att jag överanvände "så" och visst var det så! :-) Efter kanske fyra, fem timmar så kändes jag klar och den här gången var hjärnan inte överhettad och jag korrekturläste till och med. Inte illa, va? :-) Det kändes bra och jag skickade in uppgiften. Tyvärr hade jag blivit rejält stel i ryggen av att plugga i sängen och det är en ovana jag måste lära mig av med. Jag blir riktigt stel och när Ullis ville springa så skrek hela kroppen - NEJ! Men men... Jag stretchade och tänkte väl att det vore skönt med några kilometer. Ullis hade dock tänkt längre än så men det visste jag inte då. Vi börjar och allt känns jättesegt och det är verkligen sirap i benen. Och det är fortsatt segt i flera kilometer men det lättar samtidigt lite. Efter en liten runda så är vi framme vid Albanoplan där vi möter Katten Jansson och han har verkligen kommit i form. Samtidigt säger han att han såg Flaken vid centrum och eventuellt skulle vi kunna sammanstråla med honom om vi fortsatte ut mot stora vägen. Det skulle ju vara roligt och min fart var nu upp i drygt 6 minuter per kilometer. Så chansen fanns och vi joggade väl ditåt iaf. Och mycket riktigt. Precis på metern så dyker han upp och vi gör sällskap med honom en bit. Han får säkert sänka sin fart lite och jag började känna av att jag ökat lite på slutet. Nu förstår jag att Ullis vill springa längre men jag säger att det inte går för nu börjar jag dessutom känna av mitt opererade knä som jag dessutom glömt att tejpa. Det innebär att jag bara kommer få mer och mer ont. Det är inte som min kropp som rätt som det är kan börja fungera riktigt bra. Vi springer med Flaken till Åda där vi säger adjö och Ullis struntar i sin tänkta långrunda och vill göra mig sällskap. Det är ju trevligt men synd om hon gör om sin plan för mig. Nu går det några kilometer till och sen släpper det helt för mig. Kroppen känns superpigg och jag är sugen på att trycka på lite i järnvägsbacken och jag känner mig sjukt stark. Jag bara ökar och ökar och det finns liksom inget stopp. Så häftigt! Mitt knä gör dock mer ont och jag vill bara springa kortaste vägen. Men nu ligger joggen istället på runt 5.40 per kilometer och det är en härlig känsla. Väl hemma så är jag riktigt nöjd och det blev drygt 8 kilometer. 

Efter duschen så tog vi upp granen och hela familjen var med och klädde den. Givetvis lade vi upp det på Instagram och jag fick en rolig bild då jag fotade av och fick med Ullis mobil då hon fotade. Lite roligt när det blir en twist på korten. Sen blev det faktiskt en hel del spel på mobilen i soffan. Det var roligare än det låter och det var inte bara spel. Vi tittade på något familjeprogram också. 

Lördag och nu var det full fart med pluggandet då jag hade en uppgift som skulle vara inne i helgen. En pm. Ja, det heter en pm då pm är förkortning på promemoria. Jag hade för övrigt väldigt dålig koll på vad en pm var och jag var helt klart ute lite väl sent men det berodde på att jag lite överaskande hade fått underkänd på min senaste uppgift. Den var jag rätt säker på att jag skulle klara av rätt enkelt men det blev ett litet avbräck i ordningen. Samtidigt så lär man sig alltid av sina misstag så på det stora hela var det positivt. Hursomhelst så läste jag in mig ordentligt på uppgiften men blev ändå lite osäker på om det hela skulle vara en fullständig undersökning eller en arbetskopia typ. Snart hade jag lyckats läsa in mig riktigt bra och förstod att det här mer var en arbets-pm och jag kände att jag hade hyfsat bra koll. Dessutom hade jag relativt snabbt kommit på vad det skulle handla om. Det innebar att jag kunde lägga lite tid på träning även idag så det blev ett pass med Ullis på Zwift. Faktum var att det var ett monsterpass och nog det längsta hittills. Hela 52,9 km med 583 höjdmeter. 163 i snittwatt och det får väl räknas som medelhårt men inte mer. Efter det blev det lite mys och jag siktade in mig på att göra klart min uppgift imorgon. 

Fredag och det var som vanligt Fancy Friday på skolan. Kul men lite omständigt då jag måste byta om så fort jag rör mig mellan gympasalen och skolan. Sen var det sista rycket med betygen men jag kände mig lugn och hade varit ute i god tid, det var skönt. Efter skolan så skulle jag och Ullis iväg och jag hade missuppfattat henne lite. Jag trodde hon skulle stå utanför och vänta men hon skulle visst springa till skolan och kom iväg lite sent. Men jag blev ju å andra sidan klar sent så det blev perfekt. Det regnade en del och det var en blöt hustru jag plockade upp. Hon är stenhård den kvinnan! Sen hem och efter duschen så tog vi en sväng till Nyköping. Jag ville helst snabbt komma igång med pluggandet och under dagen hade jag fått tillbaka ett omprov för jag fick underkänt på sista uppgiften och det låg som en blöt filt över mig. Nu var jag godkänt och det kändes som jag behövde bli det först innan jag kunde gå vidare. Det var faktiskt lite oväntad men en del uppgifter är lite svåra att förstå och en kandidatkurs liknar inget jag tidigare gjort. Uppgiften jag hade framför mig hade jag sneglat lite på men ännu inte satt mig in i. Så efter Nyköpingsbesöket så handlade mycket om att läsa in mig på vad jag skulle göra och bestämma mig för vilka teser jag skulle ha. Det gick dock rätt snabbt och det var skönt då jag var sent ute. Men jag lade en del tid på familjen så det blev lite mys framför teven. 

Torsdag och det märktes ännu tydligare att det börjar närma sig jullov. Eleverna är underbara och helt klart har man världens bästa jobb. På mentorstiden så körde jag en jul-Kahoot och sedan skulle jag knappa i Spirea massage på min gps då jag bokat in massage. Monica skulle visst vara riktigt duktig och jag ville passa på då vi ändå fått ett extra tillskott på friskvårdspengen. Extra bra var det att hon själv hade antikroppar så jag kände mig så säker man kunde göra. Jag kommer fram precis i tid och snart ligger jag på bänken och börjar försvinna lite grand. Först ligger jag på magen och är imponerad hur snabbt hon hittar mina problempunkter i ryggen. De som gör att jag fått problem med axlarna. Sen är det sjukt jobbigt att vända på sig. Därefter så bara försvann jag och rätt som det var så väcker hon mig och jag förstår att det är slut. Jag förstår ingenting. Inte kan det väl ha gått 90 minuter men det var nog mer än så. Hon tyckte också att jag hade lätt för att "flyta bort" och det stämmer nog. Jag fick några minuter att kvickna till och det var trevligt och behövligt. Grym massage och det skulle bli spännande att se vad det kommer att göra för kroppen. Nästa torsdag är det dags igen! :-) Väl hemma så var det inte tal om någon träning. Det brukar man inte göra efter massage men den här tog nog extra mycket. Så det blev lite mys hemma istället och givetvis kollade vi på julkalendern. Klart bästa hittills! Den slår till och med Trolltider!