Fredag och det var lite småsegt att åka till jobbet när de flesta andra var lediga. På skolan så hade jag fått en uppgift att få lite ordning på innergården och snart nog var jag igång. Jag förbannade det faktum att jag glömt kepsen hemma för solen sken ordentligt. Jag var också lite rädd att få något i huvudet då måsar byggt ett bo på en byggnad, mitt på innergården. 

Jag rensade bort den värsta mossan och ogräset men det var så beroendeframkallande att gå med skrapan så jag bara fortsatte och fortsatte. Nu höll det på att bli bråttom att hinna med huvuduppgiften, som var att ta bort krossat glas. Ullis hade bokat en tid på ett ställe också och jag hade lovat att hänga med så nu var det verkligen bråttom och jag hann inte ens ta bort säckarna som jag lovat. Men som jag har jobbat så har jag inget att skämmas för. Tror inte det var någon som jobbat lika hårt en sådan här dag. Sjukt varmt men jag klarade mig men såg till att jobba i skuggan på slutet. 

Så sprang jag ut till bilen men hade glömt något och givetvis låg det allra längst bort så fem minuter försvann ytterligare. Vi hann dock och hade väl några minuter tillgodo, i alla fall. 

Nu var vi lite hungriga men eftersom det var så mycket köer så gissade vi att ChopChop var ett dåligt val. Vi körde därför på Gullans Kiosk. Det smakade väl helt okej men ingen gourmémiddag. 

Efter det så åkte vi till stan och gick på några affärer innan vi tog en sväng på Rusta och efter det ville Ullis ta en sväng på Blomsterlandet men det var en jäkla massa köer men vi bestämde oss för det ändå. Det var förresten nästan tomt på ChopChop så det var ju synd att vi inte åt där.

Jag passade på att springa på Jula också men hittade ingenting spännande. När vi skulle ut så var det bara att anpassa sig till trafiken men vissa har inte folkvett och ville inte släppa in en. Sen var det bara att trycka sig fram. Först ville vi dock han glass och fick åka tillbaka mot OKQ8 men tyvärr var det enkelriktat den sista biten så efter stoppet var man tvungen att åka tillbaka hela den långa sega vägen. Sjukt irriterande. Tror vi satt en kvar i kön i en kvart. 

Sedan hemåt och tog det lite lugnt. Vi tog förresten gamla vägen hem, av någon anledning. Rätt skönt ändå, faktiskt. 

Torsdag och jag var ensam hemma då Ullis jobbade. Som vanligt så är kaffe det viktigaste och jag släpade mig upp rätt tidigt och satte på det och sedan bullade jag upp i sängen och började att jobba lite med saker att ta upp på vårat uppföljningsmöte efter loppet. Det var rätt många saker så det försvann nog en timme. Sedan lade jag ut en massa bilder på forumet, från loppet. Jag hann även kolla hur andra lopp gjort och fick lite idéer. Så lade jag ut på instagram också om en rolig nyhet där svågern i högsta grad är inblandad. Det blir roligt och kommer absolut att locka en hel del. 

Nu ville jag få ordning på toalettdörren som gått i baklås i husvagnen. Jag hade ju dragit igen dörren då Ullis ställt en massa stolar där och de hade åkt bakom och hindrat dörren att öppna sig. Som tur var så fanns det typ sju centimeter lucka innan det var tvärstopp. Jag var tvungen att ta av mig klockan och sedan försökte jag en massa saker innan jag fick tänka riktigt logiskt. Att få av dörren eller komma in genom takluckan gick inte alls. Det räckte inte med att chansa med pinnar och skohorn utan jag fick pilla in mobilkameran och filma för att se var man kunde komma in och sedan vrida upp. Nu gick det lättare och snart var dörren öppen. Pust! 

Sedan in och jag åt lite lunch innan jag pluggade några timmar. Jag börjar känna lite panik inför plugget. Det känns som jag ligger efter med den nuvarande kursen och jag väntar dessutom på svar från tre (!) omexaminationer. 

Sedan kom Ullis. 

Vi är också aktuella med ett loppreportage i ÖSP, den lokala tidningen, och jag frågade lite i vår arbetsgrupp om någon ville uttala sig och sonen Felix, som också sprang, skickade en del också. Riktigt bra och det kommer garanterat komma med. 

Till middag så körde vi faktiskt utemat, som jag åkte och hämtade. Kanske lite slött men ibland kan man unna sig. 

Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. 
Blir spännande att höra om mitt jobbförslag. 
Roligt var också att Björn ville gå in och bli huvudsponsor, för vårat lopp, och det tackar man inte nej till. Hur det skall gå till avslöjas den 19:e maj.

Jag blev också intervjuad av ÖSP och bad om att inte få så mycket plats då jag var så trött på mig själv. Jag bad att få se reportaget innan bara och det fick jag på kvällen. 

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på mig själv. Så fort jag scrollade i flödet så såg och hörde jag mig själv och även när någon annan kollade bredvid mig. Nu behöver jag en paus från mig själv, ha ha! Jag har också massor av förbättringssaker, som jag kunde gjort annorlunda och även förstås med loppet som helhet. En sak, som Ullis påpekade innan förstås, var att jag skulle smörjt mig med solskyddskräm för nu fick jag nästan solsting då jag stod för länge mitt i solen och inte var vad vid det. Det tog sjukt lång tid innan jag återhämtade mig och tappade en massa fokus. Sedan ytterliggare en massa konkreta saker som hur man skall få upp namnen på de som kommer in. Nu kommer vi dock troligtvis köra med ett mer digitalt system men man skulle ju önska någon slags förvarning men allting sådant kostar ju pengar, vi får se vad vi kommer fram till men roligt är det. Bäst att tillägga att responsen var riktigt grym så vi gjorde förstås en massa bra också. Jag får kanske inte vara så hård mot mig själv. 

På kvällen så försökte vi fixa så Ullis skulle ta över Insta-kontot då jag är rätt kass på sådant men jag tycker ändå att jag gjort det hyfsat bra och vad säger man om mitt slut!? Ha ha! Bästa Björn! Nu är ni allt nyfikna va? *flinar*

Vi var dock lite trötta på slutet så vi vågade inte slutföra övertagandet så vi gör ett nytt försök lite senare. 

Just ja! Vi lottade ut det sista av maten till de i arbetsgruppen och jag drog nitlotten och vann ingenting och Ullis vann endast lite ost. Det lämnade vi på klubbträningen och sedan blev det lite godis på hemvägen.

Måndag och nu var det mest en massa fix, efter loppet. När jag fick den minsta luckan så försökte jag få ordning på resultaten och när jag lyckades rätt snabbt var jag orolig över att jag missat något. Resultaten verkade blivit rätt men jag var visst tvungen att skicka med åren då de var födda också. Det hade jag nog sett om jag kollat ordentligt. Det var någon tysk supersida där alla världens resultat fanns med. Rätt coolt. Det är ju lite lustigt att jag, som ännu inte är någon, ultra-expert är tävlingsledare för ett sådant lopp. Men jag har bra erfarenhet av att arrangera och tycker att jag gjort det rätt bra. Även denna gång fast en sak sög musten ur mig och jag funderade fortfarande på hur jag skulle ställa mig till det. Flera saker indikerade dock på att jag inte skulle ta åt mig och det var skönt. Nu har vi i alla fall kört en gång och saker som gjorde det extra tufft kan man få ordning på samt förbättra. Det känns redan som man vill arrangera igen då det var sådan häftig grej att se hur folk kämpade samtidigt som man såg glädjen. Så sjukt häftigt! Det var också väldigt coolt att höra att vår bäste löpare absolut inte ville springa utan istället arrangera loppet, sådant värmer hjärtat. Johan Abrahamsson får dock inte arrangera, ha ha, då han är den som kan utmana de bästa om segern. I år räckte det dock inte ändå fram. 

Jag kämpade på med att skicka in och lägga ut resultat och mot kvällen var jag klar. 

Fortfarande rätt trött men nu hade man sovit ikapp en hel del. 

Söndag natt och när klockan ringde, efter en och en halv timmes sömn så hatade man loppet. I alla fall just det för bara efter några minuter var man verkligen på tårna. Jag gick på toaletten och borstade tänderna och på den korta tiden så var man verkligen igång igen. Vi hade precis tagit över då sista damen kom tillbaka. Hon hade precis lämnat damtvåan bakom sig när magen inte var med i matchen och hon sade att hon var jätteglad fastän det kanske inte syntes. Så det blev ändå en händelserik start för mig och Ullis. Nästa år skall vi förresten ha livevideon under hela rundan. Det är bara att skicka ut någon på cykel då och då. Tror det blir häftigt och sedan förstås i målet. Men nu skall jag inte gå händelserna i förväg. Vi lär ju ha ett uppsamlingsmöte, efter loppet. 

Jag och Ullis jobbade i alla fall på och nu var det inte så många kvar och efterhand dök det upp mer och mer funktionärer. Nu var det upplösningen bland herrarna kvar och efter några varv så gav trean upp och killarna från Hjorthagen Ultra gjorde upp om det och de plockade några varv till innan Jocke gav upp och gav Nicklas en kram för sitt sista varv som han var tvungen att slutföra för att bli totalvinnare. 

Många ville se honom gå imål och han fick ett kungligt mottagande och vad roligt att vinnaren av Mini-TUBen, Wilmer kom förbi och de bägge vinnarna poserade i målet. 

En helt underbar dag och nu var det bara att packa ihop och DÅ kom regnet. Vi hade verkligen tur med vädret, måste man säga. 

Efter några timmar så var vi hemma och landade lite men ingen orkade plocka in någonting och vi lade oss och vilade ett tag. Sedan ville Tanja ut och gå men jag tänkte om vi istället skulle plocka in snitslarna och det tyckte bägge lät bra. Eller om Tanja egentligen ville springa, tror jag. 

Vi gick banan och tog in alla snitslar och det var exemplariskt snitslat. 

Sedan slängde vi allt och gick in och köpte lite på Trossen. 

Vi åt lite gott och tittade på teve. Det blev förstås tidigt i säng för bägge var som vrak. Dock glada vrak och redan taggade på nästa år. 

Överlag är jag supernöjd men det var några saker som tog hårt på mig då jag jobbat så hårt med det här. Det var verkligen mycket mer jobb än vad man kan tänka sig. Sådant som kanske inte syns utåt. Jag väljer dock att se det positivt och det inte var illa menat. 

Lördag morgon och jag hade varit uppe några gånger och kollat läget. Sen gick jag upp av mig själv lite innan klockan sex och började plocka fram saker ur husvagnen. Jag tog upp så mycket som behövdes till början av loppet så det inte skulle bli kaos när vi skulle förbereda. Vi hade ju lagt in ett moment till vid sekretariatet där vi skulle lotta ut tre västar och det kunde förstås ta lite extra tid. Nu slängdes ju dem in så sent så det gick ju inte att göra på så många andra sätt. 

Sen kom folket och alla hjälptes åt och det kändes som vi hade koll. Lite kö, då och då, vid nummerlappsutdelningen men det gick hyfsat bra. Sedan pratade jag lite och hälsade alla välkomna och berättade lite senare om alla sponsorer och intervjuade Tommy Thedelund som gav lite tips. 

Jag försökte få igång livestreamen på Facebook och att jag körde med min mobil var en flopp då jag hade noll koll på annat viktigt och det får vi dra lärdom av. Vi hade tänkt ha en annan mobil men det hade inte gått att gå iväg utan sim-kort i alla fall då. Så någon annan får sända live, helt enkelt. Någon som kan vara utan sin mobil 1,5 dag! :-)

Loppet startade och det stökade lite vid första varvet då vi inte tog emot löparna på ett smidigt sätt, eller på det sätt jag hade tänkt. Jag borde varit tydligare där men det var lite missförstånd och vi lärde oss snabbt. Så var det med många saker men har man inte kört ett sådant här lopp förut så är det klart att man gör lite småmissar här och där. Men vi lärde oss snabbt och jag tror inte att så många märkte av det ens. Men man vill förstås göra allt perfekt direkt. 

Jag kommer inte kunna skriva om allt för loppet höll ju på hela dagen och jag och Ullis fick några timmars ledigt och det var skönt att släppa lite men det var ändå svårt att hålla sig ifrån. 

Så höll det på hela dagen men några gånger fick jag meddelande om att de tagit bort våra videos och jag hade fått varningar då systemet känt av att vi spelat musik. Till nästa år får vi göra rätt för oss där också. 

Alla verkade glada och det roligaste var nog att Felix, sonen, höll på i hela sju timmar. Han tangerade mitt rekord från förra året, då jag provade TUB. Han som längst sprungit en mil och nyligen tagit upp konditionsträning igen.

Riktigt kul var det också att Tim och Cilla kom förbi och när sedan jag och Ullis gick och lade oss för typ 2,5 timmars sömn så dök de upp vid husvagnen och pratade en stund. Så det blev sen typ 1,5 timmars sömn innan vi gick upp igen och då... var man inte ett dugg sugen på loppet! :-0 Det tog dock bara några minuter innan man var lika taggad som vanligt. :-)

Fredag och idag tog jag bilen då jag ville fort hem för nu var det dags att förbereda loppet på riktigt. Jag och Anders skulle ställa upp våra husvagnar, Björn skulle komma med grindar, vi skulle snitsla banan. Jag ville dock vara kvar för att ta emot de som brukar vara tidiga. På jobbet gick det bra och jag kunde snabbt ta mig hemåt och nu var det bara (!) att koppla på husvagnen och lasta in alla men det var ju inte så bara för det var massor av saker! Hela vagnen blev proppfull. 

Efter någon timme så var det hög tid att bege sig mot Trosa och det skulle bli första gången man campade i Västra hamnen, i Trosa. Ha ha!

Jag ser att det redan står en bil med husvagn och det är förstås Anders. Han har dock inte ställt upp sig och det är förstås för att vi inte bestämt hur vi skall stå. Riktigt ödmjukt. Jag ställer dock upp mig på annat ställe än jag först tänkt för jag inser att det första stället jag tänkte på inte är optimalt. Inte alls bra faktiskt. 

Sedan kommer Anders och efter att Björn lastat av grindarna så inser vi att det är bättre att han står framför mig så löparna kan se datorskärmen, med klockan, i hans fönster tydligt. Det blir nog riktigt bra och vi slipper få en massa tält precis hos oss. 

Snart kommer gänget och några snitslar upp och några är kvar och fixar vid start- och målområdet. Det börjar redan se maffigt ut men lite nervös är jag nog ändå. Konstigt vore annars. Jag vet dock att jag snabbt brukar komma in i det. Kommer aldrig att glömma när jag skulle ut i radion och liksom först fick en halv dag på mig och loggade in alldeles för tidigt. Sedan blir jag påad två minuter innan och hör programledaren och när det är tio sekunder kvar så börjar hjärtat slå och jag märker att det börjar svartna. Aldrig varit så nära att svimma men så fort jag kommit in typ tio sekunder in i intervjun så släppte det och det blev en skitbra intervju och det sade programledaren också. Hursomhelst så är det här en helt annan sak och jag är spänd av förväntan. Hoppas vi har tänkt på allt nu!

På slutet skall jag gå och lägga mig och drar tyvärr igenom toalettdörren och vad jag inte förstått var att Ullis packat in stolarna mot dörren så de åker bakåt och blockerar sedan dörren så den inte går att öppna. Men vad f-n! Det var ju en miss av mig! Jag pillar med det ett tag men sen måste jag lägga mig. Hur jag skall borta tänderna imorgon bitti vet jag inte så jag skickar ett mess med lite saker ullis får ta med sig. 

Jag vågar inte riktigt dra ned då jag vill ha lite koll så ingen snor det vi satt upp och jag sov lite sådär halvdåligt och var uppe några gånger. Imorgon bitti tänkte jag gå upp runt sex.