Så var det tisdag och nu skulle jag och Flaken äntligen synas på löparbanan! Han har ju, tillsammans med Barfota-Carina, skött träningarna då jag varit borta. På skolan var det bollvecka och jag gjorde det lätt för mig och körde inomhus. Utomhus gick det knappt att andas då det var rena rama aspfrö-regnet. Helt sjukt! Så jag körde lite bordtennis, badminton, basket och fotboll. Full fart med allt samtidigt. Sen hemåt och nu fixade vi maten rätt snabbt och sedan gällde det att vara i tid till träningen. Ullis och jag kom iväg i hyfsad tid och vi hann precis med ett ärende innan. När vi kommer fram, typ två minuter innan, så verkar det helt dött. Det är någon man där men jag känner inte igenom honom. Så vi hoppar ur och jag växlar några ord med honom. Han säger något kryptiskt att han kanske skall prova och jag säger att han är välkommen men han tvekar lite. Sen dyker alla upp typ samtidigt och det är Tokan, Flaken, Rainy, Barforta-Carina och de relativt nya tjejerna Maggan och Nadjis. Hoppas jag inte har missat någon nu. Vi joggar upp och när vi är klara med uppjoggen så får vi med oss killen som verkade nyfiken på att joina. Vi kan kalla honom Hebbe. Vi kör ett antal löpskolningsövningar och jag får fuska på en del då foten gör ont. Det gjorde det förresten redan på uppjoggen, där jag fick gå en del. Sen var det dags och vi körde 400-ingar fast vi gjorde om dem till tidsintervaller istället. Så alla sprang samtidigt och det var mäktigt att se. Dock fick jag bryta lite tidigare då foten värkte och jag helt plötsligt fick ont i ena knät. Troligtvis snedbelastade jag på grund av foten. Men jag joggade lite och passade på att coacha de andra lite. Det blev till slut årsrekord med 8,7 km och jag hade väl önskat lite till men man får vara glad för det lilla. Jag fick lite hårdkörning iaf och jag tyckte det blev bra träning. Och värken i knät försvann efter fem minuter. 

Väl hemma så var det fort in i duschen för att se på Biggest. Och man kan ju inte bli annat än smått upprörd på Mattias. Det blir lite patetiskt med all den här pajkastningen. De borde ju stötta varandra istället för att hela tiden snacka om att vara värdig hela tiden. Och det är 110% hela tiden och det kan jag lova att några sju veckor inte lär räcka till för att styra om till att verkligen kunna maxa hela tiden. Då hade de inte varit där de är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...