Fredag och idag åkte jag direkt mot Björnlunda och nya skolan. Jag är egentligen anställd av Frejaskolan en bit in i augusti men jag hade fått klartecken att jag redan nu kunde hoppa över. Nice! Väl på plats så var det lite planering av inköp och efter det så kollade jag in mitt nya klassrum och vilken utsikt jag har! :-0 Wow! Här kommer jag verkligen att trivas! Sen lite lunch och jisses vad gott! Alltid hemlagat och i princip så var allt laktosfritt och maten höll toppklass. Sen så kikade jag lite på saker jag tänkt att använda i min undervisning och lade in eleverna i ett system. Efter det tänkte jag avrunda men då ser jag att rektorn var på ingång och då väntade jag in honom och tog upp lite punkter med honom. Och det visade sig att jag skall få ett bra team runt mig. Jag är van vid att alltid jobba själv så det här ser riktigt bra ut. Efter det så beger jag mig hemåt och väl hemma så vill Ullis åka och simma och det tog helt klart emot. Men hon hade styrt upp att vi skulle åka tillsammans med några bekanta. Vi passar på att köpa oss lite sallad men när jag skall hämta ut min köldastmamedicin, på det lokala apoteket, så går jag bet. Jag måste hämta ut det i Trosa och nu skulle jag inte hinna. Fast jag springer på min faster och hon har just den medicinen i sin väska och jag puffar två gånger och hoppas att effekten skall sitta i ett tag. Sedan beger vi oss mot Gisesjön, som är målet, det visade sig vara Prins Alexanders utsiktsplats och den var magisk! Jag skrattade lite och sade att det fanns en skylt som Ullis inte ville se. Det var vilka fiskar som fanns i vattnet och speciellt gäddan som "låg och lurade på sina byten". Men värre var när jag tittade ut över sjön och ser en fet orm simma förbi. Jag följer efter den och ser att den åker in mot några klippor och den verkar ha sett mig för helt plötsligt så bara dyker den och försvinner. Men jisses! Hur kunde den se mig och vart gömde den sig? Det fanns ju knappt något ställe att gömma sig. Hmm, den rörde sig lite långsammare än en snok men simmade tillräckligt bra för att vara en. Hmm, jag kände mig inte helt tillfredsställd men den verkade ju heller inte direkt sällskaplig så chansen var minimal att man skulle få problem med den. Fast förnuftet är ju inte alltid... förnuftigt... Snart kommer de andra och det är Rainy, som dock inte simmade idag då han fått ont i ryggen, och Tokan med Ankan. Sen var det två andra, varav jag känner den ena lite grand. 

Men det är kallt att gå i vattnet och när man äntligen kommit i så är det svårt att andas och det blir ryckigt och absolut inget flyt. Men jag kämpar på men är stressad och tycker att det strular med glasöogen konstant. En usel premiär och efter en kvarts försök så ger jag upp. Det funkar inget vidare och jag tappar nästan humöret. Riktigt trist. Men sen ser jag en kollega och hans sambo. Jag pratar lite med dem och snart nog kommer Ullis upp också. Hon var riktigt nöjd över att kommit i och njöt av att simma. För mig var det tvärtom och jag ville bara hemåt. Väl hemma så fixade jag lite med en kunds produkter och hann nästan klart med allting. Sen blev det inte så mycket mer. 

Torsdag och det var alltså dags för skolavslutning och förstås avtackning men det sistnämnda hade jag inte tänkt så mycket på. Det var framförallt barnen jag tänkte på. Men först skulle man klä på sig och vad skulle man välja? Det var frågan och alla ljusa, somriga kläderna var lite skrynkliga och valet föll istället på en mörkare, dock tyvärr lite tjockare, skjorta. Men det var snyggt men risken var att den skulle kännas för varm. Jag var på plats i lagom tid men den här gången hade jag inte fått något egentligt uppdrag och det passade mig bra. Men jag hade lovat att stötta en klass lite och så fick det bli. Ganska direkt får vi höra att det är lite ändring i tidsschemat. Men det gick förstås inte ut till alla och föräldrarna visste ju ingenting. Så det blev istället så att man fick stå och vänta extra länge, istället. Och det verkade spricka upp så jag blev rätt varm i mina kläder. Själva skolavslutningen var riktigt fin men jag var inte lika exalterad, då jag skulle sluta. Mot slutet så passar jag på att springa bort till en specialgrupp och kramade om dem innan jag gick med den klass som jag hoppade in i. Sen försöker jag springa in till klassrummen och säga några ord och det går bra i nästan alla fall. Några var jätteledsna men så är ju tidens gång. Sen var jag tvungen att svalka av mig och det gick jag göra två gånger. Sen blir det avtackning och lite att äta. Jag får gå upp allra först och jag busar lite med dem andra och hejar på dem. "Mera applåder"! Så jag berättar lite vad som händer med mig och många andra gör samma sak. Fina blommor och speciellt glad blev jag över en kollegas ord och deras insamling. Aldrig förut har den känts så rätt. Många bra kollegor byter nu jobb. Sen, efter avtackningen, så lastar jag in det sista i bilen och jag tar med mig Lasse som jag sen släpper av i Mölnbo. 

På kvällen sen så funderar vi på vilken träning vi skall köra och Ullis skall visst iväg med Tanjis. Själv tänker jag mig backträning men väl framme, vid Safiren, så upptcäker jag att jag saknar klockan och bestämmer mig istället för att köra på löpbandet istället. Där börjar jag lugnt och ökar sedan kontinuerligt. Mot slutet så körde jag en kilometer itaget, enligt Zwift, som visar lite för lite, och ökar alltid med 0,5 km/h. Så det blev 10, 10,5, 11,0, 11,5 och 12 km/h. Nu kommer jag inte ihåg, precis, vad det stannade på men jag gissar på drygt 8,6 km. Dock enligt Zwift bara 7,2 km. Men Tokan har sagt att man kan kalibrera fotpodden. Efter träningen tittade vi på två avsnitt av Himmelsdalen. Den är bra!

Onsdag och nu skulle jag åka och hälsa på nya klassen. Den som jag skall ha nästa läsår. Jag ringde inte till nya chefen och kollade av utan utgick ifrån att allt var grönt. Men när jag kommer fram till skolan, och har hälsat på några nya kollegor, så får jag veta att det är bättre att jag kommer tillbaka senare och vi bestämmer en tid. Jag inser att jag får styra om lite i mitt schema men "det får gå", säger jag. Så tillbaka till Frejaskolan och där fortsätter jag att städa undan mitt bråte och man kan ju tro att jag har bott på skolan. Typ två fulla kassar med kläder och det var på tiden att jag röjde upp lite. Sen är det generalrepetition men jag håller mig undan och det här året så verkar de klara sig utan mig. Jag brukar vara inblandad ganska mycket men det här året så lät det mig fixa med med mitt. Så jag passar på att åka och köpa lite fika till några klasser. Men när jag, och en elev, håller på att hälla upp saft, så stormar typ 150 högstadieelever in i gympahallen och de skall ha badminton- och basketturnering. De hade däremot inte kolla upp med mig eller bokat på något annat sätt. Jag förklarade för mina elever att vi inte gjort något fel men att jag inte ville förstöra för alla dem. Så vi flyttar oss och sen får den lektionen bli som den blir. Klassläraren undrade förstås vad som hände men jag förklarade och sade att jag inte kan styra om till annan aktivitet så den lektionen blev lite speciell. Jag fick förstås springa och förklara för nästa klass att de kunde stanna kvar i klassrummet och det blev förstås enklare att hålla ordning på den klassen och jag bjöd på lite sång och uppvisning i balans. Jag kände t.o.m att sången satt rätt bra och klassen verkade uppskatta det. Sen in till sista klassen och den skulle jag bara hinna starta upp men tyvärr så var de upptagna med att städa så jag blir stressad och när jag skall sjunga min avskedssång så sätter jag absolut inte tonerna som jag tänkt men hoppas innehållet kom fram. :-)

Sen in i bilen och fort iväg mot Welandersborg. Jag har inte riktigt tänkt på vad jag skall säga så det får bli lite improvisation, det gillar ju jag. Jag hälsar på rektorn och sen går vi in till klassen och de är supergulliga. Lite stökiga men absolut gulliga och mycket nyfikna på mig. Några visste vem jag var då jag haft deras syskon. Jag passade på att berätta lite om Ironman och förstås att jag tränar inför det. Sen kom det lite frågor och alla hajade till rejält när jag sade att jag hade barn på 22 och 24 år. Det fick de inte riktigt ihop. :-) Det är är ju en bra bieffekt att man håller sig ung med hjälp av träning. Sen pratade jag lite mer med mina nya kollegor och det var lite speciellt. De hade visst inte heller blivit riktigt förberedda på att jag skulle komma. Men jag är glad och nöjd och det här skall bli spännande. Jag älskar ju att undervisa i klass. Sen tillbaka och jag röjde ut det sista och det är ju lite vemodigt. 

Väl hemma så blev jag så fruktansvärt trött och nu var det verkligen en kamp att vakna till liv så det blev någon träning. Jag hade ju sagt att jag tränade minst en timme varje dag och att då lägga in en vilodag det första man gör... Nä, det är inte okey. Jag tvingade igång mig och Ullis hängde också på. Det blev runt 1,5 timme igen men det var en pina återigen då jag satt för jäkla illa och hade skav från start. Grrr! 

Tisdag och jag hade ordnat så att treorna skulle bada samtidigt, det kunde bli ett fint avslut. Men först så var det en annan klass och det blev lite Harry Potter och sen lite fritt, för de som ville det. Det var ju önskevecka. Efter en liten paus så traskade jag bort mot simhallen och där stod alla barnen och dessutom klasslärarna och det verkade som en ur badhuspersonalen tittade ut. Vad nu då? tänkte jag. Det visade sig att undervisningsbassängen var avstängd och det gjorde ju att vi fick tänka om och tyvärr köra det som en vanlig dag. Sen gick dagen rätt bra och mot kvällen var det ju dags för löpträning och jag hade lurat i Ullis att jag iaf skulle bort men halsen och ryggen kändes av för mycket. Det är ju inte klokt att man skall ha ont i halsen i över en vecka bara för att någon skulle vara "rolig"! Så efter maten drog Ullis iväg själv och jag kände mig lite låg så det tog lite tid men snart var jag iaf ombytt och jag kunde ju försöka, tänkte jag. Sagt och gjort. Jag gjorde mig iordning och när jag startade upp så såg jag att dagens pass var det värsta hittills. Stress point 83! :-0 Jisses! Det var ju tveksamt om det skulle gå men vad f-n! Skall man bli en Ironman igen så får man bita i! Jag valde att testa iaf och det fungerade bättre än väntat i början. Men efter de vanliga, och sedvanliga tuffa ökningar så ser jag att det står 2x20 minuter på 210 Watt! Men vad f-n! Det är ju lite väl häfltigt men när jag äntligen är framme där så är det snarare snittet för passet är uppdelat på  fyra set med 2 min på 225 watt och sen direkt efter 2 minuter med 195 Watt. Ingen vila emellan så snittet på 20 minuter blev alltså 210 watt. Jäkligt tunga alltså och totalt en och en halv timme. Ullis kom hem på slutet och undrade om jag inte var klar. De andra, på löpträningen, hade undrat vart jag var. 

Efter passet, som för övrigt var sjukt segt på slutet med ben som var nära att krampa, så väntade dusch och sen finalen i Biggest Looser. Visst kunde man ana en viss rivalitet? Men det var klart nedtonat nu. Kul program och tjejen som vann, jag tror hon heter Maria, var grym. Stark och pannben som ingen annan

Måndag och jag visste att jag hade det lugnt på morgonen, då en klassföreståndare, i fredags, skrivit en lapp och lagt på mitt bord att jag kunde ta det lugnt på morgonen då de skulle iväg. Men för den skull får jag ju inte ligga hemma och slappa men jag stressade däremot inte uppe i personalrummet utan tog hand om lite frågeställningar inför morgondagens eventuella simningar. Sen var det lite lugna sköna lektioner och jag märker att jag börjar sänka garden, en hel del. Nu orkar jag inte gör alltför avancerade lektioner och barnen  har dessutom önskevecka. Vart tog hela terminen vägen? Sen hade jag en liten lucka innan det var möte men snart nog så hamnade mötet om nästa terminen och jag kände att det inte berörde mig så jag rensade lite försiktigt på mitt bord. Efter det var det dags för hemgång och väl hemma så passade jag på att betala lite räkningar och tog hand om några andra ärenden på Enklaresport. Vi hade visst fått en felleverans och det måste man förstås  lösa. Mot kvällen så började jag bli orolig över att jag inte har kunnat träna och jag kände fortfarande av halsen efter incidenten men frågan var ju om det gått över till förkylning eller bara känns som det. Ullis var ombytt och klar och jag gick först ned och provade att få upp på cykeln och när jag provsatt så kände jag att det nog kan gå. Det blev nästan som en avlastning att sitta på cykeln så varför inte prova, tänkte jag. Sagt och gjort. Snart satt jag också upp på cykeln och jag valde att skippa de dagar jag ändå hade missat. Idag var det drygt 50, på stress point och det kändes ju görbart. Ullis var lite före mig och jag försökte komma ikapp men kör man program så är man ju förpassad till det och kan liksom inte göra mer än det man skall. Efter ett tag så kommer Ullis tillbaka och möter mig och hon bestämmer sig för att hänga på och nu var det hårdkörning för Ullis då hon har lite lägre ftp men hon kämpade på bra och jag blev förvånad att hon inte tog slut men hon verkade ascool och visade inga tendenser till att vika ned sig. Tvärtom så var det jag som verkligen fick slita idag. Och Ullis försvann framåt istället. Grrr! ;-) Hon körde nog 50 km och jag kom 47 km och är riktigt nöjd med passet.  Sen kikade vi på Biggest Looser - hemmafinalen. 

Snart är passet klart och det blir rätt sent när jag mailar föräldrarna som simningen. 

Söndag och jag kände fortfarande av halsen så jag vågade inte träna. Ullis var däremot rastlös och vi åkte runt lite grand och gjorde både lite nytta och letade efter ett trevligt ställe att fika på. Men det sistnämnda vara svårare än vi trodde. Först hamnade vi på Saltå Kvarn, men det var bara dyr och tråkig fika. Sen var vi för hungriga så det blev en French hot dog, på Cirkle K, istället. Eller Statoil, som jag fortfarande vill säga. Det kommer nog att sitta i länge. Jag säger ibland fortfarande Vivo om Hemköp, som vi har runt knuten, och det var ju länge sedan det var Vivo där. Hursomhelst så åkte vi sakteliga hemåt och passade på att kolla in lite altanbyggen. Bara för att få inspiration men det kändes ju sådär att smygåka runt kring nybyggda kåkar. Precis som om man spanade efter något att lägga vantarna på. Dessutom åkte vi runt i min gamla V40, som vi hade då vi slängde lite skräp innan. Nåja, det var ingen som verkade tro att vi hade ont uppsåt. Sen fick det räcka för mig då jag hade ryggskott och dessutom var tvungen att få in omdömen och få klart på min tenta. Så resten av kvällen gick åt till det och Ullis tyckte det var tråkigt och ville träna. Men jag kände fortfarande av halsen, sen "halsincidenten" och det är som om jag fått halsfluss. Det gör ont att svälja och det känns som om jag är förkyld. Så pass mycket att jag iaf inte vågar träna. Så lite träligt och trökigt som de säger uppåt landet. Trökigt har jag bara hört folk i Sandviken säga men det lär väl inte bara vara så lokalt? :-)

Lördag och Felix födelsedag! Det är inte klokt vad tiden går och nu fyller alltså minstingen 22 år! :-0 Och vad skall man ge en ungdom som har råd att köpa vad han själv vill ha. Det fick bli en upplevelse igen och det är ju kul när man kan överaska honom. Ullis hade hittat Bodyflight, typ som att hoppa fallskärm fast man ligger i en vindtunnel. Det lät jäkligt bra och det körde vi på. Men jag anade att jag skulle ha svårt att hinna träna, senare på kvällen, så jag satte klockan rätt tidigt och tvingade mig upp. Jag är ju ingen morgonmänniska och jag var rädd för att det var ett tufft program, idag. Men när jag var klar för att börja så ser jag att det är medelhårt men så fort jag började så kändes även uppvärmningen tuff. Hmm, det var det här med mornar alltså. Fast det gick bättre och bättre och snart var jag inne i det. Lite dåligt med folk ute bara. Zwift verkar ha slagit mer i Europa än i Asien och USA. Det märks när det är mest folk ute. Så här på lördag morgon var det alltså ganska klent med folk. Jag valde att köra i London och det första som slår en är att man kör vänstertrafik, förstås. Passet var på närmare en och en halv timme och snart nog var jag igenom det och sen var det bråttom. Barnen hade inte ens duschat och jag hann duscha före dem och även trycka i mig lite frukost. Så vi kom iväg typ 20 minuter senare än tänkt men trafiken flöt på bra och vi kom fram i bra tid. På vägen upp fick Felix gissa och han gissade direkt på Bodyflight... Skumt! Man undrar om någon hade skvallrat men det var det inte. Han har väl snappat upp lite och det kanske är inne just nu. Vi kommer fram och det verkar läskigare än man hade trott. Han fick gå igenom en hel del innan och sen var det alltså dags. Sjukt kul och han var nog lite nervös, det var det iaf många som var men instruktörerna var duktiga och Felix var riktigt nöjd. Sen käkade vi gott och det blev även en tur till Ikea, på vägen hem. En heldag men tyvärr fick jag ryggskott, det kom för övrigt då jag gick mot bilen och jag liksom känner att det är på gång men jag kan inte hindra det. Jäkligt irriterande. Vi avslutade kvällen med att bara softa och titta på ett avsnitt av Himmelsdalen. 

Fredag och jag hade lovat att hålla i "Gåtans dag", på skolan. Det var ett projekt som jag startade upp för ganska länge sedan och det gick ut på att eleverna skulle lista ut vem som hade stulit rektorns nya fina klocka genom att lösa ett antal kluriga stationer. Men rektorsbytena har varit många så det har blivit några olika utkast men nu var det då äntligen dags. Dock så krävdes det lite funktionärer och det gick jag jobba med in i det sista och det var lite stressigt. Och lite orolig var jag om jag lagt nivån rätt. Det får jag inte vara för svårt men heller inte för lätt. Det visade sig vara helt perfekt och jag är sååååå nöjd med dagen! Tyvärr så hade inte alla klasser synkat så sexorna fick avbryta och alla hann inte klart. Men det kan jag inte ta på mig. Jag var iaf igång konstant och hade inte en endaste sekund ledig. Det var sista hårda ansträngningen för mig på Frejaskolan. Jag fick frågan från musikläraren om jag skulle sjunga min sång jag hade gjort till skolavslutningen men det kändes inte rätt och med tanke på det och att det även krävs en del från mig så tackade jag nej. Så utan att ens hunnit ta kaffe så hoppade jag in i bilen för Ullis sprang mot Gnesta och det var jäkligt varmt. Jag ringde och frågade om hon ville ha glass och det behövde jag inte fråga två gånger. Så jag hoppade in på Statoil. Nä, förlåt, Cirkle K, heter det ju nu! Sen mötte jag upp Ullis och vi stannar till och äter upp våra glassar. Jag var absolut värd en också. Men tyvärr hann inte jag träna idag. För nu hade äntligen en kunds produkt kommit. Det har varit jättemycket strul med en beställning och hur vi än försökte så blev det fel från leverantören. Tror det skickas från Danmark och jag tror de har försökt att skicka två viktplattor och först kom bara en, som jag dessutom fick leta efter, och sen kom ingen avisering så den åkte tillbaka och slutligen så verkar de inte få iväg den på en vecka. Så dem ville jag lämna direkt. Efter det så var det dusch och sen på examensfest. Där tog jag mig faktiskt lite att dricka och det var nog första gången på mycket länge. Så träningen fick utebli den här dagen.