Torsdag och det var fullt ös på idrotten med en massa volleyboll och sedan avslutades dagen med lite pingis och nu hade John med sig sitt nya racket och bara gummit kostade över tusen kronor... Jisses! Det blev också ett annorlunda spel men jag lyckades på något konstigt sätt ta hem matcherna och sedan fick vi springa till bussen. Väl framme vid hållplatsen så får jag för mig att jag glömt mobilen och det är bara typ tre minuter kvar. När jag söker på klockan så blir det inget pip från mobilen och jag förstår ju att den måste vara kvar och får John att passa min väska och springer. Det känns tungt och jag när nog lite slut och inser att jag troligtvis inte kommer hinna och då jag inte kan missa stadsbussen för kommande landsortsbuss så tänker jag att jag nog kan vara utan mobil ett dygn. Jag går tillbaka och då jag trycker på klockan igen så larmar mobilen från min väska, skumt! 

Det var skönt och vi ser bussen kommer och jag vinkar på den men den kör i full fart förbi! :-0 Men vad f-n! Det står klart och tydligt att den bussen skall stanna. Det var visserligen ingen stadsbuss men nu är det nog kört att hinna med den andra bussen. 

Vi kliver på stadsbussen och när vi närmar oss terminalen så hör jag några ropar att det är bråk och jag ser tvån ungdomar slåss och slänger mig emellan dem och drar isär dem. Sen får jag lugna ned dem och lyckades avstyra något vidare bråk. De andra ungdomarna tackade så mycket och ingen hade vågat gå emellan för det vevades och brottades vilt. 

När jag kliver av så är det typ 20 minuter tills nästa buss går och jag går för att ta en kaffe på Espresso House men när jag kommer dit så är det för lång kö så det blir Hemköp istället. 

Hemma så styrde vi om den tänka träningen på Safiren till cykling istället och nu var det Tour de zwift som var aktuellt. Jag såg att duktiga Gert Carlman skulle köra men jag hade inga större förhoppningar om att kunna haka på honom men man vet ju aldrig. Det är ju heller ingen tävling men alla brukar köra på hårt på dessa event. 

Så startade vi och jag höll igen lite i början men som vanligt så triggades man och snart hade jag hamnat i ett gäng som körde på rätt hårt och i backarna så vågade man inte släppa efter för mycket då man aldrig visste om nästa utförskörning skulle innebära att man tappade klungan. Det innebar att man hela tiden höjde watten och rätt som det var så fick jag en ride on från Gert och det visade sig att han var i klungan framför och jag körde på hårt men ingen annan i klungan ville ta körningar så vi närmade oss inte. Till slut blev vi ikappåkta av en klunga bakom och jag fick lite hjälp men då var det försent. Mot spurten så satsade jag hårt och lyckades rätt bra och det blev en stund på golvet sen då Ullis körde klart sitt pass. 

Vi avslutade med en kort stund framför teven och sen sov man gott. Tack för omedveten pepp, Gert! :-)