Onsdag och idag är det en lite lugnare dag men jag är ju med i Kommunutmaningen och det är svårt att hålla koll på allt man gör. Min teammedlemmar är desto mer på hugget och jag får se till att börja plocka poäng. Jag som ju alltid brukar röra mig mest och jag rör mig förstås mer än jag tänker på för jag är ju ofta över 20 000 steg per dag och då brukar man inte vara stillasittande.

Hursomhelst så började jag i alla fall dagen med att plocka in mobiler och sedan var det orientering med två klasser och det gick jäkligt bra. Den här skolan är riktigt bra!

Sedan var det visst ingen konferens och när en kollega skulle gå så frågade jag när bussen gick och han sade fyra minuter. Jag tog ett blixtsnabbt beslut och bestämde mig för att skriva in omdömen på bussen istället och på så sätt spara in lite restid.

Sagt och gjort. Jag slängde på mig jackan och tog ryggsäcken i ena handen och mobilen i andra och började småjogga. Det var bökigt att få med sig allt och snart sprang vi rätt fort. Vi ser bussen komma och nu är det full fart. Usch! Jag har svårt att få med mig allting och känner att hjärtat är i halsgropen men nu går det inte att sakta av och uppenbarligen kunde jag ändå springa lite nu.

Vi hinner på bussen och det ilar lite i bröstet. Asch! Nu måste jag prova att cykla ikväll, tänkte jag.

Det blir en del snack på bussen och sedan blir det tåget då jag skriver in lite omdömen innan jag är framme.

Väl hemma så kan jag inte hålla mig från att läsa lite i boken och det drar iväg lite tid. Ullis skall springa i Trosa och jag läser lite till och går sedan ned i källaren och drar igång. Tyvärr har jag pyspunka men jag pumpar väl igen och chansar.

Jag bestämmer mig för att joina en Robopacer som kör 2,1 watt per kilo eller om det var 2,2. Nåja.

Det går bättre än jag trott men när jag närmar mig halvtimmen så börjar jag få jobba lite med psyket. Det blir några gånger då jag tappar klungan och får jobba mig ikapp. Till slut har jag kämpat på bra och kommer upp i 51 minuter. Riktigt nöjd.

Innan duschen så rakar jag mig för det är fotografering på jobbet imorgon och det fotot kommer sitta på väggen i minst ett år.

Sedan äter jag och Ullis och det bli det vi hade hemma så ingen lyxmiddag direkt utan nudlar och skinka för mig.

Vi avslutar med att titta på the Floor och sen är jag trött!

-Skall vi lägga oss? Frågar jag Ullis som förvånat tittar på mig. Klockan var då halv åtta och varför inte sade hon. Hon var nog också lite trött.

Trött men nöjd över att det gick bra att träna.