Fredag och sista dagen på arbetsveckan, det kändes skönt. Efter en lektion så tar jag igen mig lite och kliar mig lite på ryggen. Vad f-n! Är det en fästing till? tänker jag. Jag som knappt varit ute i skogen och dessutom plockade en fästing strax under bröstet i onsdags. Inte hade jag hittat fästingsprayen heller. Jag fotade ryggen och zoomade in. Usch! Det är en halv fästing och jag får lätt panik och börjar försöka få bort den och det slutar med att jag river och det blir bara en prick kvar, huvudet alltså. F-n! 

Jag känner att hela jag blir varm och springer ned och kollar om idrottslärarkollegan kan hjälpa mig, han verkar så jäkla snäll. Han har samlat sin klass och jag har sådan panik så jag frågar om han inte kan pausa en minut och strax efter kommer han. Lite pinsamt men jag har verkligen panik och känner ett sådant äckel av att det sitter en halv fästing i ryggen. 

Han kan omöjligt få ut den och jag satsar allt på att stressa ned mig för giftet är ju redan inne för länge sedan. Resten får jag tänka bort. 

Sen, efter sista lektionen, så kommer Ullis och idag tänkte vi prova att springa runt vid Femöre, där finns det nog bra spår. Ullis pass heter "Stigfinnaren" så det blir spännande. 

Först försöker hon också få bort resten av fästingen men det går inte så jag får nog förlika mig med att kroppen får stöta bort den.

Vi börjar springa och snart är det sjukt mycket rötter och fastän spåret är kort så är det krävande och vi tar två varv. På slutet av sista varvet så ramlar Ullis och skadar sig. Vi joggar klart men frågan är hur smart det är om hon fått en sträckning. Jag känner mig inte kunnig nog på just det och har säkert gjort mycket fel på mig själv genom åren. 

Vi tar en hamburgare i bilen och åker hemåt. 

När vi kommer hem så passar jag på att åka bort med TUB-flaggan till Anders N som skall springa Rönninge Ultra imorgon. 

Sedan hemåt och vi softade lite i soffan framför "Flykten till framtiden". Den såg vi lite på för ett tag sedan men tyckte att vi missade så mycket då.