Torsdag och idag började det med ett möte rätt omgående. Under mötet så tycker jag mig höra att en från mötet hade varit en annans lärare och jag blev förvånad. Då vi skall sluta så tar jag upp det och frågar om det verkligen var så. -Nä, det var ju du som var min lärare och jag skrattade och sade att hen måste ha missuppfattat. Hen stod på sig och när jag frågade var så sade hon Nicolaiskolan och den visste jag inte ens riktigt var den låg. Någonstans i Nyköping men inte mer än så. -Där har jag inte ens jobbat! sade jag. Det spelade ingen roll för hen, som stod på sig. Ha ha, jag framstod som lite virrig men var jag har jobbat har jag banne mig koll på. Chefen visste inte riktigt vem han skulle tro på. 

Sedan var det lunch med en klass innan det var dags för ett avsked. Två elever skulle göra sin sista lektion på skolan och det var lite sorgligt så de fick välja lite fritt och det blev en bra och rolig lektion och de såg fram att komma till den nya skolan och det kändes förstås bra. 

Sedan försökte jag komma med en snabb buss hem men jag hade gått över lite på sista lektionen så det var kört. 

Jag försökte plugga lite på vägen hem men det var svårt på bussen. 

Jag somnade till på slutet och när jag vaknar groggy så känner jag mig helt vimmelkantig och stirrar rakt in i en ung tjejs ögon och i det tillståndet måste jag sett lite scary ut men snart förstod hon att jag precis vaknat och det var inte mer än så. 

Jag går av och hemma bara vilar jag ett tag innan Ullis kommer. 

Vi äter och kollar på Robinson och hela min kropp vill stanna inne idag. Det är klubbträning men vi fastnar i soffan så länge så snart är det så sjukt bråttom och vi stressar järnet och  får på oss våra kläder och klampar iväg. Nu har jag ont i huvudet också men tänker att det beror på att jag stressat. Hoppas på det, i alla fall. 

När vi närmar oss så är det som att vi hoppas att inga skall vara där så vi kan gå hem och träna inomhus istället. 

Men, nädå! Där står Nicke och inte heller han är superpepp. Han säger att Putte är på väg men Putte tillhör det hårdare virket och snart är vi igång. Vi bestämmer att den tänkta kuperade banan får bli terrängspåret och det känns bra då den lockade mer än att bara hitta nya vägar runt i Vagnhärad. 

Ullis och jag kör tillsammans och de fick en jäkla fart då vi kom fram till spåret. Ja, jäklars! Det var fartlek men både jag och Ullis tänkte att det blir en naturlig fartlek och körde rätt lugnt faktiskt. Det blev lite drygt nio kilometer och det var helt okej och det gick bättre att springa än jag trott. 

Sedan dusch och vi kollade klart på det sista på Robinson. Det är ju lite av en hatkärlek det där. 

Vi avslutade sedan kvällen hyfsat tidigt då bägge var trötta men en helt okej dag ändå.