Tisdag och jag började i badhuset med en klass. Efter lite crawlträning så var det lite hopp och lek och jag försökte själv hoppa från trean men det var världens spärr och fastän jag nästan var på gång att hoppa så fegade jag ur. Kanske spelade det in att jag börjat känna av huvudet. Det var liksom lite från bihålorna och på slutet blev jag orolig. 

Så irriterande att jag inte vågar. Jag är ju för sjutton supertuff när det gäller Ironman och jag kan pumpa på fastän jag håller på att svimma. Det här är något helt annat. När jag tittar nerefrån så ser det ju så lätt ut och jag kan egentligen inte säga att jag är höjdrädd. 

Nåja, jag bangade och det var surt. Fastän jag lovat att jag skulle hoppa om en elev hoppade. Hon lurade i och för sig mig då hon hoppade utan problem sen. Hon hade nog gjort det förr. 

Sedan blev det lite tid att jobba lite med kommande mentorstid. 

Jag avslutade med att ha specialgruppen och nu blev det väldigt mycket hopp och lek och jag försökte återigen hoppa men nu kände jag ännu mer spärr och var inte ens uppe och försökte. Jag lovade visst att hoppa på fredag.... Men mina löften och då gäller det att bli av med skiten i bihålorna. 

Avslutningsvis var det möte och sedan hem med bussen. På vägen hem så fixar jag så att jag får en ersättare till kvällens löpträning för jag känner mig inte helt kurant utan försöker satsa på att kanske cykla lite lätt hemma i källaren istället. 

Vi beställer lite hämtmat, återigen, och sedan kollar vi på Robinson.

På kvällen går jag ned och det funkar helt okej med cyklingen. Jag har lite förhöjd puls men inget alarmerande. Typ 132 slag i minuten mot normala 130 slag.