Torsdag och det är en rätt lugn dag normalt. Tyvärr hade jag glömt busskortet hemma eller rättare sagt så hittade jag inte ens plånboken. Jag känner att jag får ta smällen och betala om de inte tror på mig. Första bussen går bra och sedan står Harald och väntar på mig vid Centralstationen så den biten fixade jag också förstås.

Efter morgonmötet så hade jag efter ett tag ett möte aoch sedan en bra mentorslektion där eleverna fick prata om deras prao. Sedan blev det tyvärr manfall på en lektion och det var tråkigt. 

Fort mot bussen och nu hade jag tagit en skärmdump på min betalning och kortnummer men det var nog värre att förstå för chauffören och efter ett tag fick jag gå ombord. Nu kunde jag ta tåget hem och där skulle jag ha mer tid att förklara för tågvärden. Ibland så kommer det inte ens en kontrollant så det borde vara lugnt, tänkte jag. 

Jag springer på en gammal kollega och pratar om en tjänst som kanske skulle bli ledig men jag är ju inte en sådan som bara drar så jag lär ju inte söka den. Det skulle i alla fall bli kortare restid än nu. 

Så på tåget då och efter ett tag så kommer då en kontrollant och jag visar henne mitt kvitto och mitt tågnummer och hon kollar som hon hade koll men riktigt vad hon kollade vet jag inte. Hon verkade nöjd i alla fall och jag slapp betala något extra för den försvunna plånboken som jag förresten kom på låg i den andra ryggsäcken som jag hade till gymmet igår. 

Idag skulle det vara löpträning men jag kände mig fortfarande förstörd i ljumskarna efter helgens chockstart med gymträning så det fick jag styra om. Ullis ville simma och det lät smart. 
Vi åt lite mat och sedan traskade vi ned. 

Jag bestämde mig för att simma med klockan fastän det känns som den börjar ta in lite fukt men jag tänkte att jag chansar. I värsta fall kan jag ta Ullis klocka sedan som lade av i säkert två månader efter att hon simmat med den. Den klockan gjorden en "Jesus" och återuppstod efter att fått vila ett bra tag. 

Det var en annan i poolen och snart kommer det en till och vi får kryssa lite och ha koll så vi inte simmade in i någon. Sedan fylldes det på hela tiden och mot slutet blev det en hel hög så det var bara att ge upp men jag fick ihop 950 meter i alla fall och då och då med bra teknik. 

Väl hemma så blev det Robinson för hela slanten och nu börjar det hetta till ordentligt då Ali försöker hålla igång alltför många samtidigt. Eller så försöker han bara vara som man skall vara i vanliga livet men på Robinson måste man visst välja sida. Det är det värsta med Robinson, pakterna. Den bästa Robinson vinner ju inte. I alla fall inte i mina ögon. Nu handlar det om att spela spelet, som de säger. Pakta!