Måndag och nu var Nyårsjoggen nära men förkylningen hade inte släppt och nu hade jag nästan ställt in mig på att återigen stå vid sidan av och det kändes förjävligt. Jag kände ett ansvar för att det skulle bli bra fart eller rättare sagt rätt fart. Jag skall inte tjata men det är svårt när löpare börjar springa om en och snart har de liksom "glömt" dig och gruppen blir mer utdragen och går sedan isär. 

Jag lade ut lite till i min säljtråd och sedan åkte vi till en köpare där familjen blivit förkylda och dessutom inte hade bil. Därefter åkte vi och slängde lite på soptippen och nu börjar det bli jobbigt att slänga då många av sakerna är fina och det är tveksamt om de faktiskt skall slängas. Några av dem åkte med hem igen men då gäller det att börja sortera ordentligt. Sedan till Willys innan vi drog hem och snart skulle Björn och Monica komma på besök. Monica hade fyllt år och Ullis ville uppvakta henne och det blev hos oss. Björn är förresten min bästa polare från förr. För länge sedan, till och med innan jag träffade Ullis, så var det han och jag som hängde och det väldigt ofta under en kort period. Sedan blev Björn vuxen och hade inte tid med mig. Typ! Ha ha!

Vi passade på att anmäla Björn till Trosa Ultra Backyard eftersom han, genom sitt företag, är huvudsponsor på loppet. Egentligen kallar vi det för sponsor av prispengarna men vi lägger ut bra med reklam så det går på ett ut. Hela 121 anmälda nu! Galet och vi som ännu inte fått svar på polisanmälan men det skall inte vara några problem. I värsta fall skall något kompletteras som jag nyligen gjort en gång. 

Mot kvällen ville jag kolla in hur det såg ut med banan som vi tänkt springa imorgon. Ullis hade pratat om något vägarbete vid ån och själv började jag fundera på en liten alternativ väg via Trosa Kvarn i början på joggen. 

Vi åkte och jag studerade först min alternativa väg och började starkt överväga den men det kanske skulle bli för stora förändringar då vi gärna håller på traditioner i klubben. Men jag roade mig en gång och kollade igenom min blogg och där ser man att vi faktiskt ändrat då och då och Nyårsjoggen har genomgått flera stora förändringar genom åren. Från början var den också faktiskt "bara" 7,5 kilometer och nu är den 10 kilometer med chans att kliva på efter halva sträckan. Men i stora drag har vi hållt joggen intakt och min förändring ändrar inte själva upplägget att vi springer baklänges på Trosa Stadsloppsbanan i mitten.

Vi avslutade med att kolla hur det såg ut mot Långnäs och för att fräscha upp minnet så åkte vi även runt, till andra sidan om bommen, för att kolla hur det såg ut där. Allt såg bra ut och kanske blev man ännu mer sugen men skulle jag ens orka. Jag vet inte senast jag än sprang. På slutet hade jag fått styra om till cykelträning då jag fått nageltrång och löpningarna var en pina innan jag styrde om. 

Vi avslutade med att kolla in ICA-affären men jag såg inga eluttag som det hade pratats om. Nåja, har det sagt att det finns så finns det förstås. 

Hemma tittade vi på några program av "Här är ditt liv!", eller vad det heter, med Renée Nyberg. Det blev sedan tidigt i säng då Nyårsjoggen alltid är lite läskig att arrangera då den liksom är så levande. Man har ingen aning om hur många som egentligen kommer då alla inte fyller i på Facebook. Det är heller inget krav. Någon i klubben hade sagt något om att "det löser sig på plats!" men så är det inte alls. Skall det se proffsigt ut så bör man ha koll innan och jag kanske skulle springa också. Eller?