Lördag morgon och idag skulle vi både fixa iordning i vallokalen och sedan åka upp och springa Söder Runt. Det skulle bli första milloppet på flera år, tror jag. Jag har ingen riktig koll. Formen var ju inte där den skulle vara men kände ändå att jag skulle kunna trycka på lite. Jag skulle nog försöka mot 50, i alla fall. 

Vi äter frukost med Peter och Anette, som kom igår kväll. Peter och jag höll på att försöka få ordning på vattnet som inte riktigt ville stanna kvar i vagnen. En kompis hade ju lagat den och säkert öppnat några säkerhetsventiler, som man skall göra men de hade jag aldrig hittat. Sådana som man skall öppna då man ställer av vagnen så det inte fryser då värmen inte är på. Peter hittade till slut dem och jag hade aldrig förstått att det var dem. De såg så plastiga ut. 

Nåja! Vi åt frukost och sedan kände jag mig stressad och Ullis och jag hade nog inte kommunicerat så bra. Jag skulle ju få röstlängd och annat på plats och när en ur valnämnden ringer och undrar var vi är blev det fart på oss. Dock var vi fortfarande i rätt tid men hon ville bara vara säker på att vi skulle komma. 

Vi kommer fram och fixar iordning lokalen och det går riktigt bra. Det blir dock lite snack om morgondagen då många är nya. 

Sedan tillbaka och hemåt och vi laddar lite inför kvällen. Det kanske inte var optimalt med ett lopp nu men ett val skall ju inte styra hela tillvaron. 

Vi åker upp och parkerar bilen hos Felix och går sedan upp till hans lägenhet där vi bestämmer japanskt. Jag mår inte superbra då jag börjar känna av godsakerna från igår och när jag sedan äter så sväller magen upp som en ballong! Alla ser chockade ut och jag fick någon reaktion på någonting. Till slut får jag springa på toaletten men det är ju inte som det brukar, om man säger så. Känsliga kan sluta läsa nu men det var bara vatten och jag orkar inte ens ha koll på hur många gånger jag fick springa och jag mår dåligt. Det blir som en chock för kroppen. Sen, precis innan vi skall gå, så måste jag kissa och det är nästan fysiologiskt omöjligt att kissa så mycket. Skumt!

Vi går mot starten och hämtar ut nummerlapparna men nu måste jag kissa igen och det är akut! Det gör skitont och jag får uppsöka en toalett igen och kissar ännu mer och det alltså inom loppet av en halvtimme. Helt galet och magen bara sjunkar ihop... Mycket skumt!

Givetvis hinner jag kissa lite till innan start och nu är det bara att köra och kroppen är lite mer normal nu.

Starten går och rätt omgående så är det som jag har en vikt på mig och det är pollenallergin. Efter 500 meter så vinkar jag att Ullis får köra själv får jag har svårt att andas. 

Det släpper snart och jag håller hyfsat jämna steg med Ullis men hon försvinner sakta, sakta bort. 

Vid fyra kilometer så är hon cirka 23 sekunder före mig då jag räknade.

Sedan försvinner hon lite allteftersom och jag tappar väl sugen lite grand. Det kommer dock några som håller jämn och fin fart och jag går då in bakom och försöker hålla tempot.

Vid 8-9 kilometer så är det dock ett parti igen där det blir tyngre att andas och jag misstänker träden då det är samma typ av träd hela tiden där.

Jag kommer in mot slutet och kan verkligen spurta och det brukar aldrig hända då jag tagit ut mig ordentligt så det blir ju lite av en besvikelse och pulsen visar också att jag borde haft en hel del i mig men absolut inte mer än några minuter.

Nu är det bara att leva i ovisshet till något höstlopp för jag vill verkligen köra igen för den här tiden var ingen höjdare.

Hem till Felix och en snabb dusch innan vi var tvungna att åka hemåt rätt omgående.

Väl hemma så kollade vi lite snabbt på friidrotts-EM innan vi slocknade.