Fredag och jag tog på mig finkläderna idag och hoppade på bussen. Sista dagen med eleverna och det kändes absolut lite vemodigt men framförallt så kändes det mest jobbigt att jag inte fick ett bra avslut med de gamla eleverna på ett bra sätt. Samt gamla kollegorna förstås då jag bara skulle vara borta tio veckor först. Nu förväntar man sig inte att bli avtackad men jag jobbade ju ändå i över ett och ett halvt år med dem. 

Jag kom i alla fall fram i god tid och snart var det lite gofika med elever och kollegor.

Sedan hjälpte jag till med att plocka fram saker till avslutningen och efter det tänkte jag vara lite i bakgrunden, det kändes bäst så. Så det inte blev för mycket intryck för min elev som jag följde. 

Allting verkade gå superbra men så kommer det elever från Rosvalla och snart börjar det ropas och springas in och det håller på att bli kaos det samlades ett gäng ganska omgående hos mig och skulle kramas. Så gulligt men jag fick förflytta mig så inte mina elever skulle bli oroliga då det vällde in en massa ungdomar. 

Jag blev så himla berörd och det fortsatte ett bra tag med typ alla Omegaklasser jag haft. Jag blev helt klart tårögd och det var riktigt skönt att få säga adjö. Alla såg mig förstås inte men väldigt många. Sedan var det bara att återvända till att hjälpa till och snart började vår avslutning. 

Allting var superfint och man blev tårögd även nu. Jag kan tyvärr inte lägga ut någon bild men de var superfina.

Sedan avundade vi det hela och precis när vi skall gå så ger min närmaste kollegor, på slutet, mig en avskedspresent. Det var lite av en plojgrej men ändå fint, tycker jag. Jag följde min farmors råd att tacka innan jag öppnade och tur var väl kanske det... Ha ha! Det var bland annat en ful grön skål som jag själv hade gjort och så några koppar och ett kaffepaket. De tyckte att jag inte tog ut mina kaffekoppar men jag hade stenkoll på vilka koppar som kom utifrån cafeterian och inte. 

Jag fick även en blomma från min rektor, på slutet, och jag ville nog inte ha så mycket egentligen då jag var där i så kort tid. Det hade bara känts jobbigt. 

Jag gick sedan mot bussen och när jag kommer fram mot centrum så inser jag att jag missar min anslutande buss med några minuter och jag får istället vänta i runt en timme och en kvart. Lite segt. Jag går dock lite på stan och hejar och pratar med lite elever då och då. 

Sedan avslutar jag med att gå till ett fik och köpte hem lite fikabröd och jag pratade sedan med en elev i runt en halvtimme. Han har bott i Sverige i mindre än tre år men är jätteduktig på språket. 

Väl hemma så väntade jag in Ullis och vi fikade sedan. 

Jag hann spela lite Primetime både klockan tre och sedan vid åtta. Jag åkte på fråga nio och fråga sju så ingen höjdare idag. 

Torsdag och idag var liksom sista dagen med min elev på skolan. I alla fall den sista normala dagen och vi avslutade med en längre cykeltur och det regnade lite grand men det störde ingenting. Vi hann också fika lite vid borden vi hade gjort iordning. I princip så hade min elev slipat precis alla bänkar. 

Sedan hemåt och idag var jag hyfsat taggad till löpningen men det blev en liten tupplur innan och tiden rann iväg. Nu var man lite trött och jag försökte hitta några byxor att springa i. De jag sprang i sist låg upphängda och jag tog dem igen. När det började närma sig så inser vi att vi nog får ta bilen. 

Vid Safiren så möter vi upp Tanja som också lägger in sina prylar i bilen men de bestämde sig för att skippa dusch och bastu. 

Alla går upp och där sitter Super-Roffe och Mårdhunden. 

Snart joggar vi iväg och vi bestämmer oss för Å-promenaden och den är fin men rätt omgående så kan jag knappt andas och det bara måste vara pollen. Jag försöker hänga på och orkar väl bara några hundra meter innan jag måste stanna. Det känns som om jag inte kan andas bra och tänker att det skall bli kul att se pulsen i efterhand för den måste ju slagit i taket! tänker jag. Sanningen var istället pulsen snarare låg runt medelpuls. Det verkar som om all pollen gör att jag inte ens kan ta i ordentligt. 

Tjejerna var snälla och väntade in mig och efter själva turen vid ån så kan jag ta i lite mer och nu bromsar jag inte gänget längre men det är absolut lite jobbigt. 

Roffe och Anders ville gärna springa med oss men vi tjatade och tjatade och till slut körde de på lite själva. Det är jobbigt att känna att man sinkar några. 

Borta vid Mecman-rakan så kände jag knappt av pollen och nu kändes det istället som det gick väldigt sakta. Jag väljer dock att inte börja strula utan ligger bara lugnt för jag lär bli trött på slutet i alla fall. 

Sedan blir vi omsprungna av killarna och det är precis när backen börjar och jag busar genom att trycka på i över halva backen och det känns underbart men nu flåsar jag rejält och jag väntar in Ullis och Tanja. Skönt att känna på lite men jag fick en rätt jobb andning ett tag och snart väntade nästan backe. 

Vi avrundar med att springa längs ån och det är skönt att ta sista backen fastän det känns i baksidorna. 

Jag ser grabbarna en bit borta och ropar till och tackar för idag. Tanja skämtar och säger att hon blev döv när jag ropade till. 

Framme vid Safiren så tackar vi varandra för bra draghjälp och jag känner mig lite småtrött. Skönt att röra på sig och jag är nöjd. 

När vi åker hemåt så börjar Primetime och jag passar på att spela då vi rör oss mot Willys. Jag avslutar med sista frågan och det är vem som komponerat  ett känt musikstycke och jag chansar fel. Lite surt men jag missade typ bara två kronor. 

Onsdag och det hinner inte gå så länge förrän jag får meddelande om skolan jag sökt jobb på redan har behöriga sökande och att de därför är tvungna att tacka ned. Jag svarade att jag förstår men undrade om de visste om att, ifall man redan jobbar, inte ens behöver lägga ut tjänsten. Huruvida det skulle hjälpa mig nu visste jag inte men det var bra att påminna om att jag kommit in på VAL i höst. 

Det var absolut surt för jag hade fått en bra känsla trots att intervjun kunde gått bättre. 

Nåja, jag försökte få tag på Ullis för att berätta men hon hade fullt upp och hann inte ens kolla sin mobil. Så jag sade ingenting på jobbet då jag först ville prata med Ullis. 

Det blev cykling idag igen med min elev och vi hann även stanna till och kolla in tältet där Miss Li skall spela på fredag. Bara hoppas det blir bra väder.

På kvällen så passade jag på att skriva ut en faktura och sökte mig ett nytt jobb. 

Håll tummarna för att det här går bättre. 

Ullis och jag avslutade med att gå en liten promenad och Ullis passade på att ta en liten promenad, det var skönt!

Sedan blev det lite mys i soffan och jag stannade uppe och tittade på när Armand Duplantis försökte ta världsrekordet i stavjopp.

Tisdag och idag gick det återigen bra på skolan. Jag tog en cykelpicknick med min elev och vi fikade vid en parkbänk innan vi rörde oss tillbaka. Alltid så mysigt att cykla och upptäcka nya vägar i Nyköping. Jag har insett att det finns sjukt många fina löpstråk vid Brandholmen och mot vattnet. Just nu dock en hel del mygg att svälja också...

På mail så får jag ett riktigt besked om att jag är antagen till VAL, i höst. Med villkoret att jag förstås skall jobba med idrott så den lilla (!) detaljen måste jag fixa innan kursstarten. Jag väntade fortfarande svar från skolan jag var på intervju på men känslan var att jag låg bra till. 

Sen kommer jag på att jag behöver få till min studie i en kurs jag håller på med och gör iordning en enkät och skickar en fråga till en rektor om hon kan dela ut den till föräldrarna. 

Sen mot stan för att gå på landsortsbussen och jag snackar med lite elever innan jag skall gå på men drar upp ett helt annat kort och det är dessutom i samma färg som busskortet och jag får lite lätt panik och går ut igen och låter de andra gå före. Av någon konstig anledning kom något IKEA-kort längst fram och i samma färg. 

Jag hittar busskortet och går på igen.

Väl hemma är jag fortfarande lika trött och vi vilar lite på soffan innan Ullis går och byter om. Hon är mycket mer taggad än vad jag är så jag undrar om det inte är bättre att jag är hemma och fixar lite då jag ändå skall prioritera torsdagarna. Asch! Jag rycker upp mig och hänger på. 

Väl på plats så ser jag att vi fått en ny löpare och det är Eghert och det är kul. Han var sugen på att komma igång lite lätt igen och jag såg min chans att ta det lite lugnare då även han skulle ta det lugnt. Vi fick dessutom in en betalning från en ny tjej så tre nya på en vecka, det är bra då Fille även gått med igen. 

Det blir lite löpskolning och Eghert kommenterar att min form är dålig och undrar varför. 

Kan kännas plumpt men han är snäll och ärlig och det behövde jag. Nu har jag ju kommit igång igen men det är förstås en bit kvar. 

Det blir dock en del prat idag så inte mycket att skriva hem om men det var ändå kul att vara där. 

När vi åker hem så börjar det att vräka ned och det är nästan som en regel att det aldrig vräker ned då vi tränar utan det regnar antingen innan eller så kommer det en rejäl skur precis då träningen är över. 

Måndag och det var riktigt segt att gå upp och jobba. Val-dagen, igår, hade tagit på krafterna men det var rätt lugnt på jobbet men lite nervöst då jag ju skulle på intervju. Det hade jag låtit bra, i mailet, men nu kände jag mig som en zombie då jag var skittrött. 

Jag stämplade ut klockan 12 och åkte hemåt. Väl hemma så mellanlandade jag bara lite och städade ur gamla bilen lite då jag var tvungen att ta den. Tur att jag inte tog hojen med tanke på vädret som skulle komma...

Jag funderade på att ta genvägen genom skogen men ångrade mig då jag inte ville sabba intervjun på något sätt. Det blev motorvägen och jag kanske skulle hunnit in på Biltema och köpt ett dragkrokslås innan men återigen kunde mycket strula i affären. Jag åkte vidare och snart började det att regna och som det regnade! :-0

Det bara vräkte ned och hela trafiken tvärbromsade på motorvägen då man inte såg någonting. Jag tror den gick från 115 kilometer i timmen till kanske 40-50 kilometer i timmen. 

När jag kommer fram så har jag nästan en hel kvart på mig och passar på att gå på toaletten och alla var supertrevliga och frågade om jag fått hjälp. Jag sade som det var att jag var tidigt och ville inte att de skulle gå och söka personen som skulle möta upp mig. 

Så var det då dags och jag fick träffa biträdande rektor och en idrottslärare. Jag tyckte det gick ganska dåligt med intervjun och kände mig dessutom supertrött. Det var ju en miss att ta mötet direkt på måndagen efter valet men jag kände att jag ville ta det så fort som möjligt. 

Hursomhelst så kändes det positivt och det var nästan så jag kunde läsa mellan raderna att jobbet var mitt men det var en sökande imorgon också, sade rektorn. 

Jag åkte hemåt men det kändes inte så bra att jag känt mig så seg på intervjun. 

När jag åkte förbi Biltema så hoppade jag in och köpte låsanordningen till släpvagnen och det känns bra. Förhoppningsvis så har vi ett hänglås hemma. 

När jag kom hem så vilade jag och Ullis på soffan och jag var sjukt trött och sov i några timmar, tror jag behövde det. 

Vi avslutade med att titta lite på friidrotten. 

Så var det då söndag och det var bara att masa sig upp eftersom vi skulle jobba som röstmottagare, i år skulle jag dessutom vara ordförande i ett distrikt. Det är förstås ett stort ansvar och man kan alltid plugga på lite extra men nu blev det gott nog då det varit så mycket annat. Jag hade bra koll på allt förutom när man skulle stänga ned och lägga i rätt omslag. 

Hursomhelst så skötte alla sin uppgift till punkt och pricka och det var roligt och i princip hade vi en över hela tiden då det aldrig dök upp något vi inte kunde klara själva. 

Tiden gjorde dock att man började bli trött och på slutet kände man sig rejält mosig. Bara hoppas att man är piggare imorgon då jag skulle på en arbetsintervju. 

Kul men jobbig dag och vi kom väl hem runt halv tolv, tror jag. Där kikade vi lite på hur det hade gått i valet och jag tyckte det kändes positivt. Nu, så här i efterhand, får jag ju ha åsikter men under hela dagen, då jag jobbade som röstmottagare, fick man ha hålla det för sig självt. 

Lördag morgon och idag skulle vi både fixa iordning i vallokalen och sedan åka upp och springa Söder Runt. Det skulle bli första milloppet på flera år, tror jag. Jag har ingen riktig koll. Formen var ju inte där den skulle vara men kände ändå att jag skulle kunna trycka på lite. Jag skulle nog försöka mot 50, i alla fall. 

Vi äter frukost med Peter och Anette, som kom igår kväll. Peter och jag höll på att försöka få ordning på vattnet som inte riktigt ville stanna kvar i vagnen. En kompis hade ju lagat den och säkert öppnat några säkerhetsventiler, som man skall göra men de hade jag aldrig hittat. Sådana som man skall öppna då man ställer av vagnen så det inte fryser då värmen inte är på. Peter hittade till slut dem och jag hade aldrig förstått att det var dem. De såg så plastiga ut. 

Nåja! Vi åt frukost och sedan kände jag mig stressad och Ullis och jag hade nog inte kommunicerat så bra. Jag skulle ju få röstlängd och annat på plats och när en ur valnämnden ringer och undrar var vi är blev det fart på oss. Dock var vi fortfarande i rätt tid men hon ville bara vara säker på att vi skulle komma. 

Vi kommer fram och fixar iordning lokalen och det går riktigt bra. Det blir dock lite snack om morgondagen då många är nya. 

Sedan tillbaka och hemåt och vi laddar lite inför kvällen. Det kanske inte var optimalt med ett lopp nu men ett val skall ju inte styra hela tillvaron. 

Vi åker upp och parkerar bilen hos Felix och går sedan upp till hans lägenhet där vi bestämmer japanskt. Jag mår inte superbra då jag börjar känna av godsakerna från igår och när jag sedan äter så sväller magen upp som en ballong! Alla ser chockade ut och jag fick någon reaktion på någonting. Till slut får jag springa på toaletten men det är ju inte som det brukar, om man säger så. Känsliga kan sluta läsa nu men det var bara vatten och jag orkar inte ens ha koll på hur många gånger jag fick springa och jag mår dåligt. Det blir som en chock för kroppen. Sen, precis innan vi skall gå, så måste jag kissa och det är nästan fysiologiskt omöjligt att kissa så mycket. Skumt!

Vi går mot starten och hämtar ut nummerlapparna men nu måste jag kissa igen och det är akut! Det gör skitont och jag får uppsöka en toalett igen och kissar ännu mer och det alltså inom loppet av en halvtimme. Helt galet och magen bara sjunkar ihop... Mycket skumt!

Givetvis hinner jag kissa lite till innan start och nu är det bara att köra och kroppen är lite mer normal nu.

Starten går och rätt omgående så är det som jag har en vikt på mig och det är pollenallergin. Efter 500 meter så vinkar jag att Ullis får köra själv får jag har svårt att andas. 

Det släpper snart och jag håller hyfsat jämna steg med Ullis men hon försvinner sakta, sakta bort. 

Vid fyra kilometer så är hon cirka 23 sekunder före mig då jag räknade.

Sedan försvinner hon lite allteftersom och jag tappar väl sugen lite grand. Det kommer dock några som håller jämn och fin fart och jag går då in bakom och försöker hålla tempot.

Vid 8-9 kilometer så är det dock ett parti igen där det blir tyngre att andas och jag misstänker träden då det är samma typ av träd hela tiden där.

Jag kommer in mot slutet och kan verkligen spurta och det brukar aldrig hända då jag tagit ut mig ordentligt så det blir ju lite av en besvikelse och pulsen visar också att jag borde haft en hel del i mig men absolut inte mer än några minuter.

Nu är det bara att leva i ovisshet till något höstlopp för jag vill verkligen köra igen för den här tiden var ingen höjdare.

Hem till Felix och en snabb dusch innan vi var tvungna att åka hemåt rätt omgående.

Väl hemma så kollade vi lite snabbt på friidrotts-EM innan vi slocknade.

Fredag och jag skall i ärlighetens namn säga att jag inte hade full koll på vad vi skulle göra idag. Det hade jag helt glömt bort. Det var i alla fall en specialdag då vi skulle ut och cykelorientera och fika på vägen. Det gick galet bra och var supermysigt. Först cyklade vi på gulliga stigar vid Brandholmen och sedan blev det en fika närmare kanotstadion. Vi satt och dinglade med benen vid en rätt hög brygga. 

Tillbaka och jag körde på lite innan för att kunna fixa iordning lite mat. 

Sedan hörde Ullis av sig och hennes parkeringsapp fungerade inte så jag loggade in och betalade. Ullis och Felix hade varit och simmat och var nu på stan. 

Jag tog mig in till stan och letade upp Felix som satt utanför och väntade. Jag vinkade på vägen till några av mina gamla elever och det är lite sorgligt att jag vinkar adjö av dem på riktigt nu. Det blev ju inte riktigt det avslut jag hade hoppats på då jag ju lovat att komma tillbaka efter en kort tid på den andra skolan. Nu blev det istället hela vårterminen. Samma sak med arbetslaget. Jag var ju i samma arbetslag i ett och ett halvt år och sedan skulle jag ju tillbaka. Man skulle ju vilja säga hej då men det kanske finns några dagar till det sen. 

Felix och jag väntade in Ullis och sedan möttes vi upp vid det gamla fiket som jag just nu inte kommer ihåg vad det heter. Det som ligger på Bagaregatan, nära storgatan. 

Vi åt lite gott och tog en varsin kaffe. 

Sedan blev det en tur på Blomsterlandet där Felix köpte lite till sin balkong och han fick en födelsedagspresent av oss vilken han löste in. 

Efter det så åkte vi till Påljungs hage och handlade lite. Först kollade vi in Rusta innan vi handlade lite mat på City Gross och jag sprang på en liten tävling. Man skulle skapa lite lotter digitalt och i princip hela jag säger att det inte är någon idé. Jag tar i alla fall en lapp och tävlar och får Felix att också skrapa. Man kan ana att han också tyckte det var onödigt men ville nog vara snäll så han skrapar och vinner direkt en grillplåt värd 1000 kronor! Ha ha! Nu skrapade också Ullis men varken hon eller jag vann. 

Tim och Cilla skall komma förbi också så vi köper lite tårta då vi ändå är på affären. 

Så hemåt och vi fixade iordning lite innan de kom. 

Det var trevligt men jag känner ju att jag inte mår så jättebra av bakelser så magen började protestera och nog sjutton hade vi köpt lite godis också som man vräkte i sig...