Ja så var det då dags. Jag och Ullis var uppe lite tidigare och man kan ju tänka sig att Felix skulle vara lite mer morgonpigg med tanke på att han skulle tävla men nädå. Det sitter nog i generna men å andra sidan så hade vi sagt att han inte behövde stressa men då man såg många andra triathleter stressa utanför, på campingen, så blev man själv lite stressad. 

Vi åt lite frukost och när det började närma sig så åkte vi nedåt växlingsområdet och vi hade ju gott om tid. 

Felix och Ullis fixade lite med hans påsar och hon kom ju in eftersom hon fortfarande hade sitt band på sig.

Jag såg till att komma närmare hans cykel och ropade på honom så han kunde få lite vax till kedjan då det regnade så in i helvete igår kväll. Det glömde jag att skriva igår men det var det sjukaste regn jag varit med om. Hela trafiken stannade i princip då man inte såg någonting. 

Nu verkade det som vi skulle klara oss från regnet men det blåste en hel del och det oroade oss. I byarna var det 20 sekundmeter och det var stadigt runt 12-14 sekundmeter. Då tänkte vi mest på cyklingen. 

Sen gick vi bort mot starten och det var runt en timme till start så vi var absolut lite tidiga men hittade ett fik och beställde in lite att äta. 

Men vad var det för vågor! Det såg ut som kaos och nu blev man riktigt orolig. Vi tittade ut och det såg inte roligt ut alls. Det var jobbigt att peppa sin son att gå ut i det här och vi berättade att han inte behövde bevisa någonting men samtidigt visste jag att han klarar av sådana här vågor bättre än vad jag gör. Han är inte så rädd men det här var någonting i hästväg. Snart borde första start ha gått men klockan är 09.00 och ingenting händer men det är ett jäkla liv utanför. Vid tio minuter över så smäller en kanon av, precis utanför, och man hoppar till. En jäkla smäll och nu hoppar de första simmarna i och de är ju grymma simmare men hur blir det med resten? tänker jag. 

Sen hör jag hur de säger någonting om 600 meter och jag hajar till! Vadå? tänker jag. Har de kortat ned med 600 meter eller är det 600 meter totalt? Jag uppfattar det som 600 meter totalt och jag tittar ut och ser att de flyttat de stora bojarna så man ser klart och tydligt att det är 600 meter totalt. Det kan omöjligt vara 1300 meter. Det är en lättnad men vågorna är minst lika jobbiga ändå.

Jag och Ullis följer Felix och han får lite tips på vägen innan vi önskar honom lycka till och går bort längs kajen. 

Vi träffar på Tommys sambo, Sara, och snackar lite med henne. Det börjar bli dags. Jag är så sjukt nervös så jag kan inte stå längre utan måste gå bort och sätta mig. Det känns vedervärdigt att man peppat sin son att gå ut i det är helvetsvattnet! Någonstans, i bakhuvudet, så har jag ändå med mig att han är vattenvan och aldrig haft problem med vatten. Det hjälper dock föga nu och snart är han i vattnet. Eller bör vara i vattnet för det går inte att se när han går i. 

Jag följer där jag tror att han är och snart ser jag honom! :-) Han kämpar på och det går rätt fort framåt men med crawlingen går det sämre. Han försöker några gånger och som mest fick han väl sex simtag i följd. Det är många som kommer i nöd och livräddarna hinner knappt med. När en ropar och inte blir hörsammad så ropar jag till och livräddaren ser direkt på mig och jag pekar. Det gick fort och jag kände mig nöjd. Kvinnan fick hjälp men ibland så hänger det tre personer i taget på en vattenskoter. Helt sjukt. Jag har nu ringt Ullis som kommer springandes. Hon fastnade i samtal med en annan orolig mamma. 

Vi följer Felix och då och då är han under vattnet men kämpar på. Det går dock hela tiden framåt och snart har han vågorna i ryggen men inte ens det hjälpte för försöken till crawl går i stöpet. Det kommer hela tiden stora vågor som gör att han blir dränkt då han skall ta luft och han är heller inte så van vid att simma i stora vågor. Det var för övrigt ingen som crawlade förutom täten. 

Snart kommer han upp och trots den tuffa simningen så gjorde han den på 20 minuter! :-0

Nu får vi springa på för att se han växla och jäklars vad jobbigt det var. Jag är nog själv inte helt kurant och kunde inte hänga på Ullis. 

Jag hinner dock fram för att se honom och efter att ha pinkat lite så får han vända tillbaka. Han gjorde en pappa! säger Ullis och menade på att han glömde glasögonen. 

Sen upp på cykeln och det är det här som Ullis var mest orolig för då han inte cyklat någonting alls knappt. En mil utomhus och några få mil på trainer samt någon cykel på gymmet. Felix hade sagt att det var helt annorlunda att cykla utomhus och med den här vinden! :-0 Jag var också orolig att jag lurat på honom för hårda cykelskor. 

Så var han iväg och det gick bra. Nu är det bara att följa honom på appen och vi åkte direkt till campingen för att fixa klart med husvagnen. Vi bestämde oss för att chansa och ställa den på Elmiaparkeringen. Får vi böter så får vi men samtidigt så tror jag inte parkeringsvakterna vill stöka med att ta sig förbi cykelbanan i onödan. Sen kanske man fick stå där också. 

Vi appen så fick vi koll på Felix och han verkade pinna på helt okej. Det är bara att hoppas att han håller och får i sig energi ordentligt. Det var något som vi tjatat lite om. 

Någon gång gick snittet ned lite och då blev man orolig men sen kom han och ser pigg ut! Fan vad skönt!

Han stannar dock och tar av sig skorna innan han går bort med cykeln och vi tänker att han har svinont i fötterna men han kunde knappt springa eller gå i skorna. 

Växlingen går rätt fort och han springer direkt! Wow! Benen borde vara som gelé i början och de var det visst men han tvingade igång dem! Ah, ser bra ut!

Hela tiden håller han ett bra tempo och vi hinner följa både honom och Johan Tullare då de nästan springer lika. Riktigt kul! 

Sista biten och Felix kämpar hela vägen och kommer in på fina 6.41, vilken debut! Riktigt grymt och det var stolta föräldrar som letade upp honom men först fick han njuta och togs om hand av Tullare. 

Nu kommer han säkert njuta i några dagar och slicka såren. Sen gissar jag att han siktar på nästa lopp för nu lär han vara fast! :-) 

Stort grattis! killen! Det gjorde du så jäkla bra!! Kram!

Sen packar vi in grejerna i bilen och hämtar husvagnen. Inga böter och vi kan koppla på och rulla hemåt. 

Vi stannar och käkar burgare på vägen och i Nyköping så tankar jag en skvätt men då det inte är OKQ8 så blir det så jag klarar mig hem bara. 

Vi landar och Felix njuter i soffan.