Ja så var det då dags. Jag och Ullis var uppe lite tidigare och man kan ju tänka sig att Felix skulle vara lite mer morgonpigg med tanke på att han skulle tävla men nädå. Det sitter nog i generna men å andra sidan så hade vi sagt att han inte behövde stressa men då man såg många andra triathleter stressa utanför, på campingen, så blev man själv lite stressad. 

Vi åt lite frukost och när det började närma sig så åkte vi nedåt växlingsområdet och vi hade ju gott om tid. 

Felix och Ullis fixade lite med hans påsar och hon kom ju in eftersom hon fortfarande hade sitt band på sig.

Jag såg till att komma närmare hans cykel och ropade på honom så han kunde få lite vax till kedjan då det regnade så in i helvete igår kväll. Det glömde jag att skriva igår men det var det sjukaste regn jag varit med om. Hela trafiken stannade i princip då man inte såg någonting. 

Nu verkade det som vi skulle klara oss från regnet men det blåste en hel del och det oroade oss. I byarna var det 20 sekundmeter och det var stadigt runt 12-14 sekundmeter. Då tänkte vi mest på cyklingen. 

Sen gick vi bort mot starten och det var runt en timme till start så vi var absolut lite tidiga men hittade ett fik och beställde in lite att äta. 

Men vad var det för vågor! Det såg ut som kaos och nu blev man riktigt orolig. Vi tittade ut och det såg inte roligt ut alls. Det var jobbigt att peppa sin son att gå ut i det här och vi berättade att han inte behövde bevisa någonting men samtidigt visste jag att han klarar av sådana här vågor bättre än vad jag gör. Han är inte så rädd men det här var någonting i hästväg. Snart borde första start ha gått men klockan är 09.00 och ingenting händer men det är ett jäkla liv utanför. Vid tio minuter över så smäller en kanon av, precis utanför, och man hoppar till. En jäkla smäll och nu hoppar de första simmarna i och de är ju grymma simmare men hur blir det med resten? tänker jag. 

Sen hör jag hur de säger någonting om 600 meter och jag hajar till! Vadå? tänker jag. Har de kortat ned med 600 meter eller är det 600 meter totalt? Jag uppfattar det som 600 meter totalt och jag tittar ut och ser att de flyttat de stora bojarna så man ser klart och tydligt att det är 600 meter totalt. Det kan omöjligt vara 1300 meter. Det är en lättnad men vågorna är minst lika jobbiga ändå.

Jag och Ullis följer Felix och han får lite tips på vägen innan vi önskar honom lycka till och går bort längs kajen. 

Vi träffar på Tommys sambo, Sara, och snackar lite med henne. Det börjar bli dags. Jag är så sjukt nervös så jag kan inte stå längre utan måste gå bort och sätta mig. Det känns vedervärdigt att man peppat sin son att gå ut i det är helvetsvattnet! Någonstans, i bakhuvudet, så har jag ändå med mig att han är vattenvan och aldrig haft problem med vatten. Det hjälper dock föga nu och snart är han i vattnet. Eller bör vara i vattnet för det går inte att se när han går i. 

Jag följer där jag tror att han är och snart ser jag honom! :-) Han kämpar på och det går rätt fort framåt men med crawlingen går det sämre. Han försöker några gånger och som mest fick han väl sex simtag i följd. Det är många som kommer i nöd och livräddarna hinner knappt med. När en ropar och inte blir hörsammad så ropar jag till och livräddaren ser direkt på mig och jag pekar. Det gick fort och jag kände mig nöjd. Kvinnan fick hjälp men ibland så hänger det tre personer i taget på en vattenskoter. Helt sjukt. Jag har nu ringt Ullis som kommer springandes. Hon fastnade i samtal med en annan orolig mamma. 

Vi följer Felix och då och då är han under vattnet men kämpar på. Det går dock hela tiden framåt och snart har han vågorna i ryggen men inte ens det hjälpte för försöken till crawl går i stöpet. Det kommer hela tiden stora vågor som gör att han blir dränkt då han skall ta luft och han är heller inte så van vid att simma i stora vågor. Det var för övrigt ingen som crawlade förutom täten. 

Snart kommer han upp och trots den tuffa simningen så gjorde han den på 20 minuter! :-0

Nu får vi springa på för att se han växla och jäklars vad jobbigt det var. Jag är nog själv inte helt kurant och kunde inte hänga på Ullis. 

Jag hinner dock fram för att se honom och efter att ha pinkat lite så får han vända tillbaka. Han gjorde en pappa! säger Ullis och menade på att han glömde glasögonen. 

Sen upp på cykeln och det är det här som Ullis var mest orolig för då han inte cyklat någonting alls knappt. En mil utomhus och några få mil på trainer samt någon cykel på gymmet. Felix hade sagt att det var helt annorlunda att cykla utomhus och med den här vinden! :-0 Jag var också orolig att jag lurat på honom för hårda cykelskor. 

Så var han iväg och det gick bra. Nu är det bara att följa honom på appen och vi åkte direkt till campingen för att fixa klart med husvagnen. Vi bestämde oss för att chansa och ställa den på Elmiaparkeringen. Får vi böter så får vi men samtidigt så tror jag inte parkeringsvakterna vill stöka med att ta sig förbi cykelbanan i onödan. Sen kanske man fick stå där också. 

Vi appen så fick vi koll på Felix och han verkade pinna på helt okej. Det är bara att hoppas att han håller och får i sig energi ordentligt. Det var något som vi tjatat lite om. 

Någon gång gick snittet ned lite och då blev man orolig men sen kom han och ser pigg ut! Fan vad skönt!

Han stannar dock och tar av sig skorna innan han går bort med cykeln och vi tänker att han har svinont i fötterna men han kunde knappt springa eller gå i skorna. 

Växlingen går rätt fort och han springer direkt! Wow! Benen borde vara som gelé i början och de var det visst men han tvingade igång dem! Ah, ser bra ut!

Hela tiden håller han ett bra tempo och vi hinner följa både honom och Johan Tullare då de nästan springer lika. Riktigt kul! 

Sista biten och Felix kämpar hela vägen och kommer in på fina 6.41, vilken debut! Riktigt grymt och det var stolta föräldrar som letade upp honom men först fick han njuta och togs om hand av Tullare. 

Nu kommer han säkert njuta i några dagar och slicka såren. Sen gissar jag att han siktar på nästa lopp för nu lär han vara fast! :-) 

Stort grattis! killen! Det gjorde du så jäkla bra!! Kram!

Sen packar vi in grejerna i bilen och hämtar husvagnen. Inga böter och vi kan koppla på och rulla hemåt. 

Vi stannar och käkar burgare på vägen och i Nyköping så tankar jag en skvätt men då det inte är OKQ8 så blir det så jag klarar mig hem bara. 

Vi landar och Felix njuter i soffan. 

Lördag morgon och efter frukosten så var det bara att åka till registreringen. Ullis var just nu mycket osäker kring sin start då hon kände sig hängig och hon undrade om hon var varm. Det var ju lite svårt att känna och jag ville heller inte förstöra en start om jag kanske tyckte hon var lite varmare än normalt. Men jag förstår ju att hon var nojig då hon gärna ville köra. Speciellt då Felix är med. 
Både Ullis och Felix löste sin licenser så tanken fanns absolut där hos Ullis. 
Registreringen gick bra och vi tog ett varv på mässan som verkar ha vuxit igen. 
Lunchen intog vi på Bastard Burgers innan registreringen.
Sen var det dags för prerace-möte och Ullis och Felix går till mötet och jag tar och flyttar bilen. Tyvärr har jag glömt mobilen och det verkar inte gå att betala med kort så jag frågar ett par om de kan hjälpa mig och absolut! Jag är rädd att de tror att jag skall lura dem men de är supersugna på att hjälpa. Så snällt! De betalt för mig och jag ber dem skriva in min frus nummer så de kan få betalt sen och förstås så att vi kan checka ut.

Jag knappar in adressen och hade jag haft hjärnan med mig så hade jag förstått vilket hotell det var för min mobil visar helt fel och kanske var den inställd på bil men sen ser jag att den säger en sak och pilen visar en annan. 
Efter en kvart, som borde varit fem minuter, är jag på plats och jag får stå utanför och lyssna. Det är inga sensationells uppgifter för varken mig eller Ullis men de verkar ha ökat från tio till tolv meters lucka på cyklingen.

Sedan hem och nu löser vi betalningen med paret. Eller det löste vi rätt omgående förresten så det är något i händelsekedjan jag missar.

Hursomhelst så åker vi nu och hämtar Felix cykel och det kommer hela tiden omgångar med regn. Prognosen säger dock att det skall bli typ regnfritt imorgon. 
Vi får in åtminstone Felix cykel och Ullis har nu börjat ställa in sig på att inte köra och jag som hade hoppats. Jag försöker dock att inte påverka men säger att det kanske hinner bli bättre under natten.

Vi checkar in Felix cykel och Felix verkar gått in i race mode då han är lite tystare än vanligt. Det är förstås en stor grej det här och han valde ju dessutom en stor tävling att börja med. 

Det börjar regna igen och jag springer och köper lite att skydda kedjan med.

Man verkar dock inte få täcka hela cykeln så påsen använder han inte och orkar inte hålla på med gladpacken. 
Vi avslutar med att gå och käka och hann träffa Tullare och hans Monika innan också. 
Det blev Basilika men den här gången var det inte så gott.

Ullis tog nu ett definitivt beslut att inte köra. Lite tråkigt men klokt. Det skulle förstås bli roligare för mig under själva tävlingsdagen. 

Felix och jag avslutade med att titta på Holland mot Turkiet och det var en bra match. Skönt att den inte gick till förlängning. 

Felix fick nu ta våran säng så fick Ullis och jag ligga där där man får ta ned bordet. Inte alls lika skönt.

Fredag och jag fixade med husvagnen och när Ullis kom hem så hann vi käka lite snabbt och snart kom Felix som också tog lite mat då jag gjorde iordning det sista och kopplade på husvagne. Nu kändes allt klart men jag hade lite svårt att komma ut från parkeringen då jag ställt mig så nära häcken och sen kommer förstås en lastbil och skall förbi. 

Så är vi på väg och på vägen så ringer Arbetsförmedlingen upp och det var planerat. Hon var tydlig med att säga att vi kunde boka om då hon hörde att jag åkte bil men jag sade att det var lugnt för mig då Ullis satt bredvid och eventuellt kunde berätta vilka tjänster jag sökt om det behövdes. Just nu har jag alltså inget klart inför hösten men kvinnan lät mindre stressad över det än jag gjorde. 
Vi rullade på mot Jönköping och första stoppet blev MAX i Norrköping. Vi var igång redan efter tjugo minuter så det blev verkligen snabbt.

Nästa stopp blev på campingen och man fick välja plats själv och det blev till slut den första plats vi hade sett. När vi håller på och kopplar loss så kommer en halvgrinig gubbe och säger att "det här var ju en överraskning!" Det visade sig att planeringen på platserna var lite dålig så endast en bil fick plats mellan våra vagnar men den andra grannen brydde sig inte om vi stod närmare dem. Skönt!

Sen åkte vi mot stan och där mötte vi upp Tommy och Sara. De tipsade om något fint ställe men jag var inte supernöjd men det var ett coolt ställe och man skulle nog tagit deras specialitet som var kött. Kul att träffa dem dock. 
Sedan tillbaka och vi installerade oss i vagnen och Felix och jag kollade på EM. Vi tittade på slutet på Portugal mot Frankrike och nu var det rullgardinen ned för Ronaldo på riktigt. Det sjuka är att Frankrike ännu inte gjort ett riktigt spelmål och idag fick det avgöras på straffar och Frankrike var säkerheten själv trots Portugals självsäkre målvakt. 
Tyvärr lite osäkert kring huruvida Ullis skulle starta eller inte då hon fortfarande inte mådde helt okej men vi höll tummarna.
   

Torsdag och jag kunde inte låta bli att jobba lite på baksidan idag igen. 
Jag körde ett lass och sen hann jag fylla och slänga ett lass innan jag började fixa lite med husvagnen.

Sedan fixade jag lite käk och på kvällen sprang jag och Ullis med klubben. 
Det var Anders, Putte och jag och Ullis samt Ida, som kom för första gången. Då vi tre sistnämnda ville köra lite lugnare så vek vi av men jag hade ju lovat att basta med Putte och det kändes svinjobbigt att springa efter allt arbete på tomten. Ullis var fortfarande inte heller helt kurant och hennes medverkan i Jönköping verkar lite osäker. 

Jag joggar lite till och väntar in Putte. En arbetare verkar vänta på oss och han förklarar sedan att de stänger tidigare under sommaren. Oj då!

Vi skyndar oss ut och när jag skall stänga igen ryggsäcken så ligger visst min mobil på fickan och den flyger och balanserar sedan på kanten på sidan av trappan längst upp. Både den unge killen och jag drog in luft och andades ut samtidigt. Det var nära. 

Imorgon måste jag köra på hårdare med husvagnen då vi skall åka iväg snabbt.

Felix skall med också och det blir mest spännande. 

Onsdag och idag blev det återigen ett lass med fyllnadsmassor. Förra gången så grävde vi upp ett trädgårdsland och rullade ut gräs. Nu grävde vi upp gräsmattan och skall ha grus. Men det kommer bli rätt stort så jag börjar ångra mig att jag inte tog hit en grävare men nu har vi kommit en bit över hälften, tror jag. 
Nu håller vi tummarna för att Ullis blir helt fit for fight till helgen då Jönköping 70.3 väntar.

Tisdag och nu fixade jag först träningsprogrammet och sedan lastade jag på ett nytt lass och körde ut. När jag kommer ut dit så har det kommit ännu mer sand och nu är det frågan om de behöver något mer från mig men det verkar som det. Jag tömmer mitt och åker därifrån. 

Idag kommer Felix så jag fixar lite mat till alla och sedan skulle egentligen alla ut och cykla men Ullis mår lite dåligt, typ som jag gjorde igår. Hon står över, för säkerhets skull, och Felix och jag drar iväg. Han får en liten vurpa direkt då han inte är van vid att sitta fast men han landade så snyggt så varken han eller cykeln blev skadad. Hans min, då han föll, var obeskrivlig. Rätt imponerande ändå att landa mjukt på asfalten. Nu har han gjort vurpan och det sägs att alla har gjort den eller kommer att göra den. Själv så blev min vurpa till då jag satt fast med ena foten och trycker till ordentligt för att komma från huset till asfalten men farten räcker inte till och när jag skall ta loss mig så fastnade överdraget i pedalen, om jag minns rätt. Hursomhelst så missuppfattade jag situationen och jag fastnade och fick heller inte loss foten då jag låg där på morgonen och alla sov. Jag var då på gång att ringa in men kom till slut loss själv. 

Felix och jag körde ut mot Järna en bit och rätt som det är så ser jag Bella i ögonvrån. Hon var en gammal snäll elev från Tomtaklint och hon kommer i en EPA och jag trycker på då hon ligger bakom. I uppförsbacken och sedan vinkar jag förbi henne och lägger mig bakom och ber henne öka. Felix ligger lite framför då jag fotograferade honom precis innan men nu kommer jag i typ 40 kilomter i timmen och ligger i suget av bilen. Bäst att tillägga att hon höll hastigheten men jag tvingade upp henne lite snabbare i några sekunder. Sen vänder vi och vi möter Ullis som kom i bilen. Vi snackar lite och sedan tar hon en film då vi kommer åkandes och vi fortsätter hemåt så det blev en kortare tur då Felix ville känna på cykeln lite bara. Han tyckte det var rätt annorlunda mot i källaren. Hursomhelst så kommer han få en tuff dag i Jönköping men jag tror på honom. Bara hoppas Ullis piggnar på sig. 

På Primetime så rök jag igen på sista frågan och nu var det på sport-quizet. Det vanliga missade jag helt. Frågan var iaf var nästa deltävling i Longines Global Tour skulle avgöras och jag fick för mig att det var hästar men inte ens det visste jag. Alternativen var:

1. Madrid

2. Monaco

3. Rom

Kunde du?

Felix och jag kollade sedan på den spännande matchen mellan Österrike och Turkiet. Turkarna var grymma och vann välförjänt. 

Måndag och även första juli. Jag började med att blogga lite från sängen och sedan försökte jag få igång datorn så jag kunde fixa lite med arbetsförmedlingen och A-kassan för nu var det faktiskt första dagen utan arbete. Även det var en olustig känsla men jag har ju löst det nu hur länge som helst så det vore ju för jäkligt om jag inte skulle göra det nu. Speciellt då jag äntligen blivit behörig på VAL. 

Till slut, på något konstigt sätt, så lyckades jag komma ut på nätet på den stationära datorn och jag sökte även ett jobb på kvällen. 

Jag hann även med att slänga ett lass men när jag kom fram så blev jag förvånad för det hade kommit en sjujäkla massa sand men efter lite snack så var det okej att jag slängde mer men jag blev lite orolig. 

Jag kikade också på den oerhört spännande matchen mellan Portugal och Slovenien där jag nog började heja på slovenerna då de verkligen gjorde vad de kunde med sitt spelarmaterial. Portugal däremot... Allt skulle gå mot Ronaldo som förstås får det väldigt tufft när motståndarna lätt kan lägga krut på honom.

Sen kan vi aldrig sätta oss in i andra personers känslor men jag tyckte det var strongt att visa sina känslor men jag förstår också att många tycker tvärtom.