Måndag och det började brinna i knutarna med träningsprogrammet. Idag var det ju sista september men det kunde inte hjälpas. Det fick bli senare. Jag fick kämpa lite med att bevisa att jag gått de kurser jag gått och det kan ju tyckas vara lite märkligt att VAL inte kan se det själva. Men å andra sidan kan det bli en trevlig överraskning om valideringen går fortare än jag trott. Jag fick en ny besiktningstid av Anticimex. Det skall ju ingå en besiktning då man byter försäkringsnivå och nu har det typ gått ett år och jag har hela tiden fått skjuta på tiden. Nu har jag inget att skylla på då jag ändå är ledig den dagen. Lite spännande också att se hur de första har röstat angående klubbkläderna. Apropå det så fick vi också rabatten från Trimtex och alltid var det något men man slog sig inte för bröstet. På jobbet var det friidrottsbedömningar och när jag själv skulle visa så vek sig bara benet då jag skulle hoppa höjdhopp. Det finns liksom ingen kraft där och jag rev på en superlåg höjd. Spänsten har man i och för sig tappat med åren men nu var det katastofal. Jag orkade liksom inte och jag fick bjuda på några skratt. Däremot så lyfte jag de som hoppade med riktigt fin teknik och det var kul att se. Jag hann, på morgonen, ringa till medicinmottagningen och prata in att jag inte kunde komma på onsdag. Sen försökte jag ringa om mitt eventuella gallstensanfall men det var kö och jag kunde inte vänta. 

På slutet, av arbetsdagen, så ringde medicinmottagningen upp och jag hann prata lite och vi gjorde så att jag kunde gå i Nyköping istället.

Tyvärr glömde jag mobillådan till sista klassen och fick hämta den. När jag sedan kommer till busshållsplatsen så ser jag bussen åka iväg. Surt! Det blev till att ta nästa buss och nu blev det tåget från Nyköping. Det gjorde att jag tog igen lite av tiden men kom ändå hem senare än jag tänkt. 

Väl hemma så fixade Ullis det sista med tårtan och jag åt lite fort innan Tomas och Rosie kom. 

Vi fikade gott och pratade om allt möjligt. Jag fick lite gott godis som jag kommer att ha svårt att värja mig mot men när jag kommer upp i bra träningsmängd får jag väl ha det som ursäkt att ha som energi. Typ vid tvåtimmarspass eller liknande. Det kan vara en bra morot. 

Vi avslutade med att titta på the Challenge och lite på Kompani Svan. Alltså! Jag kan inte låta bli att tycka att Viktor, den stora killen i the Challenge, är sjukt rolig. Lite sorgligt också, i och för sig, att det skall drickas så mycket. Han imponerar ändå väldigt mycket. Hade han varit lite smartare i sista tävlingen så skulle han ha väntat in de andra deltagarna lite innan han och Jennifer satte in dödsstöten. Då hade de andra blivit ännu tröttare. 

Sedan var vi trötta och somnade halvt om halvt till Kompani Svan så det får vi se om imorgon. 

Söndag och idag var det visst min födelsedag. Jag hade inte bjudit in till kalas men vännerna Tomas och Rosie ville komma förbi men det fick bli senare på kvällen eftersom vi skulle lämna Felix i stan. I värsta fall lite senare i veckan. 

Jag sov rätt länge. Längre än på länge men Ullis var uppe tidigt och fixade. 

Relativt snart så är vi på väg upp till stan och det plingar hela tiden av notiser på Facebook då det är vänner som gratulerar och det är ju härligt. Man kan tycka vad man vill om att gratulera på Facebook men någon har tagit sig tid och vill gratulera. Det är trevligt, tycker jag. 

Faster Els Marie ringde också och gratulerade och hon är så trevlig. Vi hann prata en stund och hon hälsade till alla och vi hälsade förstås tillbaka och hennes sporttokige sambo fick förstås också en hälsning. 

Sedan drog vi iväg men idag var jag besviken över att jag inte vågade springa. Det skulle helt enkelt inte gå då jag var fortfarande var sliten efter den jobbiga torsdagen. Idag skulle vi nog hämta en soffa till Felix också. 

På vägen upp så stannade vi till vid Ikea och Ullis och Felix gick in och kollade medan jag tog en kaffe och kanelbulle och jobbade med enkäten till löparklubben. Vi skall välja nya kläder och jobbet gick bra och jag var nöjd. Jag har valt att man kan välj hur mycket man verkligen gillar en design så vi inte väljer något som folk absolut inte vill ha. Det kommer att bli tydligt när vi sedan staplar upp enkätsvaren.

Sedan till Felix och efter att ha landat lite i lägenheten ville vi äta och idag fick jag välja. Det är alltid trevligt då man fyller år. Det blev Pong och jag var först inställd på buffén men med gallstensanfallen i färskt minne så valde jag en vanligt rätt och det var smart. Nu blev man normalt mätt.

Sedan tillbaka till lägenheten och där monterade jag och Felix upp rullgardinen och det blev riktigt bra. Sedan var det dags att hämta soffan. 

Felix och jag åkte och hyrde ett släp

Sedan åkte vi dit vi skulle och det var till Stora Essingen. När vi kommer fram och parkerar och går in i deras vardagsrum kan jag inte hålla mig och utbrister: ”Vilken utsikt!” Felix håller med och paret såg nöjda ut och sade att det var därför de köpte lägenheten. Det var galet fin utsikt och det var till och med så att de gärna sov i vardagsrummet för utsiktens skull.

Sedan var det dags att bära soffan och mannen kunde absolut hjälpa till då jag var halvt handikappad. Så kändes det i alla fall. Jag bar på några kuddar som tillhörde soffan.

Till Felix och nu fick Felix och Ullis bära och det kändes förjävligt faktiskt. Men Ullis är stark så inte för den skull.

Efter en liten stund behövde vi bege oss hemåt då man ville landa lite innan jobbveckan och nu måste jag ringa flera samtal. Dels behöver jag avboka en läkartid på onsdag. Dels för att jag mår som jag gör och dels för att man skulle lämnat prover en vecka innan och jag hade inte ens läst lappen. Kanske försöker jag också att styra om så jag kan sköta allt i Nyköping. Sedan måste jag också kolla upp gallan.

Jag passar på att tacka alla som gratulerat mig och det tar tid men är kul att läsa igenom allt. Vi bestämde att Tomas och Rosie kommer imorgon. 

Vi tittar lite på teve och somnar gott.

Lördag morgon och Ullis jobbade extra och jag kämpade med att komma upp för jag skulle dra igång en Crock-Pot och det riskerade ju att dra ut på tiden om jag inte förstod någonting. Först så försökte jag dock komma igång och fixade lite med kursen som är extremt viktig nu. Den som gör att jag blir behörig och jag passade på att blogga ikapp lite också. Efter det så var det bara att dra igång och allting gick supersmidigt och jag stekte först upp lite lök innan jag blandade ihop en smet som jag gned in köttet med. Det skulle sedan på löken i Crock-Poten och sedan drog jag igång det och började sedan med tårtbotten. Med gallstensanfallet i färskt minne så försökte jag att inte ta för mycket av resterna av den goda smeten. 

Jag passade sedan på att läsa i den spännande boken och den är riktigt bra. Den har den hemska titeln "Våldtagen" och handlar om en mamma som förlorar sitt barn i ett avskyvärt våldsbrott. Jag berättar mer om boken när jag läst klart den. 

Sedan dök Felix upp och han lämnade paket och de skulle jag öppna senare på kvällen. 

Nu kom Ullis hem också och hon hade köpt lite hallon till tårtan som jag fixade lite snabbt. Jag fick ett infall och blandade upp hallonen med lite hallonsylt och det har jag för mig att jag kört med förut men undrar hur smart det var...

Tyvärr kunde Cilla inte komma men Tim dök upp och snart satt alla till bords och köttet var underbart gott och vi åt det som hamburgare och man kunde ta sötpotatis till. Till efterrätt var det förstås min Pinochiotårta och den var riktigt god men tyvärr förstörde sylten lite men den var ändå god. 

Så fick jag då paket och jag tycker det är lite jobbigt att bli uppvaktad men det går bättre med familjen då man känner deras kärlek. 

Jag fick superfina presenter av allihopa som en superfin tröja, fina strumpor, grymt rak-set med lödder och after shave samt, sist men inte minst, en biljett till en show/föreläsning med och av Jonas von Essen. Jag störtdiggar ju honom. Grym födelsedag och jag älskar er, min familj!

Några få kom också ihåg att jag hade namnsdag och jag skänker en tanke till himlen då mamma alltid brukade ringa och gratulera mig på den här dagen. 

Fredag och jag var lite orolig att jag återigen skulle få problem. Förra gången, i senhösten, så hade jag ju anfall två dagar i följd. Nu kändes det som det var någonting men jag gick till jobbet som vanligt. Väl framme så känner jag mig lite orkeslös men tänker ändå chansa. Nu var jag ju ändå här.

Eftersom banorna är uppbokade så styr jag om till att köra en föreläsning om Utmaningar och den utgår från mig själv. Rätt personlig och naken skildring av mitt liv. Hittills så har den varit uppskattad men man blottar ju sig själv. I princip så handlar den om att man alltid har ett val. Antingen så viker man ned sig eller så står man pall. Givetvis så får man plocka russinen ur kakan så det funkar för en själv. 

Jag öppnade upp ganska mycket och när jag frågade hur de tyckte föreläsningen var bra så var det bara positivt. Tyvärr kände jag hela tiden av magen så någon träning på kvällen var bara att glömma.

Efter sista lektionen så plockade jag ihop allting och hann fylla i lite omdömen innan jag gick ut till Ullis som stod och väntade vid bilen. Vi hade egentligen några simningar kvar men de fick brinna inne. Lite lärpengar kan man kalla dem.

Efter det så åkte vi till Påljungs hage och passade på att äta lite. Nu blev det Max då bägge var sugna på en vanlig burgare och istället för strips blev det morötter.

Hemåt och väl hemma så blev det en lugn skön hemmakväll och imorgon väntade kalas för mig då familjen skulle gratulera mig.

Torsdag och jag vaknar upp med smärta i magen men det är absolut inte magsjuka, det känner jag. Det känns mer som jag blivit matförgiftad och jag misstänker direkt glassarna från igår. Det är typ smärta 2-3. Huruvida jag varit uppe på natten kommer jag inte ihåg och jag laddade dessutom den smarta klockan på natten. 

Jag kommer iväg med bussen i alla fall men jag har rejält ont och det vara ökar. 

När jag kommer fram så pratar jag med några kollegor, som också åker på sista bussen mot Oxelösund att jag nog är matförgiftad och jag är 95 % säker på att jag inte är magsjuk men jag förstår ju om de blev lite oroliga. Jag har min första lektion vid 10.40 så jag hinner ju landa lite och dessutom fixa med orienteringskontroller så jag försöker trycka upp lappar och sätta ut dem men jag glömmer hela tiden någonting och jag orkar inte gå fort. Smärtan finns där hela tiden och mot slutet av min runda så ringer jag till Ullis och har lite lätt panik för nu har smärtan stegrats. 

Jag kommer upp till kontoret och nu drar skiten igång! Det är ju för sjutton som det var för något halvår sedan då larmoperatören sade att det var ett gallstensanfall och inom tio minuter så peakar det med en sådan smärta så det går inte att göra någonting, nästan uppe i maxsmärta och det håller säkert på i en kvart, minst, innan det lugnar sig. Det är dock var på smärta runt 5-6 och jag har ångest och testar att stoppa fingrarna i halsen men det kommer ingenting och jag låter det vara. Jag har ju inte ens ätit frukost. 

Sen ökar det igen och nu är det igen så att jag inte kan göra någonting och jag försöker ringa 112 men vågar inte då jag inte ens kan prata och då lär det bli blåljus och sådan uppståndelse ville jag inte ha. Det är nu säkert ännu värre och jag vet inte vart jag skall ta vägen. Samma sak igen. Det minskar ned lite grand igen och nu passar jag på att messa min kollega att hon får ta mentorstiden själv då jag har så ont. Jag dricker lite läsk och försöker rapa och efter ett tag så går jag och stoppar fingrarna i halsen och får då, förstås, upp läsken. 

NU borde det vara lugnt! tänker jag men det går ett litet tag och sen drar det iväg en tredje gång och nu har jag sådan panik så när det är som värsta och lugnar sig lite grand så ringer jag och får flämtande fram ga...llstens..an...fall... Efter lite prat så blir jag kopplad till Nyköpings sjukhus och de pratar lite med mig och under de fem minuterna så lugnar det sig rätt bra och fastän de vill skicka en bil så är jag osäker. -Jag vill inte vara till besvär! säger jag. Det blir en diskret bil, säger han. Efter några minuter till så är det nere i rekordlåga ett och två i smärttröskel och jag avböjer. 

Jag känner mig dock som en urvriden disktrasa och ser ut som skit. Mitt i allt så har jag i panik tagit av mig ena skon och när jag sakta masat mig ur kontoret så står jag och skall knyta skon mot en trappa så hör jag någon säga något. Det är min chef och han ser lite chockad ut då han ser mig. Jag är nog helt vit i ansiktet och förklarar läget. 

Efter att ha släppt in klassen jag skulle äta med så får jag lite smärtstillande från chefen och får dessutom lite hjälp med nästa klass. Som tur var så är det kort dag idag och jag sitter snart på bussen men där stegras det lite igen och jag har lite panik på bussen och får byta position lite då och då. 

Väl hemma så tar jag det bara lugnt och försöker slappna av. Vilken jäkla skitdag och det här måste jag kolla upp.

På kvällen så hade vi klädprovning för klubben och jag kunde vara med lite mer och nu hade det nästan släppt. Någon löpning kunde det inte bli och fastän jag var inne på lite cykling så hoppade jag det också. 

Förhoppningsvis så är det över för den här gången. 

Onsdag och jag kände att det var något i kroppen och även Ullis verkade lite seg. Jag tyckte ändå att det gick att springa hyfsat igår men Ullis var rätt missnöjd. Idag kände jag mig dock lite segare och det är mycket virus som går runt på skolan nu. Jag har nog ändå klarat mig ganska bra. 

Iväg till jobbet och på jobbet så visade sig att jag behövde täcka upp och hålla i en SO-lektion och det är ju roligt. Det handlade om brott och straff och jag körde på. Eftersom jag älskar svenska så berättade jag varför allt med domar stavas med ett m och inte med två, som egentligen borde vara rätt, och det är förstås för att domstolarna grundades i romarriket. 

Jag hann även få ordning på en beachflagga till klubben och jag blev nöjd. Den, eller de, då det är fyra stycken, skall vi ha till ultraloppet vi tog över. Snygga va?

Förtroendet fick Easytryck.se

Sen fick jag styra om lite eftersom det regnade och vi körde inomhus och jag kunde stå vid sidan och bedöma. Lite seg start men allteftersom så tog det sig. Intressant! Jag passade på och fråga discgolfexperten om han inte kunde köpa en disc som han trodde passade till mig så skulle jag förstås betala. Vi gick bort direkt till Medley och jag köpte mig en disc.

Jag avslutade med specialgruppen och det blev lite härlig pingis och badminton. 

Efter det så blev det faktiskt en lucka så jag och idrottslärarkollegan stämde möte på discgolfbanan och nu var jag ju så sugen men det fungerade inte alls. Det var nog en kombination av att jag ville för mycket och att jag hade något skit i kroppen. På ett håll kastade jag dessutom out of bounce flera gånger och jag fick tio kast på det hållet...

Så irriterande och trots att jag nästan alltid går ifrån discgolfbanan med ett leende, oavsett resultat, så var jag nu irriterad. Det hade gått alldeles för dåligt och nya discen ville jag slänga iväg. Johan testade dock den och det var inget fel på den...  På sista hålet kom jag dock på vad jag gjorde för fel, jag ville alldeles för mycket och glömde bort att sätta ordentligt med spinn på discen. Den bara tokdog och föll till vänster.

Nu på bussen och när jag väntade så kommer en från fritidspersonalen förbi med en cool BMW och frågar om jag skulle med. Jag visste dock att bussen skulle åka direkt ut på motorvägen och kollegan skulle först handla så jag tackade ned. Dumt val skulle det visa sig då bussen var försenad och så pass mycket att nästa buss blev den som tog extra lång tid och det märkte inte jag... Så surt! 

Nu tog det så lång tid så jag åkte istället till Centralstationen och tog tåget 17.16 Det verkar inte gå bra idag. 

Väl hemma blev det lite att äta och vi fastnade framför teven och till slut hade vi ätit tre (!) glassar var. Jag som dessutom har lite svårt med för mycket mjölk. IBS-mage hade sista läkaren sagt efter att ha tagit en massa prover. 

Natti natti...

Tisdag och jag hade vaknat typ 4.38, troligtvis bara av vana då jag brukar gå en runda och dricka ett glas vatten innan jag går och lägger mig igen. 

Sen vaknar jag av att Ullis ropar att det brinner på Kebab for you, eller vad det heter. Jag har nog aldrig varit där. Det hade börjat brinna runt fyra eller strax efter och kanske vaknade jag av brandbilarna, vad vet jag. Det är inte klokt att det brunnit i centrum två gånger på kort tid nu. Vi märkte inte att det rykte så värst mycket den här gången. På ICA var det mycket värre så kanske klarar det att hålla elden under kontroll och det är ju förstås inte lika mycket brandfarligt inne på gamla Hemköps-butiken då den är nedlagd. 

Jag traskade iväg till bussen och kikade på branden och den såg inte jättefarlig ut och det var ju bra. Det visade sig dock att hela restaurangen var nedbrunnen. Bara hoppas det inte är något alltför skumt med den då jag vet att de kollat på andra lokaler. Anlagd verkar den vara i alla fall. 

På skolan var det full fart och en elev hoppade hela 160 cm i höjd. Helt sjukt. Nu hade jag i och för sig en tjej i min gamla gymnasieklass som också hoppade 160 cm men då var hon å andra sidan med på ungdoms-SM. 

Sedan hemåt och jag kände mig lite småseg men träna skulle man ju. 

Ullis hängde också med, förstås. 

Jag förklarade upplägget och efter lite löpskolning var alla igång. Själv joggade jag men hade ändå hyfsat bra fart ibland och coachade hela tiden. 

Ullis kände sig hängig och joggade på slutet med mig och vi hann diskutera Spökjoggen med Laura, Tommy och Sara också. 

Tråkigt                             Roligt

Måndag och nu var det full fokus på elevbedömningar för jag ser att veckorna gått fortare än jag trott och jag skulle egentligen nu vara igång med orienteringen men jag hade bedömningar kvar på friidrotten att göra. Jag bad om ursäkt att jag missat lite och sen var det full gång på banan. 

Alla var grymma och en elev sprang på rekordtiden 62,30 på 400 meter. Det är inte illa pinkat och det hade jag nog inte ens tagit då jag var som bäst. Ytterligare en elev har också höga 62 sekunder men det är några kvar som skall prova så någon kanske kan göra en allvarlig attack på sub60. 

När jag kom hem så ville jag träna men Ullis var inne på att vila och kanske vore det smart. 

Vi började med the Challenge och sen kunde vi inte hålla oss ifrån att börja med Kompani Svan. Det tycker vi just nu är bäst men vi har även börjat kolla på the Floor som är lite kul men jag misstänker att det kanske blir en säsong och inte mer. Det berikar ju inte ens liv på samma sätt.

Så ingen träning idag men i alla fall över 21 000 steg så lite rörelse i alla fall.

Trött men nöjd elev som sprang på 62.30 sekunder idag!