Söndag och idag hade vi lust att dra till Nyköping och springa. Jag ville visa Ullis de fina stigarna vid Brandholmen och så fick det bli. 

Sen drog vi till Nyköping och vi handlade lite först så det blev några affärer innan vi åkte mot Brandholmen. Ullis var lite sugen på Hjortensbergsspåret också men det är rätt tufft och idag ville vi ha mer lättlöpt. 

Vi bytte om lite fort, vid bilen, och joggade iväg. Lite småsegt och snart var vi förbi och mot Nyköpings kanotstadion. Där kryllade det av folk och det var visst en tävling där så vi sprang förbi och ut på piren där man kunde komma lite närmare. Det var roligt och något kändisbarn var visst där och tävlade också. Eller kändis och kändis. Tror det var hon ”Lofsan”, som var träningsexpert i fyran, om jag inte minns helt fel. Hennes barn alltså. När vi sprang iväg från stadion så låg han nog etta eller två men jag vet heller inte hur långt de körde.

Det började ta emot men vi kom runt och hade faktiskt lite tempo på slutet men när vi haft det ett tag så var det jag som började gnälla. Ullis var starkare idag. Det blev prick 10 kilometer men på Strava visas det 9,99 km – ha ha! Det bästa var att snittpulsen endast var 142 slag i minuten och det är absolut ett fall framåt för mig.

Efter passet åkte vi svettiga ned till Vipsgrillen och beställde hamburgare. Sjukt goda och det är något speciellt med Sibylla.

Vi åt upp hamburgarna och tog nu kustvägen hemåt för att kanske bada lite.

Platsen vi var ute efter var helt ledig och det kanske inte var så konstigt då det börjat bli kallare i vattnet. Oss skulle det väl inte stoppa?

Vi stannade i alla fall till och kollade så ingen var i närheten innan vi slängde av oss allt och gick i. Eller gick i och gick i… Det var skitkallt och jag fick som vanligt problem med fötterna som domnar bort helt efter tio sekunder. Jag tvingar mig i och sen kan jag knappt gå när jag skall upp och får gå ned på knäna på den hårda, och ojämna, bergsknallen och krypa upp. Det gör så vansinnigt ont i fötterna och jag förstår inte att jag har så svårt med fötterna i kallt vatten. På vintern har jag ju aldrig problem som andra verkar ha. Då är det istället fingrarna som är problemet.

Ändå skönt att svalka av sig och vi tog på oss och körde hemåt.

Vi passerade Willys och köpte på oss lite innan kommande vecka och sedan började jag med träningsprogrammet. Det är hög tid nu.

Jag satsade på att göra roliga, och inspirerande, pass och kände mig nöjd. Alltid kommer det vara något fel då jag ändrade lite på upplägget.

Idag var förresten sista dagen på Finnkampen och det var DÅ som Ståhl kastade så bra.