Söndag och vi började dagen med att titta på Ironman World Championship, för damer, i Nice. Många har ju varit lite tveksamma till flytten till Frankrike och nu byter de ju plats varje år och jag var väl en av dem som inte var helt emot det. Det kan nog bli bra. Publikmässigt verkar det ju inte som någon succé men det var det ju heller inte på Hawaii. Fast det är väl inte själva grejen.

De fick en tuff start med simningen med både stora vågor och hyfsat strömt. Sedan iväg på cykeln och den var väldigt tufft. Vi såg dock bara en del av den då vi drog iväg till Stockholm för att hälsa på Felix. Löpargrejer med förstås.

Framme så ville Felix komma iväg rätt omgående och det var ju smart. Ullis och jag bytte om och snart var vi iväg. Vi bestämde oss för Djurgården och det var förstås en bit dit och när vi kom fram behövde en person besöka en toalett så då passade vi på att fika och det blev på Flickorna Helin.

Jag tog en kaffe och en blåbärsbulle och den smakade riktigt bra. Nu får jag väl ont i magen, tänkte jag. Snart var vi igång igen och det är ju alltid segt att komma igång efter att ha varit still. Dit var det förresten 5,6 kilometer så frågan var ju hur långt vi skulle springa totalt men lite på Djurgården måste man ju tag så vi började på att springa en runda och i värsta fall kunde man ju gå på slutet.

Det började kännas allt bättre för mig och när jag kom längst fram fick jag ofta höra att jag körde på lite för fort. Vi kör längs Djurgårdsbrunnskanalen när jag ser någon jag tycker jag känner igen men släpper det tills jag hör hennes röst och det är ju Katrin Zytomierska, som tidigare var tillsammans med Bingo Rimer. Hon var ute tillsammans med sin hund och sonen.

Vi kör på och det känns fortsatt bra men Felix börjar tycka att det är lite jobbigt men nu börjar vi komma upp i längd och jag är lite förvånad att det känns så bra.

På slutet började det dock kännas men ändå relativt bra.

Det blev totalt 18,6 kilometer och jag är supernöjd. Lite med mersmak faktiskt men jag får inte förivra mig nu utan försöker följa planen med mer cykel initialt.

Väl hemma så tittade jag lite på slutet av Ironman och Laura Phillip verkade gå som tåget. Jag följer henne lite på Zwift men jag tror inte jag sett något av henne där på evigheter. Det är nog mest killproffsen som jag brukar se där och förut även Lisa Nordén där jag och Ullis cyklade med henne i tjugo minuter. Det var kul och förstås ett lugnare pass för Lisa än för mig och Ullis.

Hursomhelst så var Ullis med i en tävling i dag och det handlade om att pricka vem som skulle bli nia och jag slängde först ur mig Sara Svenska fast det visade sig att hon inte ens var med idag och inte heller Lisa var med. Lite tråkigt. Sedan kollade jag lite bland startfältet och tänkte väl att Jackie Hering borde ligga bra till och efter halva löpningen låg hon nog runt elfte plats och som stark löpare borde hon kunna avancera och vad spännande det var att se målgången och mycket riktigt blir Jackie nia och Ullis blir glad. Kanske inte lika glad över att höra att hennes pris var en simmössa med reklam på… Hon är visst fortsatt med i någon utlottning av lite bättre grejer.

Nu går vi iväg och skall äta och i ett hörn springer vi på Leif Pagrotsky och han ser att jag tittar på honom och han tycker väl det är kul att han fortfarande känns igen men vem känner väl inte igen den gode ”Paggan”?

Vi fastnar för en italiensk restaurang men det var lite för mycket italienskt för min smak och jag kände sedan av halsen lite och det var förstås vitlök.

Hemma hos Felix så fixar vi lite med hans nyinköpta klaffbord och fixar lite med hans rullgardin. Tyvärr behövde vi en bra stege för att göra det sista så det får vi ta vid ett senare tillfälle såvida han inte fixar det själv.

Vi tackar för oss och åker hemåt.

Väl hemma så blir det lite teve innan vi stupar i sängen.

Lördag och Ullis och jag fixar lite hemma och röjer bland annat. Vi har tänkt att ta bort förrådet, på andra sidan gatan, och då behöver vi röja bort lite annat. Sedan åkte jag och slängde lite på tippen samtidigt som Ullis fixade annat. Efter det ville vi äta och åkte bort till pizzeria Piccolino och nu blev det faktiskt en pizza, det var länge sedan. Den smakade helt okej men med facit i hand så borde jag kört på kycklingsalladen igen.

Sen ringer Tim och undrar om vi kan övningsköra och det väldigt länge sedan så det är bara att ställa upp.

Vi åker bort till parkeringen vid Trosa Äventyrsgolf och Tim får köra runt lite där innan vi tycker att det känns lite väl läskigt då småbarnen kör som tokar runt på sina cyklar.

Vi kommer på att grusplanen, vid Häradsvallen, är smart och så får det bli. När vi närmar oss så slår det mig att det ju för sjutton är en grind där. När vi kommer fram så är det faktiskt öppet för att det har varit en loppis där och det står en bil kvar och väntar. Jag frågar varför hon är kvar och det visar sig att hon har fått fel på bilen så då passar vi på och Tim får köra runt på parkeringen och får en bra känsla för bilen och det känns som ett smart sätt. Sen dyker det upp en grinig gubbe och undrar vem det är som åker runt och jag säger att han testar på att köra bil och han svarar att det inte är tillåtet då det sliter på underlaget. Ja, jisses! Sliter på underlaget? Det var en gammal grusplan så var det något det slet på så var det bilen. I alla fall så blev den rejält skitig.

Efter att han skällt klart så tackade jag för mig och vinkade in Tim och vi åkte och tvättade bilen.

Jag släppte av Tim och åkte hemåt.

På kvällen så drog jag mitt specialpass som är en timmes cykling i 185 watt plus tio minuters upp- och nedcykling. Skönt pass och jag fick låga 131 slag i minuten i snitt. Det börjar hända grejer.

Fredag och jag åkte iväg på mitt nya busskort och det fungerade kanon. Som vanligt så höll jag på att göra fel och endast sätta in summan som reskassa och inte periodkort men det kom jag på precis i slutet.

På jobbet så gick det bra som vanligt men det blir alltid lite segt i slutet av dagen.

Jag plockar in allting och är typ klar då jag tycker mig se Ullis som går mot löparbanorna. Fastän hon inte skulle springa idag så verkar hon ändå gilla allt som har med löpning att göra.

Efter att ha pratat med henne så går jag till bilen och vi kör bort den till badhuset där jag bär in en trådback. Den tror jag blir bra så jag kan ha lite ordning på mina kläder.

Efter det så åkte vi till Nyköping för att simma lite men först behövde vi en lite korv i magen och den köpte vi på Cirkle K.

Sedan till badhuset och det tog emot lite. Nu gick det det dock lite bättre men jag fick återigen problem med mycket slem i halsen och Ullis hade en teori om att det var kloret i vattnet och det får jag hoppas på. Jag har ju alltid haft sådana här problem och det vore ju tråkigt om det blivit värre så jag får ställa in en massa triathlon -och simlopp.

Nu nöjde jag mig med 600 meter så det blir hela tiden längre och längre.

Efter dusch och bastu så åkte vi till Vipsgrillen och åt en hamburgare och jag tyckte tjejen i kassan var lite dryg. Jag sade att jag ville ha ”pyttelite” senap och hon svarar spydigt. -Ska du ha eller ska du inte ha? Jag blir lite paff och lite lätt störd och säger att jag vill ha liiite.

När hamburgarna är klara så ropar hon ut att min hamburgare med liiite senap är klar. Lite så där drygt och jag blir paff men så ser jag att hon ler lite och tycker säkert att hon är jätterolig. Själv blir jag lite irriterad men Ullis tyckte det bara var roligt och så var det nog. Jag släpper det efter några minuter och för att vara en långsint person så var det ett steg i rätt riktning. Apropå långsinthet så tycker jag att det har alltför negativ klang. Det är något som vi liksom lärt oss skall vara negativt men själv anser jag att allt en person gjort mot mig, eller mot andra, går in som hos i en bank.

Efter maten så drog vi direkt hemåt och gjorde kväller. Man hade absolut lite lust att cykla också men det fick räcka med träning idag.

Torsdag. Idag var det nog sista dagen på busskortet men jag var lite orolig att det skulle sluta fungera mitt på dagen då det liksom kunde göra det förut. Tror jag i alla fall. Nu är nog tanken att man skall kunna åka hela dagen det datumet det går ut. Hursomhelst så kom jag iväg till jobbet och ända fram.

Mitt knä kändes också mycket bättre och det var förstås en överansträngning och det misstänkte jag ju redan igår. 

Jag jobbar med lite uppgifter framför datorn och passar på att ordna upp så det blir rätt med semestern i vår. Jag får också ordning på de sista frågorna inför Kahooten som jag skall ha med min mentorsklass och gör nya klassrumsplaceringar. Jag har en klar tanke på hur jag vill att det skall fungera men sedan har jag inte full koll på själva dynamiken i klassen så det blir spännande att se hur det går.

Så var det då dags och jag stötte på patrull direkt men det kommer gå att lösa rätt enkelt. Med placeringarna alltså. Sedan var det Kahooten och jag tyckte att jag hittat en bra nivå men det som förvånade mest var att de kunde Ugandas flagga men inte vilken stad som är USA:s huvudstad…

Sista lektionen och den går över förväntan och är riktigt rolig. Så nöjd!

Jag stressar mot bussen och kommer med den och det gör även att jag hinner med tåget och är hemma rätt tidigt idag.

Nu har kläderna från Trimtex kommit och jag försöker lösa lite frågor om en logga som skall på våra nya beachflags, till klubben.

Utöver det så har jag äntligen hittat in till min kurs och bad om ursäkt om jag var sen.

Ullis kom hem och vi åt lite fort och sedan hann vi kolla the Challenge innan det var dags att svida om till löparkläder. Nu var man riktigt seg och skulle vi inte haft klubben så hade vi nog skitit i det.

Vi traskar bort och där väntar Nicke och Mården. Strax efter kommer Putte och när jag lämnar in min väska så möter jag Tommy också.

Idag var det social distans, på schemat, och vi ville ha det lättlöpt men lättlöpt och Vagnhärad i samma meningar funkar inte. Vagnhärad är liksom stället som blivit ihoptryckt och det är typ backar nästan överallt men vi sprang mot Lundby och vidare tillbaka via gamla E4:an.

Rätt omgående hade det känts ganska bra och jag blev förvånad. Jag tyckte det gick sakta och det gjorde det nog i början. Sedan kom det några backar och då blev det förstås lite tyngre men jag piggnade på mig och upplevde nästan hela rundan som rätt behaglig. Förhållandevis låg puls också så något kanske börjar hända.

Dusch och sedan slappade vi lite i soffan innan det var dags att krypa till kojs.

Onsdag morgon och jag hade sovit jättedåligt då Ullis och jag hade gått lös på ett glasspaket igår kväll och sedan hade jag fått en knäsmärta från helvetet. Först hade jag vaknat av att jag haft svårt att andats då jag har problem med för mycket mjölk och tre sandwichglassar var typ två för mycket. Så upp och harkla mig och sedan kom smärtan från knäet som gjorde att jag låg typ halvvaken hela natten och hade lätt panik. När jag steg upp kunde jag inte gå utan fick smeta på smärtlindring på knäet och halta iväg till bussen. Sådant här har jag ju haft förr så jag hade förhoppningar om att det skulle släppa och det gjorde det. Dock inte så snabbt så när jag spelade pingis med några elever så gick det inte att springa utan jag liksom hoppade fram. Det var dock kul att röra racketen igen.

På jobbet hade vi en rätt intressant uppgift på konferensen men det drog upp lite jobbiga känslor i kroppen då jag kunde relatera mycket till min barndom.

Hursomhelst så kom jag iväg bra hem och idag skulle jag cykla på kvällen men frågan är om det vore så smart med tanke på smärtan. Det hade absolut gett med sig men man borde inte gambla. Tanken fanns dock på träning.

Väl hemma så blev det dock mat och sedan landade vi i soffan och tittade lite på Efter fem, på TV4. Timmarna gick och till slut bestämde jag väl mig för att vila istället och det var nog ett smart val.

Tisdag och på jobbet så fortsatte vi att kämpa på med friidrottsträning men då och då fick vi samsas med andra klasser men det gick bra. Sedan hemåt och hemma var det käk och sedan bara bege sig till klubbträningen. Tyvärr har jag känt av något i huvudet och det kan vara så att jag också drabbats av någon typ av förkylning men den verkar aldrig riktigt bryta ut. På jobbet så snörvlas det och man får lite lätt panik. 

Nåja. Jag och Ullis åkte ned och vi hade tagit med oss klubbens högtalare. Jag hälsade på en ny kille och han verkade vilja gå med klubben. Vi är väl runt trettio stycken nu, tror jag. 

De andra satte igång att jogga och jag kopplade in högtalaren och snart var jag med och joggade, det blev ett varv mindre för mig. 

Sen förklarade jag upplägget och  sade att vi fick skippa löpskolningen då passet i sig blir rätt långt. 

De andra drog iväg och jag joggade på sidan och coachade lite men ibland följde jag med någon ett tag och jag fick känna lite på fart också. Det var helt okej men i slutet av passet så kände jag att det drog i baksida lår och jag fick gå ned i tempot. 

Ullis, som hade dragit iväg med Tanja, återanslöt och sprang en kvart på slutet. 

Det blev ett asbra pass och alla var nöjda med konceptet att ha en timer uppkopplad samtidigt som musiken. Det hördes lätt över hela banan. 

Det blev förresten en mil för mig och det är sällsynt på tisdagarna. 

Ullis och jag kom hem och duschade och slötittade några minuter på teven innan vi somnade. 

Måndag och på skolan körde vi samma upplägg som tidigare med friidrottsträning. När Ullis och jag var hemma så var bägge trötta och vi åt och tittade på the Challenge för att sedan gå vidare med Kompani Svan. Jag ville egentligen träna men både jag och Ullis var trötta och kanske var det någon förkylning på gång. Vi bestämde oss för att bara ta det lugnt och passade på att boka in oss på en dryg vecka på Öland nästa sommar. Det blir kanon!

Söndag och efter lite frukost så fortsatte vi fixa lite med det vi påbörjade igår. Borde som vi målade om i köket blev förresten sjukt bra men tyvärr så verkar det inte hålla så länge så det dröjer väl inte så lång stund innan det är dåligt igen. Man skulle väl ha gjort bättre förarbete. Eller ha en glasruta över. Nåja!

Idag tänkte vi åka in till Nyköping och både springa och simma då vi har ett klippkort som snart går ut. Sagt och gjort. 

Vi packar och snart är vi iväg. Det blir min första simning på länge så allt jag får till är ju bra. 

När vi är framme för att springa så är jag dock så hungrig så jag drar en mjölkdryck och det var inte så smart, skulle det visa sig...

Vi börjar och jag har supertufft i början och det brukar jag ha. Lite läskigt att det fortfarande är så. Efter att Ullis var tvungen att stanna till för att få ordning på sin klocka får jag lite vila och då börjar det fungera igen och nu upplever jag inte den höga ansträngningen som tidigare. Det är klart att det är jobbigt men det känns som det skall göra. 

Många backar men det finns hela tiden en växel kvar och farten ökar allteftersom. Mot slutet ser jag gamla kollegorna Peter och Angelo spela discgolf och det var lite lustigt att de kände varandra då de vara kollegor på två olika skolor och jag jobbade med bägge. Ullis tyckte att jag borde ha stannat men vi sprang ju och de spelade golf. Däremot får jag nog se till att hälsa på dem snart och visa vem som är kung på planen! Mohaha! Nädå! Jag är fortfarande rätt dålig men det är sjukt kul med discgolf.

Vi kör lite extra på slutet för att få mer längd och det blir till slut nästan åtta kilometer. Kanske inte så mycket, tycker ni, men jag var nöjd och det är en jobbig bana. 

Sedan åker vi till badhuset och där tänkte vi simma lite men det är dåligt uppstyrt så en bana är markerad som snabbana men där simmar någon ryggsim och på banan bredvid står det ingenting men den borde rimligtvis också varit för snabbsimmare men där blandas det friskt med ganska långsamt bröstsim och någon liten flicka som tränade för att lära sig simma. Vid motionssimdelen så är det ganska många och tyvärr för långsamma för att vi skulle kunna träna och då är vi ändå inte så snabba. Själv stördes jag inte så mycket då jag mest var ute efter vattenvana men jag kom iväg då och då och kunde simma ostört. Tyvärr började mjölkdrycken göra sig påmind och jag kände mig sjukt slemmig och på slutet fick jag panik och höll på att kräkas. Jag kommer upp och får en uppstötning som jag lyckades dölja rätt bra och får rusa på toan där jag spyr lite. Jag har visst IBS-mage enligt läkaren och mjölkdrycker är visst inget bra, sade han. 

Nåja. Det blev 450 meter och det får väl anses vara en start i alla fall. Lite uppförsbacke men sådant har ju triggat förr. 

Vi åkte sedan till Påljungs hage där vi handlade lite och beställde mat på ChopChop. Lite kul när ägaren till bilskolan kommer och parkerar. Kanske inte bästa reklamen. :-)

Ullis och jag åkte sedan till havet och åt och vilken utsikt. Det smakade kanon och gav en härlig boost. 

Vi avslutade framför teven och vad tittade vi på? Nä, det kommer jag inte ens ihåg. Det kanske var Pernilla Wahlgren.