Kom iväg lite sent, på morgonen, och fick traska på ordentligt till tåget. Sen passade jag på att läsa i boken och nu började det att bli riktigt spännande. I övrigt så höll jag mig fortsatt lugn och var inte med mer än att dansa lite Sid Shuffle men var med lite mer i en specialgrupp då det var en svår Just Dance-dans. Pust! Jag körde lite gym också innan jag hade tre utvecklingssamtal i följd. Bra drag och jag blev klar snabbare än väntat och kom iväg med en bra buss. Alltid skönt!

Jag fortsatte läsa i boken och att jag kom iväg tidigare spelade visst ingen roll då det inte gick någon bra anslutningsbuss. Jag fick vänta in tåget och hann gå en sväng på stan innan. Tyvärr då det blev lite godis. 

Sedan mot tåget och jag fortsatte att läsa i boken och när jag går hemåt så ser jag helt plötsligt ett busskort på backen och tar upp det. Det står ett tjejnamn och när jag tittar upp så går en flicka typ 50 meter framför mig och jag ropar namnet som står på kortet. Hon vänder sig lite försiktigt om och ser lite rädd ut. Jag småjoggar lite och ropar igen. Nu lite högre. Hon vänder sig om och jag håller upp kortet och pekar på det så hon stannar. Jag frågar om hon heter just det namnet som står på kortet och hon svarar försiktigt: -Ja... Då säger jag att jag hittade kortet på backen och ger det till henne och jag misstänker att hon nog blev rätt glad. Jag går tillbaka då jag nu kommit en bit ut på ravinbron och jag skulle ju vika av innan. En god gärning och sådant känns alltid bra. 

Så var det tisdag och frågan var om jag skulle kunna träna men löpning är fortfarande inte att tänka på så jag ställer om till cykel, igen. Det blir ett rätt tufft pass då jag följer en Robopacer som kör en backig bana. Det blir hela 182 i snittwatt och pulsen dunkade iväg till 145 i medelpuls. Faktiskt ett steg i rätt riktning och jag kände mig nöjd. Förra gången var det ju 177 i snittwatt och runt 150 i snittpuls. Hopp om livet ju! :-)

Jag avslutade med att läsa ut "Selfies" och vad skall man säga. Ha, Jussi Adler Olsen, skriver ruggigt bra och jag ger boken 4/5. Riktigt grym! Vissa kanske tycker att det händer lite väl mycket men jag tycker att han ändå balanserar upp det bra. Som en deckare skall vara. En rolig detalj är när huvudpersonens svärmor skall ta selfies och hon frågar när hon skall bara ta av sig kläderna. Det lite tråkiga är att hon blivit dement men just selfies gjorde att utredningen svängde.