Torsdag och idag hade Ullis plockat ut en ledig dag för att kunna träna lite. Tanken var att hon skulle springa från Nyköping till Oxelösund och sedan träna lite på Medley men idag var det ett riktigt skitväder. Det var ju så bra igår!

Hursomhelst så är inte hon en som bangar så lätt så snart åkte vi tillsammans mot Nyköping och jag släppte av henne vid ÖoB-parkeringen och sedan var jag tvungen att sticka direkt då jag annars skulle bli sen. Sedan väljer jag dåliga vägar men det beror mest på att jag inte har full koll på vägen mot Oxelösund. Jag borde förstås åkt ut på motorvägen ganska omgående men jag visste inte hur lång vägen dit var. När jag svängt av förstår jag att jag bara skulle fortsatt en liten bit. 

Jag kommer fram och är kanske någon minut sen bara och det var ju ingen fara. Först mobilinsamling och sedan hann jag förbereda inför mentorstiden. Snart är Ullis framme och det var visst för kort så hon hade fått springa lite till i Oxelösund. Rak motvind och det var förstås lite segt. Jag springer bort och hälsar på henne innan hon drar och simmar. 

Sedan är det mentorstid och idag skulle eleverna skriva ihop lite inför mötet med politiker och vad grymma de var. Barnen alltså! På kort tid fick de ihop så mycket bra synpunkter så jag blev lite chockad. 

Jag avslutade med en lektion efter maten och sedan mötte jag upp Ullis och nu skulle vi fika. Vi tog en tur runt i Oxelösund och efter ett tag hittade vi Birgers konditori. Ullis såg direkt vad man kunde förbättra och bara att man hade utemöbler inomhus drog ned betyget men fikat var helt okej men absolut inte det bästa man ätit.

Sedan drog vi till polisen, i Nyköping, då Ullis skulle fixa nytt pass. Vi var lite tidiga men Ullis ville kolla om de hade någon lucka och det var inga problem. Vad skönt! Efter knappa tjugo minuter kunde vi åka vidare och nu blev det en tur mot stan och vi parkerade på Åhlens-huset. Jag tycker direkt att jag känner igen en person från en skola men jag hade inte så mycket med honom att göra så jag låtsades inte se honom. Sen liksom exploderade det och jag sprang på gamla elever hela tiden och någon började nästan gråta och sade att han saknade mig så. Så roligt och jag såg att Ullis log. Jag skämtar inte om jag säger att det var runt femton personer totalt, uppdelat på några omgångar som stannade och pratade. Vilken härlig boost och man känner att man betytt något för ungdomarna. Det jobbigaste är alltid när man skall komma på vad de heter och jag kunde inte placera en elev och han blev lite sur först. Men men, glömma bort namn kommer jag göra fortsättningsvis också men får jag bara tänka ett tag brukar det lösa sig. Då jag bytt jobb många gånger så blir det lite rörigt. 

Efter det blev det en tur till ICA-Maxi och tog en runda där. 

Vi avslutade med att åka till Chopchop och köpte hem lite mat som vi åt hemma sedan. Vi tittade lite på teve och missminner jag mig inte alldeles så var det Superstars och sedan gjorde jag mig klar för att springa lite. Dock tänkte jag ta löpbandet då de andra sprang utomhus. 

Jag hann hälsa på Putte och såg bara ryggarna på Nicke Iwar då de drog iväg. 

Löpbanden var först upptagna men jag stretchade lite innan ett blev ledigt. Usch! Det var riktigt trögt och jag kom aldrig igång och kände mig som en uppblåst ballong. Jag hade hört att någon känt av pollen och det var väl hassel nu? Jag tänkte att det säkert var något sådant för mig för det var hemskt. Jag kom aldrig igång och det blev bara värre och värre. Farten fick jag också sänka men inte ens då jag låg på 8,5 kilometer i timmen funkade det och jag bröt vid fem kilometer. Helt rökt. Så himla ledsen för nu fanns suget på att komma igång och det känns som jag har sådan otur. Hela januari och en del av februari och december försvann ju så formen är ju borta. Sedan det här. Det var som att spring i sirap och med ett ok över sig.

Jag körde lite zwift men det gjorde det förstås inte lättare. 

Jag bastar lite och låter Putte få höra mitt gnäll. Tack för att du står ut, Putte!

Rätt som det var så var han borta och jag inser att jag lagt för mycket tid på att gnälla och inte ens tog på mig. Ha ha!

Nu måste jag kolla om det är pollen. 

Onsdag och idag var det lite lugnare och jag kunde förbereda mig lite inför kommande prov nästa vecka. Idag hade Ullis fixat till så att vi skulle få se en testfilm då Hannes Holm håller på att spela in en ny storfilm som de ville få tips och idéer om. Det var intressant. Om jag inte kommer ihåg fel så skulle den kosta väldigt mycket och bland annat Robert Gustafsson och Jonas Karlsson skulle vara med i den. Mycket mer än så visste jag inte.

När jag slutade så väntade Ullis på mig och vi åkte först och åt på Camilla och Puttes, i Oxelösund. Det var helt okej. Den burgaren får 4/5.

Sedan drog vi till Nyköping och köpte lite gott till filmen. Det blev ett litet stopp på ÖoB innan vi gick lite på stan. Sedan mot bion och jag hade ingen aning om hur det här skulle gå till. Eller aning har man ju alltid men var väldigt osäker, i alla fall.

När vi kommer in så är det en lång kö och rätt som det var så smyger det liksom in en herre lite på sidan, då vi stått en stund. Hm, det där var en ful trängning, tänkte jag. Ullis stod med ryggen till och såg ingenting och det gick typ fem minuter. Sedan vänder hon sig och blir förstås lite irriterad och är tuff nog och säger lite högt ”stod inte vi bakom de där” och pekade lite mot paret längre fram. Jo, sade jag. Han skruvar på sig lite men gör ingen direkt ansats att flytta sig och jag bryr mig inte så mycket. Sedan hör jag att personalen säger något till ett par är och handlar i kiosken om att filmen visas i två salonger och när jag ser dem smita iväg så rycker jag tag i Ullis och följer efter. Där är det mycket mindre kö men den släpps in lite efter den andra kön men det är ju inte hela världen. Det är bra med plats. Tyvärr så verkar trängselparet också ha följt efter oss. Ha ha!

Snart är filmen igång och det är alltså en rå produktion där ingenting är finslipat och mycket kommer att fixas till efterhand. Här vill de ha tips och idéer och efteråt skulle vi visst prata i grupp. Det kan ju alltid bli lite tryckt stämning. Vi fick väl se hur det skulle bli.

Så var det filmen igång och man märker ju att det är en råproduktion men den är helt okej. Absolut inte i Ove-klass men å andra sidan är den inte klar. I filmen medverkar  alltså bland annat Robert Gustafsson och Jonas Karlsson och Pernilla Andersson har gjort musiken.

Efteråt kommer producenten in och även Hannes Holm. Hannes stordiggar jag och han har bland annat regisserat En man som heter Ove och den vet man ju hur bra den blev. De börjar fråga lite om filmen och jag känner mig först lite tom på idéer men sedan kommer jag på en bra sak. Det är när man klipper från Roberts karaktär till att man ser en yngre man komma på cykel och det känns som om man förflyttats bak i tiden och man tror förstås att det är Robert som ung eftersom de är rätt lika och Roberts blick liksom flackade iväg. Efter en bra stund förstår man att det är nutid och det tog jag upp. En kvinna framför mig och Ullis gav mig medhåll och kanske drog jag ett strå till stacken med att göra filmen lite bättre. Det visade sig vara Roberts svärson som kom cyklandes och det blev lite tokigt att man trodde att det var Robert. Sedan kom jag med några små infall men i övrigt så var det om vissa scener borde vara med eller inte. Som när dottern helt plötsligt börjar kyssa en gammal pojkvän och det känns malplacerat. Men jag såg å andra sidan inte det många andra såg eller ens tänkte tanken att det fanns romantik kvar mellan ett dem. Det blir spännande att se slutresultatet sen.

Efteråt vill jag gå ned och ta ett kort på mig och Hannes och Ullis hängde förstås med – trevligt!

Hannes började direkt att ropa på Jonas men jag sade att det inte behövdes. – Du är min favvo, sade jag! och skrattade. Men Jonas imponerade rejält. För mig så har rollen som polischef i Beck inte varit till hans fördel. Den karaktären har inte varit den bästa och jag tycker den borde utformats lite annorlunda.

Vi åkte sedan hemåt och det blev rätt sent men en väldigt trevlig och intressant kväll.

Tack, Ullis!

Tisdag den 4 mars och idag tog jag bilen till jobbet. Väl på plats så var jag i full gång när jag får ett mail om att polistillståndet är klart. Pust! Så skönt och man kan undra varför det tog sådan tid. Troligtvis var det för att de håller på att gräver där vi skall springa men vi skulle inte ha något problem att springa en omväg just där och det hade blivit precis samma längd, faktiskt. Hursomhelst så var polistillståndet klart och det var väldigt skönt.

Jag passade på att få iväg lite beställningar inför loppet och sen lovade jag en kollega att ta med en starttuta imorgon. Jag skrev till och med in det i kalendern. 

På idrotten var det lite innebandy och teori. Bra drag och jag kände mig nöjd.

Efter jobbet drog jag till Däckcenter för att kolla in om sommardäcken verkligen var slut men ha lät så övertygande så fastän jag inte ens såg dem så litade jag på honom. Nya fräscha däck är ju inte fel men de skulle ha typ 10 000 för fyra nya på min gamla fälg. Det kändes lite saftigt men så gjorde vi ju sist. Vi får se hur jag gör.

Jag tankade på OKQ8 och åkte till City Gross för att köpa semlor till mig och Ullis. Jag sprang då på min chef som precis varit på EKO och köpt semlor men jag sade att jag tvivlade på att de skulle vara lika goda. Han föreslog att vi skulle skifta ett par men jag skrattade och backade. Han skämtade säkert men här chansas inte på självaste fettisdagen. 

Väl hemma så var det först mat men mot kvällen blev det kaffe och semla och jisses vad goda semlorna var! City Gross har ju eget bageri och de här går nog inte att slå när man pratar budget. 

Vaknade på natten och kom på att jag glömt att ta på mig klockan så det gjorde jag då. 

Sen vaknade jag vid vanlig tid och traskar ned till tågstationen men ser att tåget är inställt. Men vad f-n! Nu är det lite väl många gånger det strular. Man kan i och för sig få ersättning om man måste ta bilen för att komma i tid men där och då hoppades jag att Harald skulle kunna ta upp mig i Nyköping om jag tog bussen. 

Bussen kommer och jag hoppar på. Efter ett tag så messar jag Harald men får inget svar. Jag ringer en massa gånger men samma resultat där. Ajdå!

Jag upptäcker dock att det går en rätt bra buss som gör att jag kommer att bli typ endast 6-7 minuter sen och det är inte helt åt skogen så den hoppar jag på. 

Framme på skolan så visar det sig att Harald är sjuk och han låg förstås och sov när jag försökte få tag på honom. 

På lektionerna gick det bra och det var ungefär samma tema som förra veckan och det var bra drag. Några hade danser att skicka in också. Jag var dessutom med på lite innebandy men konstigt nog var pulsen rätt låg. 

Sedan hemåt och när jag står på perrongen så springer jag på "Pingistalangen" och det var ett kärt återseende. Jag får höra att han visst fortsatt håller på med pingis och har till och med fått klättra upp en division. Kul! 

Vi snackar om lite allt möjligt och han skulle sen vidare till Södertälje. 

Hemma så fixar jag lite med TUBen och det var något jag redan gjorde vid en lucka på jobbet så nu hade jag fått några svar att jobba med. Det var någon som registrerat sig som hen och en som endast var två år men som skulle köra stora loppet. Det hade givetvis blivit fel. 

Sedan anmälde jag mig till Nattvasan 90 då jag blivit sugen på det och flera kompisar skulle åka. Så det lär knappast bli något Stafettlag nästa år såvida inte några andra kliver in. Jag är inte alldeles främmande för en sträcka om det kniper men det blir alltså samma dag som Nattvasan går men värre saker har man ju gjort. Som när jag tog dubbla stafettsträckor och sedan Vasan samma helg eller förstås Ironmans. Det här blir riktigt kul och jag är taggad! 

Söndag den andra mars och det var förstås Vasaloppet. Normalt så brukar jag sitta på en spinningcykel och leda Vasaloppsspinning men nu var den nya ägaren lite seg och ärendet hade hamnat mellan stolarna. De hade dock svarat men lite sent. Men sitta i soffan med frugan och kolla på loppet är också något jag längtat efter.

Vi var lite sega och kom väl upp kvart i åtta så det blev till att sätta fart och duka upp en god frukost fort.

Starten gick och jag var rätt säker på att det inte skulle bli så snabba tider då det var rätt varmt. Dock så låg de hela tiden med rätt bra i förhållande till rekordtiderna men de hade också bra med vind i ryggen rätt ofta. Kul att se Alvar Myhlback så stark under loppet men jag trodde nog mest på någon av norrmännen eller Emil Persson. Spurten och snart låg det tre svenskar i bredd och som de kör. Alvar visar att nu är det allvar och han drar det längsta strået och var klart bäst. Så roligt att se och han är nu den yngste någonsin att vinna Vasaloppet.

Yngst tidigare var premiärvinnaren Ernst Alm från 1922. Alvar var också den yngste att någonsin köra Vasaloppet och innan det var det Birger Fält som jag fått äran att preparera skidorna åt flera gånger. Nu är det bäst att visa att jag inte lagt ned verksamheten så jag får lite mer jobb igen men som det är nu så är det kanske ett tiotal jobb om året bara. Funkar bra med tanke på att jag jobbar heltid som lärare och pluggar halvtid. Vi får väl se. Alltid bra att ha i bakfickan om jag måste gå ned lite i tid. Det är lite omorganisation på gång.

Hursomhelst så är det sen Stina Nilsson som länge lett loppet. Hon gick ifrån rätt tidigt och jag var lite orolig om hon skulle möta väggen och det var rejält segt i sista backarna. Fy bubban! Men så roligt att hon är tillbaka i toppen men kanske inte på det sätt man trott att hon skulle vara.

Sedan var det skid-VM och Skiathlonen och jag hade trott en hel del på William Poromaa, speciellt efter att han stuckit ut hakan på slutet och faktiskt gjort bra resultat. Norge klev dock segrande ur striden och William blev åtta, säkert en missräkning för honom. Sedan var det då damerna och vilken jäkla batalj! Ingen hade väl räknat med Ebba men hon måste ha gjort världens formtopp och ingen hade väl räknat med att det var hon som skulle snuva Johaug på guldet. Alltså, hur nära var det egentligen? Två, tre centimeter? Gud vilket jäkla race. Det var som att se två boxare fast på skidor.

Själv fick jag hybris och funderad på hur många Vasalopp man skulle kunna klara av nästa år. Åtta (!) stycken fick jag ihop men det är förstås inte vettigt.

Sen började man att kolla på Gunde Svans gäng och vad roliga de var! Man kunde inte slita sig och rätt som det var så handlade det om att få kamerateamet att hitta Gunde och hans adeptrar, det var minst lika roligt.

20.12 så gick den sista i mål men de fick visst tjuvstarta lite på sträcka två för att inte sabba hela grejen. 21.00 så gick visst den avslutande delen i serien som jag tror hette ”Mot alla odds”. Den ville man se och hela dagen gick åt att kolla på skidor.

Lördag och jag vaknade rätt tidigt men gick och lade mig igen. Jag hade nog tänkt att Roger redan skulle vara uppe men snart så hörde jag honom stöka runt lite så jag gick upp. Vi satte igång en kanna kaffe och snart dröjde det inte länge förrän även Magnus hade vaknat och vi tog lite frukost och kollade på Blåbärsloppet. Tanken fanns först att kolla på det live men de flesta vara morgontrötta så vi blev kvar ett tag hemma hos Magnus. 

Jag fick i mig bra med frukost och passade sedan på att packa ordentligt. Jag hade vaknat upp med rejäl smärt i vänster baklår och trots massage igår kväll med en maskin så var det etter värre nu på morgonen. Jag fick lite liniment av Göran men det smärtade så mycket så jag hoppade upp och ned på stolen och efter någon timme så fick jag nog och försökte duscha av mig det och just då, i duschen med värmen, var det hemskt. Sen släppte det lite. 

Efter det ville alla ned på stan och vi traskade och det var skönt att röra på musklerna och allteftersom så kom träningsvärken på lite olika ställen. 

Vi var inne i sporttälten då Anders skulle kolla in lite prylar till Vasaloppet. Varmt som fan var det och jag kände att svetten rann på ryggen och det blir förstås inte bättre då man har träningsvärk. 

Sedan var tanken att äta lite men jag tog bara två mackor och sedan drog vi ut till Sivert då jag ville få rent på mina skidor. Det är ju enklare då klistret är färskt. Sivert lovade dock att det kunde han ta bort senare. Så jag fixade iordning skidorna till Anders och Göran istället och nu är det bara att hoppas att de blir bra. Blir det inte bra spår så kommer klistret att ligga i men man får ju hoppas att spåren håller. Bra glid borde de ha i utförslöporna, i alla fall. Om de inte kommer då alla har plogat förstås. Då kanske de, eller i alla fall Anders, står på näsan. Göran kör med skin och det hugger inte på samma sätt. 

Hursomhelst så fick vi kaffe och fika efter och det var trevligt. Så trevligt så jag höll på att glömma bort tiden innan vi kommer på att vi måste börja röra på oss. 

Jag blir avsläppt vid stationen och efter lite småkaos då ingen vet vad det är för tåg som står på perrongen så får jag besked om att det är rätt tåg men att de inte hunnit skylta om. Först var det en som ropade till mig att det var fel och då var det inte så långt kvar så man blev lite orolig. Jag sätter mig och det är helt tomt i min vagn! Men vad f-n!

Första klass står det också och jag blir orolig att jag sitter fel också. Tågvärdinnan sade dock ingenting och snart rullar tåget. 

Lite komiskt då jag tittar ut och det ser ut som det står något annat än Mora på stationen...

Killen verkade glad och vinkade visst till några bredvid mig.

Efter några stationer kommer det in några killar som bara stinker cigaretter och de breder ut sig i sätena på andra sidan gången. 

När värdinnan kommer så visar det sig att de inte alls skall vara på det här tåget och att de absolut måste avlägsna sig från första klass. Jag blir då ännu mer orolig och passar på att kolla min biljett och det står banne mig första klass på den. Det var ju skönt. Jag går och köper mig en stor räkmacka och en kaffe till det och njuter av lyxen. Ha ha! 

Vi är nu lite försenade men det verkar vara gott om tid för bytet i Stockholm. Jag känner att jag är mätt nog och fastän jag skulle hinna äta lite på Centralstationen så får det vara. Jag har ringt Ullis lite då och då och vi kan prata ovanligt länge innan det brutits. 

Jag passar på att kolla och lyssna på Melodifestivalen och det blev ju inte riktigt samma sak att titta på det hemma och i lugnt och ro men det funkade. 

Ullis och jag bestämmer att hon kommer och hämtar mig i Södertälje Syd då jag skulle fått vänta en timme där annars.

När jag kommer fram är Ullis lite sur att hon var sen för vad säger man om det här välkomnandet! :-0

Bästa Ullis! :-)

Väl hemma så får jag en liten chock! Hon har fixat och donat i halva huset. De nya gardinerna är uppsatta, listen i vardagsrummet är målat och så även köksbordet. Utöver det har hon tränat mer än jag åkt skidor. Superfint var det - Ullis är grym!

Två böcker på kort tid. Först ut var Vintereld med Anders de la Motte. Det var en av de bättre böckerna och Anders skriver levande och bra. Man får dock inte den bästa känslan av huvudpersonen så där skulle han ha vunnit på att få in lite mer på just henne. Hon blir lite opersonlig på något sätt.

Huvudpersonen heter Laura och när hon ärver en gård med rätt så mycket som hör till så dras gamla intriger igång och det blir en jäkla röra men det är spännande. Kärleksbekymmer som verkar komma upp till ytan och personer som inte riktigt är de som man trott. Boken får 4/5.

Strax därefter skulle jag till Mora och jag slänger ned två tunna böcker och den jag började läsa blev ”Jag älskade honom”, av Anna Gavalda.

På fredagskvällen läste jag ju ut ”Jag älskade honom”, skriven av Anna Gavalda. Den var skriven på ett sådant sätt att allting utspelas i ett och samma rum och det är djupa samtal mellan en bedragen sonhustru och hennes svärfar som alltid varit en tillknäppt mus men allting är inte som det verkar vara. I stugan så börjar känslor och hemligheter nystas upp och det kommer fram saker som huvudpersonen Chloe inte hade en aning om och inte många andra heller. Om svärfadern alltså.

Boken är helt okej och skulle nog kunna göras ännu bättre, med minimal budget, som film. Den får 3/5, inte mer och inte mindre. Skulle den vara lite tjockare så hade den förlorat på det.