Lördag den 17 maj – Norges nationaldag men av det märktes inte så mycket… först!

Tim behövde skjuts så det var bara att masa sig upp och hämta honom. Vi lämnar honom på Scania och åker sedan hemåt igen. Det är inte ofta det loggas 81,9 km med samma start – och målpunkt.

Vi gick och lade oss igen för några timmar sömn och sedan var vi redo för en ny dag.

Vi åt frukost och åkte sedan och tankade och drog vidare mot Trosa då vi skulle fira Melker.

Vi kommer samtidigt som Björn och Rebecka och sedan väntar gofika och jag tar lite. Jag passar på att fråga lite om drönaren och får ut ett minneskort som jag kan lämna till Sanne som skall redigera ihop en liten film.

Trevlig fika och Melker var på ett strålande humör! Yngsta i klubben? Ha ha!

Vi lämnar kortet på vägen och åker hemåt. Vi passar på att tvätta bilen och beställer samtidigt lite mat från Piccolino. Det var knappt att de hörde mig inifrån tvätten, ha ha!

Sedan hämtade vi maten och åkte hem och åt.

Vi kollade samtidigt snabbt igenom Göteborgsvarvet och vad är det vi ser! Det mest osportsliga jag sett. En norrman besudlade den norska nationaldagen med försöka hindra Suldan Hassan på upploppet och inte bara en gång utan två gånger. I ett sista desperat försök så slänger han ut en arm för att förhindra Suldan att gå förbi. Fy fan så fult gjort. Ledningen hade inget val än att diska norrmannen och det tråkiga var att det tog sådan tid men samtidigt vill man ju vara helt säker.

Jag tvingade upp mig på cykeln senare och det blev 50 minuter – gott nog!

Imorgon skall Ullis cykla Trosatrampen.