Måndag och idag skulle jag ta Felix bil in till besiktningen, på morgonen. Den har stått still en längre tid så bromsarna var ett frågetecken och det var även det som Oliver varnade om. Han har fått igång bilen och gjort det bra men det skall till en service senare också men det är ju aldrig fel att börja med besiktning. Sagt och gjort. Jag var dock inte van vid att det går så fort att åka bil så jag var där 20 minuter innan och fick faktiskt komma in direkt då en kund inte kommit. 

Rätt snart stod det klart att bromsarna gjorde att det blir en ombesiktning men jag fick åka med den i alla fall. 

Till skolan och det fanns tid att planera lite innan jag började och snart var det full fokus på bedömning och jag fick jobba lite med att få undan en massa utrustning då det blev stressigt med allt.

Sista riktiga lektionerna och det blev sista rycket med bedömningar och lite eget. Tanken var önskelektioner och i ganska stora drag blev det just det. Det blev också lite extra tid med "min" pingistalang och vi fick till några bra bollar. Sen lite möten och jag förklarade hur det kändes inför min operation och det kändes ju som det var i våras jag gjorde förra ablationen men det var ju snarare ett och ett halvt år sedan. 

Sedan hemåt och jag provade att trycka till på bromsen och det höll på att sabba allting för nu fastnade bromsen rätt hårt och det märktes tydligt vid lägre hastigheter och jag hoppades inte det skulle innebära någon fara på motorvägen men det gick bra och värmen gjorde att det släppte lite men det krävs nog en smörjning. 

Kvällen sen blev väldigt lugn och det blev mest en massa förberedelser inför sjukhusbesöket och jag skulle ju ligga över till operationsdagen.

Söndag och efter inspektion av skohyllan så var det bara att inse att det blev en liten miss men inte så vi behöver köpa ett nytt skåp. I värsta fall kan man ha en liten pryl där, det blir nog bara fint och det är ju också en möbel som slits så om 5-6 år blir det väl ett nytt. :-) Asch!

Först behövde jag dock foga golvet och vi skulle snart få främmande men det är ju snabbtorkande så det borde vara lugnt. Jag hade köpte en kombinerad lim/byggfog men jag inser snart att den är för svår att jobba med och kom man utanför så krävde det en jäkla tid att få ren. Det slutade med att jag körde en fog jag hade sedan tidigare och snart var det full fart på mig men det tog ändå lite tid att få rent det som kom utanför och det var svårt att applicera rätt mängd. Det blev bra och jag var nöjd. Man kan alltid justera lite senare och snart kom besöket vilket var Tomas och Rosie. När de klev in så bad jag Rosie gå liiite längre in då hon stod precis på fogen och det var säkert ingen fara men ändå. Trevligt med besök och Ullis hade bakat så det blev som vanligt lite för mycket men jag har ju å andra sidan varit lite låg och det är också lite medvetet att jag INTE vill må för bra inför operationen då det bara är positivt att jag har så många extraslag som möjligt vid själva ingreppet.

Vi fikar rätt många timmar och sedan är det då dags att börja montera och jag inser att det är olika väggmaterial och jag börjar med hatthyllan. Efter mätning och borrning så ser jag att det behövs mollyplugg på åtminstone ena sidan och jag hittar bara en och nu har tiden gått och allting har förstås stängt. Jag försöker ringa Tim men han svarar inte just då och jag letar vidare. Efter någon timme (!) så hittar jag en annan och det är bara att hoppas att det inte behövs på andra sidan också. När den andra sidan monteras upp så är det istället så att jag knappt kan dra i skruven och jag får ta i så mycket så både hud och kraft försvinner. På något sätt så lyckas jag dra i första skruven men nu är det dags för den sista och jag borde förstås förborrat men det är lätt att vara efterklok och det kunde också blivit katastrof, då jag tog i så mycket. Precis, precis på slutet så är det som om spåren i skruven ger upp men då är det så bra det kan bli och skulle hela huset rasa så lär skohyllan sitta kvar på just den väggen i alla fall... Tyvärr så hade huden lossat och jag fick vara lite försiktig hur jag höll handen. Jag tänkte att det är bäst att såret får andas men det kanske var fel. Jag hade även kört i rätt mycket Karlsson klister på ett ställe i hyllan då skruven inte riktigt tog och det var ju lite klent konstruerat men det känns som det här borde bli bra. Kommer det tio kilo jackor på den stången så är det förstås tveksamt. 

Så var det dags för skohyllan och vi hittade en bra kartong att lägga under för att få upp det lite och sen gällde det förstås att kunna få bort kartongen. Jag letade först pluggar men när jag kom på att hyllan faktiskt kommer komma upp lite så det blev trä så provade jag bara med ett par kraftiga franska skruvar och det satt som berget. Jag hittade dessutom ett spärrskaft och det underlättade massor då det var rätt trångt. Sen upp med spegeln och man såg att både jag och Ullis var riktigt nöjda. Det blev nog bättre än vi hade trott och dörrmattan var pricken över iet. 

Nu var det hög tid för lite cykling och det var frågan om man skulle orka men jag hade verkligen bestämt mig och det var riktigt skönt men visst fick jag slita. Jag körde mitt 70-minutersprogram och det gick alltså helt okej. 

Sen in i duschen och då brukar jag ibland passa på att raka mig och då slog det mig att jag alltid brukar raka mig helt, alltså även skägget, då det är något stort som händer och det gör det ju nu. På onsdag så opererar jag ju mig och jag kör igång. Av någon anledning så börjar jag så att jag får kvar mustaschen men jag inser att jag inte är någon mustaschkille och frågan är om jag ens passar i skägg. Fast Ullis ord väger tungt och hon tycker det är fint. 

Vi avslutade med att tittade lite på teve och det kändes lite konstigt att det var jobbdag imorgon. Jag har ju ställt in mig på operation nu. Tack för lycka till-hälsningen kära faster E-M!

Lördag och det var som vanligt segt på morgonen och tiden gick. Ullis hade som vanligt fixat frukost men till mitt försvar så är jag helt förstörd på morgonen men snart var även jag uppe och vi tittade på Julkalandern och tog lite frukost. 

Efter det så blev det lite fart på mig och jag förstod Ullis då hon insåg att det var typ sista chansen för mig på någon vecka att jobba på hemma och snart väntade ju kalas. Så jag fotade golvet i lilla hallen och försökte få en bra bild på klinkersfogen då jag tänkt fuska lite. Istället för att foga hela golvet så tänkte jag bara köra någon typ av byggfog där det gått sönder. Några klinkersplattor närmast dörren hade släppt och nu hade jag primat och limmat fast de som var lösa och tänkte foga runt dem för att få det så snyggt som möjligt. Typ fuska men så bra som det bara gick. 

Efter det drog vi upp till Ikea för att försöka hitta någon hatthylla men det var inte det lättaste och det slutade med att vi hittade en bra på Mio, på samma ställe. I Kungens kurva alltså. Det skulle finnas tre i lager men personalen kom tillbaka och sade att det var tomt. Vi kollar in på nätet och ser att det skall finnas fyra stycken i Södertälje och nu börjar det bli bråttom så vi drog iväg. Väl framme så springer jag fram till kassan och rätt snabbt säger hon att det är försent. - Vi stänger nu och de på lagret har nog gått om. Men vi har åkt runt hela Sverige, svarade jag lite onödigt drygt och hon ringer och får svar. Jag skall dock betala innan och det är ju en bra deal. Jag bad om ursäkt att jag var lite hård i tonen och hon svarade att det var lugnt och verkade mena det. Jag tyckte bara att kommer man fem minuter innan stängning och vill köpa direkt så borde det ju inte vara några problem. 

Snart kommer en från lagret med vår hylla och vi tar emot den och tackar. Vi hade förresten köpt en spegel på Ikea och han med att både äta där och ta en kaffe på Espresso House efter. Det glömde jag att skriva. 

Väl hemma så hämtar vi också ut vårt skoskåp, som jag beställt, och nu blir det montering för hela slanten. Apropå det så slog det mig hur mycket pengar de sparar in på att vi skall montera allting själva och vilken besparing på plats. Kamprad var sjukt smart. 

Hursomhelst så började det att bli sent och då händer det som inte får hända. Jag orkar inte gå ned från soffan då jag skall spika in sista (!) spiken och den går in snett och trät spricker. -NEJ! Ullis hade börjat märkt att jag börjat bli smått irriterad på det mesta och det har blivit så några gånger då jag varit utan medicin och nu hade jag varit det sedan i onsdags. Jag håller mig lugn och lyckas få ut spiken och man kan trycka ned trät lite så det knappt syns. Jag inser att det är dags att lägga sig och så får det bli.

Fredag och det kändes som det var sista arbetsdagen innan operationen men jag skulle ju även jobba på måndagen. Så här, när det börjar närma sig, så kändes det som en dålig idé. Jag hade ju redan gått in i operations-mode, så att säga. Det skulle bli segt att starta upp bara för en dag. Men så fick det vara. På skolan så var eleverna busiga och jag såg att de ville busa och ta några kort med min mobil och jag lät dem göra det med tillägget att endast två bilder per person. De lyckades väl och jag såg, senare, att några blev riktigt roliga. Den sista klassen fick dessutom låna min mobil då det var några som skulle spela in sina danser och det kan man ju göra även som oinloggad och det är ju smidigt. 

Väl hemma så ser jag, senare, på pulsklockan att det var väldigt lugnt och vi såg på teve hela kvällen. 

Lite bråkigt mellan Argentina och Nederländerna. Domaren fick lite väl mycket skit. Spelarna har ju en hel del ansvar själva. Jag tycker det skall vara tuffare att tjafsa med domaren. De har fullt upp med att ha koll på spelet. 

Torsdag och nu börjar jag känna att operationen närmar sig och jag kanske var lite extra seg på morgonen. Men till skolan kom jag och nu var det bara att ha full fokus på redovisningar och på något sätt ändå ha koll på övriga elever. Det gjorde att jag var helt slut då jag kom hem. Lite pingis hann jag med efter lektionen med pingistalangen men jag fick förstås vara på honom så han inte kom försent till sin nästa lektion. 

Väl hemma så var jag riktigt seg men som tur var har jag Ullis och vi peppade varandra till att gå ned i källaren och snart så satt vi upp på våra järnhästar och trampade. Ullis har förresten sin carbon men ni fattar grejen... 

Det blev hyfsat hårt och speciellt på slutet. 

På slutet så blev det föga överaskande lite mys framför teven. Me like! :-) Soft bear for president! :-D

Onsdag och det var återigen många dansredovisningar och det var kul. 

När dagen var slut så var även jag det, slut alltså...  På onsdagar så är det ju core-träning och det var frågan om jag skulle avboka passet men jag vet ju å andra sidan att jag brukar kunna komma igång. 

Sagt och gjort så gick jag med Ullis men det kändes som Ullis sprang och jag låg hela tiden en halv meter bakom. Svinkallt och jag kände mig inte så positiv. Det tog också lång tid innan jag kom in i salen och det var bara att hämta vikter och snart var vi igång. Det var inte alls den vanliga farten på mig och jag fuskade en hel del men så fick det bli. Tyvärr kom jag inte igång ordentligt och idag var första gången jag inte tog min hjärtmedicin och nu börjar operationen närma sig då det är en vecka kvar. 

Det var svinjobbigt idag och jag fick stanna upp flera gånger.

När passet var klart så skulle jag förstås byta om för det var ju sjukt kallt men jag valde ändå att bara ta på mig en jacka och packade ned långbyxorna. Tror det var -5 men vinden gjorde att det kändes som minus 10 fast det var faktiskt nästan skönt då det var så himla varmt i salen. 

Väl hemma så blev det återigen en hel del teve i soffan och nu var det välförtjänt mys. 

Tisdag morgon och rätt som det var får jag ett grattis från min fina faster E-M och jag misstänker att det är min namnsdag och mycket riktigt. Det verkade dessutom vara Finlands nationaldag och snart märktes det även på sociala medier. På skolan har jag en lucka på morgonen men snart var det full fart mot idrottshallen men var är eleverna. Det visade sig att jag tänkt fel när åttorna skulle vara hemma så jag fick en rejäl lucka och kunde jobba på ordentligt med alla mina bedömningar. Tyvärr gick jag ned mig i varv rejält så det blev en seg sista lektion och jag kände mig inte på tårna. 

På bussen hem så söker jag lite på ablation och hittade en av systrarnas Graafs blogg och hon undrade visst om ablation och hade fått en jäkla massa svar och jag hittade dessutom svar på en fråga jag själv hade. 

Väl hemma så tog vi det lite lugnt, i alla fall jag, och sen passade jag på att betala lite räkningar. 

Ullis gratulerade mig också förstås. :-)

Jag hann också kolla lite på min kurs och nu är det bara en liten uppgift kvar där man skall lämna in en slutlig uppgift men jag var lite osäker på vad så det blev bara lite funderingar på det. 

Måndag och det var lite segt att komma upp på morgonen och jag hade sovit riktigt dåligt. Dock så blev det hyfsat bra fart på mig på lektionerna och nu var det dags att redovisa dans men jag måste nog strukturera upp det lite bättre då det var dåligt med fart på de som inte visade upp sin dans. 

Hursomhelst så avslutade jag sista lektionen med att spela lite pingis med supertalangen men idag var jag inte alls i balans och rätt som det var så kommer jag på att det snart är dags för zoom-möte med min kurs. Mötet kom precis lägligt mellan sista lektionen och ett möte på jobbet men nu blev det riktigt bråttom. Hur jag höll på att missa det är ju en gåta eller inte förresten. Pingis är ju sjukt kul. Jag inser att man måste vara i balans för att kunna prestera och nu gällde det att prestera på mötet. 

Jag loggar in och det verkar inte vara så många där och de undrar vad som hänt med min bild för den är superblurrig och just då kommer jag inte på att min kamera är trasig utan försöker hitta någon funktion som tar bort blurrigheten. 

Efter ett tag så separeras man i två grupper och det är bara jag och en annan elev samt läraren där. Det blir väldigt kort då de personer vi har gett feedback på inte ens är där. Något var ju inte helt perfekt med kursen då så många försvann från den och den var ju bara på 7,5 poäng. 

Jag landar lite efter mötet och förbereder mig på nästa. En dusch skulle jag hinna med men då jag och Ullis bestämmer oss för att cykla ikväll så hoppar jag den och går sedan till jobbmötet. Det kan jag inte gå in på, förstås. 

Idag hann jag med en bra buss och kom hyfsat tidigt hem. Eller relativt tidigt skall jag väl säga då jag aldrig kommer hem tidigt en måndag. 

Vi äter lite gott och tittar sedan på både Major Svan och Nattryttarna och det är verkligen en känslomässig bergochdalbana där det första programmet ger en härlig feelgoodkänsla och det sista programmet gör att man får en klump i magen. Fy f-n, säger jag. Tyvärr finns det nog fler sådana personer än vi tror. 

Sen började klockan ticka och jag stressade på för att få till cyklingen och snart satt vi på cyklarna. Det blev något vajsing med uppkopplingen och det stressade lite att det bara skulle lägga av men trots en varsin varning om att uppkopplingen var tappad så kom vi igenom våra pass. Jag kände mig starkare än någonsin men ändå inte. Det var en konstig känsla. 70 minuters träning i runt 70 % av maxpuls. Drömmen vore att kunna ligga på den nivån hela Ironmansträckan. Det skulle nog innebära runt 5 timmar och en kvart i Kalmar. OM jag kan få till en bra cykelträning vill säga.

Efter duschen blev det lite mys i soffan och sedan somnade man gott.