Måndag morgon och jag pratade med Ullis när jag kliver på bussen och jag sätter mig allra längst fram. När jag avslutar samtalet så hör jag hur det hostas och tittar runt. Sen ser jag att det är den kvinnliga chauffören och hon hostar som om hon har satt i halsen och jag märker sen att hon är jätteförkyld och får dricka te ganska ofta. Men vad f-n! Jag funderar på att byta plats men känner ändå att det är en ganska bra bit fram till henne så det vore ju höjden av otur om jag skulle bli smittad. Hon kör som en biltjuv och jag blir lite rädd men kommer ändå till insikt att hon borde veta vad hon gör och farten gör istället att jag gott och väl kommer i tid till Nyköping och kan gå en bra bit till stadsbussen och behöver bara jogga en liten bit. Skön start. 

Sen hostas det ännu mer på jobbet och jag märker att många blivit förkylda och det är förstås höstförkylningarna som dragit igång. Själv hade jag en liten känsla av någonting i halsen men inget mer. 

Lektionerna går bra och jag kör en orienteringskahoot innan det blir lite lek och leken drog ut på tiden men det funkar det också. 

Jag passade på att ta ledigt för operationen och sen den dagen då vi reser hem från Playitas. Jag hade totalt glömt bort att vi jobbade den nionde januari men det var lugnt. Det är en studiedag och jag får väl, per automatik, läsa in det efteråt. Då borde jag ju i och för sig ha lön men det får bli en annan fråga. Jag vet ju inte vad dagen skall handla om ännu. 

Sen hann jag med en relativt tidig buss hem och nu åkte jag istället åt andra hållet och hoppade av vid Tystberga trafikplats och inväntade Trosa-bussen där istället. Funkade det också och jag slapp stressa vid terminalen. 

Jag kommer fram och ser en gammal elev tokspringa ut då hon nästan råkade sova sig förbi hållplatsen. Hon tyckte det var så pinsamt men då berättade jag om min fadäs för några dagar sedan. 

Väl hemma blev det lite mat och vi försökte få ordning på Ullis träningsprogram som var en invecklad historia men med lite hjälp från både son och en expert i träningsgruppen så lyckades vi få igång det och snart satt vi på cyklarna. Kanske lite sent men det fick bli så. 

Jag körde mitt eget program på en timme och det är jobbigt då det är så enformigt men jag skulle banne mig i mål. Det var förresten på 70 minuter då det är fem minuters uppvärmning och fem minuters nedvarvning. Inspirerat av Nils van der Poel och mitt andra program är på två timmar men det får jag vänta med nu. Förhoppningsvis så kan jag komma upp i längre tider framöver. 

Vi var klara samtidigt och efter duschen blev det Major Svan. Riktigt kul och vi kom i säng lite sent men så kan det bli ibland. 

Söndag och det var klart segt att komma upp. Det blev lite sent i natt. Men klart värt det. Man kunde ju ha önskat liiite bredare coverage i och för sig. Nu handlar det egentligen bara om topp tre hela tiden. Det verkar dock som man kan gå in och välja fler kameror på Ironmannow.com. Värt att kolla upp. 

Efter frukosten så ville Ullis träna lite och då var det löpning som gällde. Själv kände jag att jag nog borde spara knät lite och plockade fram mina inlines. Jag låg kvar och bloggade ikapp lite och hängde sen tvätten och fixade iordning lite i hemmet då Ullis kommit iväg. Så hämtade jag då in mina inlines och hjulen var rätt slitna och som jag kom ihåg det så drog de snett sist. Jag tänkte väl att jag skulle komma att krampa efter ett tag och var lite inställd på det. 

Så började jag och det var, som vanligt i början, lite vingligt men snart var jag bekväm och fick upp en bra fart och kände också att jag orken ändå fanns där. Det var ju skönt. När jag kom fram till järnvägsbronsbacken så känner jag att jag inte vågar åka nedför den då den är ett farthinder längst ned och jag vill heller inte bromsa sönder hela bromsklotsen. Så jag tar en omväg och snart är det full fart. Jag möter Ullis lite efter Trosa lands kyrka och vi vänder hemåt och ibland så åker jag lite före och tar en extra sväng men sedan känner jag att det räcker och rullar bara lugnt med Ullis. 

Det blir sju kilometer och en skön start. Kanske kunde kommit igång tidigare förstås med mina inlines men det var varit så mycket i år. Nu är ju säsongen snart över och ingen golf har det heller blivit. 

Väl hemma så blir det en snabb dusch innan vi packar in våra äpplen i bilen och drar mot Äppelblommans musteri. Vi hade missat att boka tid men han lovade att försöka trycka in oss. 

När vi kommer fram så hälsar jag och säger att vi ju är stamkunder och pang så var vi först i kön och han dukade fram stolar och bord. Riktigt rolig gubbe och vi passade på att äta vår mat vi köpt från Piccolino. Det blev en avocadosallad för mig. Efteråt frågade han om allt var bra och Ullis skämtar något om att nu saknas bara kaffet och han drog iväg som ett skott. Aj, f-n! Vi skojade ju bara och jag gick och sade att han inte alls behövde det men det var försent och vi tog lite kaffe efter maten. 

I år var det visst ett äppelår men det har inte märkts hos oss. Vi fick bara ihop 48 kilo mot förra årets 155 kg. Elva boxar blev det i år mot förra årets 37 boxar. Tror jag skrev fel i ett föregående inlägg. Nästan bara en sort i år också så vi får testa att beskära det för det hade vi inte hunnit med sist. Kanske spelade det en viss roll. 

På kvällen tittade på den Tunna blå linjen och provsmakade lite på musten. Den var dock fortfarande varm så den smakade inte lika bra som tidigare men det kan förstås ha berott på värmen. 

Lördag och idag jobbade Ullis lite extra och jag hade tänkt kommit upp och röjt lite i källaren men det var väldans segt att komma upp. Jag låg länge och verkligen försökte få liv i kroppen men lyckades inte så mycket mer än att blogga ikapp och skicka ett samarbetsförslag till en kille. Jag tyckte det var hög tid att försöka få ut mina låtar istället för att bara prata om dem. Sen om det bär frukt är en annan sak. Det är mycket som skall klicka och jag har ju ingen portfolio direkt. Jag hittar ju inte ens mina låtar som är inspelade någonstans...

Hursomhelst så blev det minimalt med röj i källaren och jag hade röjt lite på tomten när Ullis kom och vi fortsatte med det efter lite lättare lunch. Vi fick ned alla äpplen på träden och vi går nog mot strömmen när det gäller "äppelår" för i år var det klent med äpplen för oss och vi landade till slut på 47 kilo, det blir absolut en hel del boxar men vi slår förstås inte fjolårets 32 boxar och då var det ett "dåligt äppelår". Det dråpliga är att vi i år nästan bara fick frukt från ett träd så smaken blir förstås väldigt annorlunda. 

Ullis och jag passade på att baka en paj och Felix fixade senare maten. Sen gjorde vi oss klara för att titta på triathlon för nu var det herrarnas tur att göra upp på Ironman Kona, i Hawaii. Nu hette det visst Vinfast Ironman Hawaii då det är ett nytt bilmärke som sponsrar. Det var nog första gången jag hörde om det märket men bilen såg cool ut. 

Loppet då? Jo, vi verkade haft med två svenskar och mitt hopp stod till Jesper Svensson och han bra med från början men tappade lite på cyklingen och föll igenom lite på löpningen. De som däremot inte föll igenom var två norrmän och som de sprang. Det var förresten många andra som både sprang och cyklade riktigt bra men man fick nästan bara se täten. 

Loppet startade med att det var extremt jämnt med en klunga på runt 20 personer och sedan drog Sam Laidlow ifrån på ett imponerade sätt på cykeln och normännen var inte långt efter. Vädret var extremt lugnt men frånvaron av vinden skulle säkert ge sig till känna på löpningen. Med nytt banrekord, från cyklingen, gav sig Sam iväg och det såg bra ut men ingen räknade med att han skulle kunna hålla undan för Norges superlöpare men efterhand var det fortfarande inte klart om de skulle kunna hämta in och Norge verkade köra med lite fulspel sinsemellan och precis i början försökte även en australiensare blanda sig i och han gav nog aldrig heller upp. Det var sådant sjukt race så jag kan nog se på allt igen. Strax innan milen kvar så drar den ena norrmannen, Gustav Iden, på och lämnar Blummenhof bakom sig och bara trummar på i ett sjukt tempo och snart är Laidlow ikapp och frånsprungen. Sjukt imponerande och Iden krossar banrekordet och det var massor av loppets topp tio som hade placerat sig extremt högt upp i listan på tidigare lopp. Jag tror att den som kom på trettonde plats bara hade fått stryk av tre tidigare tävlingar genom historien. Jesper kom in en bit efter helt slutkörd men ändå på en bra tid på lite över 8 timmar. Kommer inte ihåg exakt men runt 8.05, kanske lite mer. 

Det som däremot kanske gav en bitter eftersmak var att norrmännen helt verkar gått in i vetenskapen och de kollade sina klockar var tionde sekund för att se deras värden. Typ puls och/eller glukos. Jag vet inte riktigt och de har nog bott på lab. Cyklarna var extremt aerodynamiska med bitar som skall köra vinden och saker i cykeldräkten. Men så länge man får modifiera så kommer det att ske. 

Fredag och veckorna går så jäkla fort och även idag gick det fort. Troligtvis för att det är så himla kul på lektionerna. 

Det var samma upplägg men en klass gav förslag på en annan uppvärmningslek och de fick rösta och visst vann den. Vi kallar den för "vandrande mattan" och det var härligt att se hur glada de var och det var ett bra förslag för visst fyllde leken sin uppgift. 

Sen var det träning och spel och alla höjde sig rejält och även de andra klasserna fick rösta på leken så den återkom hela dagen. 

Bra spel hela dagen och när jag skall packa ihop och gå hem så kommer "pingis-talangen" och vill spela och det gör så ont i kroppen att säga till för jag måste hem och han säger att jag har ju bil men det har jag ju inte. De hade sett att jag hade en gul bil men jag förklarade att det måste varit någon annan... Jag hade ju absolut kunnat spela lite till men idag gick det inte. Jag som precis förklarat att talang egentligen inte finns utan det beror mer på hur mycket man spelat tidigare och att alla, som inte har några riktiga problem, kan nå sverige-eliten om de lägger ned tillräckligt med tid. I vilken sport som helst egentligen. Givetvis finns det undantag och vissa sporter är ju redan typ "dammsugna" och är extra svåra att lyckas i.

Jag springer bort till bussen och snart kommer även "talangen" och han berättar att han var borta på bordtennisklubben igår och verkar gå med. Fasicken vad roligt! :-)

På bussterminalen så morsar jag på några elever och när jag skall gå på bussen så träffar jag Moa och jag sätter mig med henne och vi pratar lite innan jag tar på mig lurarna för att sova lite. Jag ber henne väcka mig om jag sover i Vagnhärad. Inga problem, säger hon. 

Jag tycker att jag är vaken då vi närmar oss men sedan smäller det till. Jag blir väckt av Moa och rätt som det är så har jag tappat mina airpods och de åker ut på golvet och åker på golvet och nu skall jag av vid nästa station. Jag är helt groggy och hoppar fram på golvet och plockar upp lurar och dosa och sen åker mobilen ned på golvet. Den hade jag bara lagt på magen då jag messat Ullis under färden och det var för trångt att stoppa undan den då jag var klar. Helvete, vad händer och jag hör lite fniss. Det måste förstås sett dråpligt ut med mig som plötsligt hoppade fram på golvet och sedan tappar mobilen. 

Jag hinner plocka ihop allt och blir lagom klar att stiga av. 

Väl hemma så är Ullis taggad för en bra träningsdag och jag försöker skaka liv i kroppen och jag är absolut på men kanske inte i samma omfattning. Ullis är snart på cykeln och jag fixar och donar lite och snart är jag också på gång men mobilen verkar blivit kvar på övervåningen men då fick den vara där. Jag kör lite lugnt och det blir ett varv på Tick tock-banan och fastän jag blir mer och mer varm så håller jag planen att inte köra på. Jag håller mig runt 2,2 watt per kilo och kommer aldrig över 2,5 watt per kilo. Det blir 35 minuter och sedan väntar jag in Ullis som verkligen verkar bestämt mig och det är så inspirerande. Hon är min absolut största förebild just nu och jag är så grymt tacksam för hennes driv. Det får mig att inte ge upp mina egna drömmar och jag längtar verkligen till min operationen och hoppas inerligt att den skall hjälpa. 

När hon är klar så är det full fart att packa väskan och bege sig till badhuset och när jag kommer fram så inser jag att jag inte packat ned badbyxorna... Men skit då! Jag har ju dock mina triathlonbyxor på mig, som jag nyss cyklat i. Jag tvättar dem extra mycket och sen går jag in. Ullis är klar och väntar och snart är hon på gång. Det är rätt mycket folk men jag kör bara lite grand och då det verkar lite lugnare. Det kanske blir totalt 350 meter för mig och jag stressade upp mig lite grand, ibland. Väldigt skönt att äntligen simmat på riktigt för första gången sedan kanske två år. 

Ullis körde på riktigt bra och hon fick hoppa några övningar, på grund av allt folk, men kom ändå upp i lite över två kilometer. 

Jag bastade i några minuter och hörde några killar prata om träning och militären. Jag fick bita mig i läppen för annars hade tiden dragit iväg. Annars är det något jag kan prata länge om. Jag hörde att de inte hade full koll. 

När jag kommer ut så behöver jag bara vänta någon minut tills Ullis kommer och vi beställer sedan hämtmat och äter lite gott och tittar på världens barn. 

Torsdag och idag orkade jag springa till bussen och kände att jag återhämtade mig helt perfekt. Kanske är jag back in business igen. Så gott som det kan gå alltså. 

Jag började med klassen där jag har en riktig talang i pingis och jag tjatade återigen om att han måste gå till Nyköpings bordtennisklubb och det vore ju så kul om han gjorde det. Det blev även så att vi avslutade med att spela lite pingis fastän lektionen var över för jag hade en lucka efteråt. 

Sen blev det lunch med några elever som prompt skulle äta med mig. Efter lunchen så blev det återigen volleyboll och nu blev det fantastiskt spel och jag skämdes som en hund då jag förstörde bra spel. 

Några elever ville fortsätta lite och det verkade ju inte komma någon efteråt så varför inte. Finns chansen så är det ju bara att köra. Jag servade på ordentligt och de ville verkligen klara av servarna. 

Sen sprang jag till bussen för att hinna med och jag hann precis med stadsbussen och snart sov jag på den andra bussen och vaknade precis i tid. 

Väl hemma så slappade jag bara och tog igen mig en timme innan jag fixade mat. 

Ullis och jag åt och jag fattade inte vad det var som luktade i kylen och jag tyckte jag kollade allt. Lök behövde jag inte fixa utan det var ju upphackat sedan vi åt tacos. Jag får lite ont i magen och inte ens då förstår jag att det är löken som nog stått mer dagar än jag trott. 

Jag kommer på att ringa och ångra mig och det går bra. Givetvis vill de alltid få en att ändra sig men jag var bestämd och sade att de inte skulle försöka. Jag hade bestämt mig. 

Ullis vill springa på Stensund och gav förslag att bada efteråt och det tackade jag inte nej till men jag visste inte om jag skulle kunna springa för nu var det länge sedan och jag har haft ont i knät hur länge som helst. Jag sade att jag kan chansa men att hon kanske kunde springa några varv själv om det inte gick. Jag såg att hon helst ville springa med mig och det skymmer jag rätt snabbt. Hmm, hoppas jag inte gör henne besviken, tänkte jag. 

Vi kommer iväg rätt snabbt men jag hittar inget bra att springa i för jag har ju inte sprungit på länge och tappat lite rutiner. Det får bli i mina vardagskläder, typ. Det är halvtjocka Adidas-byxor och en hoodie. Rätt snabbt känner jag att det blir varmt men framförallt är det jobbigt. Det går sjukt segt i början men Ullis är snäll och anpassar farten bra. Det brukar dock släppa så jag hoppas på det. Det dröjer dock länge och snart har det tagit så lång tid så tiden tar ut sin rätt och jag får det inte att släppa alltför mycket. Det skymmer och vi vänder efter typ 25 minuter och springer samma väg tillbaka. Jag är livrädd att ramla och krossa bilnyckeln så den lämnar jag till Ullis. 

När vi är tillbaka så vill Ullis köra en extrarunda men det är omöjligt för mig så jag stannar vid bilen och hämtar våra grejer och vi bestämmer att vi möts vid bryggan. 

Jag joggar en liten bit till, mest för att inte hinna bli kall då det säkert blir extra jobbigt att komma i. 

Snart är Ullis där också och vi tar av oss fort och sen kliver vi i. Burr! Det måste blivit lite kallare och vi är kanske bara i cirka tio sekunder och sen känner jag fötterna försvinna. Upp och vi laddade på lite extra och nu var vi säkert i det dubbla och man fick en härlig kick. Jag doppade även huvudet och det var riktigt skönt. Dock hade jag inga extra byxor och gick till bilen med en handduk runt kroppen. Funkade faktiskt bra fastän det börjat bli kallare. 

Hem i bilen i kalsonger och det var bara att hoppas att man inte skulle bli stoppad. 

Vi skrattade och sade att vi bor fantastiskt för fastän vi bor centralt så kan man utan problem gå ur bilen utan att någon ser. 

När jag går ur bilen så ser jag jag inte att en person med hund går förbi precis och måste förstås ha sett mig... 

Onsdag morgon och givetvis tog jag hjärtmedicinen direkt så nu skall jag vara på banan men det fanns i alla fall ingen kräm för att försöka springa till stadsbussen men det verkade klart bättre än tidigare. I bilderna ser jag att jag tog kort på Telenors kundtjänst då jag skulle ångra ett avtal men man kommer ju alltid på det försent, då de har stängt. Nu kanske jag skulle komma ihåg det. 

På skolan så hinner jag knappt komma in förrän kollegorna undrar hur jag mår. Jag måste sett ut som ett lik igår. Jag förklarar att jag mår mycket bättre och sen kollar jag mailen och jag ser att skolkorten kommit och jag kollar lite snabbt in mig själv och konstaterar att jag faktiskt gått ned lite i vikt sedan kortet togs. Framförallt får jag chansen att plugga på namnen på de elever som jag fortfarande blandar ihop. 

Bra spel i volleyboll och jag kom själv igång bra och bara genom att själv deltaga så lär sig eleverna bättre, det är jag övertygad om. 

Snabb lunch då det var ämnesplanering och vi fixade iordning lite kontroller och det var ett jäkla pyssel. Precis på slutet kommer jag på ett knep men det är så dags då. Jag hittade en pincett i första förbands-lådan och då gick det lättare att få genom snörena. Bra att komma ihåg tills nästa gång...

Sen, efter sista lektionen så blev det en snabb kaffe innan det var dags att bege sig till Alpha och möten med alla idrottslärarkollegor och vi tittade på film och diskuterade den. 

Efter det var det bråttom till bussen och presis utanför möter jag några av mina elever och får höra att jag är den absolut bästa och skönaste läraren och det är lite high fives! :-) Det är en sådan jäkla boost att hela tiden få höra det och jag måste tillstå att jag fått den allra bästa starten men kan önska sig på nya skolan. Dock får man aldrig slå sig för bröstet för livet brukar ha en förmåga att visa sig på andra sidan om man blir för kaxig...  Hursomhelst är jag riktigt glad över mitt nya jobb. 

Jag får vänta lite på stadsbussen och blir lite orolig att inte hinna med nästa buss men det går bra. Jag sätter mig med en annan elev och vi pratar hela vägen hem så någon sömn blev det inte men det kanske var bra. 

Väl hemma blev det mat och sen var det bara att tagga till för ett core-pass med älsklingen. 

Kroppen är dock sliten och jag orkar inte alls så bra som vanligt och jag fuskar en hel del. 

Ullis är dock stark och kör även lite extra efteråt Jag kör en övning och väntar sedan in Ullis. 

Tisdag och det var väldigt segt på morgonen och när jag kom fram till skolan så var det flera som undrade hur jag mådde. De hade säkert märkt av att jag var riktigt låg igår och det är ju omtänksamt. Jag förklade att jag varit utan hjärtmedicin och när man tänker efter så låter det ju rätt allvarligt men det är ju inte livshotande men det kan ju inte de veta. När jag väl fick fart på kroppen så var det helt okej men det var många lektioner och jag fick slita. En kollega tyckte jag skulle gå hem men det var inget alternativ för mig. När det börjar närma sig slutet på jobbdagen så hör älsklingen av sig och det visar sig att hon har ett ärende i stan och hon kan vänta på mig. Givetvis! F-n vad härligt! 

Jag hämtar mina grejer och går ned till Statoil, där hon väntar. 

Vi passar på att äta lite på Jureskogs och det var väl ingen höjdare. Lite bränt och småtorrt och kanske har de tappat stinget. Det var inte något folk alls heller. Det positiva var att maten kom väldigt fort men det kanske inte var så konstigt. 

Sen en sväng på Rusta och vi köpte lite förbrukningsartiklar och jag hittade även några roliga strumpor som jag inte kunde motstå. 

Väl hemma så sprang jag in på Apoteket och nu fanns medicinen hemma och det var ju bra. Jag drog igång lite saliv i munnen och svalde en tablett direkt men jag fick ställa in dagens träning, förstås. Lite sug fanns på att ta ett kallbad men det blev istället hemma och jag tjatade lite på Ullis om vi inte skulle åka lite motorcykel och det blev en liten tur faktiskt. Det är ju så himla kul! Nu kanske jag slangar ur det sista och fyller på med ny fräsch bensin. 

Efter turen så blev det lite teve och vi såg programmet med Gunde Svan, riktigt kul och jag längtar redan efter nästa program. Jag vet inte vad det är med Gunde men det han gör blir kul att titta på. Sen kanske de har mjölkat ur lite väl många säsonger av Fångarna på fortet men skulle man fått chansen så hade man ju själv ställt upp. Tror jag... Hjälp!

Måndag och det skulle bli ytterligare en dag utan medicinen men idag skulle jag kunna hämta ut den. Jag var riktigt trött på morgonen men när väl lektionerna var igång så fungerade allt riktigt bra. Det blev dock värre efter lektionerna, när jag kom ned i varv. Då pep klockan konstant för alltför låg puls och för första gången kände jag verkligen av extraslagen och det kändes rätt olustigt i hjärttrakten. Under typ en halvtimme var pulsen konstant mellan 34-38 slag i minuten fastän jag ställde mig upp och försökte få fart på hjärtat. 

Jag gick tio minuter tidigare för att verkligen hinna med bussarna och när jag kommer fram till apoteket, i Vagnhärad, så har de inte fått medicinen och det är så irriterande. Han sade att det skulle komma imorgon och det är bara att acceptera. 

Jag gick och köpte lite till maten men det smög in sig en hel del socker, då jag var så låg, och det brukar ju bara bli värre i slutänden. Nåväl, det fick bli en sådan dag. 

Vi tittade lite på teve och sen bokade vi faktiskt en solresa i vinter. Det blir något att längta till.