Onsdag och idag var vi ute och kollade till husvagnen och fick även besök av Ullis pappa och hans fru samt lilla Melissa. Efter fika så blev det en tur till vattnet och vi paddlade lite SUP och Ullis pappa provade också och tyckte det var riktigt skoj. Jag lekte lite med Melissa också och kastade lite discar. 
Sen drog vi hem och på kvällen så fastnade vi i en ny serie och såg på sju avsnitt i ett sträck! :-0 Serien heter Manifest och handlar om ett gäng på drygt tjugo personer som i ett svep helt plötsligt "missar" 5,5 år. Alla tror att de är döda och livet har liksom fortsatt utan dem med allt vad det innebär. 

Tisdag och efter en längre sovmorgon så ville Ullis springa och hennes plan var att jag skulle möta upp henne från Stensund och det lät som en bra plan för jag hade fått tillbaka suget på att springa men vis av erfarenhet så vet jag att jag aldrig vet innan hur själva löpningen går. 
Relativt snart är jag på väg ned och jag ser att polisen spärrat av, vid ett hus, och jag förstår att det hemska man läst om verkar stämma och vart det var. Ruggigt om det nu är som det verkar. 
Väl på plats så byter jag om snabbt och Ullis verkar redan startat. Precis när jag skall börja så ser jag att markisen hänger och lutningen på den var alltså för liten. Det är massor av vatten och jag trycker bort det och blir förstås själv blöt. Men lite vatten har ingen dött av. Jag går några meter och börjar sedan jogga men det går trögt. Ett par går en bit upp i backen och det gör att jag får kämpa lite extra. Jag kan ju inte börja med att gå efter knappa hundra meter.

Segheten bestod dock och smset börjar det att dugga. Rätt som det var så ringer det från dolt nummer och initialt tänker jag att jag skiter i att svara men så kommer jag ihåg att det oftast är viktigt när det ringer så. Jag svarar och det är sjukhuset och jag stannar flåsande och förklarar att jag är ute och springer. 
Jag skall in på hjärtröntgen och vi bestämmer en tid nästa vecka. 
Efter att fått en lyckönskning om fortsatt "bra springning" så är jag igång igen men ungefär samtidigt så har regnandet ökat markant.

Jag får tyvärr stanna några gånger då benhinnan protesterar. 
När Ullis kommer så får hon ta det lite lugnare men det gjorde visst inte så mycket då hon kört rätt hårt. 
Det är fortsatt tungt men så smäller det till och på en halv sekund, mitt i ett steg, så lättar det. Så sjukt men det är som tjugo kilo bara tas bort från mig och det går bra att springa igen. Ullis har förstås varit med och märkt det många gånger.

Tillbaka vid husvagnen så bestämmer vi att försöka ändra dag på sjukhuset och när jag ringer så ringer det samtidigt hos mig och det är just sjukhuset. Det visade sig vara dubbelbokat och mitt förslag på byte av dag blev perfekt.

Väl hemma duschade vi snabbt då Tim och Cilla skulle komma förbi och vi fick en present för att vi passade katten och det blev förstås fika och Felix var med också. 
Sen kollade vi hur packväskorna satt och jag skjutsade en livrädd Cilla en sväng. Riktigt kul men nästa gång får det bli en riktig tur.

Så var det då dags för mat och vi bestämde oss för att testa Felix present som var en pizzasten. Vi bestämde oss för att dra igång grillen och jag hittade en bi-tändvätska och fy bubban vad det rök! 
Efter ett bra tag hade det lugnat sig och vi kunde alla njuta av vår egen goda pizzavariant.

Sverige mot England och vi var faktiskt underdogs men det kan man förstå efter Englands framfart. Så börjar det och det ser faktiskt riktigt bra ut men det är rejält med stolpe ut. Vi borde haft en straff men svenskan valde att försöka stå kvar och blev inte ens upprörd. 

Och vilket skämt med VAR som verkar helt felinställt. De får först ett offside-mål och deras VAR-linje var sned. Samma som det var med Blackstenius en gång tidigare. Det fortsätter i samma stil och luften går liksom ur oss. Skall man vara ärliga så finns det även mer att hämta i coachningen. Men grattis till bronset, Sverige.

Måndag och eftersom vi varit uppe på natten sov vi rätt länge och det kanske var bra att smälta den fantastiska avslutningen. 
När vi kom upp så försökte jag maila en butik om de hade sidoväskor, till motorcykeln, för ringa kunde man visst inte. Efter några timmar så blev jag sur och tänkte att det var lika bra att åka upp och kolla istället. Sagt och gjort. 
Väl på plats så säger jag något irriterat att jag jag försökt få tag på dem men att de inte svarat. De ser lite nedslagna ut och kanske tog jag i för mycket för senare såg jag att de faktiskt svarat meni princip så fick man lägga ned en massa tid på att försöka förstå hur man själv skulle kolla lagersaldot. Hursomhelst så hade de ingenting som passade oss men en kille tipsade om en annan butik och där hade de en enda sidoväska och den kostade 2400 kronor. Kanske lite mer än vi tänkt oss men även här tipsade de oss om en annan butik och nu var det Handelsboden och killen som svarade skulle plocka ihop något som borde fungera. 
Väl på plats så blir vi imponerade och vi har alltså åkt förbi där flera gånger men inte förstått att det låg en motorcykel-butik där. 
Vi gillar direkt det han föreslår och när han sen säger 1375 kronor så undrar jag om det verkligen är för bägge väskorna men jodå! Kul att bli glatt överraskad, det är sällan. När vi sedan ser att det står Niche, på väskorna, så är saken helt klar! 😂 

Söndag och idag skulle vi återigen mot Nyköpingshållet då Melissa firade fyra år men innan vi skulle dit försökte vi hinna med att kolla på lite campinggrejer. Vi hann även äta lite eller hann och hann. Vi blev ju lite sena men komma på fika hungrig är ingen höjdare. Då lär det bli sockerchock de luxe. 

En halvtimme sen kom vi fram men Melissa blev glad ändå och hon är helt frälst i det mesta med Elsa från Frost. Givetvis drog jag något med att vi fått en frostig relation med henne och det var bara jag som tyckte det var extremt roligt. Glad blev hon iaf. 
En hel del go med lilla Elton fast ännu har han inte riktigt tagit ton men både sjukt söt och gosvänlig kille. 
Efter några timmar tackade vi för oss och drog hemåt. 
Väl hemma, igen, så fortsatte vi att planera slutet på semestern. 

Efter det drog vi en stund till husvagnen och vi bytte snart om och tog en löptur. Ullis hade en plan och jäklar vad jobbig runda. Det blev en hel del på Sörmlandsleden och det var väldigt teknisk löpning och det tog på krafterna. Till slut så gav jag min mobil till Ullis då jag ansåg det vore mer troligt att jag skulle dråsa i backen.

Vid en mysig strand vände vi och när vi kom tillbaka till "vår" brygga så slängde jag av mig kläderna och hoppade i. Fy fasiken vad skönt. Att det sen visade sig bara vara fem kilometer är en annan femma. Det kändes mer som 7-8 kilometer.

Vi duschade hemma i huset och inväntade sedan nattens sporthändelser med Khaddi Sagnia och Armand Duplantis. Jag lyssnade för övrigt på radion när Perseus Karlström gick hem ett brons och det är ju sjukt att han stod för hela vår medaljskörd. I alla fall tills kvällens tävlingar började men det var ju natt för oss.

Så var det då dags och vad synd om Khaddi som var så nära. En bra prestation var det i alla fall men vad säger man om Super-Mando!!! Vilken kraft och vilken ynnest att fått vara med och sett hoppet. Det var bland det värsta jag sett. Det tar jag med mig och sen har vi nog grymma Sidney McLaughlin (med reservation för stavningen), hon var kul att se samt förstås hon, den nya sensationen, på korta häcken. 
             

Lördag och vi är ju kattvakt så efter frukosten drog vi ned till Trosa och och kollade till Tims och Cillas gulliga katt Enzo. Med reservation för stavningen och att det, då vi först hörde det, inte lät helt bestämt. Hursomhelst så gick det bra och han fick lite mat och vi kollade lådan förstås. 
Sen åkte vi hem och rensade i källaren och vi fick besök av Lena och några besökande släktingar som ville ha lite prylar i butiken. 
Till soptippen sen och vi blev av med en hel del gamla saker som inte längre används. 
Väl tillbaka så dröjde det inte länge förrän Ullis hade sett att någon ville bli av med ett gäng häftiga böcker och jag kunde förstås inte hålla mig. 
Tillbaka till Trosa och en sista koll och lite kel med katten. Så sjukt söt! Lådan var orörd men han tyckte visst att det var kul att ligga där.

Fredag och Felix, jag och Ullis vaknade upp i Stensund. Två gånger hade jag varit uppe på natten och det kan jag nog inte beskylla åldern för utan mer en överkonsumtion av lightdrycker. 
Ingen kände sig riktigt utvilad och vi borde haft mer ventilation öppen. Vi satsade mer på att stänga igen alla ljusinsläpp. 
Efter frukosten så kastade jag och Felix lite frisbeegolf och snart även lite vanlig golf. 

Sen kom Tomas och Rosie på besök och efter fikat så tog vi en liten promenad och visade de fina omgivningarna. 
Efter det så dröjde det inte så länge innan Inger kom över och Felix och jag slog några bollar till och jag var dum nog att köra en järnfemma och givetvis fick jag på en dunderträff så jag slog bort en boll som var förlorad för all framtid. I övrigt så blev det en hel del letande i gräset. 
Vi åkte sedan hemåt och Ullis och jag förberedde oss för att springa till Trosa medan Felix skulle åka och köpa mat på vägen. 
Lite småsegt i början men det blev sakteliga bättre. 
Sen, vid Trostorp, så mötte vi en bekant löpare och han varnade för en förvirrad grävling i ett dike och han pekar bortåt. Men vart pekade han? Lite nervöst ett tag och vi beslutade oss för att ta det lite lugnare ett tag för att kunna dra på vid behov. 
Det kom ingen grävling och vi kämpade på och jag var helt slut då vi var framme.
Vi sprang till och kollade till Tims och Cillas lilla katt och där duschade vi och stannade några timmar.
Precis innan matchen mellan Sverige och Belgien började så hann jag precis vinna på Primetime och det fick anses vara ett gott omen. Det kändes dock onödigt spännande men riktigt nervös blev jag inte riktigt förrän de sista minuterna. 
Tillbaka hemma så drog Felix iväg till en kompis och Ullis och jag stupade i säng. 

Torsdag och idag skulle vi fira Cornelia som fyller sex år och tanken var att vi skulle åka motorcykel till Stigtomta. Sagt och gjort. Vi vaknade och tog en kort promenad runt campingen och sedan ville Ullis simma och då gärna lite längre. Jag är absolut inte riktigt där ännu så jag tog fram min SUP. 
Det verkade hyfsat vågigt igen och för att Ullis skulle slippa ta luft mot de värsta vågorna så valde vi att köra medsols. 
När vi kom runt ön så hade vi hyfsat stora vågor rakt emot oss och när jag paddlade som vanligt så stod jag bara still så jag fick kämpa på rätt hårt. På andra sidan ön var vågorna enorma och jag krampade då och då och jag var faktiskt rädd och man fick vara lite på alerten så man inte åkte rakt in i några klippor. Det sjuka är att höra Ullis nämna något om att det kändes meditativt och jag kunde knappt hålla mig kvar på brädan. Vågorna var då närmare 135 centimeter och jag tänkte att det var sjukt bra bålträning men frågan var hur man skulle orka hela vägen. Inte kan man logga det som träning men jag känner ju att det tog i magen. 
Väl tillbaka vid stranden så är jag riktigt trött men vi packade in sakerna och begav oss hemåt.

Hemma blev det dusch och vi gjorde oss iordning för att ta motorcykeln till Nyköping och sen Stigtomta. 

Tyvärr så startar inte hojen och startkablarna verkar gått sönder. Det slutar med att jag gör ett sista uppladdningsförsök och som vanligt startar den då. Trots att det endast blev en liten kort laddning på fem minuter. 
Fort iväg och det var sjukt varmt innan vi var uppe i fart. Med lite för lite kläder under så slet det lite i jackan men det var hanterbart.
Väl i Nyköping så fixar Ullis naglarna och jag väntar. Jag hittar ett ställe med AC men det verkar samtidigt vara en kö till växlingskontoret så det slutade med att jag bara satt och väntade.

Vidare mot Stigtomta och där blev det kaffe och kakor samt god tårta medan vi uppvaktade Cornelia. 
Rätt som det var så tog hon ut en present som var en karaoke musiktorn och det var lite högt och hon höll nog på en halvtimme innan en granne kol och vrålade över häcken. Man jag ju tycka att man kan säga till lite försiktigt men det var det inte tal om. 

Cornelias pappa ville ut på en tur så jag skjutsade honom och drog på vid en raksträcka och man förundras över vilket drag det är. 
Sen tackade vi för oss och fick sedan med oss Felix ut till husvagnen och vi spelade lite kort och Felix fick igång både Netflix och annat.

Tisdag och idag skulle vi träffa Ullis lillasyskon med barn och vi skulle ses på Stensund. Innan vi åkte dit kom vi på att vi glömt kolla brevlådan och där låg två presentkort då jag var sjukt missnöjd med en skagenröra. Nu blev jag rätt bra kompenserad så jag kunde välja två valfria produkter från flera märken.

Efter frukosten så skulle vi åka ut till husvagnen men först stannade vi till vid Hemköp för att hämta min vinst. Jag larvade mig och Ullis fick ta ett kort med mig och pappdockorna och sedan fick jag väskan som tyvärr var tom på läsk men det var en fin väska och en matchtröja samt en flaska.

Väl framme vid Stensund och vi tog fram förtält och fixade lite med markiser innan Millan och Carro kom. Det var full fart på barnen och snart drog vi till stranden och tjejerna tyckte det var riktigt kul att paddla SUP så rätt som det var satt jag med fyra barn och var livrädd och det dröjde inte länge förrän en började pipa och sakna sin mamma och jag hade fullt upp med att få en video att rulla på med en samtidigt som en annan höll på att väcka en bebis som låg och sov. De kanske var borta tjugo minuter och jag var helt färdig.

Sen kaffe på det och rätt som det är så kommer ett barn och säger att en annan förstört husvagnen. Hmm, de hade trott att man kunde hänga i ett draperi så där och då sade jag att de inte fick vara i husvagnen något mer. Någon hade dessutom krupit i sängen med både skor och klubba... Pust!

Ut med er! :-)

Rolig men lite ansträngande dag och både Millan och Carro imponerade med sina skills och blev sugna på SUP. 
Timmarna rullade på och rätt som det var så inser jag att vi missat tisdagsträningen, med klubben. Bilder kom sedan och de verkar klarat sig bra utan oss - skönt! 
Själva fick vi se en fin solnedgång och vi åkte sedan hem och lade oss.