Ja, det blev rubriken träning fastän pulsen inte lär gått över 100 och vän av ordning undrar säkert varför men jag är inte den som brukar avslöja allt för tidigt. Vi tar det steg för steg...

Upp på morgonen, vid campingen i Sandviken, på östra sidan. Vi skulle upp tidigt för att träffa Ullis brorsbarn Amandas och hennes kille. Vi går upp och borstar tänderna och går på toan. Sen börjar vi plocka ihop tält och stuvar på allt på hojen. Rätt som det är så kommer det ett sms att Amanda fått förhinder. Det var tråkigt men nu behövde vi inte stressa, då vi var lite sena. Ullis hade dock verkligen sett fram emot att träffa henne, det märktes. 
Granntjejen, från tältet bredvid, sade att det var galet lugnt här och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade lust att fråga något om hennes man som lät som ett sågverk. Hon var förstås van vid snarkningarna men det var inte vi. Så två nätter i rad, på samma plats, var det högljudda snarkningar i en följd. Det var inte så det upphörde heller men idag hade vi packat lite bättre så det var lite mer plats i tältet.

Vi bestämde oss ändå för att komma iväg tidigt och på slutet såg vi även "sågverket". Han såg fortfarande trött ut och jag misstänker att drivningen av fabriken var av alkoholhaltig kaliber.

Upp på hojen och vi körde på och stannade inte förrän i Visby. Efter att ha hittat en bra parkering så lämnade vi hjälmar och motorcykelkläder och började leta efter ett fik. Vi hittade ett ganska omgående innanför murarna. Det var fräscht och gott men jisses vad det kostade. Jag brukar inte bry mig men jag hajade till. 
Vi började sen att gå runt och som vi gick. Det var kanske lite planlöst och några gator kom man till om igen men så fick det vara. 
Jag ville se platsen där Ing-Marie Wieselgren bragde om livet och vi letade ett bra tag men jag hade svårt att hitta. Hon verkade vara en sådan godhjärtad person så det var extra tragiskt. Vi gick in en sväng i den stora fina kyrkan och så höll vi på. Vi gick och vi gick. Jag var tvungen att prata lite med Björn Hellberg, som signerade böcker. Han är ju så skön och speciell. Dock är jag inget fan av hans sätt att skriva böcker men men. Det var dock inget jag nämnde...

Rätt som det var så träffade vi på "Taxi-Fredde" och han var visst där och spelade med Chribbe. Ulli och jag skulle nog föröka komma och lyssna men samtidigt skulle vi upp väldigt tidigt nästa morgon så det var tveksamt om det var en sådan bra idé. 
Efter det bestämde vi oss för att ta ett riktigt varv runt muren och sen behövde vi nog hitta campingen och vi fortsatte att gå. Det var ju bara några kilometer. 
Väl framme så ser den bra ut men det är rätt dyrt då vi ändå skulle upp tidigt och inte hade någon adapter för elen.

Vi sade att vi skulle fundera men kommer sen på att det är fräscht och smidigt.

Tillbaka mot motorcykeln och vi bestämde oss för att ta den där campingen och hittade helt plötsligt platsen där Ing-Marie blev mördad. Vi stannade till en stund och och gick sedan mot hojen. 
Först en lite tur på marknaden och i en närliggande butik där hojen stod. 
Upp och iväg till campingen. 
Jag brydde mig inte om att välja plats så vi tog den som vi blev anvisade och då det var en långsmal camping fick man gå en bit. Eller jag åkte förstås och Ullis gick. 
Campingen var superfin och bägge var nöjda.

Vi gick och försökte hitta en plats att bada på men stranden var stenig och full av alger. Sen ändrade vi oss och gick mot en brygga och jag blev helt hänförd! Vilket vatten och det var underbart att bada. Ullis råkade slå i en tån i det hårda underlaget. Det var som skön betong som blivit till i olika lager och det gick lite upp och ned. Förutom det var det magiskt och vi tog lite sjötvål och kände att det räckte för kvällen.

Vi tog en sväng till stan och åt lite mat på en pizzeria. Även det galet gott och faktiskt hyfsade priser. Tror Ullis betalade 278 kronor för en löjromspizza och jag runt 150 kronor för en enklare variant. 
På vägen tillbaka så hejar vi på Fredde och Chribbe och förklarar att vi dels inte fick bord och sen måste vi upp tidigt.

På vägen tillbaka träffar vi helt plötsligt Amanda och hennes kille. Så kul! De firade 6-årsdag men hade tid att prata med oss ett tag. Det var riktigt kul att träffa dem men snart var det dags att bege sig.

Dags att sova och nu behövde man inte bekymra sig om snarkningar då vägen låg nära och en ambulanshelikopter lyfte och landade då och då. Jisses! 
När jag kollade antal steg hade jag fått över 40 000 steg! :-0
                   
 

Lördag morgon och jag var superstel och riktigt trött efter den usla natten. Tältgrannen snarkade oavbrutet hela natten och både jag och Ullis kände oss som vrak. 
Efter någon halvtimme var vi dock igång och vi tänkte ta en frukost på vägen.

Vi slängde av motorcykelväskorna och sen satt vi fart mot Blå Lagunen men tanken var först lite frukost på vägen. Åminne eller Slite såg ut att passa bra. 

Sjukt skön känsla att åka utan packning. När vi kommer till Åminne så är det nästan så att man åker in och ut ur byn i samma mening men vi ser att det finns en camping men vi åker vidare. Det såg ut att vara lite större i Slite. Vid en raka drar jag på ordentligt och motorn får jobba lite.

Snart är vi i Slite men inte ser vi något fik och när vi åker in mot något Elsas café så är det bara en liten bod och dessutom är den stängd.

Jag ser en herre vid ett hus och åker fram och stänger av motorcykeln. 
Han förklarar var det skall finnas ett bra fik och sen när jag skall starta hojen så går den inte igång och snart så är det kört! :-0 Den går absolut inte igång och mannen undrar vad som händer och jag förklarar att den inte startar. Asch! menar han. Gå en runda så startar den sen då den fått vila, säger han.

Ullis och jag blir lite lätt bedrövade men då vi ändå måste få i oss lite frukost så försöker vi hitta fiket. Hur vi än letar så hittar vi det inte. Vi frågar ett par men de var utländska och kände inte till området. Rätt som det är så ropar en man från en balkong att det finns ett fik vid Kupolen och det är billigt! Han upprepar det igen och skall jag vara ärlig så såg han ut som sju svåra år och verkar levt ett hårt liv. Fiket vid pizzerian var visst så dyrt och han fnyste åt det.

Vi traskade vidare och han följde våra steg.

Det visade sig att Kupolen var något slags härbärge och dessutom stängt. Man undrar hur han tolkat vår klädsel? Vi frågar nästa och även han såg ut att ha plågat sin kropp med alltför mycket alkohol. Det kommer inget vettigt från honom och jag börjar tycke (!) att namnet Slite är ett passande namn.

Vi går in på Coop och rätt som det är så kommer en kundvagn farande från mannen tidigare som verkar hittat en burk att panta och vagnen stod visst i vägen... 

Vi hittar lite att äta och går till en gräsplätt och intar kaffe och smörgås samt delar på en stor smoothie. 
Det smakade gott men ni var det då dags att kolla hojen och kanske ha en plan hur vi går vidare om vi inte får igång den.

Vi behövde inte ändra på någon plan för nu var batteriet hur piggt som helst. Konstigt! Det verkade som att en varm motor inte var en höjdare. Varför kan jag inte förklara.

Sen så tyckte Ullis att jag absolut inte skulle stänga av då hon gick och slängde skräp men givetvis gjorde jag tvärtom och Ullis blev lite orolig men det var helt i onödan för den startade hur bra som helst igen.

Mot Visby, för nytt batteri, eller mot Blå Lagunen. Asch! Mot det coola kalkbrottet fick det bli. :-)

Vi passerar Gotlandsvåfflan och det hade vi i bakhuvudet. 
Väl framme vid badplatsen så parkerar vi och det ser superfint ut. 
Vi hittar en plats och snart är vi i vattnet. Det äR lite läskigt att veta att det är så djupt men vi hittar en bra plats som har en liten platå innan det sluttar. Jag provar att crawla och det går bra men jag spänner mig lite. 
En gammal löparkompis morsar och vi kände verkligen inte igen honom men det var kul att ses. 

Sen åkte vi till Gotlandsvåfflan och det var supergott. Jag förklarade att vi har ett liknande ställe vid Oxelösund och killen säger att han bor där och det visade sig ställa. Hur stora är oddsen. Att det stämde var det ingen tvekan om då han berättat lite.

Tillbaks på campingen så var det dags för lite löpning och det tog emot. Superfina spår och omgivningar och vi tog ett dopp efteråt. 
Superfin strand och rätt som det är kom det stora vågor vilket var roligt. Vi badade ett tag och gick sedan och duschade av oss.

Sen provade vi restaurangen och vilken jäkla mat och service! Wow! 
Bra dag och nu skulle vi väl få bättre sömn men tror ni inte att det är en ny snarkare på precis samma plats... 

Fredag och idag var det alltså dags för motorcykelsemester och sist var det 31 (!) år sedan. Det var alltså hög tid att gå på det igen. 

Vi hade fått ihop något paket med färja och camping och varför inte. Det funkade ju förra gången och så bekväma har man väl inte blivit? tänkte vi. 
Lite lätt nervösa så gick vi ut till motorcykeln och vi hade inte ens testat att åka på den med all last på. 
Ullis klev upp och så drog vi iväg mot färjan. Det var helt klart en annan känsla nu men det funkade. Det läskiga var att parkera den med all packning. 
Väl framme vid färjan så skötte Ullis incheckningen och sen skulle man upp på en brant ramp och det var nog läskigare för Ullis än för mig som körde.

Vi spände fast hojarna och det hade man helt glömt bort då man åkte färja sist men det var som sagt var ganska många år sedan. 
Vi hade visst biljetter till försalongen men dock inga lurar med så man hörde inget från filmen som visades. Sen somnade man visst till för filmen var slut och vi närmade oss land. 
Ut från färjan först av alla och sen snurrade vi lite i Visby innan vi bestämde oss för att dra mot campingen, på andra sidan.

Det kom lite regnstänk och vi stannade till vid en restaurang som ville hålla hög klass men både Ullis och jag kände lite i magen efteråt.

Efter regnskuren drog vi vidare och precis i slutet kör jag lite fel och det blir några läskiga grusvägar.

Vi checkar in och campingen ser klart sliten ut men det är bara att gilla läget. Vi hittar en betongsten och har som stöd så hojen står perfekt och inte kan sjunka i gräset. En bra plats hittar vi också och snart är tältet uppe men vad litet det var. Hmm, vi hade ju köpt allting nytt men det här blir en utmaning utan dess like.

Vi kollar in stranden och den är däremot helt magisk och en restaurang, som ligger i anslutning till receptionen, verkar väldigt fin och personalen verkar både trevliga och service minded. Vi tar en kaffe och kommer i säng ganska tidigt men det är trångt... 
Vi vaknar konstant då det är trångt, hårt och väldigt instängt. Sedan börjar det... 

I tältet bredvid oss så ligger det en kille som snarkar så högt så man kunde knappt somna och det blev inte många minuters sömn... 

Bilderna: 1-på resan över

2-Mat med ambitioner 

3-Inte bara dialekten är svår

4-Kollar in stranden

5-Kaffe i kvällssolen 

Torsdag och idag så startade vi dagen med att åka ut till Stensund för att hämta hem lite saker och Ullis ville nog simma lite. Eller ville hon det förresten? Hon tvekade lite men till slut var våtdräkten på men hon låg ett tag i vattnet och ville inte riktigt börja. Sen kommer några kanotister och en skall vara lite rolig och börjar prata om allt som finns under vattnet. Han måste vara singel för man kan få hjärnspöken för mindre och idag var det dessutom mycket alger och maneter... 

Till slut var vi igång och jag paddlade SUP och det gick att stå i början men längre ut så håller jag på att kantra och får gå ned på knäna. Lite läskigt men när det lugnat sig ställde jag mig igen. Ullis fick ihop en kilometer och var nöjd så. Inte den bästa simningen men jag är imponerad. 
Vi försökte sedan hitta sådana där elastiska stroppar men det fanns inga men jag hittade till slut en (!) i gamla bilen och vi provpackade sedan hojen och det var sjuttsingen vad tung den blev. Inte alls samma goa känsla men det får gå. Bara man tar det lugnt.

Sedan tog vi det lugnt och tittade på ett avsnitt av Manifest och försökte sedan få några timmars sömn.

Imorgon bär det av till... Gotland! :-)

Onsdag och idag var vi ute och kollade till husvagnen och fick även besök av Ullis pappa och hans fru samt lilla Melissa. Efter fika så blev det en tur till vattnet och vi paddlade lite SUP och Ullis pappa provade också och tyckte det var riktigt skoj. Jag lekte lite med Melissa också och kastade lite discar. 
Sen drog vi hem och på kvällen så fastnade vi i en ny serie och såg på sju avsnitt i ett sträck! :-0 Serien heter Manifest och handlar om ett gäng på drygt tjugo personer som i ett svep helt plötsligt "missar" 5,5 år. Alla tror att de är döda och livet har liksom fortsatt utan dem med allt vad det innebär. 

Tisdag och efter en längre sovmorgon så ville Ullis springa och hennes plan var att jag skulle möta upp henne från Stensund och det lät som en bra plan för jag hade fått tillbaka suget på att springa men vis av erfarenhet så vet jag att jag aldrig vet innan hur själva löpningen går. 
Relativt snart är jag på väg ned och jag ser att polisen spärrat av, vid ett hus, och jag förstår att det hemska man läst om verkar stämma och vart det var. Ruggigt om det nu är som det verkar. 
Väl på plats så byter jag om snabbt och Ullis verkar redan startat. Precis när jag skall börja så ser jag att markisen hänger och lutningen på den var alltså för liten. Det är massor av vatten och jag trycker bort det och blir förstås själv blöt. Men lite vatten har ingen dött av. Jag går några meter och börjar sedan jogga men det går trögt. Ett par går en bit upp i backen och det gör att jag får kämpa lite extra. Jag kan ju inte börja med att gå efter knappa hundra meter.

Segheten bestod dock och smset börjar det att dugga. Rätt som det var så ringer det från dolt nummer och initialt tänker jag att jag skiter i att svara men så kommer jag ihåg att det oftast är viktigt när det ringer så. Jag svarar och det är sjukhuset och jag stannar flåsande och förklarar att jag är ute och springer. 
Jag skall in på hjärtröntgen och vi bestämmer en tid nästa vecka. 
Efter att fått en lyckönskning om fortsatt "bra springning" så är jag igång igen men ungefär samtidigt så har regnandet ökat markant.

Jag får tyvärr stanna några gånger då benhinnan protesterar. 
När Ullis kommer så får hon ta det lite lugnare men det gjorde visst inte så mycket då hon kört rätt hårt. 
Det är fortsatt tungt men så smäller det till och på en halv sekund, mitt i ett steg, så lättar det. Så sjukt men det är som tjugo kilo bara tas bort från mig och det går bra att springa igen. Ullis har förstås varit med och märkt det många gånger.

Tillbaka vid husvagnen så bestämmer vi att försöka ändra dag på sjukhuset och när jag ringer så ringer det samtidigt hos mig och det är just sjukhuset. Det visade sig vara dubbelbokat och mitt förslag på byte av dag blev perfekt.

Väl hemma duschade vi snabbt då Tim och Cilla skulle komma förbi och vi fick en present för att vi passade katten och det blev förstås fika och Felix var med också. 
Sen kollade vi hur packväskorna satt och jag skjutsade en livrädd Cilla en sväng. Riktigt kul men nästa gång får det bli en riktig tur.

Så var det då dags för mat och vi bestämde oss för att testa Felix present som var en pizzasten. Vi bestämde oss för att dra igång grillen och jag hittade en bi-tändvätska och fy bubban vad det rök! 
Efter ett bra tag hade det lugnat sig och vi kunde alla njuta av vår egen goda pizzavariant.

Sverige mot England och vi var faktiskt underdogs men det kan man förstå efter Englands framfart. Så börjar det och det ser faktiskt riktigt bra ut men det är rejält med stolpe ut. Vi borde haft en straff men svenskan valde att försöka stå kvar och blev inte ens upprörd. 

Och vilket skämt med VAR som verkar helt felinställt. De får först ett offside-mål och deras VAR-linje var sned. Samma som det var med Blackstenius en gång tidigare. Det fortsätter i samma stil och luften går liksom ur oss. Skall man vara ärliga så finns det även mer att hämta i coachningen. Men grattis till bronset, Sverige.

Måndag och eftersom vi varit uppe på natten sov vi rätt länge och det kanske var bra att smälta den fantastiska avslutningen. 
När vi kom upp så försökte jag maila en butik om de hade sidoväskor, till motorcykeln, för ringa kunde man visst inte. Efter några timmar så blev jag sur och tänkte att det var lika bra att åka upp och kolla istället. Sagt och gjort. 
Väl på plats så säger jag något irriterat att jag jag försökt få tag på dem men att de inte svarat. De ser lite nedslagna ut och kanske tog jag i för mycket för senare såg jag att de faktiskt svarat meni princip så fick man lägga ned en massa tid på att försöka förstå hur man själv skulle kolla lagersaldot. Hursomhelst så hade de ingenting som passade oss men en kille tipsade om en annan butik och där hade de en enda sidoväska och den kostade 2400 kronor. Kanske lite mer än vi tänkt oss men även här tipsade de oss om en annan butik och nu var det Handelsboden och killen som svarade skulle plocka ihop något som borde fungera. 
Väl på plats så blir vi imponerade och vi har alltså åkt förbi där flera gånger men inte förstått att det låg en motorcykel-butik där. 
Vi gillar direkt det han föreslår och när han sen säger 1375 kronor så undrar jag om det verkligen är för bägge väskorna men jodå! Kul att bli glatt överraskad, det är sällan. När vi sedan ser att det står Niche, på väskorna, så är saken helt klar! 😂 

Söndag och idag skulle vi återigen mot Nyköpingshållet då Melissa firade fyra år men innan vi skulle dit försökte vi hinna med att kolla på lite campinggrejer. Vi hann även äta lite eller hann och hann. Vi blev ju lite sena men komma på fika hungrig är ingen höjdare. Då lär det bli sockerchock de luxe. 

En halvtimme sen kom vi fram men Melissa blev glad ändå och hon är helt frälst i det mesta med Elsa från Frost. Givetvis drog jag något med att vi fått en frostig relation med henne och det var bara jag som tyckte det var extremt roligt. Glad blev hon iaf. 
En hel del go med lilla Elton fast ännu har han inte riktigt tagit ton men både sjukt söt och gosvänlig kille. 
Efter några timmar tackade vi för oss och drog hemåt. 
Väl hemma, igen, så fortsatte vi att planera slutet på semestern. 

Efter det drog vi en stund till husvagnen och vi bytte snart om och tog en löptur. Ullis hade en plan och jäklar vad jobbig runda. Det blev en hel del på Sörmlandsleden och det var väldigt teknisk löpning och det tog på krafterna. Till slut så gav jag min mobil till Ullis då jag ansåg det vore mer troligt att jag skulle dråsa i backen.

Vid en mysig strand vände vi och när vi kom tillbaka till "vår" brygga så slängde jag av mig kläderna och hoppade i. Fy fasiken vad skönt. Att det sen visade sig bara vara fem kilometer är en annan femma. Det kändes mer som 7-8 kilometer.

Vi duschade hemma i huset och inväntade sedan nattens sporthändelser med Khaddi Sagnia och Armand Duplantis. Jag lyssnade för övrigt på radion när Perseus Karlström gick hem ett brons och det är ju sjukt att han stod för hela vår medaljskörd. I alla fall tills kvällens tävlingar började men det var ju natt för oss.

Så var det då dags och vad synd om Khaddi som var så nära. En bra prestation var det i alla fall men vad säger man om Super-Mando!!! Vilken kraft och vilken ynnest att fått vara med och sett hoppet. Det var bland det värsta jag sett. Det tar jag med mig och sen har vi nog grymma Sidney McLaughlin (med reservation för stavningen), hon var kul att se samt förstås hon, den nya sensationen, på korta häcken.