Onsdag morgon och jag kan knappt komma upp ur sängen. Knät är typ helt låst och det smärtar rejält i menisken. Det känns som något har hänt men jag har ingen aning om vad. Efter ett tag så kan jag i alla fall gå och kommer iväg till jobbet och det börjar lätta och jag kan till och med jogga lite med första klassen som kör ett tufft crossfit-pass. 

Efter lektionen så stelnar jag till igen och det blir bara värre och värre och snart är det samma sak igen. Det är nästan lika illa som på morgonen och det gör ständigt ont och jag kan inte böja på det utan det blir bara en massa haltande. 

Sen hem och det håller i sig men vi diskuterar om det skulle gå att cykla. Ullis skulle ändå cykla så jag kunde ju försöka. 

Vi äter lite och sen försöker vi relativt snabbt komma upp på cyklarna men min motivation är inte den högsta så vi väljer en lite längre bana så kanske jag triggas. 

Det går bra i början och snart känner jag att det rullar på bra och cykling verkar vara melodin men det är absolut inte helt smärtfritt. Sen efter ungefär en kvart så blir det något knas på min cykel så motståndet höjs rejält och jag får trampa med väldigt låg kadens och det gör mig riktigt förbannad och motivationen bara blåste bort. Att hela tiden ligga i runt 60 rpm för att komma framåt och då hela tiden över 230 watt gör att det känns lönlöst och irriterar rejält. Jag avbryter runt 20 minuter och jag misstänker att jag råkat trycka fel på klockan som säkert föreslagit ett pass där den automatiskt ställer in motståndet. 

Snart loggar jag dock in igen men väljer då den vanliga korta Tick-tockbanan och börjar trampa på. Nu är det som det skall igen och det känns skönt. Det blir medelhårt och det känns skönt att kroppen svarar som den skall. 

Vi avslutade kvällen med att jag gick och köpte lite vindruvor och annat gott så mös vi i soffan senare när Ullis blev klar med sitt pass. 

Tisdag och då jag både tänkt och skrivit fel i planering så blev det återigen många elever som tog tillfället i akt och orenterade men några körde också riktigt hårt på en crossfit-bana. Så hårt så jag blev grymt imponerad. Jag hann också spela lite pingis med elever och faktiskt också med vännen och kollegan Lasse. Vid en boll så måste jag byta riktning och i strumplästen så halkar jag men i min hjärna så finns bara "rädda bollen" så i nästa ögonblick så slår jag handen i bordet och ser bollen åka förbi racketen typ 15 centimeter. På något sätt, helt mirakulöst så når jag, onaturligt böjd, bollen på kanten av racketen i helt fel vinkel men hafsandet får skruv på bollen som skruvar sig utåt och sen inåt och förbi Lasse. 

Jag förstår ingenting och säkert inte Lasse heller. Smärtan är dock enorm och jag känner att jag inte riktigt känner hur jag håller racketen så jag får bryta vid nästa boll. Ibland chockas man över sig själv, att man liksom gör allt. Det händer ju inte alltid men det var intressant att se hur man fungerar ibland. Efter 20 minuter kändes det dock bra så det var nog bara en rejäl smäll över lillfingret. 

Väl hemma så åt jag och Ullis lite lätt och sen sprang hon ned till träningen och jag försökte komma igång men var seg. Så seg så jag inte hann byta om utan fick bli coach vid sidan om men det var nog bra idag. 

Precis vid banan så kör jag om Ullis och på plats är först Sanne och Patrik. Jag instruerar Patrik lite lätt och skickar iväg honom på  uppjoggen samtidigt som Sanne skall få testa acceleratorbandet och snart är även hon iväg samtidigt som Patrik får vidare instruktioner. På slutet kommer huvudgänget och det blir lite löpskolning med dem innan de drar iväg. 

Ullis och jag handlar lite innan vi är hemma och efter en skön dusch så blir det både lite massage och teve. Skön kväll och vi kikade nästan på ett helt avsnitt av Black Mirror. 

Måndag och efter skolan så var det dags att lösa in presentkortet på Trosa Stadshotell då vi vann ett presentkort förra året på orienteringen Hitta ut. 

Vi checkade in och fick handduk, tofflor och morgonrock. In i duschen och jag knatade sen ned och ser att Ullis ligger och väntar i en solstol. Vi dricker några glas juice och det är som kroppen bara vill ha mer. 

Ullis går sen på en behandling och jag har en timme till mitt eget förfogande men jag lägger mig istället och bara vilar och försvinner ett bra tag och vaknar när det kommer in ett par äldre kvinnor. Senare så förstod jag att det var en mor och dotter. Jag fortsätter och slumra och när det gått en timme så kommer Ullis och jag känner att jag måste ha mer juice. Jisses! 

Efter det så kör vi en runda och badar först och går sedan in i aromarummet. Det skulle förstås varit tvärtom eftersom det känns lite kallt efter det varma badet. Lite bastu efter det och vi försöker sedan gå in i ångbastun men det fullkomligt värker på vissa ställen som på huvudet då jag nog blev lite solbränd igår. 

Efter en god räkmacka så körde vi en runda igen och nu tog vi det i rätt ordning och det var riktigt skönt. Dock fixade jag bara tio sekunder i ångbastun igen. 

Vi åkte sedan till Stensund och tog en lång skön promenad runt campingen. 

På kvällen så kikade vi lite på teve och det blev både lite nyheter och Black Mirror. 

Söndag och det var dags för att åka till Stensund igen för att röja lite. Det är uppstartsvecka för campingsäsongen och man har lite av en städarhelg och det kan nog vara smart. Igår så röjde vi en hel del runt själva toalettområdet och idag så röjde vi lite runt runt vår dunge. Händerna börjar dock bli lite skinnflådda. Innan vi åkte ut så hämtade vi dock vår trimmer och jag plockade även med häcksaxen. Just in case. 

Väl på plats så började vi snart vid vår dunge och mammas gamla trimmer är riktigt bra förutom att jag hade problem med glappkontakt så man höll på att bli galen. Till slut blir det bara värre och värre och jag hittade som tur var en annan sladd som fungerade men snart nog så är trimmertråden slut... Ajdå! Jag tar fram häcksaxen och den fungerade bättre än väntat men det är en klart dålig arbetsställning då det skall jämnas längs marken. Till slut så krampar det lite varstans och det blir kortare och kortare arbetspass. 

Mitt i allt får vi välbehövlig vila och det är vännerna Rosie och Tomas som kommer förbi med lite kaffe. 

Lunch efter det (!) och vilken lunch sen! Eftersom jag har problem med både laktos och vitlök så får jag lite eget och när jag frågar efter något som inte gör det så torrt så går en matkvinna iväg och kommer efter ett tag tillbaka med något som ser ut som ett stort skämt. Det är massvis med bearneisesås över hela tallriken. Jag ser säkert lite chockad ut men tar tallriken och går och sätter mig. Vi blir lite fundersamma om hon var irriterad eller om hon hade noll koll. Jag lånar en kaffekopp och slevar i smyg över så det i alla fall går att äta. Hela koppen är proppfylld och som tur var så var det ingen i närheten. Det som blev kvar räckte och blev över. Sås det så!

Sen ett sista ryck innan vi var nöjda och nu ville Ullis upp till stan för att kolla odlingslådor. 

Vi åker runt och det verkar svårare än hon trott. Till slut bestämmer vi oss för en rätt dyr modell men vi tar bara en. Den skall kosta 1300 kronor men jag tycker att vi kör på den. Den borde hålla i många år. Väl i kassan så går den in för 800 kronor och vi avbryter köpet och springer och hämtar en till. Pust! Vi borde tagit vagnen och nu är det tre minuter innan de stänger. Det var för övrigt på Bauhaus. Mitt i själva köpet så skall visst köpet kontrolleras och vi blir oroliga att det trots allt är fel men vi släpps bara igenom. Skumt att det står två priser. 

Vi stannar och äter lite på Burger King och ser en glassbil backa tillbaka på motorvägsuppfarten, han hade visst lite bråttom. 

Väl hemma så blir det lite film och mys. Känns det igen? :-)

Jag fick förresten jobba fram lite inför veckans kommande teorilektioner då det inte var klart. Tror jag fick till det bra. 

Lördag morgon och jag vaknar upp med lite halskänning, mindre bra. Idag skulle vi åka ut och ha en uppstartshelg vid Stensund. Vi är ju säsongscampare där i år och det verkar ju snarast som tjänstefel att inte ha husvagnen där då vi båda älskar stället och dessutom inte är så förtjusta i att åka långt med bil. 

Men halsen verkar vara under kontrollen så vi äter lite frukost och åker sedan ned till Stensund. Det är ju lite speciellt att träffa nytt folk då man egentligen inte har en aning om hur de är och de är säkert nyfikna på oss. Det är ju inte så att man måste umgås men då det är ett mindre gäng så är det klart att man lär känna varandra lite och det är ju bra. 

Ullis och jag delegeras att röja lite sly och det håller vi på med i flera timmar och det är nästan så att det känns tröstlöst för vi kommer inte så långt då vi egentligen skulle ta hela campingen men vi tog huvudområdet i alla fall. 

Vi avbryter för lunch och jag hälsar på en elev i matsalen. Han är där och tränar tampolin med ett gäng andra ungdomar. 

Vädret är inte det bästa och regnjackan åker av och på lite då och då. Oftast åker den av så fort det minskar lite på droppandet då jackans andas så dåligt. På slutet så spricker det upp och det är riktigt skönt. Det är så dags då... 

Efter städandet så åker vi till Emils café och tar oss en liten fika, det är vi värda. Det är riktigt gott och det är som det blir smak på mer 

Sen hem och bara slappa. Vi tittade lite på teve och för en gångs skull blev det lite Let´s dance fast jag är inte överförtjust. 

Så har jag då äntligen läst ut en bok igen och som alltid då jag läst något bra så dröjer det inte många dagar innan jag är på gång på en ny. Nu håller jag iofs på att försöka slutföra en kursuppgift och den känns rätt gedigen så vi får väl se. 

Boken jag läste var hursomhelst ADRENALINA - MINA OKÄNDA BERÄTTELSER, av Zlatan Ibrahimović. Den handlar om hur han förändrats som person men att det är adrenalinet som fått honom att presterar och jag kan verkligen känna igen mig i mycket. Speciellt det att den bästa moroten som finns är när folk är emot en och gärna när de inte tror på en. Jag kommer aldrig att glömma när jag för första gången nämnde något om tävlingen som hette Järnmannen och frågade en kompis om jag skulle klara av den. -Det klarar du aldrig, svarade han och jag kände genast hur motivationen växte och som det växte. 

Nästa gång var när jag hade som mål att klara silvertiden på Lidingöloppet och samma sak upprepades igen. -Det klarar du aldrig! Nu blev jag visserligen magsjuk under kommande lopp men jag skulle nog ändå inte klarat det året efter men gången efter det klarade jag det och så har det fortsatt. Jag verkligen älskar när folk inte tror på mig, det ger mig så mycket motivation så hälften vore nog. 

För att komma tillbaka till boken så märks det att han är mer mogen men visst är han speciell men det får man vara. Han är också väldigt ärlig och gör sig inte till. 

Den får egentligen inget riktigt betyg då det inte är ett skönlitterärt mästerverk men helt klart läsvärd om man, som jag, fascineras av Zlatan. 

Fredag och mycket av tiden var att få ut elever på orientering och det var verkligen fullt upp hela tiden. Riktigt stressigt att hela tiden skicka iväg elever och mitt i allt förstås ta emot dem. Alla hade olika banor så jag har lite att rätta sen också. 

När sista lektionen är över så är det några elever kvar och spelar lite pingis och då drar Primetime igång och jag kör lite fast jag samtidigt också är med och slår några bollar. En kille tar över, då han åkte ut, och när vi sedan kör igång igen så kör han samtidigt som han spelar och på något sätt så lyckas han trixa sig igenom frågorna men när det blir lite svårare så får jag rycka in. När vi närmar oss slutet så är det full koncentration som gäller och på sista frågan har jag ingen aning och jag backar och säger att de får chansa. O trycker precis innan det är försent och nu är det bara att vänta på svaret. Yes! Nästan 20 kronor och jag försöker ta en skärmdump men råkar trycka av telefonen och jag får snabbt på den igen och hör mitt namn ropas upp. Hoppas att uppkopplingen inte bröts men uppenbarligen inte. 

Kul slut på jobbveckan och sen var det full fart hemåt. 

Väl hemma så fixade jag lite med paviljongen och Ullis donade lite med växter. Hon hade sprungit en bra runda och på kvällen så cyklade jag och Felix fixade maten.

På kvällen så kikade vi på Masked Singer i efterhand och ingen fick titta på mobilerna. Jag har länge varit inställd på att det var Clara Henry men när Felix började dilla om en aning så blev jag lite osäker men lät mitt val vara kvar och jag kanske inte blev lika glad som Måns men nästintill. :-)

Vi avslutade kvällen med ett avsnitt av the Black Mirror.

Torsdag och det var mycket som hände. Trollhättan ringde igen och jag var rätt upptagen och snart tror han säkert att jag inte har tid med honom, det är för övrigt Nils van der Poels pappa och jag lovade att ringa upp men sen kom nästa klass och ingen lucka emellan. Så han ringer upp igen och det är förstås lite pinsamt. 

På mailen så får jag se att en skola fortfarande är intresserad och det är den jag har som prio ett så jag svarar och meddelar att jag fortfarande vill ha jobbet och i övrigt var det full fart och jag skulle visst vara på två ställen samtidigt så en annan fick rycka in och täcka lite för mig. 

Under lunchen händer en rolig (?) sak också och det är att jag tar mat och jag tror att det är fisk och jag nästan kräks då jag äter den. Den har en konstig konsistens och nästan fjädrar lite. På slutet så beklagar jag mig lite för en kollega och när han nämner något om spenatlasagne så fattar jag. Det är ju för sjutton inte fisk och äter man något som inte är vad man tror så kan det ju bli totala tankevurpor i huvudet. Min specialkost hade liksom inte samma färg och det såg verkligen ut som en ljus fisk. :-) Hela smakupplevelsen blev lite tokig men det kanske egentligen var gott. 

Efter jobbet så möter jag upp Ullis vid La Piazza och vi äter en god avocadosallad men jag blir inte riktigt mätt. 

Väl hemma så känner jag att bara måste sträcka ut mig och vi sover nog en timme tills Ullis ropar ut något med träning och jag försöker få fart på mig men det slutar med att vi bestämmer oss för en promenad och går och möter upp löparna istället. Det är som vanligt Putte och Nicke och vi bestämmer att vi måste få lite mer fart på torsdagsgruppen igen. Det ingår ju för sjutton dusch och bastu och det kan vara ett trevligt sätt att varva ned på. 

På slutet av vår promenad får vi sällskap av Rosie och det blir lite prat. 

In på affären och vi köper lite vindruvor och faktiskt lite jordgubbar. 

Sen hem och vi hann ringa en sväng till svärmor för att kolla av läget innan vi tittade lite på Black Mirror.