Söndag och vi kom förstås upp till Vasaloppet och intog en god frukost. 

Starten var kaos och redan i elitledet föll någon och det blev förstås en dominoeffekt och massor av åkare kraschade. Klart kort lopp för en del och det var förstås riktigt tråkigt. 

Det var spännande på herrsidan och Emil Persson missade segern med någon tiondel mot Andreas Nygaard medan Britta fick se sig besegrad av Astrid Øyre Slind.

Ullis och jag hann åka iväg och hämta en byrå förresten men hann tillbaka innan målgång. 

Sen blev det en tur till Nyköping och kollade in lite på Mio och en sväng på Rusta blev det också samt lite mat på Chopchop. 

På kvällen blev det lite lugnt cykling och jag provade att sprinta också men kroppen svarade inte och det hjälpte ju inte att jag startade för tidigt. Det blev ett varv till och snart var det dags att dra igång igen. Jag provade igen och nu orkade jag lite bättre men det räckte inte till pallen, om man säger så. 

Efter det så dog orken och jag började först vänta in Ullis som inte sprintade och när hon kom ikapp så försökte jag hänga på men snart kände jag att kroppen var för sliten. Så jag bröt och Ullis körde ett tag till.

Dock skönt att röra på sig igen men jag måste nog ta det lugnt igen. 

Vi avslutade dagen med att titta på finalen mellen Sverige vs. Norge och jag skall väl inte avslöja resultatet men jag kan ju avslöja att jag tyckte det var lite orättvist att Alsgaard var med...

Lördag och jag och Magnus gick upp och tog lite frukost och kollade på tjejloppet från Holmenkollen ett tag innan Magnus var tvungen att bege sig. Han skulle filma sin bror Roger då han skulle åka skidor utklädd till Mora IK´s maskot Miko. Jag hade missuppfattat Magnus och trodde att han skulle åka med brorsbarnen. Typ blåbärsloppet. 

När Magnus blev hämtad så tog jag det lite lugnt och tittade i lugn och ro på slutet av tjejloppet men det blev tyvärr ingen större dramatik och Johaug kunde defiliera i mål i hennes sista framträdande på elitnivå i sitt eget hemland. Hon verkar dessutom bo ett stenkast ifrån så det var så klart lite känsligt. 

Sen iväg och givetvis stänger jag till dörren innan jag fått ut allting till bilen och jag förbannar mig själv för att inte ta det lite lugnt. 

Ned på stan och jag tar en rätt dålig parkering och jag inser att jag dessutom glömt både handskar och mössa men det var ändå hyggligt väder. 

Jag hittar Britt med barnbarnen och jag hänger med dem. 

Snart ser vi maskoten och förstås snart även Magnus som filmar. Det hade gått riktigt fort emellanåt men då publikleden tätnade så gick Roger verkligen in i rollen och det var kul att se. 

Sen åkte jag och Magnus hemåt och vi hann in en sväng på korgmakeriet och jag kramade om Sivert och sade att vi får ta vallaboxen en annan gång för jag var helt slut. Ryggen värkte som aldrig förr efter gårdagens bravader och jag kunde nog inte gjort så mycket mer. 

Magnus och jag delade på en pizza och sen tackade jag för mig och hoppade in i bilen. 

Nu var det ju bara hemvägen kvar.... Jag som nästan hatar att åka bil långt. Det gick dock rätt bra men farten var inte direkt den man blir av med körkortet för.

När jag närmar mig Strängnäs så vet jag att farten sänks rätt snabbt innan första bron och rätt som det var så lyser det rätt och det är broöppning.... Men vad f-n! Det finns ju inte ens en båt i närheten och skulle det var någon så lär den vara jättestor då bron är stor. Jag går ut ur bilen och ser en stor tanker lååångt bort. Hmm, jag passar på att gå iväg och släppa på trycket och jag behöver inte stressa det minsta. Dock så var det snart Nils van der Poels tur att köra 5000 meter då det är allround-VM. Jag hann dock tillbaka till Nils lopp och efter ytterligare några minuter så var tankern förbi och snart kunde jag åka på igen. 

Borta bra men hemma bäst stämmer alltid in och det är skönt att kram om familjen och snart var det Mello. 

Bra låtar och jag gissade rätt på alla och enligt alla konstens regler så borde väl jag på pris? Nähädå! :-)

Det borde stå mellan Cornelia Jacobs och Bagge i slutfinalen. 

Fredag morgon och jag försökte sova lite men några av lagmedlemmarna var uppe tidigt och det tjattrades friskt. :-) Jag passade på att gå på toaletten och försökte få några timmars sömn till. Det gick bra och jag lyssnade lite på sovande ljud från spotify, det jag brukar lyssna på är Deep sleep. Snart sov jag gott igen och vaknade samtidigt som Magnus och vi skulle tillsammans ta bussen till sista sträckan. De andra lagmedlemmarna var fortfarande kvar och de verkade heller inte ha bråttom. De skulle för övrigt ta min bil. 

Magnus och jag tog lite frukost och vinkade adjö till Göran och Rolf och hade det hyfsat lugnt. 

Sen var det bara att packa sin i bilen och åka mot bussen. Nu gick det smidigt och på bussen så är det några kvinnor som är stressade och undrade om de skulle hinna så snart satte busschauförren plattan i botten och det var full fart mot starten. Allt gick smidigt och snart står Magnus och är beredd men jag skulle visst starta typ efter en timme efter. Snart visade det sig vara runt en halvtimme efter och jag filmade när Niklas kom och skickade iväg Magnus. Hade jag riktig tur kanske jag kunde komma iväg så det fanns en chans att åka ikapp Magnus men jag hade noll koll på vart jag stod åkmässigt. Jag trodde väl att jag skulle vara liiite bättre än Magnus men det kunde nog lika (o)gärna var tvärtom. 

Jag snackar lite med Niklas och glömmer nästan bort att göra mig iordning men snart är jag startklar och det verkar bli runt en halvtimme efter Magnus. 

Rolf kommer och är orolig var hans kasse med kläder är men jag säger att han bara skall gå framåt så möter Niklas upp honom. Jag trycker på och jisses vad fort det går! Men kan lika gärna vara adrenalinet så snart smäller det väl till. 

Det går fort men så fort det går uppför så märker jag att jag har svårt att få fäste och jag orkar inte så himla bra heller. Uppför alltså. Men det är inte så att jag blir omåkt uppför. Typ lite då. På platten så känns det som jag åker om massvis med åkare men så glesnar det ut men jag åker om de få jag åker om rätt snabbt, kul! 

Nu dröjer det länge innan jag blir omåkt och det är lite konstigt och jag får en känsla av att det går fort. Det blir dock mer och mer utanför spåret då jag tycker att glidet är bättre på skejtbädden. Lite ostyrigt dock. 

Men hur fort går det? det är frågan. Diagonaltekniken är nästan borta och jag blir rätt snabbt trött då det går uppför och ju längre det tar ju tröttare blir jag. Backarna är dock inte så långa så snart går det fort igen men det är läskigt att även åka utför då jag inte är van. Det är ju första gången på två år. 

Jag missar alla vätskekontroller och jag tycker att det är supertrögt på slutet. Ingen Magnus i sikte och när jag stakar mot mål så är det segt värre och jag ser gänget stå och heja och nog fan står Magnus där och verkar ha stått där ett bra tag då han har överdragskläder på sig. 

Till slut så visade det sig att vi körde typ lika fort och jag jag var alltså långt ifrån att komma ikapp honom och vi får gratulera Mora korgmakeri! :-)

Sen blev det lite häng i soffan och lite pizza. 

Torsdag och direkt efter jobbet så skulle jag sätta mig i bilen och åka mot Mora. Först blev det dock mat på pizzan med Ullis och idag valde jag pizza då jag skulle ladda till morgondagens StafettVasa. Det var trevligt men nu blev det lite bråttom då det tar lite tid att åka och jag visste att jag skulle bli sen och dessutom ha några skidor att ta hand om då jag kom fram. Dessutom mina egna förstås. 

Resan gick bra men jag hade helt glömt bort hur länge det tar att åka så tiden tickade på. När jag närmar mig så får jag beskedet att det är bättre att jag åker direkt bort till Sivert och Britt då det är där vi vallar skidorna. 

Det var kul att träffa dem igen och Sivert var redan i full gång med att fixa skidor så jag behövde inte ta så många, tack för det! :-)

Men hur skulle jag få till mina egna? Det är ju ruggskidor men jag har aldrig lyckats rugga dem eller så vet jag inte hur resultatet skall bli så det slutade med att jag vallade dem på vanligt vis. Jag körde på klister men det blev lite tunt och kanske även lite för kort. Nåja, det blev väl till att gå på armarna mer då. 

När jag kom till Magnus så var klockan mycket och jag kom i säng efter 12 men det gjorde inte så mycket då jag skulle ta sista sträckan, skönt! :-) 

Onsdag och jag satt kvar och jobbade lite på skolan innan jag drog hem fort för att hinna koppla upp mig med ämneskollegor. 

Efter mötet så var det full fokus på att hitta allt som behövde till årsmötet och snart var även Ullis hemma och kunde hjälpa till med allt. 

Mötet gick bra och för första gången körde vi digitalt via Teams. Det strulade dock initialt då jag först inte kom som ägare utan behövde släppas in och det blev ju ett stresspåslag då det var jag som skapade mötet. Jag hittade dock rätt ingång och behövde förstås slänga ut mig själv då jag såg mig själv på två skärmar och det ekade rätt mycket. 

Tisdag och som vanligt så piper klockan för låg puls under mötet. Typ varje tisdag så går jag ned i varv då vi har möte. Folk måste ju undra men jag slappnar väl av då kanske. Den piper då pulsen går under 40 slag i minuten men det beror ju på extraslagen och de kanske inte registreras på klockan. 

Sen åkte jag bort till Tims nya lägenhet men jag hade fått ett sms om att den inte var i bra skicka och Tim var grymt besviken. Hmm, det lät inte bra. 

När jag kommer bort till lägenheten så möter jag upp Ullis och vi går bort till lägenheten för att kolla in den. Nu är det lite mörkare men det första man ser är typ 20 fimpar utanför dörren och det ligger dessutom en tops samt några tabletter utanför dörren.... Men suck!

In i hallen och där är det så mörkt så man ser inte så mycket men vi går upp i trappen och där lyser solen in så man ser lite bättre och det är flottigt på köksluckorna och det är flottfläckor på tapeterna och det var tydliga. Dock så var tapeterna så trasiga så de måste ju ändå bytas. Plastmattan i köket var lite bucklig och det tyder ju på att allt inte är okej där under och toaletten var inte alls fräsch... Så jäkla sunkigt och man undrar ju om hyresföretaget ens har någon besiktning. Det var obeboligt hursomhelst och Tim får ringa och boka av lägenheten. HSB verkar tappat stinget. 

Sen direkt till träningen och jag var inte ombytt men vi coachade lite och sen var det full fart hemåt då vi låg efter med föreberedelserna till morgondagens årsmöte med löparklubben. 

Måndag och efter skolan så gick jag och mötte Ullis och sedan, på kvällen, så blev det lite träning på gymmet. Jag körde ingen core då jag inte ville riskera att få träningsvärk utan det blev bara en halvtimme på crosstrainern, skönt. Lite lagom lugnt. 

Som vanligt så blir det mycket samtal. 

Söndag och idag var man lite sugen på att träna igen men det fick bli lite senare. Snart så messar Rosie och undrar om de kan komma på en fika och det vore ju trevligt så jag gick och köpte lite fika. 

Det blev förstås lite prat om cykling och jag blev ännu mer taggad men vi pratade förstås om Putin och man kan ju bara hoppas att det finns något förstånd kvar. Annars kan det ta en ändelse med förskräckelse och vi får ställa in oss på ett liv vi absolut inte är vana vid. Hemska tanke!

Sen blev det en promenad, för mig och Ullis och den blev längre än jag trott från början men det var skönt. På slutet så märker jag att något i skon gått sönder och det blir lite haltande på slutet. 

En kund skall komma och det är frågan om när han skall komma så vi både hinner äta och träna.

Ullis och jag bestämmer att vi tränar relativt omgående men det blev först en utsträckning på soffan så det var segt att komma igång. 

Väl på plats så är jag inne på "Bigger loop" men Ullis kör lite eget och jag kör samtidigt ett program jag gjort som är på två timmar. Frågan är om jag skulle klara det då jag hade fullt sjå med en timma senast. 

Det är absolut lite småjobbigt men tiden gick och rätt som det var så var man klar och då förstår jag att jag bara har några enstaka kilometer kvar tills jag gjort hela banan. Så det blev några minuter till och jag loggade 126 minuter och klättrade 693 meter och sträckan blev dock endast 53,6 km med en snittwatt på 178. 

Sen hann jag in i duschen innan kunden kom och jag fixade till hans skidor innan Ullis och jag åt. 

Det blev sedan lite mer nyheter och vi kikade på "the Secret song" och det är ju helt okej men kanske inte mycket mer. Dock skönt att tänka på något annat i dessa tider.

Desto roligare var det att se att Poromaa gått riktigt bra på skidorna och fick sin första pallplacering i världscupen.