Fredag och jag försökte avsluta snabbt och eleverna var duktiga och hjälpte till att få undan på allting. Jag körde lite lekfullt då de kämpat så hårt på Skoljoggen, tidigare i veckan. Sjukt bra drag under lektionerna och jag kunde bara njuta. Det är så jag skäms över att det känns så lätt på lektionerna men kanske kan jag ta åt mig lite grand i alla fall. Jag öppnade upp rätt ordentligt i veckan och vände typ ut och in på mig själv. Så eleverna såg att jag var mänsklig och det är nog aldrig fel. Hursomhelst så var det full fart hem och nu skulle vi iväg med husvagnen till Jönköping för att vara funktionärer och förstås sen titta på loppet. Jag hade själv inte sett ens ett mail men förstått av Ullis att vi skulle vara med på själva simningen. Tyvärr hade vi fått lite för lite information men det löste sig bra ändå. Grymt jobb av Ullis som fixat allt. Vi fick stå vid en verkstad hos han som var simchef och när vi närmade oss Jönköping så ringde vi och fick adressen. Lite småjobbigt med larmet men det var ju inga konstigheter egentligen. 

Efter lite snack med både man och hustru så installerade vi oss och åkte sedan och handlade lite. Tyvärr hade vi inte riktigt hunnit sätta oss in i hur värmen fungerar i husvagnen så det började med att vi fick börja läsa instruktionsboken. 

Vi bäddade ned oss och huttrade men snart var det nästan för varmt. 

Klockan ringer tidigt och den stora frågan var om det ens skulle bli någon simning. Det talades om temperaturer på runt 14 grader och det är ju riktigt kallt. Efter frukosten så drog vi iväg och först var det strul att hitta någonstans att stå men sen hittade vi samma parkering som vi stod på sist, då vi kollade på loppet. Några minuter sena kom vi fram eller egentligen inte då vi skulle stå vid swim exit. Vi träffar våran chef och får instruktioner. Ullis och jag väljer att ställa oss närmast vattnet och det kanske inte var så genomtänkt då det är då man skall ned och hjälpa de som vill. 

Vi får höra att simningen blir avkortad till endast 750 meter och de som är duktiga på att simma eller vill få en riktig distans blir lite sura. Men sur blev även jag, dyngsur alltså. 

Första simmaren upp och han bara möljer upp och jag är dränkt direkt. Oops! Nåja, det känns inte så kallt för vattnets kyla bryts ju ganska snabbt då det kommer upp i luften. Så fortsätter det och det är så pass att de bakom mig reagerar och då kan man ju bara tänka sig mig och Ullis som står närmst. Snabbsimmarna valde dock närmaste vägen och det var via mig.

Man levde sig in i det och man peppade och varnade för en kant. Någon fick hjälp men ibland så ville de inte fastän de vinglade rejält.

Sjukt kul och eftersom det var avkortat och klart färre deltagare så var det relativt snabbt avklarat och nu kunde vi gå och heja istället. Man torkade relativt snabbt på benen men det var värre med skor och strumpor. Handskarna lämnade jag kvar på tork och vi gick senare och hämtade dem. Dock inte mycket torrare. 

Kompisen Katten Jansson imponerade rejält och man fick en rejäl boost! Han har gått från att precis klara en olympisk till att verkligen kunna forcera på en halv-IM! 

Efter mycket fika med Peters supportergäng så tackade vi för oss men vi hann även heja lite på Tullare som är en riktig maskin. Det går liksom inte att hålla koll på alla hans lopp men det är många....  :-) 

Så vi åkte till husvagnen och jag bytte strumpor och fick på mig lite nya kläder och sen tackade vi för oss. 

Snart rullade vi hemåt men det blev några stopp då jag var kall och frusen. Några Red Bull gjorde dock susen för sista biten gick som en dans. 

Väl hemma så hälsade Tim oss välkommen och han visade upp sin nya tatuering. Vi avslutade kvällen med lite te framför "Vem tror du att du är!" Riktigt kul och Felix Herngren trodde inte sin öron då han hörde vem han var relativt nära släkt med. :-) 

Torsdag och jag var superseg efter gårdagen. Jag sprang nog inte mer än fem kilometer men det var ryckigt och lite stressigt då man skulle ha ut koner och sen sprang man i blandade farter, med olika elever, upp och ned över ramper och höjder. Men det var kul men det satte spår. Så jag vaknade jättestel och det syntes garanterat på morgonen. Men det var en lugn start med orientering och några kunde inte vänta så jag skickade ut dem tidigt så det slutade med att elever kom in och undrade var klassen var. Jag förklarade och det blev en riktigt mjuk och skön start. Vill man starta innan lektionen börjar så är det ju bara kul. Sen hann jag klämma in lite omdömen också. Efter det var det dags för ytterligare en föreläsning och jag fick inte riktigt kläm på vad klassen tyckte och när jag var klar så var det helt tyst i flera sekunder så jag skämtar till och säger att "det är nu ni skall klappa!" Omedelbart så klappar de och jag blev lite omtöcknad och när sista eleven gick ut så frågade jag lite om han tyckte det var bra, det var ju helt tyst efter. Han svarade direkt att det var jättebra och att man liksom satt och sög in det sista jag hade sagt. 

Så det var häftigt. Precis innan hade jag drabbats av en liten nervositetsattack men sådant är ju oftast lite bra. Dock så förstår jag inte alltid då de kommer men jag har lärt mig att jag blir extra taggad av dem. 

Sedan hann jag bounda lite med några elever och spela lite biljard med dem, det är alltid kul och jag älskar ju att tävla. I början hade jag lite tur men sedan gick det nästan övermänskligt bra och det var inte många bollar jag missade. Det var till och med så att jag lade upp bollen bra för nästa och så vidare. Bollar är ju liksom min grej och lite av det handlar föreläsningen om. Dock så bryter jag och satsar på något annat. 

När jag skall hem så står Ullis där och det är härligt. Henna också förstås då hon skulle ha skjuts hem. 

Väl hemma, efter att ha släppt av Henna, så tar vi lite lätt att äta men det är ju träning ikväll och det går ju bara inte, eller? Ullis är stenhård på att jag skall med och det kommer ju att gå lätt. Men hela kroppen värker ju fortfarande och jag förstår inte hur det skall gå. Dock skall några nybörjare med och det borde rimligtvis gå lugnare och jag tänker att det är väl värt att chansa. 

Gänget kommer och det är som vanligt Putte och Nicke men nu kommer även nya Sanne och så Lena som för första gången provar en torsdagsträning.

Vi joggar tillsammans bort till Häradsvallen och elljusspåret. Putte, Nicke och Ullis drar iväg relativt snabbt och jag gör sällskap med Sanne och Lena. Vi satsar på att ta det lite lugnare men det går förvånandsvärt bra och min kropp har svarat mycket bättre än jag trodde och snart visar jag på klockan hur långt vi faktiskt kommit. Alla är glada och vi känner att vi klarar ett varv till men nu börjar de uppvisa lite trötthetssymptom men vi kör klart varvet och sedan försöker jag få tag på Ullis men hon verkar inte ha varken sin apple watch eller mobil med sig. Vi tänker att de borde förstå att vi är nöjda och joggar hemåt. Väl hemma så hinner vi knappt stanna förrän de kommer. 

Det blev totalt 7,3 kilometer för oss tre, som tog det lite lugnare, och runt nio kilometer för Ullis, Putte och Nicke. 

Bra jobbat av alla och jag är supernöjd att Ullis var ihärdig! :-)

Sedan avslutade vi med lite gott te och tittade lite på teve. Där fanns det dock inget att se så jag fastnade i 20 minuter framför en gammal Bond-film. Gud vad sexistiska de filmerna är. Det tänkte man inte på lika mycket då men nu är det så man sätter teet i halsen. 

Måndag. Ja, vad hände här, som jag skrev om sist. Jag tänkte underlätta lite för mig och samtidigt kommer det ju ett prov i orientering. Så det passade ju bra att vi körde orientering hela veckan men samtidigt drog jag igång ett jätteprojekt med att göra en hel föreläsning själv. Dessutom OM mig själv, det kändes helt klart lite läskigt. Jag jobbade en massa timmar igår med föreläsningen och kände väl att det borde räcka. Det finns ju egentligen hur mycket som helst att skriva om då de flesta av tävlingarna är utmaningar och dessutom en annat också i livet. Det fick dock inte bli för långt och jag hann inte ens gå igenom det innan det var dags att köra igång. 

Först var det min egen mentorsklass och de satt som tända ljus och jag började nästan att fundera på om de var chockade över hur dåligt det var. Men de tackade och sade att det var jättebra och jag frågade faktiskt om de menade allvar. Ja, svarade de i kör! Wow! Vilken boost! 

Sen var det orientering och det blev förstås intensivt vid genomgången men sen kunde jag bounda lite med elever som var på fritidsgården och jag hann dessutom läsa på lite om genus.

Tisdag. Nu var det återigen föreläsning och den klassen slutade med att klappa. Oh, vilken kul respons. Om någon undrar så handlar föreläsningen om hur man kan tackla motgångar och jag börjar med att berätta om mitt liv och uppväxt. Hur jag blev fastspänd i sjukhussäng samtidigt som läkarna skickade hem min föräldrar och jag började stamma kraftigt som resultat av det. Sen hur jag kom vidare och hur jag klarade av tävlingar som Järnmannen och vilken motivator det var när folk inte trodde på mig. Och så vidare. 

När det var dags för möte så visar det sig att det handlar om samma tema som jag pluggar inför och det var ju riktigt bra, vilken bonus!

Onsdag. Det börjar känns riktigt bra men när jag kommer till skolan så hittar jag inte min kollega som skall vara med på stationen med styrketräning. Det är avslutande dag i Hälsotemat, som vi har kört med våra åttor. Han hade missuppfattat mig då jag igår sade att allt var lugnt. Men nu skulle ju alla vikter fram och det tar ju tid. Jag hittar honom i ett klassrum och sen är det full fart. Vi blir några minuter sena men sen är det full fart på klasserna. 

Sen är det avslutande Skoljoggen och eleverna är riktigt duktiga och jag själv sprang med i ganska många varv. Lägg därtill att jag provsprang två varv innan för att kolla så att det fungerade och givetvis gick jag och lade ut koner också. Egentligen var det inte jag som arrangerade själva joggen men jag hjälpte till. En snabb koll på Runkeeper visade att jag fick ihop lite över fem kilometer. Av någon anledning blev jag superstel och låg på energi. Det är ju inte så jättelångt men allt hänger ju ihop. Lite stressigt var det ju och jag tål ju inte stress på samma sätt just nu.

Vi avslutade med ett stort personalmöte och sedan i arbetslagen. 

Väl hemma så hade jag ett trevligt utvecklingssamtal och sedan blev det mat och sedan lite mys framför teven. När vi skall lägga oss så ser jag att Milan spelar mot Liverpool. Zlatan ser inte ens ut att vara med på bänken, på grund av hälskadan, så jag tänker att jag stänger av. Men matchen ändrar karaktär och det är svårt att slita sig. Det är ju en sjuk första halvlek och snart sitter Felix där också och vi gör varandra sällskap. På något sätt så har Milan lyckats vända och jag vet just nu inte hur det gick i andra halvlek för jag tvingade mig att gå och lägga mig i halvlek. 

Lördag morgon och det var skönt att sova ut. Men snart var jag uppe och fixade en massa saker och snart hade jag och Felix monterat in kylskåpet. Dock glömde vi skyddsplasten under men det gick ju att lösa efteråt. 

Sen provar vi att montera in diskmaskinen under provgolvet men det är tveksamt. Vi bestämmer nog att vi kör på ett tag till och eventuellt provar jag att slipa om vi hittar en bra slip som inte dammar så mycket. 

När Ullis kommer hem så åker vi ut till vårat paradis Stensund och fikade lite. Tyvärr (?) hade jag inga badkläder med så jag fick skippa badet eller beslutet hur jag skulle göra. Tanken fanns dock där. 

Sen gick jag och Ullis en promenad på några kilometer och efter det blev det god mat och lite teve. 

Söndagen och nu började jag att bli lite stressad över kommande vecka. På något sätt så vill de ha en uppgift på nya universitetet redan på onsdag och det känns omöjligt. Jag valde att fortsätta köra orientering under veckan och sen vet jag inte vad jag fick för mig när jag gjorde kommande teoriuppgift. Den skall handla om utmaningar och vem vet bättre om det än jag! Jag började skissa och material fanns i överflöd men det skall ju helst bli snyggt också. Mina kråkfötter kunde jag knappt tyda men när jag skulle jag hinna finslipa på det. Bilder bör man ju ha också och det gick en hel del timmar till det. Jag hann läsa lite om genus imorse i alla fall. Det skall min uppgift på onsdag handla om. 

Sen drog vi till Stenhammar, i Flen, för att lyssna på Flen världsorkester där en gammal kollega spelar. Vi var kollegor under ett halvår och han är för jäklig med musik. Det är för övrigt kungens favoritband och det är kungen själv som bjudit in bandet. 

Vi kom dit lite sent men kom in precis lagom för att höra kungen hålla sitt öppningstal och snart var det då dags. 

Bandet var riktigt bra och man fick njuta i ungefär en timme och när sista tonen dog ut så började det att droppa från himlen och snart började det ösa ned. 

Hem och Felix höll fortfarande på med sin bil och jag hjälpte honom lite men han hade gjort typ allt själv. Lite hjälp innan vi åkte fick han dock då några bultar satt fast. 

Fredag och Felix behövde V90:n och jag tänkte att jag kunde ta cykeln. Men jag vaknar och det känns fortfarande väldigt ont i benet. Jag gick ju och lade mig och hade fortfarande efterdyningar av min onda kropp. Så när jag vaknade så vaknade jag och var öm i typ hela kroppen. Och speciellt höger knä, vid menisken. Som jag kan känna efter en Ironman. Hursomhelst så kändes det "bara" som om det var min dåliga kropp som ställde till det och jag behövde en cykeltur. Jag går till OKQ8 och pumpar i lite luft i framgaffeln. Det går fort och jag inser att det är gott om tid och jag cyklar hem och tar lite frukost, det behöver jag idag. 

Sen trampar jag till skolan och fredagar brukar alltid vara riktigt skön och så även idag. Härliga elever och jag får till och med en chokladbit av en elev. Snacka om att smöra! :-) Men jag log och åt upp den tillsammans med en laktostablett. Sen cyklar jag hemåt och väl hemma så berättar jag för Ullis att kylskåpet kommit och vi bestämmer oss för att åka in och hämta det. Så fort till OK och hyra ett släp och sen vidare mot Nyköping. Där har även Ullis bestämt träff med sin syrra Louise och Ullis får lite tröjor som hon köpt. 

Upp med kylskåpet och sen en snabbis förbi Chopchop, det är alltid gott men jag kanske skulle skippat godispåsen innan för jag blir proppmätt. Jag som hatar att lämna mat men nu blir det nog allt några riskorn kvar... 

Väl hemma så blir det lite mys framför teven och kylskåpet får stå över natten innan vi sätter på det. 

Ja, denna vecka har verkligen brytit ned mig och min kropp signalerar att det är det värsta den varit med om. 

Stress och missade saker och jag har kommit hem så låg på energi så jag har sagt helt fel saker, sårat och mått dåligt. Inte med vilje men det tog fel och jag har fått förklara mig. Nu mår jag riktigt dålig och i natt var jag orolig för om jag fått en propp i benet då jag knappt kunde gå. Det känns dock relativt säkert som det är rent allmänt i kroppen och nu har jag bestämt mig för att må bra helt enkelt. Jag har ju en inbokad tid med hjärtläkaren den 21:a och det är ju inte så länge kvar. 

Värre än så här kan det inte bli och nu skall jag undvika stressmoment och jag ser fram emot en skön avslutning på veckan. Ta hand om er! Det rådet skall jag själv följa. 

Söndag och jag vaknade av att det var så ljust. Det kändes som om jag sovit länge men så länge var det nog inte. Jag går upp och fixar lite kaffe. Jag får en notis om att det är en Ironman igång och slår på live-teven och det är i Schweiz och Daniela Ryf kör visst. Hon är ju egentligen för bra för det loppet men hon ville visst köra det bara för att det var på hemmaplan. Återigen var det två platser till Kona och Ryf har säkerligen redan paxat en plats. 

När Tim kommer upp så fixar vi lite med Enklaresport och jag har börjat att dra ned på sortimentet för nu hinner vi inte riktigt med och jag fick ursäkta mig till en kund som inte fått svar på några dagar. Jag har i alla fall bestämt mig för att så småningom lägga ned själva försäljningen och så kanske jag har lite service kvar, det återstår att se. Var sak har sin tid. Det har varit lärorik och kul men även mycket jobb. 

Sen hinner jag fixa lite med kommande skolvecka och sen kommer jag på att Finnkampen är i full gång så jag hade verkligen fullt upp. Grymt av Moa Hjelmer och hon sätter personligt rekord på 200 meter, helt sjukt! 

På kvällen så började jag och Ullis att titta på Bron men ingen var supertaggad och vi beslutade oss för att stänga av. Det var många säsonger också så kanske skönt att inte börja kolla på den också. Imorgon kommer ju Hjersson igen också. 

Just ja! Jag fixade en hel del hemma också. Det blev spackling, slipning och målning till nya kylskåpet. 

När Ullis kom hem så åkte vi ned med släpet till hennes jobb och snart var tid, kraft och ork slut för att träna. 

Ja, den rubriken har jag haft förr men det var så skönt att vara igång. Jag har längtat efter kraft att få hålla på i hemmet. Nu kom den! Jag drog ned till Woodys men fick sitta där i tio minuter för de hade inte öppnat. Sen köpte jag lite saker och drog hem och började att jobba. Nu fixade jag ett ventilationsutrymme för nya kylskåpet och det gick oerhört bra. Riktigt bra tempo och Ullis blev överraskad att det gick så fort och blev så bra - kul! Jag hann slipa en gång, efter spacklingen och sen klippte jag upp spackeltuben och körde en gång till. Så imorgon blir sista slipningen och sedan väntar målning. 

Men gräset fick sig en duvning också men när det var klippt så började kraften att sina och jag fick vila ett tag. Det var som natt och dag. Lite lustigt. 

En fika med vännerna T och R hann vi med också och det blev lite skratt och uppsluppen stämning. 

Sedan avslutade vi kvällen med att titta på Finnkampen och jag snabbspolade lite då vi såg det i efterhand. Bra dag för Sverige men lite stolpe ut ibland, då det var riktigt tight.