Torsdag och Safiren skulle inte ha öppet på våran ordinarie träningstid. Men Ullis, jag och Putte skulle köra lite tidigare och kom överens om att köra en timme tidigare och köra från mig och Ullis. Vi lade självklart ut det i vår träningsgrupp men alla verkade vara upptagna med annat. Och Putte hade bara planerat en kortare jogg, för att istället nå sitt mål på Nyårsjoggen. Men för mig blev det en katastrof då pulsen inte gick ned och efter ganska precis tio minuter så orkade jag inte ens jogga lugnt och fick lägga in mig första gåpaus. Och det efter en fart på 6.22/km och en snittpuls på 180 slag/minuten. Det känns verkligen som jag inte får igenom blodet i benen och vi misstänker att jag stod för mycket på huk då jag håller på att lägga klinkers i källaren. Så planen, inför Nyårsjoggen, var att absolut inte jobba dagen innan. Men jag tänkte att det borde gå över och jag gav inte upp och Ullis och Putte vände hela tiden tillbaka. Men det släppte aldrig och på mitt korta pass, på 4,5 km, blev det hela åtta (!) gå-pauser och fastän jag då fick ned pulsen så snittade jag 166 och varje gång jag gick så sjönk pulsen till runt 110 slag/miuten och så fort jag började jogga så gick den fort upp till ca. 180 slag/minuten. Klart irriterande och ett tecken på att något inte står rätt till. Och på tidag skall jag hålla i Nyårsjoggen och vi räknar med rekordmånga deltagare. 

Så var det Julafton och Ullis ville ut och morgonjogga i tomteluva. Och det skulle jag väl klara, tänkte jag. Men kroppen har ju inte alls fungerat på slutet så risken fanns ju att det skulle bli likadant igen. Och det där med köldastma verkar jag ha glömt bort. Iaf innan jag kommit ut i kylan. Jag var mer inne på att det nog borde släppa efter ca. 12-14 minuter, det är iaf just ungefär då som det brukar släppa då det har strulat. Men till joggen då. Det var rätt bitigt men vi började jogga, efter att ha fått väntat lite på gps-signalerna ett tag. Men det var segt från start och efter någon kilometer redan så fick jag börja gå emellanåt men jag bara väntade på att den otäcka känslan skulle släppa. Men det gjorde den tyvärr inte och jag fick gå med jämna mellanrum. Det roligaste var väl när vi mötte några löpare och jag utbrister just: "Löpare!" och tvingade mig att springa ett tag till. Sen, efter dryga 25 minuter, så kunde jag iofs jogga längre och längre och det blev till slut 4,5 km och det var ju egentligen ingen höjdare men nu är det som det är. Felix hade blivit vegan och när han visade Ullis en film, som hade fått honom att bli vegan, så ville jag nog inte ens se den. Men efter någon kvart så tittade jag och tankarna for iväg. Kunde det var så enkelt som att kött hämmar kroppen... Hmm, ju mer jag tittade ju mer intresserad blev jag och allt verkar ju stämma in. Bara att jag nästan hyste agg mot att se på filmen var ju konstigt och sånt ser man ju överallt i exempelvis kommentatorsfält. Jag blev iaf väldigt intresserad och jag skall fördjupa mig lite mer i det här. Sen väntade vi in Ullis storesyrra Lollan och hennes make Goran samt svärmor. Lolan och Goran hade köpt en ny bil så den ville jag se förstås och den var häftig. Sen blev det god mat och lite kaffe på det och vi körde även Julklappsspelet. Det gick som vanligt upp och ned och jag kände mig nästan hemsk då jag ropade att spelet var slut, då jag hörde alarmet, och sedan slog Goran två sexor. De hade inte hört larmet men när alla lyssnade så hörde alla det. Vi avslutade med att köra lite Kahoot och det var initialt lite motstånd mot det men sedan, när de förstod hur det fungerade, så körde vi några matcher. Riktigt kul! Efter att ha vinkat adjö till gästerna så delade vi ut juklapparna och det var trevligt och jag fick jättefina julklappar och jag tror att alla blev nöjda. 

Lördag morgon och Ullis och jag hade taggat igång oss att vara med på lördagsträningen igen. Det var ju ett bra tag sedan sist. Efter lite kaffe och en snabb frukost så var vi på väg och Ullis ville vara i tid för att se på alla övningarna. Men allt var lugnt och när vi checkade in och precis när vi skulle gå in i omklädningsrummet så upptäcker Ullis att hon glömt att packa ned skorna och får skynda tillbaka. Så vi skämtade lite om att jag skulle ta plats för henne. Hon var så snabb så hon hann både fram och tillbaka innan passet började och snart var vi igång. Jag kände mig riktigt trött och kom liksom inte igång, det är tyvärr lite vanligt på sistone och jag har återigen börjat att analysera det mesta och har väl mest varit inne på stress. Men allt hänger ju ihop så kanske är det en kombination med allt möjligt. Hursomhelst så borde jag ju hålla igen lite då jag inte gymmat på länge så jag tog det lite lugnt med flit. Fast visst växer hornen fram lite grand ibland. Skönt när det var klart och sen var det dusch och hem igen. Efter det var det nog klinkersdax och jag körde ett rejält race med att lägga klinkers. Tyvärr så tyckte jag inte att klinkersen fastnade så bra i fixen så några plattor fick jag bända loss senare. Kanske var jag nog lite för tidig med att gå på dem också. Men sånt går ju att fixa men jag blev lite orolig att jag skulle få riva upp allt först. 

Torsdag och det var dags för klubbträning men kroppen kändes inte helt kanon. Tror jag har stressat upp mig men inte på grund av arbetsbelastning utan tvärtom från en s.k "Coachning". Den var minst av allt peppande och konstiga processer som skedde utan min inblandning. På skolan hade vi pysseldag och jag snodde lite snabbt ihop en station med både julkort och julteckningar. En kollega, som alltid är så snäll, säger att jag hade så välplanerad station men det var det absolut inte. Men ibland så hänger det även på hur man bemöter eleverna och det tyckte jag gick bra. Och så kul att även se de mindre barnen komma in i klassrummet. Efter skolan så var det fort hem och efter lite mat så var det då dags att bege sig mot Safiren, och klubbträningen. Vi ser Putte, på håll, och det var bara han och så Ullis och jag. Vi bestämmer oss för att bara jogga runt på lite måfå men jag får kämpa för mycket, redan från start. Så när vi har rundat Häradsvallen så vill jag bara hemåt och jag känner att jag inte orkar sprigna i backarna ens. De försöker peppa men snart så viker jag direkt av tillbaka mot Safiren och jag stannar på 6 km. Lite trist känsla men kort träning är bättre än inget. Sen, i duschen, så bestämmer jag mig för att gå och kolla mobilen om jag hinner spela lite Primetime. Och när jag slår på så har jag två sekunder kvar att svara på första frågan. Så jag körde klart och jag kommer inte ihåg när jag åkte ut. Men kul och jag blev nästan lite orolig att mobilen skulle dö av värmen i bastun. 

Så var det onsdag och om det var något möte på skolan så missade jag det. Alla såg när jag gick och ingen sade något så antingen var det inget eller så lät dem det bero. Väl hemma så fixade jag iordning lite innan det var dags att förbereda mig inför kvällens tennis. Hebbe-Boy hade bjudit in mig till lite tennis och han är så snäll och säger att jag lär honom så mycket då jag spelat mycket som ung. Och dessutom har en del utbilning och gått någon kurs. Eller om det var två.. Får kolla det senare. Hursomhelst så kom jag iväg rätt sent och när jag kom fram så gick jag direkt och bytte om. Jag träffade några och misstänkte att det var dem jag senare skulle spela mot. Och mycket riktigt. Snart så hälsade vi alla på varandra och upplägget var så att vi skulle spela dubbel hela kvällen och lottas med olika dubbelpartners och motståndare. Och så roligt det var. Efter ett tag så hade jag blivit varm och emellanåt gick det riktigt bra. Det enda som jag inte var nöjd med var mellanspelet, typ då man kommer lite på mellanhand och skall slå en halvvolley, det brukarde jag var bra på som ung men kanske är det lite av en färskvara. Det kändes som om jag skulle ha det men jag satte oftast bollarna strax under nätkanten. Men så sjukt kul och snart började servarna sitta emellanåt och fastän jag inte tyckte det var sådant tryck i dem så hade de svårt att få tillbaka dem, coolt! Sen ropade de ut vinnaren och kanske drabbades jag av hybrid men jag trodde att jag hade en chans men tyvärr så räknades inte matcherna som spelades lika in. För jag hade inte så många förluster men däremot var det många lika, och lite mer vunna, matcher, med i beräkningen. Nåja, det var sjukt kul och sen körde vi samma upplägg igen och nu började jag bli trött men lika kul igen. Efter det så spelade jag och Hebbe-boy match och jag kände ganska omgående att jag inte fick lockas in i hans spel, iaf inte om jag skulle vinna. Han slår riktigt hårt och skulle jag köra samma stil så hade jag garanterat förlorar. Så efter ett par jämna game så började jag att bryta hans mönster och fick honom ur balans och gamen rann iväg till min fördel. Och mot slutet så var jag så slut så jag bönade och bad att han skulle förlora sista gamet så det fick ett slut. Och det var riktigt tufft på slutet men sen blev det 6-2 till mig och trots att siffrorna visade en klar vinst så var det mycket jämnare än så i spelet. Men sjukt kul och jag skall försöka få in lite tennisspel då och då. På vägen hem får jag en chock! Klockan är över 22 och jag undrar hur många timmar jag egentligen spelade. Men skönt att kroppen verkar funka igen. 

Tisdag och jag blev lite osäker på om jag skulle hinna till löpträningen då vi hade möte på skolan. Men det borde väl bara vara nybörjarjoggen, tänkte jag. Och den borde Ullis kunna fixa själv förstås. Sen ser jag att mötet är väldigt sent och det skulle visst vara mat och sånt. Så det var bara att meddela och Ullis kunde tyvärr inte komma ned till träningen så hoppet stod till Flaken. Men han skulle inte hinna till nybörjarträningen men huvudträningen skulle han fixa. Och på jobbet så hade vi först ett ett lagarbetsmöte och sedan var det ett par timmar till själva huvudmötet. Så jag tänkte att jag åker till den lokala butiken och köper mig lite mat. Men just ja! Bilen står ju i Gnesta då jag var iväg till Frejaskolan med klassen och tog bussen tillbaka, som vanligt. Och en promenad vore ju skönt, tänkte jag. Så jag tar på mig och började gå. På vägen så hälsar ett par på mig och de hejar så trevligt och jag reagerade och strax efter förstår jag vilka de är och jag ropar till lite extra och de skrattar. Vi var på samma kalas i helgen och det var lite komiskt. 

Sen, när jag nästan är framme, så kommer jag ju på att vi skulle ju äta lite senare. Så jag köper mig bara en liten läsk och beger mig tillbaka igen. Och nu slår jag på klockan så jag kan se hur långt det är. Iaf på ett ungefär då jag inte orkar slå på gps funktionerna i klockan. På vägen tillbaka så ser jag några barn som slänger stora stenar på en lampa och jag diskuterar lite med dem och de känner igen mig direkt och jag förstår att de går på skolan. Sen går jag vidare och väl tillbaka så blir det lite prat på skolan och sen är det dags att käka och det är ju trevligt förstås men en missad träning är aldrig roligt. Efter tillställningen så åker jag hemåt och jag får skjuts till Gnesta och sen är det bara att åka hem mot Vagnhärad. 

Så var det måndag och alla betygen skulle vara satta. Jag hade bra koll men tyvärr lite speciell situation då klassen haft många lärare och det var, iaf initialt, väldigt svårt att veta vad de hade arbetat med och då, följdaktligen, vad de hade kvar. Så några ämnen har släpat men de får vi jobba ikapp med under vårterminen. Men det var skönt att släppa lite på gaspedalen men det var ändå mycket som hände på skolan. Med folk som skulle sluta och imorgon skulle det nog tackas av. Skall jag vara ärlig så har jag själv, då och då, haft funderingar på att byta jobb då det varit lite osäkert med en del saker. Men jag vill heller inte lämna klassen så det skall mycket till för att jag skall byta. Väl hemma så kände jag mig helt slut och det var lite tveksamt om Ullis och jag skulle gå och träna men snart nog var vi båda på plats på Safiren och alltså redo för dagnes core-träning. 

Söndag och först så försökte jag få ordning på badrumsfallet. Helt klart så är jag inne i en fas av learning by doing men det tråkiga är ju att gjuta golv inte tillhör det som är lätt att korrigera. Men korrigera fick jag göra och det just ett fall, där jag tänkt att ha en duschkabin. Sen, efter allt jobb, så ville jag få in lite träning och varför inte lite Zwift igen. Sagt och gjort men klockan började ticka iväg. Men runt halv tio så satt jag på cykeln och trampade lite lätt. Jag körde på men vart är formen? Jag fick kämpa i motvind och när kedjan återigen hoppade så hoppade även jag av träningen. 

Men lite träning är bättre än ingen träning.