Ja så var det då dags för Kalmar Ironman igen och det var satans vad fjärilar man hade i magen. För något halvår sedan tvivlade jag på mina mål, då jag satte upp riktigt höga mål, vilket var att kvalificera mig till Hawaii Ironman, och jag tog nog ned målet innerst inne till sub10 istället. Och för någon månad sedan så kändes målet med Hawaii helt ute och säkert också tidsmålet. Men då och då så kändes det som om det fanns rejält med krut och att jag säkert skulle chocka många ändå. Hursomhelst så var jag rejält taggad och med Stockholm Marathon i ganska färskt minne, där jag helt plötsligt, efter regnet, kunde löpa på i rätt hög fart, så hade jag ändå rätt stora förhoppningar och jag kände att formen kunde bli riktigt bra till Ironman, i Kalmar. 

Jag körde Ångaloppet Sprint helgen innan och var nästan som en maskin. Det gick grymt bra och jag försökte pusha på min medtävlande så mycket som det gick och han blev tyvärr helt slut och kunde inte genomföra det större loppet dagen efter. Sen fick jag återigen känningar i ryggen och i onsdags så gick jag lite snabbt till Svempa, på Art of Training, som knäckte till mig. Väl framme i Kalmar så checkade vi in och efter den nattens sömn så vaknade jag med ryggskott och det oroade helt klart. Men jag fortsatte ladda på och hoppades på det bästa. Med på resan var även Tokan, som också skulle tävla, och hans fru Ankan. Och framförallt så hade jag och Ullis en egen supporter-skara och det var min storebror Lillis och hans Nettis. Det rös i hela kroppen då jag tänkte på att de skulle heja och det piggade upp. Men jag blev mer och mer nervös och sista natten så försökte jag ligga på golvet för att kanske få ryggen att bli helt okey. Men helt klart så lägger jag mig på sidan efter en stund och det gjorde alldeles för ont då jag låg på golvet så jag flyttade till slut upp igen. Och det har börjat regna rätt mycket. Kanske lite dåligt med sömn den natten och jag började även bli rätt svullen i kroppen. Kanske lite väl mycket. Till slut vaknar vi och helt plötsligt får jag en nysattack och den slutar inte. Jag nyser och nyser och nyser...! :-0 Ullis blir galen på mig och jag får tag på toalettpapper och försöker hålla för. Helt plötsligt så sugs papper in och fastnar i halsen och det blir panik på både mig och Ullis! Och jag kräks och kräks och får till slut upp både papper och spyor! :-0 Men vad f-n! Vilken härlig start på mitt lopp då... :-/ 

Vi kommer förstås lite försent till frukosten och där sitter Tokan och väntar. Jag börjar väl må lite bättre och snart är vi på väg ned mot starten. På mitt förslag så går vi ned i våra våtdräkter, det regnar fortfarande. Min tanke är att jag skall försöka simma lite i Kattrumpan först. Det är en liten badvik, där gick förresten simstarten förut då loppet hette Järnmannen. Förhoppningsvis så kommer det göra att jag inte börjar hyperventilera och/eller får en astmaattack. Efter att ha lämnat energin på cyklarna och i våra race-bags, så går vi till badviken och jag har både puffat ventoline och simmat några hundra meter och det känns helt okey. De andra joinar också och tycker det var en smart idé att simma innan. Jag känner tyvärr att jag inte ens kan jogga ett endaste steg och det vore ju snöpligt om det inte går att springa alls på maran. Hmm, fast jag har ju pannben och brukar kunna lyfta mig själv. Vi går bortåt starten och jag blir lite orolig att jag inte hinner gå på toaletten innan. Hmm, det brukar jag ju alltid göra men jag kanske inte behöver det. Jag ser tyvärr inte Tullis men snart så går vi till våra fållor, där våra tänkta simtider står. Ullis och Tokan går lite mer bak än vad jag gör och det kan ju anses korkat av mig att gå ned före dem men jag har hela tiden känt att jag haft mer i kroppen än vad jag fått ut. Så är det snart dags och mentalt har jag förberett mig för en lång dag. Så är det snart dags för min tur och snart är glasögonen på. Faktiskt en av de sista. Man börjar visst bli rutinerad. Ned i vattnet och jag försöker hålla mig lugnt. Men det är alltid svårt att hitta någon rytm och det är mycket folk. Pust och stön! Jag är inte alls van att bli påsimmad och stannar alltid upp då jag blir det och kollar bakåt så jag inte blir översimmad. Klart orutinerat och jag blir lite arg på mig själv att jag tappar greppet så snabbt. Jag försöker att inte stanna upp då jag slår i någon annan men när det blir alltför häftigt så blir det stopp och jag får börja om igen. Andningen börjar tyvärr gå upp och jag måste stanna och pusta ut. Men vad f-n! Skall det alltid vara så här. Efter tio sekunder så testar jag igen och nu håller det några hundra meter innan jag måste stanna igen. Det blir nog totalt tre stopp men sen kan jag absolut börja ta i lite mer iaf och snart nog är jag inne i ett bra stim. Efter någon kilometer behövs det inte lika mycket för att störa mig men jag kommer tyvärr snart nära en bånglig karl som liksom bara trycker på mig ordentligt. Jag råkar å andra sidan lägga handen på en rumpa och det var absolut inte meningen. Jag kan iaf ligga och ta i mer och mot kajen har jag en bra fart och får simma i fred och det får jag hela vägen längs kajen också. Under lilla bron och snart ut en liten sväng och det blir en liten krock bara. Sen inåt och nu blir det lite mer bråk. Efter en liten incident så tvingar jag mig själv att inte bry mig och jag simmar på i mitt eget tempo och rätt som det var så får jag en rejäl käftsmäll och jag tror ju förstås att det inte är med mening men när jag sneglar bakåt så ser jag att det viftas hejvilt från en tjej. Jag stannar förstås upp då jag blir chockad över smällen. Snart är jag igång igen och tror det är lugnt när det händer igen! :-0 Men vad f-n! Det här är ju rena kriget och nu försöker jag trycka på lite men känner att det drar lite i vänstra baksidan. Hmm, ingen kramp nu, tack! tänker jag. När jag närmar mig rampen så har jag ingen aning om hur det gått att simma mer än att det var helt vansinnigt där ute. Nu skall jag upp på rampen men alla liksom stannar i vattnet lite ifrån. Hmm, vad håller de på med? tänker jag. Jag förstår snart att de inte förstår att det är så brant och att de står och stampar vatten. Det försvinner säkert 15 sekunder bara i onödan. Upp och jag försöker trycka på klockan och då byter den sport till "Annan träning"! Det är förstås T1. Men jag vet inte hur fort det har gått. Jag har fullt upp med att nå min rem på ryggen men hittar den inte. Jag frågar en funktionär men hon får inte hjälpa, säger hon. Hmm, helst sant. In i tältet och en med/mottävlande drar ned dragkedjan. Tack för det! Det svider hemskt mycket i nacken och det kommer jag ihåg från sist. Det tar tid att få av dräkten och Ullis och jag glömde återigen Body Glide, som vi skulle smörjt in oss med innan för att få det att gå lättare. Till slut är jag fri från dräkten och försöker torka fötterna men allt är blött och handduken är snart lika med det blöta golvet men jag har snart både strumpor och skor på mig. Jag kommer på mig själv med att jag aldrig ens provat skorna på pedalerna och är lite orolig att det skall vara rätt justerat, eller något. Skorna köpte jag ju i onsdags och kanske var det även ett nummer för stora... Jag joggar sakta bort men passar på att pinka lite innan jag når cykeln. Av med den från bommen och jag tänker mig att springa bort på mattorna men det fick jag visst inte utan jag får springa rakt nedåt direkt. Det är TigerLotta som ropar och då är det bäst att lyda. Bort mot strecket och upp på cykeln bakom strecket förstås och börjar cykla. Rätt blött och jag tar det lugnt i början. Det är mycket publik och jag känner mig alldeles överjäst. Vad har hänt med kroppen? Jag har ju känt mig i förhållandes bra form och det suger lite. Men nu är det cykel och kanske är jag bara lite svullen. Jag försöker få i mig energi i en jämn ström. Det slår till i något gupp och när jag sen skall ha tag i någon flaska bakom sadeln så känner jag ingenting! :-0 Men vad i helsicke nu då, tänker jag. Jag tittar bakåt och snart nog ser jag att flaskstället vridit sig och flaskorna pekar i princip rakt bakåt. Det går vansinnigt fort över Ölandsbron då vinden är i ryggen. Jag märker att många duktiga cyklister kommer i hög fart bakom och så håller det på bra länge och jag börjar misstänka att simningen ändå gått förhållandevis bra. :-) In i Färjestaden och ned mot Mörby-Långa. Där passerar man ett farthinder och minnet slår emot mig! :-0 Det var i det här farthindret som jag sist förlorade mitt gula nät, i vattenflaskan, och jag rycker upp det och håller i det. Vad jag inte ser då är att jag åker över en flaska och jag får panik. Min Coach/mitt bollblank, åkte ju över en flaska och åkte omkull för ett tag sen och när jag tittar bakåt så ser jag att jag klyvt flaskan mitt på! Pust! :-0. Men jag förlorar vattenflaskan bak och när jag skall ha tag i min energiflaska bak så når jag den inte... :-( Jag närmar mig vätskestationen och det bara klånkar framför mig. En krasch! Jag stannar till lite försiktigt då jag ändå måste stanna för att kunna lämna flaskan och få en ny. Vad jag inte kommer på då är att jag ju kan ta en flaska och fylla över den fort och slänga... Men det tänker jag inte på då. Jag ser att mannen som orsakat kraschen nästan ser overkligt glad ut och han som ligger på backen det omvända. Jisses! Hoppas allt gick bra där. När vi åker ut från Mörby-Långa och runt en fabrik så råker jag komma för nära en cyklist och jag bestämmer mig för att inte köra om utan istället resa mig upp så farten bromsas och passar på att skaka lite på huvudet. Då kommer en domare fram och pekar på mig och ropar något som jag inte hör! :-0 Jag visar att jag inte riktigt förstår för så fel gjorde jag ju inte. Visserligen så skall man alltid starta en omkörning om man kommer ikapp en cyklist, och kommer för nära, men nu var inte min tanke det och jag kanske var tvungen att avbryta då någon bakifrån påbörjat en omkörning. Jag kommer inte riktigt ihåg nu men jag vaknade iaf till och blev orolig samt undrade vad som hände! :-0 

Jag vågade iaf inte köra förbi någon Penalty-tält utan höll hela tiden utkik. Lite småirriterad men det var lätt hänt för det var satans trångt på banan. Emellanåt så trycker jag på och jag håller en bra bit in i loppet runt 32,5 km/h. Fortfarande för låg fart men det var motvind hela vägen ned mot Degerhamn och nu vände det mot östra sidan och en fet medvind väntade. Fast jag ser ett Penalty-tält och åker fort in och undrar vad jag skall göra. Ligger det något på mig? undrar jag. -Nej, svarar dem, och jag kan åka vidare. Härligt! Hög fart nu och jag kommer verkligen i mitt esse när det är medvind. Mitt diskhjul blir som ett segel och jag flyger förbi folk. Och nu rakt norrut igen och farten är hög. Jag snittar lite över 36,5 km/h men jag börjar ändå känna mig seg. Det är som att jag prickat formen helt fel. Jag känner mig fortfarande som en svullen gris och jag undrar om jag har något i kroppen. Nu över Stora Alvaret och nu blir det lite mer kämpa. Folk börjar fuska mer och mer och det är rätt nära mellan cyklarna. Jag tänker iaf inte fuska utan lägger mig hela tiden i omkörningn och det rätt tidigt. Många verkar tycka att det är okey att vänta med att åka ut tills de är alldeles nära. Nu upp mot Färjestaden och jag trycker på rätt hårt nu och det finns två stycken som jag omväxlande låter "dra" mig. Givetvis med rätt lucka, eller iaf som jag upplever det. Genom Färjestaden och snart en fet movind över Ölandsbron. Och nu är det som all Fair-Play är borta. Folk har max en cykellängd emellan sig och det ser ut som ett lämmeltåg. Fast det är klart att det trycks ihop automatiskt pga den låga farten men jag kämpade på i omkörningsfilen och jobbade lite extra hårt där. Mitt liv gick lite genom revy någon gång i nedförsbacken då jag var nära en kon bara. Fy bubban!

In mot vändning och brorsan och Nettis hejade och strax därefter ropar även Ankan! Så roligt och jag passade på att njuta lite. Nu bara sex mil kvar men det är mycket mer tekniskt och lite mentalt tufft då man är ute lite i ingenmansland. Mycket små knixar och mycket svängar. Jag har fortsatt stannat i varje kontroll men kanske dricker jag lite mindre på slutet då jag inte tömmer hela flaskan. Och på slutet kommer jag på att jag kan fylla på i farten. In mot Kalmar igen och jag tar det lite lugnare på slutet och hela stan verkar lyfta och våra supportrar hejar förstås igen. Känns härligt men jag känner mig fortsatt som en svullen gris. Dags att försöka springa men det går bara att gå bort med cykeln. Jag passar på att pinka då jag närmar mig Run-bagen. Av med skorna och hjälmen och på med löparskorna. Hmprf! Det här var segt och vad har hänt med magen? Det är som värsta magvärken och det smärtar nedåt ljumskarna. Jag tar några steg och det känns direkt. Och stelt och tungt. Jag borrar ned nacken och jag känner att det gör riktit ont i nacken av solen. Där jag har fått rejält skavsår. Jag får vrida kepsen så nacken skyddas från solen för det bara svider där av strålarna. Jag passerar brorsan och Nettis och de hejar på. Tungt och stelt men inget ovanligt så här nära cyklingen. Får jag igång kroppen nu så är det kanske ingen katastrof med tiden. Och jag försöker kolla på klockan och den visar runt 5 min/km. Hmm, bara hoppas det släpper snart då. Stumheten försvinner ungefär 5-6 km in i löpningen och jag känner mig så tung och trött i kroppen så min plan blir att endast gå vid stationerna då jag så fort som möjligt trycker i mig, och som det visade sig, alltid chips och alltid en mugg cola och antingen Red Bull eller sportdryck. Samt att jag alltid hällde en svalkande mugg vatten i kepsen. Ett varv och många hejar på, inte bara våra härliga supportrar. Det är tungt men jag är mentalt stark och fastän det gör ont i fötterna varje gång jag skall börja springa och förstås hela tiden då jag springer så har jag bestämt mig. Smärta får inte göra så att jag viker ned mig. Jag fortsätter att springa hela tiden men vid runt 20 km så kommer en första rejäl kramp som gör att jag får gå in vid en station och dra på lite liniment på baksida lår och jag får ibland stretcha ut vid stationerna. Så några sekunder extra blev det hela tiden. Och det har börjat gå långsammare och långsammare och jag får tvinga mig att sura efteråt istället och försöker lägga allt krut på här och nu. Jag reagerar på att jag inte känner igen någon men jag sluter mig ibland i min egen bubbla. Det är först på varv tre som jag springer ikapp Ullis och hon springer med mig ett tag och sen fortsätter jag själv. Där fick jag också lite kramp förresten. När jag springer tillbaka mot Kalmar och skall ut mot mitt sista band så ser jag Tokan och jag ropar men han hör inget. Han ligger, det kan jag se på Movescount, precis 6 kilometer bakom mig då. Men han såg oförskämt fräsch ut och han körde lite på säkerhet för att inte riskera att gå in i väggen. Jag däremot sprang så fort jag kunde för att hålla mig på rätt sida om krampen. Den låg liksom hela tiden på lut. Det kändes oerhört frustrerande och jag kommer inte ifrån känslan att vara som sämst när det gäller. Det känns som jag om jag borde haft mycket mer kräm i benen och jag skall, när jag vilat upp mig någon månad, eller två, dra av en snabb höstmara. Hursomhelst så började nu fötterna smärta enormt och jag fick verkligen tvinga mig igång och jag är stolt över hur jag lyckades komma igång ganska snabbt vid varje station. In mot upploppet och jag ökar inget utan när jag närmar mig så insuper jag känslan och gör high five med speakern. Lite lätt besviken att Björn inte verkade känna igen mig men det är inte hela världen! :-) In i målfållan och jag myser i några sekunder innan jag får hjälp av en gullig ung tjej. Efter lite ompysslande så leder hon mig in till Athletic Garden och jag lyckas ta mig bort till först sjukvårdstältet och sen, när hälsenan helt har dragit ihop sig, så får jag hjälp bort till massagen. Där måste jag ligga och ta igen mig och får käka chips och även få lite behandling. Efter ca. 40 minuter försöker jag duscha av mig och, i det kalla vädret, försöka ta på mig torra kläder. 

Efter ytterligare ett tag så får Ullis och jag tag på varandra och vi bara pustar ut ett bra tag och Ullis säger: -Aldrig mer! Hon har också fått slita men känner sig ändå rätt pigg. Vi lyckas få Peter och Anette att ta hem några av våra säckar för annars vet jag inte hur vi skulle klarat oss hem. Väl tillbaka på hotellet så somnar vi gott. 

Vid frukosten så stirrar Peter på oss och säger: -"Alltså! Jag har ju läst och sett sträckorna men det har nog aldrig gått in hur långt det är. Att se det live, så här, det är en helt annan sak. Jag är så jäkla imponerad över Er!" Och efter ytterligare lite berättelser om loppet så blev både Ullis och jag så taggade att vi åkte bort och anmälde oss till nästa år! :-D Och strax efter så berättade de att de, alltså Peter och Anette, att de också skulle åka ned och heja igen! Fy fasen vad glad jag blir! Ja och Ullis också förstås. Det är så mycket värt så det går inte att beskriva! Fastän jag inte är nöjd med loppet så blir det ändå ett av de bästa tack vare supporten! Så tack igen!!! :-)

Min tid blev förresten 11.47''06, tror jag. Pb med lite över 21 minuter men jag kände att jag hade så mycket mer i kroppen. Men men... Jag kommer fortsätta kämpa och man lär sig något varje gång. Nu, några dagar senare, så känns kroppen bättre igen men givetvis tar det längre än så att återhämta sig. Simningen var rätt positivt och trots lite problem så fick jag 1.24 Jag hade gissat att jag, vid bra förhållanden, skulle fixa runt 1.20

Jag villa tacka dem som har stöttat mig och jag hoppas att jag har gett något till Er. Ni kommer att finnas kvar på min sida året ut och jag kommer fortsätta kämpa mot Hawaii och hoppas att några av Er, gärna alla förstås, finns kvar även efter årsskiftet!

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se 

Tisdag och sista jobbdagen innan Kalmar Ironman. Jag snackade med chefen och sade att jag inte riktigt var med mentalt och det kanske är bäst för bägge parter att jag är ledig imorgon, onsdag. Och det var inga problem då det inte var så viktigt att jag var med imorgon. På torsdag morgon åker vi iaf ned till Kalmar och idag var det ju klubbträning, i Trosa. Se att det skrev med stor bokstav nu! Jag har rätt många läsare med lite suspekt humor så man kan aldrig vara för tydlig! ;-) 

Ullis hängde med och skulle jogga lite och jag skulle bara morsa på gänget innan jag drog till Sports Club. Väl på plats så ser jag att jag glömt Safiren-kortet, och det är klart irriterande. Visst kan jag åka och knacka på men är det någon som inte känner mig så blir det ju lite konstigt. Men, men... Jag morsade på de som var där och det är den nya killen, vi kallar honom för Järn-Peter och sen några gamla bekantingar som Tokan och Flaken men även en nygammal bekant, Yoga-Carina - kul! 

Jag lämnade dem och åkte bort och knackade på. Jag hörde att det var någon bakom dörren och han som öppnade kände jag igen så det var lugnt. Upp på maskinen och så drog jag igång. Det blev en kvart först i lugnt tempo och sen drog jag på med intervaller. Rätt jobbigt men jag kämpade på. Vid den tredje tänkte jag att det fick räcka men så kommer en gammal elitlöpare in och då blir jag sporrad och kör ytterligare en. Tror inte det var ngn fara men nu blir det endast lite lätt cykling och eventuellt lite simning innan loppet. Jag kände tyvärr av hälen lite under passet men det är några dagar kvar och även om det inte skulle bli bättre än så här så tror jag att jag kan köra. Så med lite rehab och vila för hälen så blir det nog kanon! Gud vad spänd jag är på att se vad den ökade träningen kommer att ge för resultat. Jag hoppas och tror att det åtminstone gör så att jag är förhållandevis nära 10 timmar iaf. Men allt kan hända och man får vara ödmjuk inför uppgiften. 

4 stycken tuffa intervaller

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se 

Så presenterar jag då ytterligare en sponsor och de har möjliggjort att jag kunnat kitta framförallt min, och för all del även Ullis, cykel så att man inte har alltför mycket att skylla på. Men givetvis går det alltid att få värre men nu har jag uppgraderat med assymmetriska klingor och keramiska drev, bland annat. 

Och ni som läst bloggen kanske kan räkna ut att det är Utsikten som står på tur att presenteras - Ostkustens pärla!

Ja, det är det verkligen. Utsikten är en lunchrestaurant med bra och enkel mat men framförallt med god service och, som ni kanske redan räknat ut av namnet, en suberb utsikt! Rakt nedanför så ligger Trosaån och en fin park, som nyligen fräschats upp. Har man tur så lyser solen och då är det riktigt skönt att äta lunch och ta en kaffe där. Men det som särskiljer Utsikten mot andra lunchrestauranger är att de rätt ofta tar dit riktigt sköna band som lirar och man kan, om man vill, ta sig en öl eller två och lyssna. Det är alltid en bra stämning där och rätt ofta, tyvärr, fullsatt! Men var ute i god tid vid dessa spelningar!

Utsikten - Ostkustens pärla! Väl värt ett besök och missa inte alla dessa underbara band som spelar där!

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se 

Ja, idag verkade det ha gått upp för många att jag faktiskt tränar en hel del. Torsdag morgon och jag traskade ned till gymmet för lite återhämtningsträning och det blev prick en timme på Cross Trainern men då rätt lugnt. Bara runt 124 slag/minuten och skönt för benen att få ur lite slaggprodukter. På vägen hem så lade jag ut en bild på Instagram att det typ var det första av tre pass idag. Puff skulle ju testköra ett barpump-pass och ett spinningpass. Det sistnämnda hade ju jag och Ullis redan kört men Ullis tvekade lite om barpump-passet då hon inte ville ha träningsvärk tills lördagens Swimrun-tävling - Ångaloppet Sprint. Inte för att jag vill skryta men jag kände mig rätt säker på att jag, trots träningsvärk, skulle klara av att köra Swimrunloppet rätt bra ändå. Jag har ju känt mig i riktigt bra form på slutet och det är ju först nästa helg jag skall vara i toppform. 

Men men, Ullis brukar ju ha rätt så det var med liten tvekan jag gick till barpumpen. Ullis passade på att simma då. Och jag höll igen lite grand men det var mycket på benen och mycket på triceps. Och när jag kände att det tog extra mycket i framsida lår så gick jag inte ned lite djupt. Skönt pass men man kanske skulle hållt igång styrketräningen lite mer på slutet. Efter passet så var det direkt spinning och det var skönt att vara igång med det igen. Jag ser Ullis komma nyduschad från simningen och hon ser verkligen ut att vara i bra form - Wow! Jag sätter cykeln bredvid henne och så drar vi igång. Jag trycker på lite då och då men ibland så fuskar jag lite med belastningen då jag inte vill bränna ut mig. Det blir totalt ett rätt lugnt pass med några toppar. Så tre pass och nu börjar formtoppningen till Kalmar Ironman! Och jag kommer i nästa inlägg presentera en sponsor - Stay tuned!

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Onsdag och för att kunna vara med på Puffs Safiren-pass så var Ullis och jag tvungen att tacka nej till långsimningen som var planerad på torsdagen, dvs imorgon. Men vi kunde ju simma lite längre idag men jag hann inte riktigt med hemma så tiden drog iväg och som ett brev på posten (nåja!) så blev man ju däst efter maten. Till slut så var det så att man var tvungen att släpa sig upp från soffan och packa lite simgrejer. Så åkte vi ut mot Stensund och tanken var att simma lite längre men båda kände sig lite småsega. Väl på plats så regnar det lite, eller iaf duggar men det hade regnat rätt ordentligt på vägen till Stensund, och vi väljer att ta första bryggan där man kan skydda sig lite från regnet. Det simmar en kvinna där och jag ser att det kommer tre stycken, en kille och två tjejer, gående mot vår brygga. Hmm, den simmande kvinnan var redan klar och på väg bortåt och jag ställer mig lite bakom regnskyddet och byter fort om och Ullis hann visst föreviga min bara bak. Men jag visade inget mot dem som kom. Ullis var för övrigt redan ombytt och klar. Sen kämpar jag på med våtdräkten och vi byter några ord med sällskapet som kom. De är rätt unga, kanske i 20-25 årsåldern. De skall visst simma och den ena tjejen byter om lite försiktigt och förstås diskret men rätt som det var så drar killen bara av sig kläderna och står spritt språngande naken! :-) Ha ha, det hade jag inte väntat mig. Det kändes nästan lite surrealistiskt och filmen "Tillsammans" kom till mig. Han vände sig inte direkt heller och i nästa sekund så står den andra tjejen också helt naken och man kom av sig. Både Ullis och jag tittade på varandra och visste riktigt hur vi skulle bete oss men vi tittade förstås bort. Tyvärr hann vi inte i vattnet förrän de var klara så man fick vända sig om när de skulle upp. Inte för att de verkade bry sig men ändå. Men nu skulle vi simma och efter att ha acklimatiserat sig någon minut i vattnet så drog vi igång. Jag tyckte jag höll igen men det kändes ändå lite jobbigt men det beror nog på att jag börjat rotera mer i vattnet och det verkar ge resultat. Ullis kom lite efter och blev lite sur att jag alltid skall ta i. Men det är knappt det går att rotera som jag gör utan att det blir jobbigt. Men ett varv går riktigt bra fast när jag skall ut på andra varvet så känns det som om flytbojen slår i benen hela tiden och jag tappar helt flytet och det blir krystat och jag andas tyngre. 

Vi nöjer oss med två varv och när vi går upp så märker jag att min flytboj är fylld av vatten! Det har läckt in hur mycket som helst, minst två liter iaf, och det kanske har stört. 

Så det blev ett kortare pass och ca. 30 minuter. Lite mindre än vi sade till det nakna sällskapet, de var förresten kvar då vi klev upp men då påklädda. 

På kvällen sen så tittade vi på en film men jag sprang upp då jag hörde att Karsten Warholm skulle springa. Han såg mycket spännande ut i semin och jag hade en känsla av att han kunde överaska. Och som han sprang! Stort grattis till Norge och till hela friidrottsvärlden! :-) Wow!

Och förstås grattis till Karsten själv. Till syvende och sist så är det för en själv som man tävlar och jag tycker Khaddi Sagnia, med reservation för stavningen, stod upp rakryggad då hon sade att hon var i för bra form. Att liksom inte veta hur kroppen svarar och det kommer fler tävlingar men vad var det hon sade på slutet? Skulle hon byta gren? Tresteg skulle ju passa henne som verkar så stark. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se 

Så var det dags att cykla lite längre och Ullis hade tagit ledigt från jobbet. Men rätt tufft att komma upp på morgonen och vi skulle dessutom sammanstråla med Tokan vid Sillen. Vi kom iväg precis i rätt tid och jag hade tur att jag inte behövde fylla på med luft i bakhjulet, för den pumpen, som jag behöver till diskhjulet, är ju sönder nu. Hursomhelst så rullar vi nedför backen men vi ser inte Tokanförrän vi passerar infarten till badplatsen. Där stod han visst. Efter att ha pratat ihop oss så drar vi då iväg och vi kör rätt lugnt. Jag känner mig väldigt stark så ibland drar jag på och väntar sen in dem andra. Då vi åker in mot Runtuna så stannar vi sedan till vid ett fik utanför Aspa och tar oss lite kaffe. Efter tjugo minuter åker vi vidare och det blir härliga böljande vägar och sista biten är det rak motvind men jag passar på att köra lite intervaller då och jag trycker på tills jag är lite över 80% i maxpuls och rullar sedan så pulsen går ned till runt 60% och upprepar. Det blir totalt sju stycken, sådana på slutet. Det kändes rätt bra men det är värre med nacken, den känns stel och Tokan skall komma och köra en Bike fit-app, på mig. Kanske kan den ge någonting men min cykel har ju inte lika fin temporam så jag tror inte det går att göra så mycket. 

Efter passet så tryckte vi i oss lite käk innan det var dags att åka till Trosa igen. Men nu hade Ullis bokat en tid för fotvård och då tänkte jag först träna och när Ullis var klar så skulle hon dra till löparträningen medan jag körde vidare på gymmet. Det blev rätt tufft för mig för jag började på ett halvhårt motstånd och stod där i knappa 27 minuter innan jag lade in några intervaller. Men jag började åt helvete för hårt och det blev endast tre stycken - helt slut. Jag drog upp motståndet till tio och körde så hårt jag kunde i 700 meter och sen blev det lugnt i 300 meter och då på motstånd fem och upprepa. På sista intervallen var jag upp i 182 slag/minuten och då dröp det om mig och jag kände mig nästan lite ynklig. Men jag stretade på och siktade mot 90 minuter. Men flaskorna var helt tomma vid runt 70 minuter och till slut frågar jag Elin, som var där och båce jobbade och tränade, om hon kunde fylla på en flaska och det kunde hon absolut. Så snällt! Jag hade ju bara då tio minuter kvar men det var guld värt. 

Efter det så blev det rehab i tio minuter och sen en skön avsvalkande dusch - Life is good! :-D

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se 

Måndag och jag var helt slut från igår då jag stod som flaggvakt. Solen tog hårdare än jag trott och det märktes direkt då vi skulle hem igår, från Mora. Jag sade till Ullis att jag inte fixade att köra. Men du kan väl vara vaken iaf, sade hon. Jag vet inte, svarade jag och det tog några minuter så sov jag som stock. Jag mådde så dåligt och det blev många timmar i solen utan keps. I Hedemora så vaknar jag till och vi stannar sedan vid Dalahästen för lite kaffe. Men varför inte äta lite men vi ville bara ha lite grand och frågar om man får ta barnportion. Om ni är under tolv år, sade hon i kassan. Det hade vi ju lite svårt att tillstå att vi var men om vi delar på en vanlig portion då men det var förbjudet svarade hon. Då kan man ju ta från salladsbuffén. Hmm, vilken jäkla service. Vi gick ut därifrån och lämnade brickan med drycken och åkte in på närliggande Burger King och köpte lite där istället. 

Men nu var det ju dagen av idag som skulle avhandlas och inte igår. Jag var ju lite sliten så jag bestämde mig för att köra lugnt och jag försökte hålla ned tempot och det blev ett bra zon 2-pass och det blev hela 90 minuter. Felix hade visst ringt och han skulle också gymma lite. Han ringde mest för att säga att han inte kunde passa butiken, som jag hade trott. Men jag hade satt upp en lapp som förklarade att jag skulle öppna klockan 11 idag. En pratglad tjej var där och det blev lite snack och så kommer en halvt förvirrad gubbe som jag tror sade något om att någon kompis varit med i VM i brottning. Jag är inte riktigt säker för det var svårt att höra allt. En ung tjej, i bomullskläder, verkade inte förstå att man skall göra rent efter sig och jag kanske borde påtalat det då hon lämnade mattor och maskiner utan åtgärd. Men jag typ orkade inte utan körde på lite lugnt. Men även för mig blir det ju svettigt då man ligger runt 70 % av maxpuls. 

Nåja. Efter det så körde jag lite rehab för hälen och det tar ganska precis tio minuter och det är perfekt med en sittande vadpress-maskin. 

Sen fort hem och jobba lite. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se 

Så var det dags då, för Morakniv Triathlon Sprint. Gårdagen gick åt till att resa och med oss, dvs med mig och Ullis, hade vi även Svarte Petter och hans Tok-fia. Svarte Petter skulle för första gången köra en triathlon och Ullis skulle för första gången köra någon annan distans än Ironman-distansen. Som det blev för mig förra året, i Mora. 

Väl på plats så installerade vi oss hos Fixar-Magnus, och han själv var inte hemma då han hade fullt upp med att arrangera Gesunda Mountain Challenge. Det lät ju asroligt så jag blev, trots mina hälsenebesvär, lite sugen. Men då man såg berget så försvann lusten. Iaf tillfälligt. Jag skulle ju inte klarat av det helt enkelt. Iaf inte som hälen är nu. 

Sen åkte vi hem, efter att ha morsat ordentligt på familjen Eriksson/Sjöström och laddade lite med energidryck och somnade. 

Upp på morgonen och nu var det alltså dags. Lite pirr i magen och det hade även Ullis. Vi checkar in och vi tre har anmält oss i tävlingsklass, det hade nog bara blivit så och jag var visst den skyldige men jag hade ju ändå tänkt att kötta på. Till råga på allt så kommer Fixar-Magnus fram i sista stund och slår vad om jag att jag kommer få stryk av Ullis. Hmm, visst simmar Ullis bra men jag borde ju kunna trycka mig fram snabbare på en Sprint, tänker jag, och accepterar vadet. Kanske dumt gjort för när starten går så bara mosar jag på och får en astmaattack! :-0 Det går inte att andas och jag får stanna redan efter 40 meter och bara ligga där och guppa och försöka få luft. Jag märker att Ullis kommer och jag försöker ta hennes fötter men bara efter tio sekunder får jag stanna igen. Jag funderar på att bryta men det vore ju alldeles för snöpligt. Jag provar igen och nu kommer jag iaf fram till bojen och lite till. Där får jag stanna igen och när jag nu provar igen så verkar det funka att andas och trots att det är ansträngt så klarar jag av att simma en längre sträcka nu och även att börja trycka igen. Jag försöker lokalisera Ullis men hon är för långt före och jag simmar om en del men det kommer en kille som hela tiden växlar mellan bröstsim och crawl och det stör för varje gång jag lägger mig bakom honom så stannar han och skall börja brösta och jag hinner knappt gå åt sidan förrän han skall crawla igen. Suck!

Nåja! Jag kommer upp och trycker lap på klockan och har simmat sämre än året innan men det är ju alltid svårt att få till perfekta längder på simmomentet så det tar jag med en nypa salt. Jag är lite vimmelkantig då jag joggar bort och ser att Ullis byter om toksnabbt och duktige speakern, Ola Mopshund, kommenterar det som en familjekamp och det får jag bjuda på. Det tar mig ytterligare en minut att komma iväg på cykeln och Ullis bytte alltså om dubbelt så fort. Hon väldigt fort och jag väldigt långsamt. Upp på cykeln och vädret var dåligt så jag försökte få med mig ett par löparhandskar men jag verkar bara fått med mig den ena, eller så tappade jag den andra då jag joggade iväg med cykeln. Nåja, en är bättre än ingen och jag försöker få på mig den då jag kör. Det regnar och jag var rädd att bli nedkyld men det känns inte så kallt. Jag plockar rätt många placeringar men på den fem kilometer långa vägen så har jag inte hunnit ikapp Ullis. Men när jag kommer till vändpunkten, och nästan skall vända, typ 100 meter ifrån, så möter jag henne. Så snart nog så är jag ikapp och hejar på henne. Hon ligger dock inte i tempoställning och det var ju lite synd. Dock inte det viktigaste stället att göra det på. Ut på en raka och jag hoppar nästan av cykeln! Pang! Jag åkte ned i en gropp och typ flög upp. Som tur är så klarar jag mig och det dröjer inte länge förrän det kommer en kulle i vägen också. Ojdå! Det måste jag ha koll på till nästa varv. Jag trycker på bra och det är, trots regnet, bra med folk som  hejar. Ut på andra varvet och det känns fortsatt bra. Jag undrar om cykelmätaren går rätt för jag har ett snitt på över 35 km/h och det på en bana som jag förra året omöjligt kunde komma upp i över 30 km/h. Men träningen har ju gått bra och cykeln är uppgraderad en bra bit. Härligt! 

In för växling och samma sak här. Det tar lite för lång tid att växla och det är ju konstigt då jag bara skall upp med cykeln på ställningen, av med cykelskorna och på med löparskorna som dessutom har snabbsnörning. Det visade sig att Ullis återigen var klart snabbare än mig. Men ut på löpningen då och det kändes förstås lite stumt men med tanke på cykelfarten så kändes det ändå rätt bra. Jag har noll koll på farten för jag har tryckt fel på klockan och den visar hela tiden simning och jag har alltså en maxfart på simningen, i mitt träningsprogram, på typ 57 km/h. Jag får väl ta bort och lägga in det manuellt sen. Jag plockar hela tiden placeringar på löpningen men har absolut noll att göra med någon topplacering. Det hade jag ju inte trott innan heller, det var väl på den olympiska distansen jag skulle kunna ha den minsta chans till det. Om löpningen var prick 6,6 km så fick jag en snittfart på löpningen på 4.18/km Det får väl ändå vara okey. 

Riktigt kul lopp och Ullis gjorde ett kanonlopp men jag missade precis hennes målgång. Sen hann vi båda plaska av oss i sjön innan vi tog emot Svarte Petter. Han fick verkligen mersmak och hävdade att han skulle slå mig nästa år! :-)

Efter det så tittade vi på Stafetten och den hade varit rolig att vara med på. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se