Onsdag och kul men lite lugnare dag på skolan. Det är ju önskevecka och eleverna fick själva välja lite och det blev fortsatt mycket badminton men även lite lekar mellan några klasser. Väl hemma så hade jag skapat ett meetup med Ullis och efter maten så var det lite bråttom att göra sig klar. Som jag skrev igår så var det färre och färre lätta banor och det här blev visst i New York och det var ju egentligen inte öppet idag. Banorna i New York alltså. Men skapar man event så är det öppet för de som går med i det och så blev det idag. Jag fick till och med en stor gul markör som visade att jag var ledare för eventet. Ojdå! Så drog vi igång och Ullis flaggade för att hon var sliten men det är ju bara att ta det lugnt och vilka backar! Med 16% lutning gick det inte fort uppåt. Tur att det inte var på riktigt! :-) Efter knappa 90 minuter var vi i mål och det blev lite drygt 35 kilometer och dyngsura men nöjda! Frågan är om alla backar fått oss att gillar kuperade banor mer? Njae, tror inte det var. Men kul att klara av nya banor och det blir bara värre och värre banor kvar på vår "bucket-list"! :-0

Tisdag och det är förståeligt lite hektiskt på skolan så här inför jullovet. Men kul och det märks att det börjar närma sig ledigt på både elever och personal. Själv hade jag önskevecka och det innebar lite olika saker för olika klasser, förstås. Det var många roliga och bra lektioner och givetvis blev det lite badminton i några klasser, det är ofta en favoritsport och jag tackar inte nej till lite spel. Konstigt nog gick det riktigt fort till jag blev bra på det, efter långt uppehåll, och det känns som jag emellanåt håller en mycket högre klass än jag gjorde som ung. 

Efter lektionerna så bestämde arbetslaget vad vi skulle göra på avslutningsdagen och det gick förvånansvärt fort att bestämma sig och jag blev lite orolig då jag kom med de flesta idéerna. :-0 Det blev stationer med lite pyssel, rimstuga, dans och film. Själv snodde jag åt mig filmstationen då jag kände mig lite otillräcklig på de andra stationerna. Sen visade det sig att filmen jag skulle visa var rätt tung och det i sig kan ju bli jobbigt. Och många hade säkert sett den också. Julens hemligheter, del 2. Nåja, det fick visa sig. Sedan fort hem och jag skrev lite kort vad som skulle ske på löpträningen och sedan förberedde jag och Ullis oss på lite cykling istället. Ullis bör fortfarande inte maxa och jag ville göra henne sällskap. Det blev återigen en tuff bana för jag hade visst tagit alla lätta banor först... "Bara" 30 kilometer men med en jäkla massa höjdmeter. Som vanligt! 

Redigerat! Meetupen var imorgon, det här var Mountain route i Watopia. Men det var iaf som jag skrev. 30 kilometer och mycket backar. Runt 700 höjdmeter och mycket folk. Tufft och roligt pass!

Måndag och Ullis skulle ta en promenad men väninnor och jag tänkte passa på att träna lite. Men jag var lite sliten så det tog emot. Fast upp på cykeln kom jag och jag hittade även en bana jag inte kört förut. Den var dock kort men då brukar det innebära hårdare körning. Richmond och det var länge sedan för mig. Efter att klarat av rundan fortsatte jag lite till men sedan gick luften ur mig och jag slutade. Så kort men intensivt, det fick duga. 

Och som vanligt tittade vi på Julkalendern och den är ju bara bäst!

Lördag och nu var det full fart med pluggandet då jag hade en uppgift som skulle vara inne i helgen. En pm. Ja, det heter en pm då pm är förkortning på promemoria. Jag hade för övrigt väldigt dålig koll på vad en pm var och jag var helt klart ute lite väl sent men det berodde på att jag lite överaskande hade fått underkänd på min senaste uppgift. Den var jag rätt säker på att jag skulle klara av rätt enkelt men det blev ett litet avbräck i ordningen. Samtidigt så lär man sig alltid av sina misstag så på det stora hela var det positivt. Hursomhelst så läste jag in mig ordentligt på uppgiften men blev ändå lite osäker på om det hela skulle vara en fullständig undersökning eller en arbetskopia typ. Snart hade jag lyckats läsa in mig riktigt bra och förstod att det här mer var en arbets-pm och jag kände att jag hade hyfsat bra koll. Dessutom hade jag relativt snabbt kommit på vad det skulle handla om. Det innebar att jag kunde lägga lite tid på träning även idag så det blev ett pass med Ullis på Zwift. Faktum var att det var ett monsterpass och nog det längsta hittills. Hela 52,9 km med 583 höjdmeter. 163 i snittwatt och det får väl räknas som medelhårt men inte mer. Efter det blev det lite mys och jag siktade in mig på att göra klart min uppgift imorgon. 

Torsdag och det märktes ännu tydligare att det börjar närma sig jullov. Eleverna är underbara och helt klart har man världens bästa jobb. På mentorstiden så körde jag en jul-Kahoot och sedan skulle jag knappa i Spirea massage på min gps då jag bokat in massage. Monica skulle visst vara riktigt duktig och jag ville passa på då vi ändå fått ett extra tillskott på friskvårdspengen. Extra bra var det att hon själv hade antikroppar så jag kände mig så säker man kunde göra. Jag kommer fram precis i tid och snart ligger jag på bänken och börjar försvinna lite grand. Först ligger jag på magen och är imponerad hur snabbt hon hittar mina problempunkter i ryggen. De som gör att jag fått problem med axlarna. Sen är det sjukt jobbigt att vända på sig. Därefter så bara försvann jag och rätt som det var så väcker hon mig och jag förstår att det är slut. Jag förstår ingenting. Inte kan det väl ha gått 90 minuter men det var nog mer än så. Hon tyckte också att jag hade lätt för att "flyta bort" och det stämmer nog. Jag fick några minuter att kvickna till och det var trevligt och behövligt. Grym massage och det skulle bli spännande att se vad det kommer att göra för kroppen. Nästa torsdag är det dags igen! :-) Väl hemma så var det inte tal om någon träning. Det brukar man inte göra efter massage men den här tog nog extra mycket. Så det blev lite mys hemma istället och givetvis kollade vi på julkalendern. Klart bästa hittills! Den slår till och med Trolltider! 

Onsdag och nu börjar det verkligen närma sig jullov och det känns verkligen. Väl hemma så var det mat och sedan ville både jag och Ullis upp på cyklarna. Nu var Ullis taggad på att plocka lite banor och vi valde två kortare men då blir det också lite hårdare. Och ännu hårdare på sprintarna. Samtidigt hade jag fått mitt första underkända resultat på kandidatkursen och det sved faktiskt. Jag är dålig på att ta kritik och det är ju lite larvigt. Speciellt då man pluggar på universitet då mycket av arbetet går ut på att ta kritik. Men nu kändes det lite oförtjänt men när jag lugnat ned mig så insåg jag att jag bara blev bättre av kritiken och det fanns nog lite brister i mitt senaste arbete. Jag tog dock tag i det direkt och på bara någon dag så hade jag skickat in igen och nu skulle jag nog få svar senast fredag. Tyvärr så kunde jag liksom inte släppa det arbetet innan jag skulle dra igång nästa och nu i helgen skulle nästa stora arbete vara inne. Så jag förberedde mig mentalt på att jobba hårt i helgen. Hursomhelst blev jag rätt trött av cyklingen fastän det inte blev så mycket mängd. 

Tisdag och nu var det volleyboll i skolan. Riktigt kul och det blev mycket spel. Men jäklars vad ont det gör i underarmarna men det är förstås en vanesak för det kändes bättre efter ett tag. Efter skolan så var det full fart hemåt och efter maten så var det förstås Julkalendern och sedan ville vi få till lite cykling igen. Det blev återigen två banor och snart är det slut på alla korta banor. Jag hade köpt lite gott till kvällen men Ullis ville icke förledas in i frestelse så jag åt mina mackor med ishavssallad själv. :-0 Och vad säger man om finalen? Det var ju riktigt imponerande av både Sebastian men framförallt av Mona. Vilken skillnad! Det var som en annan person men vad är det med svenska folket och matematik? Så fort man ser att det nästan är halva vikten som försvunnit så förstår man väl att det är knappa 50 %? Jag är dock lite sjuklig och får en känsla direkt hur många procent det är och brukar även säga det innan. När det endast handlar om några kilon så klarar jag oftast en decimal. Men i det stora hela så förstår jag inte att de inte ser innan vem som vinner. 

Måndag och återigen dags att vara med min underbara klass! Det är så många härliga personligheter och de ger mig så mycket tillbaka! :-) Sen hem och efter lite i magen så ville Ullis och jag plocka lite nya banor. Hon har ju också blivit tänd på att försöka plocka "badgets" på zwift och sist så strulade det ju lite. Men nu hon taggat och efter att ha rekat läget lite så bestämde vi oss för två kortare banor. Och nu funkade allt kanon men jag fick återigen pisk på en sprint. Fast jag var dock inte riktigt beredd på den så det kanske inte var helt fair. Men Ullis är så sjukt stark nu och jag känner inte att jag tappat cykelformen så mycket. Den sista banan var bara 3 km så vi kanske körde extra hårt och när målet aldrig kom funderade vi på om vi gjort fel. Men ibland handlar det om olika portaler och sådant så den kanske blev 4,5 km istället. 

Sen var det förstås dags att bänka sig för hemmafinalen i Biggest Looser och jag trodde det skulle stå mellan Rasmus och Simon och det gjorde det väl? Men Simon krossade visst allt motstånd. Sen kikade vi förstås på vår nya favorit på kvällarna, Julkalendern. Har ni missat den så kolla om från början på svtplay.