Fredag och idag skulle Gisela komma och det stod cykling på agendan men Ullis och jag hade ju bara våra mountainbikes men vi skulle i alla fall testa.

Efter frukost och vanliga bestyr så dyker hon då upp och efter att ha fått ordning på våra cyklar så var det då dags. Jag hade varken cykelpedaler, cykelbyxor eller hjälm men hjälmen gör enligt undersökningar att man löper mycket mindre risk att bli påkörd av en bil men givetvis är hjälmen ett bra skydd om man ramlar. Själva undersökningen visade att bilisterna i snitt håller ut 75 centimeter längre om cyklisten saknar hjälm. Så sjukt! Som om hjälmen skulle skydda mot en bil.

Vi drar i alla fall igång och relativt snabbt känner man att man får jobba men när det kommer medvind så blir det väldigt lätt att ligga bakom för det visade sig ganska snabbt att det var Gisela, med sin tempohoj, som fick bryta vinden.

Jsg njöt i medvinden och tyckte allt var magiskt tills motvinden började. Nu fick jag slita hårt och bra länge. När vi närmade oss fiskeläget, där vi skulle fika, så kände jag att jag släpper så jag inte går mig helt slut då benen skakade. 
Efter en knapp minut, efter de andra, så rullar jag in och efter att vi parkerat hojarna så gick vi in och beställde varsina räkmackor lyx 2.0 Ribban har höjts alltså. Spännande! 
Som jag kommer ihåg så var den vanliga räkmackan helt perfekt men nu hade de försökt gjort den ännu bättre och frågan är om det var nödvändigt men visst var den riktigt god.

Under cyklingen så reagerade jag på att Ullis bakdäck såg lite mjukt ut och mycket riktigt. Hon hade fått pyspunka och efter att ha fått låna en pump så ser vi att hon fått in något stift, eller liknande, i däcket. Vi blir erbjudna att få en lagningslapp men jag tror att vi skall klara oss hem för får stiftet sitta kvar så bör luften räcka.

På vägen hem så får jag inget gratis men nu tänker jag kämpa men efter halva sträckan så går det inte längre och när Ullis vänder sig bakåt så vinkar jag åt henne att fortsätta men jag ser att hon tvekar och nu får hon en lucka att täppa till istället. 

Jag tar det nu lite lugnare men sen åker en stor insekt på mig och det känns som om den kan ha fastnat på tröjan och jag sliter till i den och rätt som det var så smäller det till i asfalten och mina läsglasögon har åkt av. Jag glömde ju bort att jag satt dem i tröjan. Jag hoppar av cykeln och ser en bil närma sig och jag vinkar. Den verkar dock inte gå så fort och jag har tur för det är en EPA. Jag hinner plocka upp dem och fortsätter.

Snart ser jag två cyklister stå och vänta och det visar sig vara Ullis och Gisela och den sistnämnde är lite orolig för att behöva åka på stora vägen men jag säger att det finns en cykelväg sista biten och tänker då inte på att det är grus en bit. Hursomhelst så är det väldigt kort bit man var tvungen att åka på stora vägen men det kom jag inte på då.

Jag håller på att släppa igen men kämpar mig ikapp två gånger och sen rullar vi in tillsammans. Tufft pass och jag är helt slut. Det blev dock inte mer än kanske dryga tre mil.

Väl tillbaka så går vi till stranden och deras tanke på att simma dog när de såg vågorna. Jag kylde dock ned benen och det var så skönt. 
Vi vinkade adjö och tog det sedan rätt lugnt. Inget bad och så. 

Efter ett tag, då vi blivit hungriga, gick vi sen till Evas kroppkakor och åt. Fyra stycken kroppkakor slog jag till med och det var som en liten munsbit. Sega benen satt kvar ett tag dock.
Lite sport på teve och stackars Norge som blev utspelade från fotbolls-EM. Med buller och bång dessutom. Nu lär det dock bli svenske förbundskaptenen som får bära hundhuvudet och med all rätt faktiskt. Rätt snart lär vi få höra om hans avgång. 

Rätt som det är så utbrister Ullis att himlen såg fantastisk ut och det gjorde den verkligen. Vi går ned men först letar jag efter en tjocktröja och det var dumt för allt gick supersnabbt och på några minuter var allt över. Det var som ett lämmeltåg ned till stranden och vi hann bara se slutet. Det blev heller inte lika fint på bild. 
En titt på VM och det är kul att det är igång men det gick inte hela vägen för släggkillen men resten av natten verkade gått svensk väg men det blir i en annan blogg.

Torsdag och idag skulle Ullis upp tidigt och springa men jag kände mig fortfarande slut efter förra gången men jag ville gärna försöka. Som tur var så sov vi länge och jag hade mer chans att väcka kroppen. 
Vi åt frukost och jag lyckades förhala det ytterligare och vi lyssnade klart på boken Sekten som återuppstod. Det var fortsättningen på Sekten på Dimön och den här kändes som ett steg nedåt men helt okej ändå. Lite annorlunda att lyssna på en bok men det gick bättre än jag trodde. Jag som verkligen är av typen - det skall vara som det alltid har varit. Men även jag kan ändra mig men fortfarande är en fysisk bok nummer ett. 
Jag tänker att jag inte avslöjar för mycket av handlingen då den är en del av en trilogi men mycket handlar om hur människor med sämre kvaliteter kan vara. Rätt tung bok faktiskt. 
Sen var det då dags för löpning och idag satsade vi på längdrekord för mig. I modern tid alltså. Jag har ju gått ned mig rejält efter Kalmar Ironman 2019 och modern tid kan väl räknas som sista halvåret och jag tror knappast jag har några milrundor där inte.

Tyvärr var det ruggigt segt från första steget och det kändes som värsta starten hittills och inte släppte det. Faktiskt inte alls utan jag slet som ett djur hela första halvtimmen och inte gick det fort. Vid Klinta camping pausar vi men jag behövde visst inte gå på toaletten och inte Ullis heller men vi stod på varsin sida om servicehuset och väntade och kanske behövde jag den extra vilan.

Vi fortsätter en bit till innan vi viker uppåt och hemåt och nu går det uppför men kroppen har vaknat lite och vi håller hyfsad fart uppåt och uppe på höjden så är det svagt uppåt innan det viker nedåt mot stigen vid havet. Vid ett ställe så provar jag att dra på i hundra meter och det är skönt men pulsen drog iväg rejält och låg kvar efter ett tag.

Väl framme så slängde jag av mig kläderna och gick ned i vågorna och vilka vågor det var! Det var klart över en meter höga vågor, typ vissa en och en halv meter och man flög som en vante fram och tillbaka. Ullis stod kvar vid kanten men blev blöt ändå av vågorna som slog in i bryggan - hur nice som jelst och jag tog igen mig ett tag.

Vi äter lite gott och gör oss sedan klara för cykling till Borgholm och vi tänkte titta på kortegen med kronprinsessan Victoria. 
Först stod vi dock i kö vid en hamburgerrestaurang och det låter som det är lite käbbel mellan personalen och en gäst.

Senare tog jag nog gästens parti för trots väntetiden var hamburgaren kall och smakade inget vidare. Lite läskigt med en liten kille som ramlar ned från ett bord och pappan springer och tar upp honom och lämnar sedan stället.

Efter lång väntan så kommer äntligen kortegen med kronprinsessan och prinsen och på några sekunder är det över men det var ändå lite kul att hon kollade rakt på oss. Det var vi värda efter en timmes väntan. Under väntan så pratade vi dock en hel del med några bekanta och gullade med deras bebis.

Vi tar oss en kaffe och sätter oss på en plätt och dricker den. 
Hem igen och nu har vi vinden i ryggen och det går fort.

I Köpingsvik löper vi oss lite gott till kvällen och tittade förstås på Victoria-dagen. 
Kul att se grymma Ebba Årsjö men artisterna var överlag ingen höjdare men Janice är bra.

Onsdag och ännu en skön morgon på Öland. Idag kände jag av knäna för mycket så när Ullis ville ut sade jag att jag kan hänga på med cykeln istället men hon sade att hon också kände av lite så vi stod över löpningen. Det fick bli senare i så fall.

Efter frukosten så drog vi istället till stranden där Ullis simmade och jag paddlade SUP. Det var lite på gränsen att stå eller inte så jag blandade. Det blev några kilometer.

Sen drog vi till Borgholm och vi tänkte att det skulle vara smockfullt med tanke på Victoriaveckan men det var väldigt lugnt. Ullis ville förbi något fint ställe och vi tog båda hembakad schnitzel och den var riktigt god. Kanske man borde fått lite mer sås men jag orkade inte säga till.

Efter maten så gick vi runt lite i stan och när vi går in på ett konditori så ser jag en kollega och i nästa stund ytterligare en och jag visar att han skall vara tyst så jag får springa fram och skrämma den första. Det var för övrigt Lasse och Manne och det visade sig att de bor på en camping ganska nära oss. Faktiskt på campingen där vi brukar vända vid vår löpning. 

Vi har dock lite bråttom för snart börjar ju de svenska tjejer spela mot Schweiz. Jag tipsade dem om att det nog är storskärm på ett ställe i stan och det lät som de skulle kolla upp det.

Väl hemma så satt vi snart och kollade eller det var väl jag mest. 

Matchen var ingen höjdare och höjer vi snart inte nivån så blir nog snacket om guld mest pinsamt men de vet ju att de har hög nivå då de spelar bra men andra lag kan ju också ha höjt sig som till exempel England.

Vi avslutade med en promenad och rätt som det var så plingade det till i klockan som visade att jag, trots utebliven träning, kommit upp i dagsmålet som är ett snitt av senaste tidens värden. Nu är det knappa 15000 steg.

Tisdag och Ullis och jag började med en rejäl långpromenad till Köpingsvik och där försökte vi hitta ett fik men konstigt nog hittade vi inget utan det blev istället en kartong jordgubbar. Jag frågade en kvinna om hon behövde hjälp för det såg ut som hon letade efter något och mycket riktigt. Hon hade tappat en liten detalj på en av sina AirPods och letade en bra stund men hon tyckte nog det var jobbigt och ville sluta. Sen traskade vi tillbaka men hittade ett ställe där det stod att det fanns kaffe och de hade dessutom en massa annat roligt att titta på men att köpa något var lite svårt då vi skulle promenera tillbaka till campingen. 
Vi fortsatte hemåt och det var lite tufft i värmen. I en havsvik så slängde vi kläderna och tog ett dopp - skönt!

Väl tillbaka i husvagnen så låg vi i skuggan och lyssnade på sommmarpratet med Charlotte Kalla. Tyvärr slumrade jag nog till en stund men det var lite skönt det också. Sen lyssnade vi även lite på Sekten från Dimön.

När vi började bli hungriga så tog jag fram cyklarna och vi drog iväg till Evas kroppkakor och helt plötsligt så ser jag en bekants pappa och Ullis blir förvånad att jag kände igen honom så snabbt och dessutom i profil och en hyfsad bit ifrån.

Jag tilltalar honom och han blir helt ställd och jag får säga mitt namn innan poletten trillade ned.

Vi pratade alla ett tag men nu började klockan ticka och snart skulle de stänga. Vi ställer oss dessutom i fel kö så vi får byta och tappade några minuter till.
Efter beställningen var tagen av en skojfrisk yngre kille så åt vi gott och trampade snart hemåt igen.

Snart ville jag prova att simma och Ullis valde att stå vid sidan då jag bara skulle testa. Efter några minuters velande över vattentemperaturen så var jag i alla fall i och då var det dags. Jag slängde mig i och hur gjorde man? tänkte jag.

Det gick långt över förväntan och min vänstra axel kändes nästan ingenting och jag kunde crawla en hyfsat bra bit men jag fick bryta då det var lite läskigt då det blev för grunt och lite otäck botten och utåt, då det blev djupare, var också lite otäckt. Jag fick till ett bra test och ville hålla det så.

På kvällen så sprang vi sex kilometer och tog vägen uppför backen vid Klinta camping. 

Det släppte, som vanligt, mot slutet och väl tillbaka så hoppade jag i vattnet och det är något särskilt att bada efter löpning.

I husvagnen så tittade jag lite på Englands överkörning av duktiga Norge, vad händer? 

Lördag och idag var det dags att riva förtältet och få hem husvagnen. Jag tyckte det var lika bra att få hem husvagnen direkt så skulle det bli lättare med sista packningen. Dock så började vi med att rensa upp i trädgården.

Efter frukost och lite rensning så åkte jag och hyrde ett släp och fastnade bredvid en profil, mr Heinz. Jag stod bakom ryggen och sade något om att han hade så många järn i elden och undrade om han kom ihåg vilken av hans klubbar som jag och Ullis varit med i och han behövde bara någon sekunds betänketid innan han svarade. Det var väl Team Freja sade han. Jodå! 

Sen berättade vi om alla åkommor vi hade innan vi skiljdes åt och mackägaren var helt stum. Typ första gången...

Sen var det full fart och vi åkte sedan och fikade med svärmor.

Note to my self. Jag kan inte äta fikabröd... Ruggigt magknip av en enda bulle.

Nu åkte vi till Stensund och tog ned alla markiser och förtältet. Det tog lite tid för vi hade typ tagit upp allt. Skönt att det var uppehåll. Lite läskigt att åka på den smala vägen med så långt och brett ekipage men frågan är om det inte var värre på vägen dit då någon kvinna nästan prejade ned oss i diket och man såg passageraren ta upp händerna framför ansiktet.

Efter det åkte vi hemåt och tittade på fotbollen och det gick inte riktigt som det var tänkt men men...  Det är bara att ta nya tag.

I soffan så ser jag att jag äntligen fått ett blåmärke och jag säger äntligen för det kändes nästan konstigt att det inte skulle synas något efter det vådliga fallet i tisdags...

Torsdag och idag var det en klart bättre dag och Ullis var på gång att springa hem från jobbet. Sen verkade det som att han skulle springa med en kompis och hon sköt på löpningen istället. 

Efter det så kom det lite emellan och rätt som det var så kunde inte kompisen och det slutade med att Felix skulle springa och det var en kul överraskning! Jag traskade iväg till gymmet och där var det faktiskt helt tomt men jag skulle ju ändå köra crosstrainer. Jag väntade några minuter och sedan gick jag och bytte om och startade. 

Inte helt oväntat så satte jag motståndet på vanliga 124 och så var det bara att tugga på. Idag kom jag igång tidigare och varför inte köra på ett tag, tänkte jag. 

Tyvärr hade jag bara en flaska men då Freddan kommit, en bit in i passet, och sedan fick en lucka så ropade jag på honom och bad honom fylla på min så körde jag lite till. Det blev till slut 16 kilometer på knappa 58 minuter och sedan får jag en bild på mobilen av Ullis. Det är på henne och Felix innan de startade. De hade sprungit fem kilometer och det var första längre löpturen för Felix på flera år. 

Tisdag och när jag går ut så ser jag att vår V90 står hemma och vilken fin hälsning på den! :-)

Jag springer in och byter nyckel.

På första lektionen så gick pulsen upp rejält men det var inte min egen puls utan en elev skulle prova maxpulsen. Jag lånade alltså ut klockan men det blev lite av en flopp. Dels så hade hen tryckt av för tidigt och sen sen ser jag, i efterhand, att den bara kom upp i knappa 160 slag/minuten. Det lär knappast varit maxpuls för en ungdom. Ingenting är dock hugget i sten när det gäller maxpuls. 

Sen, på mötet, så piper klockan för låg puls, som vanligt. Det är ganska vanligt på tisdagsmötena och jag kommer alltid ned så lågt i puls då. Troligtvis så är det kombinationen av att slappna av med mina extraslag som gör att det larmar. Dock så är det inget alarmerande och jag borde ändra på gränsen men det kanske inte går. 

Efter mötet så var det som vanligt full fart hemåt och man hann slänga i sig lite innan det var dags men jag tror jag slängde i mig för mycket och jag kände inte att det skulle funka att springa idag. Promenera skulle jag i alla fall göra. 

Väl på plats så är det fint väder och jag och Ullis börjar att gå lite och sen kör Ullis igång med lite löpning. Samtidigt kommer Anders och han passar på att gå lite med mig och prata tills han blev för kall. Vädret börjar visst ändra sig. 

Sen kommer huvudgruppen och de hinner knappt börja förrän det smäller till och det smällde till ordentligt! :-0 Värsta snöovädret drog in och på några sekunder så är det nästan kaos och Flaken kommer springande och gömmer sig med mig på handikapptoaletten! :-D När han ser att gänget fortsätter så tog han sig i kragen och drog ut igen men knappast jag! Jag gömde mig där inne på toaletten och kikade ut. I början så var vinden rakt bakifrån så det gick bra att kika ut genom dörren men snart började det att virvla in. 

Ullis hade några varv till och sedan vinkade vi adjö och drog till Tim för att lämna lite saker. Då hade vädret börjat lugna sig man han hade förstås också märkt att det kom ett rejält snöoväder. 

Lördag och det var som vanligt segt att komma igång men snart så var jag uppe men jag hann även kika lite på sporten, på teve. Först var det lite skidskytte och en konstig händelse var när det blev kant in men skottet såg verkligen inte ut som det var kant in så jag tror mer att den slogs ned av smällen. 

Hursomhelst var det en bra svensk-dag och det var kul att titta på. Sen fixade jag lite hemma och idag skulle Ullis lillesyrror komma förbi med sina barn och Carro har dessutom fått en liten kille som vi ännu inte sett. 

Det var trevligt och roligt men man märker att man inte är van så man var rätt slut efteråt. :-)

Jag fick till lite träning sen också och sen somnade vi tidigt. Jag passade på att kolla med en kund om vi kunde lämna hans produkter imorgon och det gick bra. Då kunde Ullis och jag passa på att springa lite på Djurgården i samband med det.