Tisdag och det var väldigt segt på morgonen och när jag kom fram till skolan så var det flera som undrade hur jag mådde. De hade säkert märkt av att jag var riktigt låg igår och det är ju omtänksamt. Jag förklade att jag varit utan hjärtmedicin och när man tänker efter så låter det ju rätt allvarligt men det är ju inte livshotande men det kan ju inte de veta. När jag väl fick fart på kroppen så var det helt okej men det var många lektioner och jag fick slita. En kollega tyckte jag skulle gå hem men det var inget alternativ för mig. När det börjar närma sig slutet på jobbdagen så hör älsklingen av sig och det visar sig att hon har ett ärende i stan och hon kan vänta på mig. Givetvis! F-n vad härligt! 

Jag hämtar mina grejer och går ned till Statoil, där hon väntar. 

Vi passar på att äta lite på Jureskogs och det var väl ingen höjdare. Lite bränt och småtorrt och kanske har de tappat stinget. Det var inte något folk alls heller. Det positiva var att maten kom väldigt fort men det kanske inte var så konstigt. 

Sen en sväng på Rusta och vi köpte lite förbrukningsartiklar och jag hittade även några roliga strumpor som jag inte kunde motstå. 

Väl hemma så sprang jag in på Apoteket och nu fanns medicinen hemma och det var ju bra. Jag drog igång lite saliv i munnen och svalde en tablett direkt men jag fick ställa in dagens träning, förstås. Lite sug fanns på att ta ett kallbad men det blev istället hemma och jag tjatade lite på Ullis om vi inte skulle åka lite motorcykel och det blev en liten tur faktiskt. Det är ju så himla kul! Nu kanske jag slangar ur det sista och fyller på med ny fräsch bensin. 

Efter turen så blev det lite teve och vi såg programmet med Gunde Svan, riktigt kul och jag längtar redan efter nästa program. Jag vet inte vad det är med Gunde men det han gör blir kul att titta på. Sen kanske de har mjölkat ur lite väl många säsonger av Fångarna på fortet men skulle man fått chansen så hade man ju själv ställt upp. Tror jag... Hjälp!

Måndag och det skulle bli ytterligare en dag utan medicinen men idag skulle jag kunna hämta ut den. Jag var riktigt trött på morgonen men när väl lektionerna var igång så fungerade allt riktigt bra. Det blev dock värre efter lektionerna, när jag kom ned i varv. Då pep klockan konstant för alltför låg puls och för första gången kände jag verkligen av extraslagen och det kändes rätt olustigt i hjärttrakten. Under typ en halvtimme var pulsen konstant mellan 34-38 slag i minuten fastän jag ställde mig upp och försökte få fart på hjärtat. 

Jag gick tio minuter tidigare för att verkligen hinna med bussarna och när jag kommer fram till apoteket, i Vagnhärad, så har de inte fått medicinen och det är så irriterande. Han sade att det skulle komma imorgon och det är bara att acceptera. 

Jag gick och köpte lite till maten men det smög in sig en hel del socker, då jag var så låg, och det brukar ju bara bli värre i slutänden. Nåväl, det fick bli en sådan dag. 

Vi tittade lite på teve och sen bokade vi faktiskt en solresa i vinter. Det blir något att längta till. 

Söndag och det var återigen dags att åka ut till Stensund för ett sista röj. Det hade regnat en del så eldningen hade inte gått som planerat men det kommer ju en vår senare. 

Väl på plats så var det lite småfix och det gick några timmar. Sedan tackade vi för oss och åkte hemåt. 

Senare så fick vi ett ryck och åkte tillbaka för att bada lite och nu började jag känna mig lite låg då jag varit utan medicin sedan i måndags men det gick bra att bada och både jag och Ullis var i två gånger och jag kanske var i runt 20-30 sekunder per gång men en bit bort så såg vi några som simmade och rätt länge faktiskt. Galet! 

Sen blev det lite mat hemma och kvällen gick och vi såg på teve och jag betalade skatten till företaget. 

Lördag morgon och Ullis jobbade över och jag skulle bort till Stensund för att hjälpa till med nedstängningen av campingen. Jag kom upp i bra tid men Felix skulle nog ha bilen så jag tog den lilla hojen och drog i väg. Vid Trosa lands kyrka så kommer jag på att jag glömt husvagnsnyckeln och fick åka hem igen.

Jag hade tänkt att ta ett dopp innan men nu blev jag lite sen men det var rätt få där så jag sade att jag skulle ta ett snabbt dopp .Jag sprang bort till bryggan vid dansbanan och slängde av mig kläderna och hoppade i. Det gick bättre än jag trott och var i runt en halvminut. Riktigt skönt och jag klädde på mig snabbt och joggade bort.

Jag gick bort till husvagnen för att ta fram min trimmer men hinner knappt komma bort förrän det börjar regna och jag går in och väntar och strax efter vräker det ned. Jag känner mig som en skurk som gömmer mig för regnet men inte sjutton kan väl någon jobba i det här ovädret, tänkte jag.

När det lugnat ned sig så går jag bort och som tur var stod alla under ett tak och väntade och jag behövde inte skämmas.

En liten paus mitt i och sedan kom Ullis och strax efter så kom svärfar och hans fru. Jag fick presenter och vi bjöd på kaffe. Trevligt och sedan kollade vi av läget och hjälpte till lite.

Väl hemma så fixade vi lite tacos då Tim och Cilla skulle komma förbi. Jag öppnade ett gäng avokados och mer än hälften var ruttna, så irriterande.

Två gick i alla fall att äta och vi åt gott och jag fick en jättefin tröja. Stort tack.

Efter så blev det lite mys framför teven och sedan somnade vi ovaggade.

Fredag och idag var det ruggigt segt. Cyklingen igår tog hårt och jag var så urlakad så jag hade svårt att somna på bussen. Lite moment 22 alltså. Om det går att applicera i det här fallet. 

Första lektionen var det schemabryt och klassen skulle istället lyssna på UMO, som står för Nyköpings ungdomsmottagning. En lärare sade att jag kunde ju ta emot Umo och när jag ser kvinnan så tänker jag att det var ett konstigt namn på henne men sedan förstår jag. :-)

Det är två andra också och jag släpper in dem och visar dem datorn så får de göra sig iordning och jag försöker samla ihop alla elever då några förstås glömt bort att det inte var idrott på morgonen. 

Då det är Kahoot så frågar jag om jag också fick vara med och det fick jag absolut. Sedan blir det visst fel och man fick logga in igen och sedan verkar det som om den här versionen bara tillät tio deltagare och när jag förstår det så försöker jag säga att de kan ju ta bort mig men då kör de igång och det var ju pinsamt att jag tog upp plats för en elev. Man skulle förstås ha kört två elever per inloggning men det är lätt att vara efterklok. 

Jag, som älskar tävlingar, stressade och fick hjärnsläpp på en fråga så när jag ser åldern 5 år så klickar jag utan att tänka på de andra alternativen. Det var vilka UMO var anpassade för och 5-13 år lät ju först rätt men det var förstås 13 till typ 20 år. Jag kommer inte riktigt ihåg uppåt. Jag var den enda som hade fel och det var ju pinsamt. Sen kämpar jag på och inför sista frågan är jag på femte plats men det verkar ju kört att vinna när frågan hur många killar som söker till UMO kom och där svarade alla utom jag fel. Ha ha! Jag gör en töntig gest till en kille som vänder sig till mig och jag skrattar. Jag vann men gjorde inget väsen av det förstås. 

Sen är det full fart innan jag kan checka ut. Energin börjar ta slut och på bussen hem så rasar jag och blir riktigt låg i kroppen och Ullis som ville springa med mig. 

Jag fick peppa henne lite och snart var hon iväg och jag passade på att baka en paj då vi skulle få besök. Jag kör lite på känsla efter lite recensioner om receptet och känner, efter avsmakningen, att det här kommer bli kanon. 

Sen kommer Ullis hem och jag går och handlar lite vaniljsås och glass och sen kommer Tomas och Rosie och vi hade riktigt kul. 

Lite mys framför teven och helgen var inledd! :-)

Torsdag men framförallt var det den 29:e, min födelsedag. Det är ju inte så himla viktigt att fylla år men det är ju kul och faktiskt lite genant att bli uppvaktad men det får man ju stå ut med. Folk vill ju gratulera och det är ju kul. 

Direkt när jag klev upp var det dock inte genant för där låg det en fin och gullig lapp från älsklingen och det var en underbar start. Dock var jag lite trött då jag gick till bussen och kanske är det bristen på hjärtmedicin och snart försökte jag sova lite på bussen. 

På grund av motorvägsbygget så kommer bussen återigen lite sent in till Nyköping och jag inser att det blir svårt att springa och jag orkar inte heller riktigt så jag chansar och sitter kvar. Det är dock bra trafik på slutet och jag hinner precis. 

Där kommer snart roliga Fille på bussen och han lättar verkligen upp stämningen. Jag råkar nämna att jag fyller år och sedan vet hela skolan det. Kanske inte bara på grund av honom men det spred sig enorm fort och i matsalen vill några börja sjunga men jag förbjöd dem då det kändes väldigt genant. Ja, ni läste rätt. Även jag har mina spärrar! :-)

Sen får jag meddelande från 1177 och jag får besked om att jag skall försöka få tag på medinen och jag fick även ett preliminärt datum för nästa hjärtoperation och det blir den 14:e december! Wow! Jag hoppar verkligen att den kommer att lyckas och det ställer jag in mig på. Det känns verkligen som det är hög tid och jag längtar efter att få komma igång igen och det på riktigt. 

Jag lyckas komma med på en rätt tidig buss då jag slutar tidigt på torsdagar och jag meddelar förstås Ullis om det spännande beskedet. På facebook, och andra sociala medier, så strömmar grattishälsningar in och det känns jättefint. Stort, stort tack! Det värmer!

Vi äter lite gott och så kommer älsklingen med en present och vilken present sen! Det är biljetter till kungliga operan och vi skall se på Trollflöjten! Wow! Jag visste direkt att det var Mozart men själva handlingen kunde jag inte och läste förstås på lite. Det blir riktigt kul och jag skulle boka platser men det tog vi mot kvällen. 

Ullis hade egentligen cykelpass men skulle ställa in det för min skull men det fick hon inte utan det var mer en present om hon följde programmet. Jag passade på att försöka cykla lite bredvid henne och snart var det dags. 

De har gjort om Zwift och det kom någon ruta man kunde klicka in och jag vet inte riktigt vad jag klickade i men jag valde D-varianten. Det var visst ett race och det kanske var dumt när jag bara skulle köra lite lätt. Men men... Jag kunde väl köra lite lätt i alla fall, tänkte jag. Det var dock lättare sagt än gjort för med "nummerlapp på bröstet" så går det inte att köra lugnt och efter ett försök att köra lugnt så såg jag mig trycka hårdare och hårdare och snart kved det i hela kroppen och jag drog ifrån flera grupper. Till slut var det väl bara en person jag kunde nå och snart var jag ikapp och han försökte göra ett ryck men sedan bevakade vi varandra och jag kände sedan att han var lite rökt och satsade lite hårdare och fick en lucka som ökade så sakteliga. Dock blev jag tröttare och tröttare och ibland såg han det och försökte några gånger men luckan var till slut närmare halvminuten men det är kort tid om man blir trött i en stigning för det slutade med ett berg där vi klättrade i tio minuter. 

Jag kom knappt av cykeln och Ullis var klar samtidigt och efter duschen satte vi oss och bokade platserna. Det var svårt att välja men till slut valde jag faktiskt längst, längst fram. Man skall inte snåla. Alternativet var hovlogen men det var lite skymd plats. 

Stort tack till alla som förgyllde min tack men förstås ett extra stort tack till min älskade fru! :-)

Ondag och det var dan före dan, dvs dagen före jag fyller år och då min mamma levde var hon alltid snabb med att ringa och gratulera mig. Alltså dagen innan och jag fattade ingenting. Det var ofta jag gick på det för jag hade ju faktiskt namnsdag då det är Lennart och det är från min farfar. 

Idag var det ingen som ringde och det gick obemärkt förbi under dagen. Roliga lektioner idag också och idag hade jag hyfsat tur med bussarna och Ullis var överraskad att jag var hemma så tidigt. 

Vi åt lite gott och sedan såg jag att det fanns platser kvar på Coren. Jag var inte supertaggad men bestämde mig ändå för att joina Ullis. Det brukar ju ändå bli bra då man kör på men nu har det varit sega dagar och kanske hänger det ihop med att jag har slut på hjärtmedicin och den är restnoterad. Jag passade på att skriva till sjukhuset och fråga om jag kanske skall hålla upp med medicinen då operationen ändå snart är på gång. Vi får väl se hur snabbt de svarar. 

Så var det då dags och jag var superseg och det var bara skönt att tvingas igång och jag kände mig ganska stark i det mesta men några övningar tar lite för mycket. Speciellt den där man skall luta sig mot den opererade axeln och sen värkte det jättemycket då man skulle luta kroppen sidledes med en kloss mellan knäna. Den fick jag skippa och ligga ned lite försiktigt på höften och lyfta. 

Väl hemma blev det dusch och lite teve och sen säng. Funkar det också. 

Tisdag och som vanligt gjorde motorvägsarbetet att det var omöjligt att hinna fram till den första stadsbussen så jag satt lugnt kvar och gick av vid bussterminalen och väntade in nästa. Det var ändå bra med tid och att jag kommer sex minuter efter dör nog ingen av. Det fanns ändå gott om tid att kolla mail och förbereda sig. 

Idag kände jag mig mogen för att själv hoppa in och vara med och sådant tror jag på. Att man själv är med mycket, det sporrar eleverna och blir en lite högre nivå. Givetvis kanske man inte har lika stort fokus på bedömningen men i det stora så är träningen viktigast för eleverna. För mig blev det bonus och när arbetsdagen var slut så dröp jag av svett. 

Jag hoppade in i duschen och försökte komma iväg så snabbt jag kunde. Tyvärr tänkte jag lite fel och blev kvar några minuter för länge och missade en stadsbuss och till nästa skulle det bli stressigt. Det slog mig att jag faktiskt kunde ta några landsortsbussar, som gick på andra sidan, då några ändå skulle förbi Tystberga trafikplats. Dock hade jag inte koll på tiderna så det var inget alternativ idag. 

Nästa buss var jag på men det skulle bli tight. När vi närmade oss terminalen så märker jag att det tjocknar på och då kommer jag på att jag kanske borde hoppa av och gå till centralen men kan jag verkligen vara säker på att den går förbi där. Hmm, det borde jag kollat innan. Jag väljer att sitta kvar och det var ett felbeslut för det har hänt en olycka vid terminalen och det är fullt pådrag med polis, ambulans och brandbilar. En stackars person har blivit påkörd och man såg fötterna sticka ut. De försökte skymma men det blev bara en sida men det var nog den viktigaste sidan. 

Bussen jag skulle på missade jag och jag gick till stan för att köpa en kaffe och nu känner jag mig riktigt låg och det blir både godis och choklad samt några drickor också. Attans! Mitt sug på att springa försvann och jag känner att jag börjar få ont i knät och det blir bara värre. Jag får halta till bussen och där snackar jag lite med en gammal elev och sen åt jag lite gott på bussen och somnade till en liten stund. 

Väl hemma så går det bara inte att springa och jag ställer in mig på att coacha lite och sen åka och bada och älsklingen hängde på. Hon hade badat igår och hade redan tränat klart idag så badet hoppade hon över. 

Lite coachning och vi välkomnade två nya och efter lite instruktioner så drog vi iväg och när jag sade att jag skulle bada så blev reaktionen ändå att de tyckte det var ett skäl gott som något att hoppa träningen. Jag förklarade också att jag var lite låg och att det går i vågor samt att jag väntar på operationstid nu. De skall inte gå och tro att de kan känna sig säkra för mitt sug på att komma tillbaka har aldrig varit större. Min blygsamhet förbjuder mig att nämna mina tider och att de fortfarande inte är slagna. Host host! :-)

Till Stensund och där ute blåste det rejält och det verkligen emot men jag hade bestämt mig. Ruggigt kallt och så var det ned i vattnet och jäklars vilken chock! Jag kom ned och slängde mig bakåt men blev lite orolig att jag inte skulle orka tillbaka. Det var skitkallt! Fötterna började domna och jag kom upp. 

Nä, bättre känsla ville jag ha och efter någon minut gick jag i igen och nu tvingade jag mig kvar lite och känner att något händer i kroppen men fötterna var ett orosmoment. Känseln försvann och jag klarade inte av att vara nere mer än 30 sekunder. 

Efter att ha kollat i husvagen efter min medicin så drog vi hemåt och där kollade vi lite på teve innan vi lade oss ganska tidigt. Bra dag ändå!