Ullis ville prova att springa den långa skogsslingan och det ville väl jag med men var lite osäker på om jag skulle palla med den. Visst var jag sugen och jag började att försöka hänga ut ryggen på lite olika sätt och trodde nog att det skulle räcka.

Sen startade vi och den första känslan som infann sig var att det var ganska tungt och jag känner ju att jag bär på en massa extra kilon, inget snack om det!

Men efter ett tag så känns det bättre men vi hade nästan inte kommit en kilometer förrens jag börjar klaga på att det känns i fotlederna och att det sluttar för mycket i sidled där jag springer. Det börjar att domna lite i fötterna och strax är vi framme vi "Strutsbacken"! Det är en ganska lång backe, i två etapper, på runt 300 meter totalt med en rätt tuff lutning. På slutet så vill jag börja gå och får även stanna till då fötterna försvinner. Stannar och försöker samtidigt lätta lite på trycket. Både på skosnörerna och även blåsan. Dock inte på samma gång!

Kommer då sen igång men vid nästa backe så rinner Ullis ifrån och hon får vänta in mig. Sen kommer det en period som är lite snällare och jag hänger på men vid nästa jobbiga parti så säger jag åt Ullis att hon får springa på själv och så får vi se om jag kommer ifatt henne eller om jag viker in och springer hemåt vid nästa vägskäl. Viker jag hemåt så skulle jag ta Ullis cykel och möta henne, vilket hon nog är inställd på.

Jag fortsätter i sakta mak och stannar även till i en jobbig backe men kommer rätt fort igång igen men nu har Ullis hunnit ca. 300-400 meter före.

Vid vägskälet så bestämmer jag mig ändå för att försöka springa på vidare, då har man kommit ca. 6-7 kilometer. Jag skall ju banne mig komma tillbaka är det tänkt och då funkar det inte att ge upp så lätt. Steget blir bättre och bättre och när det är flackt så går det nog rätt fort. Tycker att jag nog tar in på Ullis då det är lite snällare kupering men då det går uppför så tar jag det lugnt och går i de brantare partierna. Jag ser Ullis då och då. När jag kommit en mil så ser jag att Ullis är runt 300 meter före mig men hon tittar aldrig bakåt vilket sporrar mig till att försöka komma ikapp och överraska henne lite. På rakan som följer så plockar jag in en hel del men blir förstås rätt trött av det och då vi svänger in vid Sund-infarten så kanske jag har plockat in hälften av avståndet. Sen följer lite svängar och backar där man, om Ullis tittat bakåt, synts mer än hälften av tiden. Det känns ganska bra nu i kroppen men jag börjar bli ganska trött. Sen när jag är rätt nära så trycker jag på rätt hårt för att komma ikapp och det är ungefär 3 kilometer kvar då och eftersom hon har musik i öronen så hör hon inte mig förrens det bara är en meter kvar och hon hoppar förstås till då jag är precis bakom henne. Hon hade själv bara väntat på att jag skulle komma på cykel och hade sin koncentration framåt.

Väl ikapp så har även längden börjat ta ut sin rätt och jag är riktigt flåsig nu. Ullis var grymt stark och såg knappt berörd ut fast hon hade ökat farten på slutet. Själv så var jag tvärslut och väl hemma så dråsade jag i golvet och fick Ullis att hämta vattenflaskan till mig! :-0

Totalt blev det visst 1.28 eller 1.29 men då var det ändå ganska mycket stopp i början så jag är nöjd. Framförallt med att återigen ha klarat av att springa en lite längre sträcka. Men det är ju ändå långt ifrån det vi brukade göra men nu är det bara att blicka framåt.

När det kändes som värst så sprang jag och tänkte på om Fiasko var en bra rubrik! :-)

 

Joey

1 september 2008 09:51

Bra Nicke!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...