En tränarkollega/kompis frågade om jag inte skulle hänga med och springa Bellmanstafetten med han och hans löparkompisar och det vore ju roligt. Jag är iofs inte i så bra form längre men jag skall ju tillbaka, är det tänkt, och jag hade även starka funderingar på att dra igång en löparklubb så det vore ju en bra start. Så han anmälde oss i det tänkta klubbnamnet, som blev enklaresport Running Club. Nu blev det ingen topplacering direkt och jag var inte alls fit for fight idag. Kände mig riktigt tung och fick dessutom lite strul med kroppen idag. Jag kan ibland få besvär från mitt första Vasalopp då jag slet sönder muskelfästen och fick inflammation lite här och var. Och idag kände jag av det, tyvärr. Men jag tyckte jag fick kontroll på det och värmde upp ordentligt innan. Men drack lite för mycket sportdryck innan och det blev lite surt mot slutet av loppet.

Första killen drog iväg och det var vår "stjärna". Han sprang på 19.54 och det var klart godkänt och en perfekt start. Han hade lite svårt att se mig så jag ropade till. Fick pinnen och får en chock när jag vänder mig om. Tokmycket folk och jag fick skrika till när jag körde lite slalom. Taktiken var klar och det var att öppna lugnt för att orka hålla ett hyfsat tempo. Första kilometern gick på 4.22 och det var ju inte en alltför snabb öppning men den kändes tyvärr lite för mycket. Fick lite draghjälp av en medelålders kvinna i en etablerad löparklubb som verkade hålla en jämn fart så jag lade mig bakom och försökte få lite hjälp. Men jag "rullade" lite bättre i nedförsbackarna och gick om rätt snabbt. Sen går det hyfsat bra ett tag men sen blir jag snabbt medveten om att jag inte är så tränad och sänker farten lite grand igen men hon dyker inte upp. Andra kilometern går på 4.32 och jag är lite förvånad att jag orkat hålla, en för mig just nu, bra fart. Men skosnöret går upp och det är fasicken första gången och varför just nu? Jag bestämmer mig för att springa vidare men de är lite för långa och kommer rätt dumt till ibland så jag sparkar till dem hela tiden med andra foten. Rent fysiskt så kanske det inte är så farligt men mentalt är det värre. Känner att jag skulle svika laget för mycket om jag måste stanna men med tanke på farten jag börjat få så är det väl varken från eller till. Jag stannar till och då ser jag förstås kvinnan jag förut låg bakom springa förbi. Hon kommer väl ca. 30 meter före direkt och jag fortsätter. Får nu kontakt med en äldre herre och vi springer bredvid varandra ett tag. Kvinnan börjar försvinna alltmer och det betyder förstås att det är jag som börjar tappa. Det känns lite jobbigt och 3:e kilometern går på 4.47 Hmm, det är inte bra att jag hela tiden blir långsammare men med tanke på att jag stannade och knöt om skosnöret så fick det räcka som lite positiv feedback. Den äldre herren har jag för mig att jag lämnade bakom mig men ett par yngre killar som kommit upp bredvid mig börjar jag istället att tappa. Men de kom bakifrån och hade lite högre fart. 4:e kilometern gick på 4.51 och med tanke på hur det hade känts på slutet så är det lite hoppfullt. Tyvärr så har jag börjat känna av mer och mer kräkkänslor då sportdrycken känns som om den inte tagits om hand på rätt sätt av magen så det är det som får styra farten. Sista kilometern handlar alltså bara om att inte börja kräkas men förstås inte att springa för sakta. Vid upploppet så har jag starka kräkreflexer och det ser förstås min lagkamrat. Precis vid växling så börjar jag att kräkas lite grand och det blir försås lite uppståndelse men det är inte så farligt och jag kommer ganska snabbt upp på fötter igen. Den sista kilometern gick på 4.35 och min tid blev 23.10 och det var nog ganska väntat och med tanke på känslan innan helt okey.

Förra året hade de visst sprungit på 1.58 och nu var målet att gå under 2 timmar och vi fick tiden 1.53.05 och det var helt klart en framgång. Men nu skall det bli andra bullar. Jag träffade många av mina gamla klubbkompisar och de blev lite förvånade över att jag gått upp i vikt. Men eftersom jag skött min träning hyfsat på slutet så hoppas jag att kroppen klarar av den ökningen som nu krävs för att komma tillbaka.

enklaresport Running Club - here we come!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det en speciell dag. Dels så skulle en nära mig göra en rätt stor sak och dels så är det idag tre år sedan lillebror gick bort. Det kom så plötsligt och som vanligt gjorde jag en låt om det. Tror den kan bli bra men än så länge känns den int...

Tisdag och det började som en vanlig dag men rätt snart får jag ett sms som ger mig lite kalla kårar. Det stod att hen skulle höra av sig på kvällen och det utan att vi kommunicerat så mycket sista veckorna. Usch! tänkte jag. Jag berättade förstås fö...

Måndag och det var nog som en vanlig dag förutom att jag började ta tag i alla viktiga delar inför loppet. Det var mailande och förstås lite reklam inför loppet. Ringde Björn som försökte få tag på några avspärrningar som vi kan använda för att göra ...

Söndag morgon och jag hade sovit riktigt dåligt. Vet inte om jag tog för mycket kaffe igår kväll men jag låt och tänkte för mycket på hur bra koll jag hade på loppet och allt det runtomkring. Så var det möte idag men det är ju nästan två veckor kvar ...

Lördag och Ullis var upptagen med annat och jag kämpade på med mina examinationer. På något tråkigt sätt så hade jag tre av fem examinationer, i nuvarande kurs, som jag blivit underkänd på. På en av kurserna råkade jag ut för ett rejält slarvfel som ...