Ah, vilken ångest! Nåja... Barcelona, med Zlatan, mot Arsenal! Och så är det innebandy och killarna på jobbet har undrat om jag slutat spela och nu var det ju ett tag sedan. Men var sjuttsingen var klubban! Av någon konstig anledning så fanns den i Västerljung hos Ullis lillesyrra så jag fick ta min gamla tunga klubba där lindan var helt utnött. Men jag hittade en ny linda inne på kontoret så den tog jag med mig och sprang bort till hallen. Fast lindan var nog gjord för tennis för den räckte inte om man skulle linda hela handtaget så det blev lite glesare i mitten där man ändå inte håller.

Nu kom jag i ett jäkligt starkt lag och fastän jag inte alls kom upp i den standard som jag brukar så rann det iväg ganska bra i början och de andra laget fick väl några mål/match så det var ju lite trist. Men jag fick lite bättre ordning på spelet efter ett tag men blandade och gav lite grand. Kul att vara tillbaka och nästa gång så skall jag ha nya klubban igen. Totalt så blev det 4-0 i matcher till mitt lag och jag sprang så mycket jag orkade hela tiden. Flåset verkar vara på gång, det känns kanon!

Det är lite lustigt! När man tror att det skall kännas för jäkligt så funkar det och tvärtom! Det är nästan mer regel än undantag. Hmm....

Fast jag har fortfarande en del vikt att brottas med och nu kommer påsken... Godisfritt? Hmm...