Ja, igår var det verkligen en dag som ruskade om en . På jobbet var det förvisso ganska normalt och en lagom dos med arbete. Prao-eleverna, Felix och Chaiwat, kom inte då de inte hade några cyklar och de hade dessutom varit på en gymnasiemässa under förmiddagen. Felix och Chaiwat skall ju vara hos mig den här veckan och det är ju också en utmaning, det är ju inte så att jag har jobb till dem hela tiden men de får vara med och se hur det är att sköta en sportbutik iaf. Jag vet faktiskt inget bättre jobb och enklaresport har jag ju byggt upp från grunden själv och ligger bakom, det kanske är lite annorlunda då. Hursomhelst så var det ungefär som vanligt på jobbet förutom att en Asics-kille kom förbi och jag slöt avtal med dem, det känns jäkligt skönt. Så från mars, nästa år, så har vi bra löparskor i butiken. Efter jobbet så var det hem och fixa lite mat tills vi skulle iväg på löpträningen. Då ringer min ena bror, Jocke, och berättar att det är jäkligt illa med mamma. Det kan i princip vara slut vilken sekund som helst och det hade vi på känn i och för sig men det var ändå omtumlande och jag förklarade mig faktiskt på löpträningen då jag är tränare. Jag kände att jag var så påverkad och att det var anledningen till att jag kanske inte var mig själv. Själva träningen då. Löpskolningen gick helt okey men då det var dags att trycka på så orkade jag inte riktigt. Jag försökte hänga på Ullis, som gått framåt rejält på slutet, men det gick inte riktigt. Och normalt så skall man ju kämpa lite under sådana här träningspass men luften gick liksom ur mig. Sen var det fotboll på Tv och det var något som jag sett fram emot så jag kunde släppa tankarna på mamma ett tag och det kändes skönt. Och vilken match sen! Lite för enkla mål i början för tyskarna då de kunde leka sig fram i vårat försvar och det är väl för jäkligt att killar på den nivån kollar boll så mycket. 3 svenska försvarare mot bollen och killen som väggspelar för fri yta! Ah, det skall inte gå men händer och det två gånger och visst fasicken blir det mål! Och sen en klar hands som sätter en annan tysk i klart bättre läge och det är 3-0! Pust! Nästa mål är dock inte att säga så mycket om förutom att man bör komma lite närmare i pressen. Men Özil är en klasspelare, inget snack om saken. 4-0 och uppförsbacke så det skriker om det. Men jag är obotlig optimist men innerst inne så vet jag inte själv om jag trodde på vändningen som jag skrev om på Facebook! Jisses, det var något utöver det vanliga och Zlatan gör det jäkligt snyggt och säkert med en stark nick. Sen gör Kacaniklic ett starkt inhopp som för alltid placerar honom i startelvan, något annat vore tjänstefel av Hamrén! Och Källström balanserar upp det utomordentligt bra så vi fick tag i spelet igen. Härlig pondus, Kim! Ja, resten är historia och jag är glad, riktigt glad! F-n vad härligt att få ett sådant starkt lag som Tyskland ur balans. Nu vet vi att vi, med rätt inställning, kan slå vilket lag som helst, det är viktigt! Heja Sverige!