Det blev ju en timmes träning på morgonen och sen drog Ullis och jag iväg till Södertälje en sväng för att kolla upp lite saker och var ganska snart hemma. Vi kollade förresten upp en trafikskola till Felix och var inne på Cykelcentrum för att kolla upp kommande service på våra cyklar till Ironman. Hursomhelst så hoppade jag in på Enklaresport då vi kom hem och jobbade sista halvtimmen tillsammans med Tim. Lite småknepiga saker som inte blev lösta så vi får vara två stycken på morgonen sen för att hinna med. Sen åkte vi hem och Ullis hade lagt sig för att vila en stund och jag passade också på att gosa ned mig. Men bara typ 5-8 minuter och så höll vi på tills vi somnade och den korta vilan blev en timme istället. Och vi som skulle träna men vädret hade ju inte lockat till cykling direkt men nu på kvällen var det lite bättre. Dock jäkligt blåsigt. Men vi fixade lite mat innan förstås. Sen var det bara att hoppa i cykelkläderna och ta fram cyklarna. Vi bestämde oss för en kortare runda och bestämde oss för kommunrundan. Rejält blåsigt ut mot Sillen och sen fick vi det lite från sidan men då skyddade skogen lite. Sen mot Trosa så gick det lite lättare men det kändes verkligen som man skulle få medvind från Trosa och hem. Men vad f-n! Idag gick vindarna emot oss och vi hade nästan rak motvind då vinden visst hade vänt då havet brukar dra sig tillbaka på kvällen. Nåja, det blev ju bra träning. Vi bestämmer iaf att köra på hårt mot Åda men mitt på rakan så smäller det till lite och jag ser något i ögonvrån och Ullis ropade att jag tappade något. Jag stannar men ser inte vad jag skulle kunna ha tappat innan jag ser att lampan bak är borta. Men jag vände om och hittade den ganska snabbt i dikeskanten och vi rullade sakta hemåt istället. Rätt lugnt pass och nu laddar vi för morgonpass igen. Bara titta klart på Wallander efter nyheterna. Känns som man sett den förut men men... Har man dåligt minne så kan man se filmerna igen! ;-)

Måndag morgon och en cykeltur var inplanerad men regn och dessutom på en måndag morgon. Nä, roligare kan man ha det. Så vi tog lite frukost och bestämde oss istället för att dra till gymmet och köra närmare timmen med Fitnessfighten-träning. Väl framme så morsar vi på personalen och jag går och byter om. Det är mest äldre i träningsrummet och rätt kvav. Med mina tunna Hyper Speed så lockar det inte att börja 10 minuter på löpbandet utan jag och Ullis och tar varsin Crosstrainer och pumpar igång. Bra tempo och jag ställer in min vikt och ökar på motståndet. Nu kommer jag inte ihåg längden men tror det var närmare 2 km och kadensen låg runt 72/min och motståndet på runt 12-13 om jag inte minns helt fel. Nåja, bra start och vidare in mot rummet med lösa vikter. Där drar vi igång med 2x3 övningar och det är tricepspress, smala knäböj och plankan. Sen vidare till löpbanden och det var två lediga och vi hoppade upp. Det tar lite tid innan bandet är uppe i rätt fart men jag började 5 minuter på 13 km/h och det känns helt okey. Nästan lite för lätt. Så då höjer jag till 14 km/h och det går fortfarande lätt och jag är taggad. Sen sätter jag bandet på 15 km/h vid 7,5 minut och jag motstår impulsen att höja ytterligare då jag känner att jag är stel i baksidorna. Men skönt att sträcka ut lite och sen går vi in i "vikt-rummet" igen och drar igång. Nu med 2x2x3 övningar. Dvs, dubbelt så mycket som första gången. Det är bland annat breda knäböj, lyfta rumpa, axelpress, sidorörelse. Ja, nu kom jag nästan ihåg allt. Det var en till övning bara som jag glömt nu. Bra och svettigt pass iaf! Skvallra inte för mina motståndare men det här är mitt hemliga vapen till bra form! :-D

Tack Ullis för bra sparring!

Söndag och dags för ett längre cykelpass igen. Vi velade lite om vart vi skulle cykla och tanken var att vi skulle vara iväg typ innan kl. 09:00. Men jag tror vi tävlade i vem som kunde snooza längst så innan vi var klara med frukost och fixande av sportdryck mm. så var nog klockan halv 10. Och apropå sportdryck så har Ullis och jag testat en ny sportdryck från Mighty Sport och den heter Nitro Ndure och det är smidiga sacheter som du bara stoppar i en flaska med vatten och skakar lite grand. Det är mycket nitrater och liksom rödbetsjuicen, som också är i pulverform från Mighty Sport, så smakar det inte himmelskt. Men både Ullis och jag kommer att fortsätta med Vitargon så man kanske kan blanda. Det gjorde vi ju med rödbetsjuicen. Eller så vänjer man sig. Hittills så verkar det lovande men för att återgå till dagens pass då. Vi trampade iväg och valde att att köra kustvägen mot Nyköping och ta gamla E4:an hemåt och eventuellt köra en extra-sväng på slutet via Västerljung och Trosa. Det började rätt bra men man får alltid en lite dipp ganska omgående då man åker ut på kustvägen ibörjan då det börjar ganska mycket uppför och ganska länge. Men snart nog var vi borta från det och kroppen har väl inte riktigt vaknat till liv. Jag försöker dricka mycket och det innebär också några stopp för att lätta på trycket. Och det gör mig lite orolig inför Ironman. Jag vill ju inte stanna hela tiden och pinka på mig gör jag absolut inte. Jag hörde om en duktig tjej som nästan fått order från sin kille att hon absolut inte fick stanna på cyklingen! Var hon tvungen att pinka så skulle hon göra det på cykeln... Och för att återgå till mig så gör min triathlon-dräkt det lite bökigt. Men jag får väl smörja in mig rejält så det går lätt att ta av och på dräkten. Hmm, jag spårar visst iväg här. Vi cyklar iaf på och jag försöker ibland att träna på att ligga 10 meter bakom men det är rätt svårt. Och jag funderar på om det inte går att montera på en avståndsmätare på cykeln som från styret mäter fram till framförvarandes rygg. När det står 12 meter så borde det var lugnt. Eller så får jag kolla upp vad avståndena är mellan de vita strecken på sidan på vägen. Hmm, ni ser vad man hinner fundera på. Och jag måste även fixa iordning min tempocykel och det ganska fort så jag hinner vänja mig. Och raka mig, det är viktigare än man tror. Tempohjälmen skall visst göra typ 1,5 minut på 4 mil så det blir ju runt 7 minuter bara det. Kanske lite mindre för mig då effekten lär öka ju snabbare det är fast å andra sidan är jag ute längre tid men iaf... Och träningen. Nu gäller det att öka på med både cykel och simning. Löpningen känner jag mig ganska trygg med. I princip så vet jag att jag kan klämma iväg en mara på runt 3,5 timmar nu men givetvis inte under en Ironman. Men iaf. 

Det är många som badar och jag får nästan ett infall och frågar Ullis om vi inte skall stanna till och svalka av oss men vi kommer väl båda på att det är svårt att hitta en bra vik bara sådär som dessutom är fri från folk om man inte vill ha blöta kläder. Vi trampar på och det känns bättre och bättre. Jag tänker lite på om vi inte skulle stanna till på Å-stugan på vägen hem och det dröjer inte många minuter innan Ullis frågar just det och jag var på förstås! Och milen började ticka på och snart nog så är vi framme vid fiket och vi beställer en varsin latte och sen en chokladboll som vi delar på men även en äppelpaj var. Och jisses vad stor latten var! Det smakade gott men nu segade man till sig och latten lär väl göra så man måste stanna flera gånger. Jag skyndade mig lite men Ullis njöt lite mer så snart så började jag bli otålig och stressade väl henne lite. Och så sitter vi på cyklarna igen och vi hinner knappt iväg förrän vi lättar lite på trycket. Och jag glömmer slå på gps´n några hundra meter så det får jag lägga till sen i träningsdagboken. Men borde inte energin kicka till nu? Det känns segt som sirap och det är visst skillnad på energi och energi. Det går kanske 4-5 kilometer och jag känner mig supersvag. Ullis ger mig lite av sin sportdryck för min är slut och efter ett tag så är jag igång igen och jag gick nog slut på energi. Väl framme vid Sillen så viker vi av in mot Västerljung och vidare mot Trosa och nu är det Ullis som är seg. Men hon piggnar på sig och från Trosa och hemåt så pumpar vi stenhårt och ligger på rulle. Kanske inte optimal träning för just tempo men kul! Vi avslutar lite lugnare och snittade 25 km/h på 9 mil (redigerat nu). Rejält blåsigt och det känns ändå hoppfullt. I mitten på augusti är det tänkt att jag skall snitta 30 km/h utan det minsta draghjälp och det i 18 mil. Jag står i duschen och börjar tänka på fartvinden och tar fram rakhyveln. Asch, lika bra att vänja sig och rakar armarna. Sen blir det fika då T och R kommer. Jag köper lite onyttig fika som bara gav mig halsbränna och det blev lite cykelsnack. T har verkligen blivit biten av cykling och det är kul med lite gemensamma intressen.