Efter gårdagens trevliga utflykt till Södertuna slott, med alla underbara bakelser, så var man ovanligt seg imorse. Jag sov länge och sen blev det tre koppar kaffe och klockan hann ticka iväg till lunch innan vi var iväg. Men det var typ omöjligt att springa överhuvudtaget. Ren slöjogg och hjärtat slår alldeles för fort och jag flåsar som om jag skulle sprinta. Ullis undrar vad det är men jag är typ utslagen av allt socker från igår. Och allt var stelt och benhinnorna protesterade också. Ja, jisses! Men jag gissar att det kommer att bli bättre efterhand och det är ju bara att gå ibland, om det blir för jäkligt. Och gå några gånger fick jag göra och ibland stanna och bara stretcha lite. Men det blev hela tiden bättre och bättre och vi sprang, efter önskemål från mig, på grusvägarna och vek av redan vid järnvägsbron och ut genom Stene gård. Där mötte vi förresten en kollega till mig, Sara, som kom ridandes med några vänner.

Efter det så fortsätter vi mot Trosa och sen in mot Tureholms slott. Där är det snart ytterligare en som kommer ridandes. Eller vi sprang förresten ikapp henne men hästen verkar orolig så jag säger att vi går på slutet och vad gör hon? Hon fortsätter gå med sin häst men det skulle ju bara innebära att vi aldrig skulle komma förbi så jag fick be henne att stanna för att vi skulle då aldrig komma igång. Och till slut så stannade hon men det var klart oroligt med hästen och jag pratade lugnt och berättade att vi snart skulle börja jogga igen. Efter tjugo meter så börjar vi försiktigt men man hör hästen några gånger. Och nu har det börjat gå riktigt bra för oss båda och snart nog är vi inne i Trosa och där ser man El-Johan komma springandes och vi stannar. Han ropar och frågar hur det går och vi springer ned och pratar med honom samt bestämmer ganska snart att vi springer ihop ett tag. Vi kör baklänges på Trosa stadsloppsbanan ett tag och fortsätter sen rakt fram vid Torget och passerar "Åkes Bilomat". Där viker El-Johan av och han skall bara hem och dricka lite innan han skulle fortsätta. Och Ullis och jag fortsätter mot Vagnhärad. Enligt våra beräkningar så skulle vi få lite för kort sträcka så vi kör ytterligare en liten runda i Trosa. Iaf inte rakt mot Vagnhärad utan med några små omvägar. Och nu känns det hur bra som helst och Ullis hade börjat visa tendenser att tröttna, eller iaf så sade hon att hon var grymt hungrig. Men redan i slutet på Åda-rakan så börjar jag känna att sträckan börjar ta ut sin rätt. Och när Ullis börjar känna sig bättre igen så känns det lite jobbigt för mig. Vi har iaf räknat ut att vi behöver ta en liten extra-sväng inne i Vagnhärad. Men underlaget var riktigt dåligt inne i Vagnhärad och nu var jag ruggigt stel i hela baksidan och jag fick kämpa rejält nu. Snart står klockan på 20,00 km prick och vi stannar! Ahhgr! Vad skönt att det är över och vi går resten mot affären. Vi behöver en mjölk. Jag säger något om att Inger "är där borta" och Ullis instämmer och vinkar. Men jag funderade lite och fick inte ihop det. Inger såg ju inte oss men sen ser jag en annan Inger och hon kommer gåendes mot oss. Aha! Vi pratar lite innan vi måste gå in på affären och där möter vi grannen som har lite svårt att trycka ut sådana där lappar man skall ha för att få ut t.ex cigaretter och snus. Bland annat. Hursomhelst så hjälper vi honom med att få sitt snus.

Nu är det dags att slappa lite och det där med att träna lite till senare på gymmet i Trosa, känns avlägset...

Lugnt fart idag men grymt slitigt! Klart årets slitigaste pass, både för mig och Ullis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. Blir spännande att höra om mitt jobbförsla...

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på...

Måndag och nu var det mest en massa fix, efter loppet. När jag fick den minsta luckan så försökte jag få ordning på resultaten och när jag lyckades rätt snabbt var jag orolig över att jag missat något. Resultaten verkade blivit rätt men jag var visst...

Söndag natt och när klockan ringde, efter en och en halv timmes sömn så hatade man loppet. I alla fall just det för bara efter några minuter var man verkligen på tårna. Jag gick på toaletten och borstade tänderna och på den korta tiden så var man ver...

Lördag morgon och jag hade varit uppe några gånger och kollat läget. Sen gick jag upp av mig själv lite innan klockan sex och började plocka fram saker ur husvagnen. Jag tog upp så mycket som behövdes till början av loppet så det inte skulle bli kaos...