Med en ohyggligt dålig uppladdning så var det då dags för HalvVättern, men jag och Ullis skall ju klara av 15 mil någorlunda bra ändå. Fast det är klart man var lite orolig. Efter att ha ätit onyttigt hela fredagen och även en bit in på lördagen, så mådde kroppen rätt dåligt. Och några, som skulle cykla, var tveksamma, och en hoppade av. Fast det här hade jag tänkt skulle vara för Saras skull och att vi skulle hålla ihop, vad som än händer. Men jag hörde att det fanns någon typ av medaljtid och det var visst sex timmar för tjejer. Och i gruppen, så hade vi ju Sara och förstås Ullis. Sara var lite osäker på formen men vi körde ju för henne och hennes "Team Alice". Det viktigaste var ju helt klart att bara genomföra och sen var det bara bonus om vi skulle knipa medaljtiderna för tjejerna. Eller för Sara iaf. Jag tror inte Ullis prioriterade det så mycket men det är klart. Vi har ju en hel del tävlingsmänniskor i gruppen. Vi startade väldigt lugnt och Gröngölingen låg hela tiden en bit fram och hade svårt att hitta gruppens tempo. Och jag börjar bli pinknödig men tänker att jag kan ju "lifta" med någon snabbklunga och säger att jag kommer snart. Och snart blev det! Jisses! Jag hittade direkt en bra klunga och med runt 40 km/h så kom jag susande ikapp dem! :-) Sen ökar vi allteftersom och vi går in i en depå efter dryga 30 km och där stannar vi rätt kort tid. Och sen började en riktigt grym backe och vi kämpar på uppför den. Rätt skönt ändå, på något sätt. Sen går det nedför men det blir ingen riktig fart då man får vara lite försiktig. Men efterhand så puttrar vi på rätt bra och vi börjar fundera på medaljtid. Ja, det går riktigt bra då förresten! Men Sara är lite osäker och kanske gick vi lite för hårt en längre tid. Vi går sen, efter ca. 10 mil, in i en depå och nu tar det verkligen tid. Kanske blev det för mycket fokus på medaljtiden ett tag. Så jag släpper det och nu är det bara att hålla ihop gruppen. Men rätt snart så känner alla sig pigga och vi trycker på rätt hårt igen. Dock lite upp och ned och vi peppar och har bara fokus på gruppen. Vi får sjukt mycket stöd från Ride of Hope, kul! Sen, när vi närmar oss, så börjar jag att räkna och inser att vi nog ändå har chans på medaljen. Och vi får med oss S och bara trycker. På slutet så går det vansinnigt fort och jag börjar tro på det men vart sjutton är slutet? Tyvärr så rinner klockan förbi men alla är jättenöjda och det hade bara varit en rolig bonus om vi gått under sex timmar. Nu blev det visst 6.03 På min klocka 6.02, men jag fick inte igång den direkt.

För egen del, förutom förstås äran och det roliga att köra med den fina gruppen, blev det ett bra träningspass men jag kände mig väldigt kort i baksida lår och jag blev rejält trött efteråt. Hmm, jag skall ju kunna köra 30 km/h, i snitt, på 18 mil. Nu blir man lite tveksam då jag kände av det här lite för mycket. Dock låg jag väldigt mycket i front.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...