Så var man då klar med året som klasslärare/mentor. Helt klart det jobbigaste jag varit med om men samtidigt det mest givande. Anledningen till att det var så jobbigt var att organisationen inte fungerade och vi sexor var liksom isolerade från de andra och kom liksom inte med i gänget. Vad det beror på vet jag inte men nu ändras det och sexorna går tillbaka till mellanstadiet, ett smart val. Dock skulle man på något sätt vilja köra året igen, nu med utökad erfarenhet och mycket av det jobb man fick lägga ned kunde man ju använda igen. Nåja, nu är det som det är. Jag känner själv att jag gjorde ett bra jobb men skulle ha önskat att jag haft mer hjälp och att man från början skulle kört sexorna i ett eget arbetslag. Jag fick en sanslöst bra kontakt med eleverna och fastän jag varit gymplärare så många gånger så blir det helt annorlunda att vara mentor. Nu går jag tillbaka till att bli idrottslärare och det känns tryggt och bra. Det trista var väl att vissa tror det är en nödvändighet att vara en behörig lärare. Givetvis är det en klar fördel men under de år jag varit lärare så är det personliga egenskaper som vägt tyngst. 

Men nu skall jag inte fördjupa mig mer i det här utan ta mig några rejäla sovmorgnar och sen drar jag och Ullis igång hårdkörningen igen. Nu satsar vi för fullt på träningen och börjar med ett mini-läger, i Kalmar.