Måndag och vi hade återigen bestämt att äta frukost vid Stensunds brygga, det är något utöver det vanliga. Riktigt lyxigt och sen bara dra på sig våtdräkten och simma en runda. Det kan inte bli så mycket bättre. Ullis skulle springa ut till bryggan och Sara skulle visst gå och Svarte Petter skulle också ut. Huruvida Ankan skulle med hade jag sämre koll på. Jag låter Ullis springa iväg och lovar att jag kommer vara framme vid Stensund då Ullis kommer fram. Men jag tog mig en kaffe till och satte mig med dagens korsord. Lite knepigt i början och tiden försvann visst. Sen ringer Svarte Petter och undrar vart jag är. Oj då! Är klockan så mycket. Jag antar att han har passerat Ullis och vi hade ju sagt en tid. Det hade jag glömt, tror jag... In på affären då jag lovat att köpa lite frukost och sen direkt iväg. Bara hoppas man inte glömt något. På vägen ut till Stensund så ser jag först Sara och hon springer! Oj då! Inte för att jag är så jätteförvånad men hon skulle ju gå. Hon kanske blev taggad av Ullis, tänkte jag. Efter någon kilometer så passerar jag inte Ullis utan Ankan! Och hon springer också! Jäklars! Det verkar vara kvinnorna som är starka här, helt klart! Sen så kör jag vidare och när jag precis är framme, och parkerar, så ser jag att Ullis precis kommit fram. Men hon hör inte då jag tutar då hon fortfarande har musik i öronen. Fast efter ett tag kommer hon och hjälper mig med packningen. Grymt jobbat. Svarte Petter hade i princip fixat iordning en bra brygga men då ett tjugotal ungdomar också tyckte den bryggan var fin så bytte han och fnyste lite. :-) Vi tog vår vanliga brygga men nu blåste det mycket mer. Fy bubban. Och det tog ett bra tag innan Svarte Petter lugnat ned sig också. Det kommer nog bli människor av dem också. Det tror jag nog. Av ungdomarna alltså! ;-)
Underbar frukost och snart skulle man i plurret men då jag går ned i vattnet så kommer jag på att jag glömt astmasprayen. Jag går upp igen och puffar 2-3 gånger och kommer tillbaka i vattnet. Rätt snart så börjar jag och Ullis att simma på långa banan men jag hinner knappt komma 150 meter förrän jag är helt slut. Jag kämpar med luften men innan jag är framme vid andra bojen så orkar jag inte mer och jag låter nog som en hel luftbälg. Troligtvis skulle jag väntat lite längre. Normalt så tar jag medicinen 10-15 minuter innan ansträngning och nu blev det precis innan. Men det här är ju nytt för mig så det får väl anses som ett nyttigt och bra test. Efter några minuters vila så testar jag igen och det är fortfarande jobbigt men jag skall banne mig runt utan att vila något mera. Det funkar men jag är rätt sänkt. Så det blev ca. 600-650 meter idag igen. Lite kort igen men det var sjunde dagen i följd med simning. Min gissning är att det också är värt mycket.
Väl hemma så känner jag att jag vill köra mera men först så målar jag och det blir som vanligt grunden och jag hinner med hela baksidan.
Och nu är det cykling som gäller. Men det blåste riktigt kraftiga kastvindar och innan jag ens kommit en mil så håller jag på att åka omkull, i blåsten, och jag vänder om. Jisses! Det var knappt så man kunde hålla i cykeln. Det fick bli en kortare runda och jag fick ihop 17,72 km med en snittfart på dryga 31 km/h. Kort pass men bättre än inget.