Tisdag och idag var det en spännande dag. Jag skulle ju göra ultraljud på min onda häl. Och tidigt var det också och det blev lite sent då vi hade en trevlig fest med våra vänner igår kväll. Det blev god mat, lite kortspel och även lite bubbel och vin. Dock inte så mycket alkohol, det har jag inte råd med i min satsning. Men det kändes iaf att det blev sent igår kväll och nu var det bara lite kaffe innan vi skulle åka. Vi skulle till Rygg & Ledkliniken, i Nyköping. Vi kommer typ 10 minuter innan och får stå och vänta lite utanför. Sen kommer Olle och låser upp och så är det igång. Jag förklarar mina problem och snart ligger jag på britsen och hjärtat står nästan still då han öppnar munnen. Ja, jisses vad spänd jag var. Jag hade nog räknat med att det var kört och att jag kunde ställa in säsongen. Men ingenting tydde på att det var av men det var däremot förtjocknat och slemsäcken var riktigt svullen. Och några ihopväxningar som inte var så bra. Jag fick ett bra, men lite jobbigt rehab-program, och jag kunde lägga in lite små korta löpningar och lyssna på smärtan. Var den för hög så kunde jag avbryta. Spännande. Så just nu fortsätter jag träna som jag gör men klämmer in lite löpning och testar av ibland. Och kör förstås programmet.
Väl hemma så börjar jag direkt och jag får verkligen slita för att komma upp på tårna. Men absolut inga tåhävningar i trappa då min skada låg så långt ned. När det sen var dags för träning så åker jag och Ullis ned till löparbanan men mest för att heja. Jag har bestämt för att köra på Safiren. Efter att ha snackat lite med Rainy och Flaken så åker vi hemåt. Ullis vilade idag och jag traskade till Safiren. Jag ville gärna testa några löpsteg på bandet och sen in till Cross Trainern. Jag orkade bara några minuter för jag blev helt slut och det värkte för mycket. På löpbandet alltså. Men kanske inte så konstigt då jag precis börjat med rehaben och jag är säkert försvagad rejält i hälsenan. Så det är ju positivt. Nu har jag svart på vitt att jag kan, om smärtan tillåter det, träna upp hälsenan och absolut köra lopp, om jag vilar lite innan. Men inte idag... Nä, bara ge upp och gå in till Cross Trainern. Där hälsar en kvinna på mig och jag ser snart att det en gammal bekant men kanske mest till Ullis. Vi pratar en hel del, då hon står på maskinen bredvid, men efter ca. 20 minuter så kör hon på andra maskiner och jag stoppar i hörlurarna och kör vidare. Det blev prick en timme och jag kom nästan 18 km. Ganska lugnt men avslutade hårdare. Väl hemma så var jag riktigt slut och jag får vara nöjd med dagen. Vi avslutade med att se sista avsnitten på en serie som alla i familjen sett tillsammans - Stranger Things. Rätt bra!